Jag tror att jag ska mynta ett nytt uttryck!

När någon verkligen inte är att lita på ska jag i fortsättningen säga ”han är lika opålitlig som VÄDRET”.

Igår morse vräkte regnet ner, det hade stormat, ridbanan var full av jätte-vattenpölar. På jobbet gick jag klädd i en långärmad tröja med kofta utanpå, så ruggigt var det.

I morse sken solen, klockan 06.00 red jag i ett tunnt linne (men blev ändå svettig) och av vattenpölarna syntes inte ett spår!

Snacka om väderomslag!

Redan på eftermiddagen igår hade vädret dämpat sig så pass att jag kunde rida ut.

Innan ritten stärkte jag mig med stallägarnas nybakade sockerkaka gjord på Ankis ägg! Stall-ankan har alltså börjat värpa ägg efter en tids uppehåll och kan nu bidra med annat än sitt kvackande till hushållet.

Vi har för övrigt blivit riktigt goda vänner Ankis och jag, kanske för att jag ger henne lite havre varje gång hon kommer rullande.
Tidigare kunde jag endast med mycket tur och lite undanmanövrerande rörelser klappa henne på ryggen men nu är hon så medgörlig att jag både kan klappa henne och lyfta upp henne när jag vill.

Annars kunde jag i morse konstatera att Archie sedan inköpet för 2 år sedan sakta men säkert har förvandlats från en ”liten kvadrat” till en tämligen ”stor rektangel”. Kroppen har alltså växt både på längden och tvären :=)!

En god vän har upplevt samma sak med sin häst, denna var från början också en tämligen liten kvadrat men är numera en rejäl rektangel. Jag tror ingen av oss hade räknat med en sådan utveckling (dvs att hästarnas kroppar skulle ändras så pass mycket) men vi är lika glada och nöjda ändå :=)!

Heron och Décima var redan från början rektanglar, rektanglar som sedan bara växte på höjden.
Heron var i vissas ögon tydligen så pass mycket rektangel (= lång i ryggen) att en stallkompis vid ett tillfälle skämtsamt (hmmmm…..) sa:

”Vi kan ha Heron i luciatåget i år! Då kan hela tåget sitta på hans rygg”!

Skratta inte tack!

Imorgon ska jag som utlovat berätta om mina förebilder vilket en läsare efterlyste!

Efter att noga ha rannsakat minnet kan jag tämligen säkert konstatera att jag ALDRIG har ställt in en träning, inte förrän idag vill säga.

Eller…egentligen var det inte jag som ställde in träningen i morse heller om man ska vara petig för när jag ringde tränar-Birgitta 40 minuter innan träningen skulle ha börjat och frågade ”du hade inte tänkt komma va?” så svarade hon ett bestämt NEJ.

För att ta det från början så har det alltså spöregnat mer eller mindre konstant i mina trakter sedan ca 18.00 igår. Som lök på laxen har det dessutom blåst otroligt häftligt nästan lika länge och jag har vaknat flera gånger i natt och kunnat konstatera ”jaha…det håller på fortfarande”.

När jag körde ut till stallet i morse strax innan 06.00 (träningen skulle ha börjat 07.30) så närde jag fortfarande ett naivt hopp om någon form av vädermirakel men även om blåsten var nästan obefintlig så kom det otroliga regnskurar hela tiden.

Ridbanan, som jag har hävdat verkar kunna tåla hur mycket vatten som helst, var full av stora vattenpölar vilket bidrog till mitt beslut att INTE träna.

Jag körde till jobbet i stället och då var det GIVETVIS uppehåll men nu regnar det faktiskt igen.

Jag får hoppas att regnet ger upp under dagen så att jag i alla fall kan rida ut en sväng i eftermiddag men annars tror jag knappast att Archie dör av ytterligare en vilodag (han vilade igår också). I dessa lägen är det skönt att ha en häst som inte lagrar överskottsenergi och dessutom så har jag sett att både han och Birk tar sig små ”repor” i sin jättehage så helt utan motion blir han inte.

Ny träningstid är bestämd till fredag eftermiddag/ kväll, då ska vädret förhoppningsvis ha stabiliserat sig och banan torkat upp.

Idag har Arch och den lille bytt hage från en där de kunde gå och ”noppa” gräs till en där de kan välja att SLUKA detsamma om de vill.

Och det märks!

Båda hästarna måste ha VRÄKT i sig gräs under dagen för i kväll när vi hade tagit in dom så stod de bara och glodde världsfrånvarande, båda två, dvs till och med Birk, alias Mr Glupsk.

Hade Archie uppvisat ett sådant beteende på ridskolan hade jag starkt misstänkt att han var sjuk på något sätt för han brukar aldrig rata stråfodret men eftersom nu båda gossarna uppvisar samma dästa beteende så tror jag att det är så enkelt att de är proppmätta!

Och när jag kom med borsten så fanns det ork kvar att stå och gnaga på den i en evighet så det är nog ingen större fara med min svarte gosse (som btw snart är bjusbrun/ black….helt otroligt vilken färgförändring!).

I morse 07.30 träffades Birks ägare Lena och jag för det första motionspasset på Yddinge; ridning för Birks del och chambon-longering över bommar för Archies.

Vi kunde nöjda konstatera att gossarna tillbringat natten utan problem med sina nya boxgrannar.

I stallavdelningen där hästarna står finns ytterligare 5 hästar och en liten ponny uppstallade, 8 hästar totalt således.
Boxarna är långt större än de på ridskolan, mer yta att mocka tyckte Lena vars Birk hade kunnat nöja sig med hälften men för mitt ganska mycket större exemplar känns det säkert skönt att kunna sträcka ut sig åt alla håll och kanter.

En fördel med att stå uppstallad hos någon som själv handlar med foder (det är från Yddinge Farm som vår ridskola köper sitt ensilage) är att kvalitén är av yppersta klass. Det ensilage som hästarna äter nu skulle jag nästan själv kunna tänka mig att sätta tänderna i och även halmen är något av de bästa jag sett.

Oaktat bra foder, enorm gräshage, funktionellt stall med all service vi behöver med mera så skulle jag aldrig flytta Archie till ett ställe där man inte kan rida ordentligt. Jag har sett allt för många stall, såväl stora som små där underlagen i ridhus och/ eller utebana lämnar mycket övrigt att önska, vår egen ridskolas utebana tex som jag endast anser går att använda under extremt optimala förhållanden, dvs ca 5 dagar om året. Övrig tid är den ojämn, vattensjuk, stum eller fullständigt igendammad- lika oanvändbar oavsett orsak.

Däremot har vi 2 ridhus med UTMÄRKT underlag och dessutom enorma uteridningsmöjligheter så avsaknaden av en utebana KAN kompenseras även om det så klart är tråkigt att inte kunna dressyrträna mer utomhus.

På Yddinge Farm finns en superbra, stor utebana med någon form av gummiflisunderlag som verkar kunna stå emot alla typer av väder, både torka och mycket regn.

Jag kunde i morse konstatera att banan var precis så fin som jag mindes den från förra året.

Efter avslutad motion vandrade gossarna i sakta mak ut mot det väntade gräset där de nu får tillbringa resten av dagen. Ytterligare en fördel med deras nya semester-hem är att det i denna hage finns lite skydd av träd dit hästarna kan gå om de vill och om de tycker att det regnar för mycket. Inte för att hästar brukar VILJA skydda sig särskilt mycket men bara vetskapen om att möjligheten FINNS känns bra tycker jag.

Imorgon blir det vilodag och extra lång tid att tugga gräs :=)!

Idag har Archie sin sedvanliga vilodag. Måndagar och fredagar är numera vilodagar och då gör Archie inget annat än går i hagen.

När Archie var 3 år gammal hade han 3 vilodagar i veckan och när han var 4 hade han 2. Jag tänker fortsätta med 2 vilodagar i veckan så länge jag tycker att detta fungerar så bra som det gör.

Vanligtvis brukar jag ge den vuxna hästen 1 vilodag i veckan men jag tycker dels inte att Archie är att betrakta som fullvuxen ännu och dels så fungerar det som sagt bra med 2 dagars vila per vecka.

Archie är tack och lov en sådan häst som kan vila i 14 dagar och sedan ändå kännas precis lika lösgjord och lydig som innan vilan. Denna egenskap värderar jag mycket högt då tex Décima var en häst som behövde ridas igenom 6 dagar i veckan för att inte kännas styv och jobbig.