Nyligen besökte jag en ridskola där jag gick runt och tittade på hästarnas foderstater.

Blev väldigt glad när jag kunde konstatera att man inte snålade på stråfodret till de hästar man ansåg behövde detta.

Mindes med en rysning hur det gick till när jag köpte min första häst och stallade upp den på ridskolan.

På den tiden (mer än 20 år sedan) tyckte man på fullt allvar att en stor häst kunde klara sig på 5 kilo hö- det var i alla fall maxgivan (!!!!) som INGEN privathästägare valde att utöka (genom att betala till för att hästen skulle få mer mat).

(Notera hur fint rubriken rimmar 🙂 )!

En kommentar från en läsare igår fick mig att fundera på vad jag själv tycker i frågan, så är skrev hon:

”Jag tycker väl att en häst som är avsedd att kunna trippa runt och göra krumelurer är den som allra minst behöver benskydd av olika slag liksom?! Jag menar, om den inte är balanserad nog att kunna stå i en box utan benskydd så är den väl inte lämpad till dressyr….”

I sak tycker jag absolut som läsaren och jag undrar också om det är för att man har en ”benstrykande” häst som man FRAMFÖR ALLT använder skydd?

Jag tror snarare att den främsta anledningen är att man är rädd att hästen ska göra sig illa om den snavar till, slår emot något och dylikt och alltså inte för att den regelmässigt styrker den ena benet mot det andra.

Och det är svårt det där tycker jag; när det FINNS skydd som kan skydda mot det ovan nämnda- ska man då ändå strunta i dom och resonera som så att sannolikheten är så ytterst liten att en skada uppstår eller ska man alltid, utan undantag försöka göra allt som står i ens makt för att hästens ben ska förbli intakta? Eller kan/ ska man kanske välja en medelväg?

För egen del har jag gjort just detta- valt medelvägen vilket innebär att jag IBLAND använt benskydd på mina hästar och ibland inte.

Varför jag har valt det ena eller det andra har också kunnat variera och någon gång har det, i ärlighetens namn handlat om ren SLÖHET.

Jag har inte satt på benskydd när det ar varit extremt geggigt ute för att jag inte orkat rengöra dom efteråt tex, eller så har jag ibland ridit med lindor enkom för att det ser snyggt ut och sedan finns det alla variationer däremellan.

Ibland är det lätt att vara efterklok, som exempelvis då Kreon gick omkull på asfalt förra våren och stod i sjukhage i nästan  2 månader pga ett sår som han INTE hade fått om han hade haft lindor/ strykkappor.

Men; min plan var den dagen att bara tömköra i skritt och för det ansåg jag inte att benskydd behövdes eftersom Kreon aldrig strök sig- att han sedan skulle bli skrämd av en skock får och skena hem hade jag tyvärr inte tagit i beräkningen.

Enda hästen som jag alltid red men benskydd var Heron som absolut behövde dom- efter varje gång vi kom hem från dressyrtävlingar där man ju inte får ha skydd inne på tävlingsbanan hade han överben eller andra skador på benen vilket så klart inte alls var bra.

Annars har jag bara benskydd utan undantag vid hoppning och i övrigt tar jag kalkylerade risker då ingen av mina andra hästar har brukat stryka benen mot varandra.

Att hästar skadar benen i hagen är ju också relativt vanligt och det har absolut funnits stunder då jag önskat att det fanns fungerande skydd för att förhindra detta men i dagsläget anser jag att risken med benskydd i hagen är större än nyttan.

Dels tror jag inte att det är bra för tex blodcirkulationen att ha på åtdragna skydd i 6 timmar eller mer i hagen och dels kan grus och annat komma emellan skydden och orsaka skav.

Läste faktiskt i senaste numret av Ridsport åsikter från en veterinär kring bland annat benskydd där han varnade för att hästen kunde förlora sin naturliga försiktighet om den alltid var ”ben-skyddad”- då lär sig inte hästen att akta benen  om den slår i något och det är faktiskt inte något som jag själv har tänkt på men absolut köper som ett bra argument för att inte ständigt madrassera in hästen.