Eftersom alla hinderna var borttagna i ridhuset i morse och jag inte orkade släpa fram några samt eftersom jag dessutom var sugen på dressyrridning (som jag förvisso alltid är ha ha) så blev det det sistnämnda.

Vädet är mulet och kallt; har nog aldrig varit med om ett så kallt första halvår som detta. Igår +5, idag +6 och med blåst på det är det inte alls behagligt.

Archie står med regntäcket på sig och själv låter jag värmefläkten snurra för fullt!

Hade Archie flyttat sig lika lätt för höger som för vänster skänkel hade vi besparat oss mycket pust och stånk sedan lång tid tillbaka….

Vanligtvis brukar jag ju hoppträna på torsdagarna men eftersom jag ska tävla på söndag kände jag att jag ville rida dressyr idag i stället.

Kanske hoppar jag några språng imorgon i stället, Ebba-träningen blir inte av eftersom hon har andra åtaganden.

Även idag red jag på kandaret och det är roligt att denna betsling fungerar så bra nu.

Jag vet många ryttare som i valet mellan kandar och träns aldrig skulle få för sig att rida på det sistnämnda eftersom de tycker att de får mycket bättre håll på hästen med kandaret men själv har jag aldrig haft något emot att rida på träns, även i de klasser då man får rida på kandar.

Idag upplevde jag för första gången att det verkligen händer något när jag ger hjälpgivningen för sluta för höger skänkel i galopp, detta har ju varit det som Archie har haft absolut svårast för sedan jag började försöka att flytta honom sidvärts.

Från början hände absolut ingenting eller så blev Archie så sur att han gick emot skänkeln i stället och tryckte sig mot väggen i stället för att lämna den.

Det spelade ingen roll hur starka hjälper jag använde- det var verkligen helt omöjligt.

Att han sedan slängde över mig åt höger gjorde ju inte saken lättare precis…

Även Ebba hade problem i början- skillnaden mellan höger och vänster öppna i galopp syntes tydligt men idag är den i princip borta och nu börjar alltså även jag kunna få min egen häst att jobba som det är tänkt. Halleluja….ibland får man vara glad för det lilla (eller sådant som andra hästar gör lätt som en plätt….).

Idag red Soya, Archie och jag ut tillsammans med 2 stallkamrater och deras hästar, Rocky och Bröta.

Vi skrittade bara och eftersom jag hade Soya i sele kunde vi rida en del av passet utmed en trafikerad väg där jag aldrig rider annars.

Allihop skötte sig utmärkt och vi fick en lagom lång runda i vacker natur.

Dagens träning hos Ebba gav mig en del aha-upplevelser som rubriken antyder.

Jag märkte helt enkelt att Archie fick bättre bjudning om jag verkligen höll ihop honom och även om det förvånade mig lite (det kändes lite ologiskt faktiskt att en mer ihopahållen häst får mer ”fart” än en som tillåts springa lite utanför ramen) så var det bara att inse fakta.

Vi fortsatte också vår träning av mjuuuuka övergångar och så kollade vi av skolorna och skänkelvikningarna.

Med VÅRA mått mätt kan man bedöma skolorna och skänkelvikningarna enligt följande:

vänster öppna: bra

höger öppna: lite för rak, tappar bjudning

vänster sluta: svårt att bibehålla tvärningen annat än korta sträckor

höger sluta; bra

skänkelvikning för vänster skänkel: bra men kan tappa bjudning

skänkelvikning för höger skänkel: blir gärna för lite tvärning och kan tappa bjudning

Red på kandaret för första gången på en Ebba-träning och tyckte att det fungerade jättebra. När jag introducerade kandaret för över 1 år sedan tyckte jag att jag knappt hade något stöd i tyglarna men idag, och de senaste gångerna jag ridit med det på egen hand har det känts lika bra som när jag rider på träns.

Eftersom gårdagens uteritt var mer att betrakta som lite av en vilodag så blev det ett lättare dressyrpass på morgonen idag.

Annars har Archie gått i hagen hela dagen och jag överlämnade intaget till hans boxgrannes ägare och åkte hem och höll tidig kväll.

Imorgon åker vi till Ebba för att träna.

Dagen skulle man kunna sammanfatta som ”favorit i repris” för den var nästan identisk med förra söndagen.

Jag började med de sedvanliga stallsysslorna strax efter 06.00 och en timme senare släppte jag ut en belåten Archie i en gräshage.

Hundkapp i Landskrona stod på schemat därnäst och Soya sprang denna gången mot två hanhundar som båda sprang om henne. Snigel eller ej men hon sprang rent i alla fall och var lika glad som vanligt!

Vet att en annan whippetägare tog några fina kort på loppet så dessa kommer förhoppningsvis på bloggen snart.

Efter träningen åkte Lisas och Bellas ägare Jeanette och Kenzos ägare Bengt med respektive hundar till Järavallen tillsammans med Soya och mig och vi fick en härlig 40-minuters runda i solen.

Som avslutning på min ”djurdag” åkte jag till mitt gamla stall och red där ut med Soya, Arch och Lena på Birk.

Lenas och mina uteritter har alltid varit ömsesidigt uppskattade ända sedan Archie var ”liten” (för snart 3 år sedan) och även hästarna trivs mycket bra ihop.

Vi fick en underbar tur, nästan bara i skritt, och var ute i lite mer än en timme.

Jag var otroligt stolt över mina fina djur som lyder så bra och är så samspelta och lätta att ha med sig.

Soya lär sova gott i natt men verkade faktiskt inte det minsta ”påverkad” av allt spring, själv tycker jag att mina ögonlock känns tämligen tunga trots att klockan inte ens är sju:-)!

Som vanligt på lördagmorgnarna red jag ett dressyrpass- får ju PASSA (observera ordvitsen) på att rida lite på Ebbas ridning sedan igår :=).

Efter ridningen var det underbart att kunna släppa ut Archie en en gräshage- något jag saknat i så många år på ridskolan!

Även om det inte är några mängder gräs i våra hagar så är det aldeles tillräckligt för en häst som min, som dels inte ”behöver” beta i ordets rätta bemärkelse och som ju dels faktiskt har haft fång.