Efter 2 dagars dressyr i ridhuset tyckte jag att Kreon behövde lufta sig och vi skrittade vår sedvanliga, numera 55 minuter långa tur.

Det går mycket bättre nu när jag leder djuret de 10 första minuterna och vi tog oss runt utan större mupperier.

När Kreon var avlämnad i sin box var det dags för Soya att få springa delar av samma runda som jag precis hade ridit- denna gången satt jag dock på min stålhäst och Soya nöjer sig inte med att skritta utan både travar och galopperar :).

Idag red jag tillsammans med samma stallkamrat som jag var med på träning igår och jag skojade med henne och menade att hon och hennes häst inte är bra för mitt självförtroende.

I jämförelse med hennes fina häst travade Kreon som en kratta bredvid men jag har å andra sidan sett DEN hästens utveckling på mindre än ett år och hoppas kunna göra något liknande med mitt djur.

Annars blev jag faktiskt inspirerad och provade tex att rida långa sträckor i samlad galopp, jag som brukar nöja mig med korta sekvenser.

Men det gick hur bra som helst med en härlig känsla, inte lika samlat som stallkamratens häst förvisso men med våra mått mätt fint.

Red även lite skolor utmed långsidorna och diagonalen och tänkte på att Kreon inte skulle dra tyglarna ifrån mig utan gå uppe och framme och med korta tyglar; snyggt, prydligt och framför allt korrekt.

Några byten blev det också-dom kändes bättre om än inte lika bra som när X gör dom men så länge det går åt rätt håll så…

Eftersom våra studshoppningspass sällan varar mer än på sin höjd 30 minuter och jag dessutom gärna vill passa på att rida ut i alla fall en helgdag så sadlade jag i eftermiddags Kreon för en skritt-runda ute.

Min nya strategi är att leda honom de 10 första minuterna, dels för att det är då han är som bromsigast och dels för att den delen av rundan går på en grusväg omgiven att villor/ smågårdar med tillhörande större eller mindre trädgårdar där det är mer eller mindre ”action”.

Just den sträckan kan ta 20 minuter eller mer att skritta beroende på hur muppig Kreon är och är tyvärr dessutom den säkraste vägen för att sedan komma till lugnare ridvägar så jag ”måste” nästan rida/ gå där.

Att leda djuret den sträckan är inga problem och när jag rider ensam är det nog bättre att inte utsätta oss båda för de fighter som vi annars ALLTID och utan undantag har där och så slipper vi irritera husägarna på kuppen.

Alla uppskattar inte en mupp som ibland nästan försöker tränga sig in i deras trädgårdar och det kan man ju verkligen förstå.

Hur som helst; att leda odjuret tar inte bort mupperierna när man sedan sitter upp men eftersom det alltid som sagt är värst i början så BLIR det ändå mycket bättre.

Idag konstaterade jag att vår sedvanliga runda, som vanligtvis tar 1 timme och KAN ta 1 timme och 10 minuter bara tog 55 minuter idag så ni förstår kanske att dagens tur var av det mer o-muppiga slaget- HÄRLIGT!

Nu har jag precis kommit hem efter att ha följt med en stallkamrat när hon åkte och tränade med sin häst- väldigt inspirerande att titta på lite mer avancerad ridning och jag blev verkligen ridsugen.  Fast nej…någon mer ridning för min del blir det INTE idag- någon måtta får det vara :).

Finns det något härligare än att efter en dag full av åtaganden sjunka ner i soffan efter en god middag, nyduschad, med en stor påse godis i näven och en varm hund vid fötterna? Inte mycket om ni frågar mig men mina krav på njutning är inte så stora :).

Tråkig städning hemma har det blivit, massor av tvätt, 2 cykelturer med Soya och 2 stallbesök så nu vill jag bara ta det lugnt.

Muppmannen har dresserats i ridhuset med fokus på skolor i trav.

Öppnorna gjorde jag dels utmed långsidorna men även på vänd rätt upp- då får man verkligen kvitto på om hästen följer linjen eller försöker ragla vid sida om denna då och då.

Idag provade jag åter att rygga, precis som på Christina-träningen i tisdags och det gick väl lite bättre, framför allt när jag tog hjälp av sargen, dvs ryggade utmed spåret. Då var det lätt att få ryggningen helt rak men när jag provade mitt ridhuset blev en del lite sneda, alltid åt vänster så det får jag träna ännu mer på.

Fick även till några bra galoppombyten på hjälpen innan jag avslutade men just bytena är det som jag allra minst hade velat, eller kunnat för den delen, visa upp på tävling. Det är långt kvar till perfektion….minst sagt.

Eftersom Kreon fick jobba ordentligt hos X igår tyckte jag inte att det var läge med ytterligare ett dressyrpass direkt på det så jag valde att tömköra lite lätt i vår utepaddock i stället.

Halva paddocken hade inte en snöflinga på sig och den andra var snötäckt men allting var mjukt och gick lätt att springa på så det blev ett bra pass trots att det blåste ganska rejält.

Kreon höll sig på mattan och travade och galopperade som han skulle utan de ”ryck” han får ibland och efter knappt 20 minuter tyckte jag att han kunde återvända till boxen och jag själv bege mig ut på en cykeltur med Soya.

För övrigt konstaterar jag uppgivet att vi närmar oss april med stormsteg så det känns verkligen URHÄRLIGT….jaaaaa då….att marken är snötäckt och att det var minus 7 grader i morse. I love it :(!

Jodå…än har inte snöandet upphört även om vi närmar oss april med stormsteg.

Eftersom jag ridit dressyr 2 dagar i rad i ridhuset ville jag bryta av med en utomhustur och så blev det också.

Muppis och jag gav oss ut under lite lätt snöande som dock upphörde medan vi var ute och vi skrittade i ganska exakt en timme.

De första 15-20 minuterna var som vanligt ”ojiga” men sedan flöt traskandet på som det skulle.

Jag försökte idag trösta mig med att det faktiskt (även om man som läsare nog kan ha svårt att tro det) sker vissa, om än i myrtakt, förbättringar.

Vissa platser som det förr kunde ta en evighet att passera går Kreon numera förbi antingen utan att ens titta eller efter att bara ha ojat sig en kort stund- små steg för mänskligheten men stora kliv för oss…eller… allting är relativt sa den luttrade ägaren :).