Blev precis uppringd av kliniken- Muppis står på sina ben och kan avhämtas om ca 2 timmar :).

Tyvärr visste inte den som ringde mer än detta, hon var inte med på själva operationen men jag ska givetvis få all info när jag hämtar djuret.

Känns skönt att i alla fall uppvaket har gått bra- det är ju en mer ”kritisk punkt” än vad man kanske tänker på.

Minns med sorg en händelse för många år sedan då en häst jag kände blev buköppnad.

Man ringde till ägaren som våndats i många timmar och sa att allt hade gått bra.

Hennes lättnad var så klart stor och jag glömmer aldrig mina egna ord då hon berättade om telefonsamtalet: ”åhhh så skönt…då ska du se att DU SOVER GOTT I NATT”.

En halvtimme senare ringer man från djursjukhuset igen och berättar att hästen brutit benet när den skulle resa sig upp efter operationen?!?!?!?!

Så första samtalet kom alltså innan hästen stod på benen och det borde enligt mig aldrig ha ägt rum just eftersom det är så kritiskt.

Ja, som ni förstår, rubriken till trots, är jag så klart varken mycket eller lite nöjd med att ha en halt häst (vem skulle vara det?) men EFTER OMSTÄNDIGHETERNA så känns det helt ok just nu.

Dagens klinikbesök bekräftade min åsikt att varken jag eller veterinären har sett Kreon så halt tidigare som han var idag.

Jag longerade, sprang med honom före och efter böjprov och inte förrän en bedövning sattes i knät kände vi igen den ”gamle Kreon” som såg så mjuk och fin ut i kroppen utan att halta.

Även efter bedövningen var vi rörande överens- veterinären såg ingen anledning att spruta om knät utan menar att man bör gå vidare med titthålskirurgi eftersom hältan återkommit så snabbt trots att Kreon egentligen svarade utmärkt på föregående behandling (han blev ju ohalt efter 14 dagar).

Jag framförde min teori om att Kreon kanske skadade knät mer än det som syntes av de ytliga skrapsåren när han gick omkull på asfalt förra våren- det är ju faktiskt först därefter dessa problem har kommit och veterinären höll det inte för osannolikt i alla fall.

Jag hade redan i förväg rekat med Palle Brink, mycket duktig på titthålsoperationer och den som övertagit den klinik som ligger nästan granne med min gamla ridskola, om möjligheterna för honom att göra artroskopin på Kreon vid behov och för att göra en kort historia ännu kortare så ska detta ske PÅ MÅNDAG!!!!

Ni kan inte ana (eller jo…ni som känner mig kan verkligen ana) hur glad jag blev över detta extraordinärt snabba beslut- jag hade min vana trogen inte hymlat för Palle med hur jobbig jag tycker all väntan när mina djur är sjuka är men att få operationstid så snabbt var absolut mer än jag någonsin kunnat hoppas på.

Så klart känns det jätteskönt att Kreon ska slippa gå och ha ont i onödan för han var som sagt klart halt idag och dessutom ser jag INGEN som helst anledning att skjuta upp en operation oavsett utgången.

Skulle så worse case scenario inträffa så är det ju bättre att få veta det så snart så möjligt och inte bara förlänga ovissheten.

För detta är just vad det är i dagsläget- en total ovisshet.

Ingen kan veta om Kreon kommer att bli ohalt relativt snabbt, efter en ganska lång konvalescens eller aldrig och jag vill som sagt påbörja resan mot vetskapen så fort det bara går.

Ska allt möjligt elände fortsätta att förfölja mig i år?!?!?

Tydligen!

Jag känner nästan att jag ”borde” sätta mig ner och storgråta men ärligt talat orkar jag inte ens att gråta- jag känner bara en stor uppgivenhet.

Dagens pass på gräsbanan började hur bra som helst-utan några konstigheter alls.

När jag hade ridit i kanske 30 minuter började Kreon plötsligt att galoppera jättekonstigt i höger galopp, han liksom stampade av väldigt hårt i marken med frambenen, kom i korsgalopp flera gånger (vilket aldrig någonsin inträffar annars) och det kändes liksom helt hårt och styvt bakom sadeln.

Det tragiska var att han bortsett från detta konstiga stampande var spikrak i kroppen, gick i en perfekt form, var lätt i handen och i en härlig uppförsbacke.

När jag inte fick honom att galoppera normalt under flera varv (vänstergaloppen var däremot som den brukar) hoppade jag av för jag ville se galoppen från marken.

Gick och hämtade en longeringslina och det var då jag verkligen förstod att något var allvarligt fel- det gick över huvud taget inte att få hästen i höger galopp. Antingen fattade han förvänd eller korsgalopp trots väldigt många försök.

I traven såg han klart halt ut (liksom svajig i bakkärran) och jag är tämligen övertygad om att det är det högra bakknät som spökar igen.

Jag har som tur är redan en veterinärtid på torsdag- det var då det var meningen att veterinären skulle bekräfta att Kreon är helt ok igen, även efter igångsättningen som ju pågått i flera veckor.

Nu misstänker i alla fall JAG att Kreons problem är mer än en knäledsinflammation- att han blev ohalt efter bara 14 dagar men nu inte ens klarar av att galoppera gör att jag tror att inflammationen bara var symptomet på något annat.

Det som också är lite intressant är att den konstiga galopp Kreon hade idag har uppträtt vid ett enda tidigare tillfälle och det var under en av de sista eller den sista (minns faktiskt inte) träningen för Christina innan han blev halt.

Då galopperade han också på detta stötiga vis i kanske 1 varv runt ridhuset för att sedan åter röra sig normalt så då tänkte jag att han trampat fel eller något eftersom det gick över mer eller mindre direkt.

Ja, ja…det är inte lönt att spekulera vidare innan veterinären har fått titta på honom- bara att ställa in sig på en förstörd hästsommar där jag får ägna semestern åt annat än att rida i alla fall.

Helvetes djävla skit rent ut sagt!