Min morgon började lite dramatiskt; Bibbi for vid hagutsläppet iväg på stallgången och ut från stallet och fortsatte sedan att vara helt hispig de få stegen hon tog utomhus innan jag stannade henne.

Denna häst är sååå snäll att leda och har aldrig någonsin tagit ett felsteg i grimskaft så jag hann faktiskt tänka ”hon har fått en stroke och håller på att dö” (ja, jag vet att mina tankar är lite väl drastiska ibland…) för hon var helt stirrig och totalt olik sig själv.

När jag hade fått stopp på henne lyckades jag även i mörkret urskilja att den ena täckesgjorden på något sätt hade hamnat runt/ mellan bakbenen och liksom ”ströp” henne varje steg hon tog. Svårt att förklara men ett täckesbyte senare var Bästa Bibbi tillbaka ❤️och vi kunde gå ner till hagen lika lugnt som alltid.

Frenchman levererade ett jättefint pass i ridhuset och vi har banne mig snäppat upp en hel del tycker jag. Att rida när han går som idag är sååå roligt! Love him!

En bild på en annan persons skitiga box påminde mig om hur jag har misskött mitt stallunderhåll i vinter.

Många hade med sina mått mätt sagt (om mig) ”hon är knäpp” för deras boxar och annat är ”alltid” mycket smutsigare än mina men jag tycker om när det ser rent ut och har också hästar som verkligen inte gör mitt arbete svårt.

Men de senaste veckornas snö, isgator, stormar, hällregn, fukt osv har verkligen minimerat min lust att pyssla i stallet och en del hade jag inte kunnat fixa till vad jag än gjorde; all grönaktig beläggning som har satt sig på många målade ytor utomhus tex. Det får vänta tills vädret är varmare helt enkelt.

Och att tvätta boxväggar i minusgrader är väl kanske inte heller det lämpligaste men idag, när Frenchie har vilodag och det är plusgrader tog jag några minuter till att i alla fall blaska av boxarna hjälpligt.

Ju längre man låter saker vara desto skitigare blir de ju oftast och jag vet nästan ingen värre dammsamlare än ett stall som används, vad man än strör med. Den som har det dammfria stallet får gärna motbevisa mig 🙂 !

Det blev helt klart en liten uppfräschning tycker jag och mer hade jag inte förväntat mig heller med min lilla arbetsinsats (varmvatten och en svamp).

Att det är extremt blött i markerna just nu tror jag många runt om i Sverige erfar; denna uppkomna sjö mitt ute på en åker körde jag förbi på väg till träningen igår.

Och även Ryhus har fått känna på vattenkrafterna; mina hagar har aldrig varit så blöta som nu och då är de ändå väldigt mycket torrare än många andas.

Men efter att Frenchie hade tagit sig en liten galopp igår var hans ben sjöblöta av lera och han hade stora lerstänk i hela huvudet.

Idag blev han motionerad i mitt lilla ridhus och sedan valde jag faktiskt att ta in båda från hagarna några timmar i förtid.

Ni får påstå att jag förmänskligar djuren medan JAG påstår att i alla fall mina hästar tycker det kan vara skönare att komma in i stallet och äta hösilage än att stå utomhus i blåst och hällande ösregn även om stråfodret finns även där.

Och oavsett vem av oss som har rätt så kommer båda gående (Bibbi ofta i full travar-trav) när jag visar mig under dylika väderförhållanden och det är svar nog för mig i alla fall.

Idag blev det skritt i skogen för vår del och sedan hage för Frenchie och ett kortare arbetspass i Malmö för mig.

Dagens serietips om ni har Viaplay; Chicago Med, Fire och PD är tillbaka! Mina favoriter alla tre!

Det fortsätter att töa och på bilden ovan ser ni skillnaden mellan förra onsdagen och idag.

Än finns det is kvar på sina ställen….

….så jag gjorde mig faktiskt omaket att skruva i broddar innan utsläpp.

Om ni tycker att jag skriver mycket om vädret så har ni rätt!

Hade jag vetat detta när jag startade bloggen borde jag ha döpt den till ”Birgittas häst och vädersida” 🙂 . Men på gott och ont påverkas i alla fall mitt hästeri en hel del av vädret.

Annars har jag ridit i ridhuset och befinner mig just nu i ett skede av insikten av hur dåligt jag gjort vissa saker tidigare nu när jag gör dom bättre : ) . Hoppas jag kan visa både förbättrade övergångar, samlad galopp och byten på tävling så mycket som jag tränat på detta nu.

Kanske har ni läst om att Granngården varit utsatta för någon form av dataintrång som

gjorde att alla butiker hade stängt igår men Dalby-filialen kunde i alla fall öppna idag så att vissa i familjen fick både mash-ingredienser och morötter 🙂 !

Ni vet hålet jag skrev om i föregående inlägg (bilden ovan)?

Tja…as we speak är det igenfyllt som ni också kan se men jag misstänker att naturens krafter kommer att segra= nytt hål kommer att uppstå av den syndaflod av smältvatten som just nu dränker Ryhus.

Det är verkligen inte ofta jag inte släpper ut hästarna mer än någon timme och ännu mer sällan (1-2 gånger per år?) jag inte släpper ut dom ALLS men idag fick Frenchie faktiskt inte komma ut och Bibbi var ute i 1,5 timme medan jag pysslade med Frenchie och tömkörde honom i ridhuset.

Å ena sidan höll mitt samvete på att äta upp mig och å andra sidan var det som jag sa till min hovslagare som kom under förmiddagen; det hade varit såååå jäkla onödigt rent ut sagt om Frenchie skadade sig när jag innerst inne bedömde att risken var helt klart förhöjd idag.

Angående den påstådda risken rådde ren isgata här under förmiddagen OCH det regnade OCH det blåste. Isgata = skaderisk även med broddar och vädret= häst som mest står stilla och glor, kanske spänner sig, ingen egentlig vinst med utevistelse.

Sedan dess har det töat kopiöst pga 7 plusgrader så imorgon blir det förhoppningsvis mycket vettigare underlag i hagarna.

Så Frenchies motion bestod som sagt av tömkörning där han enbart fick jogga i trav, en hel del över dessa bommar:

Om herr Frank själv får välja ska man INTE trava ÖVER pinnar på marken utan helst ta en genväg men ägaren insisterade.

Efter denna lilla rastning kom Markus och Frenchie fick nya skor medan Bibbi bedömdes kunna stå och gå som hon är, dvs utan verkning.

Minst så glad som på bilden är jag oftast efter ett pass med Frenchie; idag inget undantag.

Och tur är väl det!

Jag tänkte på det i morse; ”summan av oro är konstant; det är bara anledningarna som varierar”.

För så funkar jag tyvärr; oroar mig alltid över något med hästarna och årstiden hjälper VERKLIGEN inte till, tvärtom.

Ändå så har de skånska stormarna, snöfallen, ösregnen och av dessa skapade gyttjorna, översvämningarna, snövallarna och isgatorna varit en mild bris om uttrycket ursäktas med hur det varit och ÄR i andra delar av Sverige.

Jag har i alla fall mitt lilla ridhus som en enormt tacksam backup samtidigt som jag läser om hästägare som tex står i minus 30 grader och/ eller inte har kunnat rida vettigt på många veckor pga is och annat.

Jag tror att även den mest inbitna ”åhhh vad jag älskar vintern”-personen ser fram emot våren och håller vi bara ut så kommer den. Så har det varit de andra åren i alla fall 🙂 !

Idag har jag ridit i mitt ridhus och fokuserat på galoppombyten. Jag tycker det är svårare på den begränsade ytan, framför allt att hinna göra seriebyten så det gör jag nästan aldrig men några kan man få till om man är skärpt. Avslutade nöjd i alla fall.

Jag antar att de som gillar snö njuter för fullt just nu och själv fasar jag för om nattens prognos stämmer då det i så fall ska komma hur mycket nederbörd som helst.

Klart.nu påstår att det är REGN som ska komma men om de utlovade plusgraderna uteblir lär det bli SNÖ i stället. Isgata eller snödrivor….det är frågan känns det som. Ångest oavsett känner jag som ska jobba i natt….

Bilden på Bibbi är i alla fall fin eller hur?

Som synes har jag fått en liten ”nytändning” vad gäller tömkörning som jag inte ägnat mig åt på en evighet.

Dels har jag velat njuta av att kunna rida ut på en häst som jobbat så fint i skogen efter att ha ”apat sig” när jag köpte honom men dels har jag faktiskt också haft något inneboende…tja…obehag….förknippat med att inte sitta i sadeln.

Anledningen stavas ”hält-kontroll” för det är det de pass på lina har handlat om till 95% sedan jag köpte Frenchie.

Även om han inte har varit halt en massa gånger så har jag använt mig av longering för att kontrollera hur hans tillfrisknande fortskridit och det har liksom påverkat mig negativt av någon anledning. Konstigt…jag vet.

Idag valde jag hur som helst att tömköra inomhus för att kunna galoppera vilket jag inte vågat på utebanan som har en del under snön dolda isfläckar.

Och dagens pass gav mig en insikt som Nina redan sedan tidigare presenterat som en sanning:

Jag vet inte om jag har nämnt det men Frenchie är otroligt reaktiv för spöt och petar man till honom det minsta lilla som HAN avser ”för hårt” sparkar han bakut.

Det ska då sägas att detta ”för hårt” är milsvitt från ”ett piskrapp” utan snarare en ”touchering” i syfte att förstärka skänkelhjälperna vid samling.

Om vi ska ta Vicke som ett jämförande exempel svarade han på spöhjälp exakt så som man vill och som är spöets syfte, just denna förstärkning och inte en bestraffning medan Frenchie allt för många gånger blir SUR.

Man skulle kanske luras att tro att detta bakutsparkande är sprunget ur att han är ”känslig” eller rent av RÄDD men idag fick jag bekräftat att det varken handlar om det ena eller det andra utan att han absolut högst troligt har lärt sig att ryttaren (jag och mina föregångare) blir rädda/ tycker att det är obehagligt när han kickar.

Jag vill hävda att han är fräck rent ut sagt, lika fräck som han var när han inte ville gå på vägen utanför utebanan tex (när han var så dum att rida ut).

Nu kommer kanske någon att säga att hästar inte har denna förmåga till ”fräckhet” och ärligt talat spelar det för mig mindre roll vad man kallar det; det viktiga idag var att jag såg att när jag inte satt på hästen utan stod på marken kunde han acceptera spöt på ett fullkomligt normalt OCH korrekt vis. Och jag njöt som vanligt av att se honom och han fick en massa beröm ❤️.

När jag släppte ut honom i hagen kunde jag konstatera samma sak som jag såg i Bibbis hage redan en stund tidigare vid hennes utsläpp; båda hagarna var fullständigt ”dammsugade” på stråfoder.

Mina hästar lämnar alltid kvar lite rester och även om jag brukar försöka kratta upp det mesta så finns det alltid lite kvar. Idag inte en smula!

Jag tolkar det som att dovisarna är jättehungriga för de verkar aldrig äta av stråfodret annars och absolut inte på detta ”skövlande” vis. Det har jag reagerat på tidigare (att de aldrig äter av hösilaget) men nu är det väl snön och kylan som påverkar?