På tal om föregående inlägg undrar jag hur många av er som har erfarenhet av att regelbundet rida på en vuxen, oskodd häst?

Har ni provat så kallad barfota-ridning/verkning och vad är era erfarenheter?

Varför provade ni detta? Har ni därefter fortsatt att ha hästen oskodd?

Själv måste jag erkänna att jag är så trångsynt (?) att jag, som det känns idag och utifrån hur mitt hästägande ser ut aldrig skulle få för mig att ens PROVA att rida utan skor.

Jag tycker att på tok för lite av det jag tycker mig veta om ridning tex stödjer detta- att det finns hästar som fungerar bra utan skor (och BÄTTRE än med)  och trots att de rids är mycket möjligt men som sagt inget jag skulle få för mig att experimentera med.

För innerst inne så tror jag att majoriteten av alla hästar som rids/ tränas på min nivå går bättre med skor och skulle jag ens överväga att testa min tes så att säga så skulle jag nog behöva vara gift med en hovslagare eller något 🙂 .

Då möjligen hade jag vågat att ta av och på skorna på hästen, jämföra skillnaden och med en kunnig hovslagares hjälp dagligen kunna kontrollera hovarnas status men nej…det känns långsökt.

Just hovarna är så känsliga och det finns väl ett skäl till uttrycket ”no hoofs no horse” och nya hovar växer inte ut över natten precis- snarare tvärtom; det kan ta många, många månader att ”få” nya välfungerande hovar om man utsatt de gamla för någon form av trauma (fång tex).

Jag HAR ju haft hästar som när jag köpte dom som unghästar inte hade skor men jag kan absolut inte nämna en enda som började gå SÄMRE med skor än utan.

Heron gick faktiskt utan bakskor tills han var säkert 6 år- honom satte jag skor på i hopp om att en jättegalla som han hade på det ena bakbenet skulle minska (vilket den inte gjorde utan han hade den resten av sitt liv).

Nu är det mycket möjligt att det jag har LÄST om barfotaverkning och dito ridning inte alls är representativt för hur det ÄR för majoriteten av hästar som går utan skor- det är väl oftast så att saker mest dryftas när något går galet och blir fel men jag ser ändå för egen del ingen som helst anledning att prova att ta av skorna.

Men berätta om era erfarenheter!

Fick för mig att bläddra i ”Håll hästen frisk”, en bok som jag under flera år av mitt tidiga hästägande ofta kastade mig över för att konsultera.

Då fanns varken Internet i allmänhet (min bok är utgiven 1991) eller tex Birgittas hästsida i synnerhet 🙂 att rådfråga.

I kapitlet om foder läser jag:

”Hästar i träning och tävling har återigen ett ökat proteinbehov. Kraftfodergivan ökas till 6-7 kg och sojamjöl och kli bör ingå i foderstaten”

Som tur är har väl denna på många vis bra bok reviderats ett par gånger eller vad säger ni :)?

Jag som trodde att min matgam Vicke skulle ROSA granriset men i stället så…tja…han kanske inte  risar 🙂 det men det är inte heller så att vartenda barr åker ner i gapet?!?!

Jag har hittat en del ”rester” i boxen och det förvånar mig- jag trodde den glupske skulle sluka allt med hull och hår.

Men eftersom jag har massor av granris att ta av så fortsätter jag nog att mata lilla hästen med detta- kanske behöver han vänja sig vid smaken :)?

Eller så får han tillräckligt med annan mat så att han helt enkelt är mätt?

Nyligen besökte jag en ridskola där jag gick runt och tittade på hästarnas foderstater.

Blev väldigt glad när jag kunde konstatera att man inte snålade på stråfodret till de hästar man ansåg behövde detta.

Mindes med en rysning hur det gick till när jag köpte min första häst och stallade upp den på ridskolan.

På den tiden (mer än 20 år sedan) tyckte man på fullt allvar att en stor häst kunde klara sig på 5 kilo hö- det var i alla fall maxgivan (!!!!) som INGEN privathästägare valde att utöka (genom att betala till för att hästen skulle få mer mat).