Ännu en grå dag där ljuset knappt trängt igenom.

Frenchie var i alla fall duktig och levererade ett fint pass i ridhuset, jag avbröt tom i förtid; så nöjd var jag.

Henke bjöd på lunch på Emporia (på Jensens Boefhus) och vi kunde höra danska pratas ”överallt”.

Nyfikna Birgitta frågade faktiskt en dansk kvinna inne på Hemmakväll om det var mycket billigare att handla i Sverige än Danmark vilket hon bekräftade.

Roligt att någon håller igång Sveriges ekonomi….

Det är mycket gråa dagar just nu och en del regn men så länge det inte vräker ner, är minusgrader eller snö är jag nöjd och räknar ner till våren.

När jag skrittade ut i morse såg vi knappt vägen pga mörkret men som tur är vet alla var vi ska och Molly tar täten och Frenchie och jag följer efter.

En stund in på våra turer brukar Molly hitta intressanta saker hon måste lukta på, undersöka och kissa över och då hamnar hon på efterkälken och får galoppera ifatt oss.

Därefter och ju närmare hemmet vi kommer ökar hennes försprång mer och mer så att det blir så här….

….en liten prick framför oss .

Fast så tidigt som jag rider träffar vi aldrig på någon som kan ha åsikter om lös hund eller annat så jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om var doggy är så länge jag kan se henne. Och hon gillar verkligen att följa med och dansar uppspelt runt Frenchie (han bryr sig inte) innan jag sitter upp.

Som icke-julfirare har jag haft en helt vanlig dag med man och djur!

Åkte och tränade för Nina direkt på morgonen och sedan har jag bara tagit det lugnt hemma.

Det enda ”juliga” här är att vi ger varandra julklappar och det är alltid kul att överraska och överraskas men tex julmat är inget för oss.

Vi skulle dock ha varit iväg och träffat Henriks ena son med familj men avstod då barnbarnet är förkyld och det ville vi gärna slippa.

Det är så skönt att vi är helt opåverkade av den julhysteri som många påverkas så negativt av både vad gäller stress och ekonomi och flera veckor i förtid- här råder samma lugn som alltid och det är så vi vill ha det.

Idag blev det ridning i skogen med fokus på seriebyten och samlad galopp.

Och målet uppnåddes; Frenchie gjorde en hel del fina byten i var tredje och var fjärde.

Fördelen med att göra bytena ute är dels att jag får lite extra bjudning dels att jag kan göra hur många jag vill utan att en ridhuskortsida kommer i vägen.

Frenchie är en häst som till 98% är ”svart eller vit” ute, det är mycket sällan några gråzoner.

Så antingen är han mycket snäll (gör allt man begär avslappnat och utan trams) eller mycket dum (vägrar att gå, backar oavsett vad som finns bakom honom, sparkar bakut om man skulle peta till honom med spöt).

I sitt normaltillstånd är han i princip alltid mycket snäll och det är bara om han ser något han tycker är jätteotäckt som han blir den mycket dumma.

I somras när han var skadad och jag dessutom inte kunde ”gå på honom” av den anledningen (när han blir istadig hjälper det oftast bra att rygga vilket inte kändes klokt med en halt häst) var han sitt sämsta jag så jag är väldigt glad att han sedan dess återgått till sin snälla version.

Då blir uteritterna givande, stärkande och roliga och inte bara något som måste klaras av för variationens skull.

I morse kunde jag konstatera att samtliga vägar i ”min” skog som tidigare bestod av otäckt grov makadam (hej hovböld och annat….) nu var täckta med mycket finare grus.

Makadamen lades på för ca 1 år sedan pga skogsavverkningen och för att lastbilarna skulle kunna köra där men det förstörde långa sträckor för oss ryttare.

Nu är ordningen mer än återställd och Molly, Frenchie och jag kunde njuta av vår tur fullt ut.

Usch vilket tråkigt väder det har varit hela dagen- massa regn och mulet och mörkt.

Mitt ridhuspass gjorde mig i alla fall glad och sedan var det bara att släppa ut Frenchie i regnet och själv lägga sig i soffan.

Frenchie lever tveklöst efter resonemanget ”varför rulla sig här…..

….när det är mycket bättre att rulla sig här”:

Jag möts av ett fullständigt lerinpackat huvud varje dag och sjunger halstäckets lov så vi är hyfsat nöjda båda två .

Nöjd blev jag även med ostpajerna jag gjorde (lika bra att göra 2 när jag ändå höll på):

Idag hade jag tänkt träna galopp och skritt-övergångar i skogen och det ska väääääldigt mycket till för att jag ska ändra uppgjorda planer men med stigande ålder och en häst som Frenchie får man tydligen ett ökat säkerhetstänk.

Det blåste nämligen satan när jag skulle rida så om ni tittar på bilderna förstår ni hur jag valde att motionera min häst i stället.

Även på töm blev det mycket galopp och det blev en lika bra träning som i skogen tror jag- och tryggare!

Titta vem som följde med mig och Frenchie på en skritt-runda i morse!

Molly följer gärna med och jag har en känsla av att Frenchie tycker det är lite trygghetsskapande att se henne framför sig.

I början av veckan gjordes en av skogsvägarna vid och från att ha varit helt ok såg den först ut så här efter att den skrapats:

”Där tänker i alla fall jag inte rida” hann jag tänka men någon dag senare lades ett jättebra underlag på så nu är det ännu bättre än det var från början:

Förhoppningsvis fortsätter man med detta arbete på några trista (steniga) vägar i en annan del där jag gärna rider.