För att inte utmana ödet satte jag ett frågetecken efter rubriken men det KÄNNS som att stormandet och snön som föll över mina trakter är ett minne blott efter bara ett fåtal timmar. Vi får väl se….

Vicke och Leon togs in redan på förmiddagen och då var jag glad över att jag hade gjort det- då hade vinden börjat ta i och en stund senare föll också stora snöflingor som dock redan är omvandlade till en massa vatten överallt pga plusgrader.

Vicke fick ett kort (25 minuter) ridhuspass där vi hoppade 20-talet språng och det tyckte han nog var kul.

Gårdagens Gullis- skulle kunna gosa med honom i timmar!

Nu var det några veckor sedan Vicke och jag hoppade sist så vi återupptog denna syssla lite mjukt idag med ett som vanligt i detta sammanhang kortare (ca 30 minuter) pass och med bara runt 15 språng på låg höjd.

Men känslan var fin och roligt var det- inget nytt där med andra ord 🙂 !

En fin bild jag tog på Sam i morse!

Åhhh vad nöjd jag är med gårdagens nagellackering!

Färgen är skithäftig då den växlar blixtsnabbt mellan ljuuuusrosa och mörkgrått beroende på temperatur, ju kallare desto mörkare.

Alla som jag har visat blir helt fascinerade ha ha.

Förra lacket som skiftade färg satt i under 4 veckor så förhoppningsvis håller detta lika bra.

Snyggt va 🙂 ?

Idag har jag varit lite mer än hästaktiv under dagen.

Dels var jag på jobbet i några timmar och hade bland annat det årliga utvecklingssamtalet och dels var jag och gav blod för…..58 gången!!!!

Med Vicke hoppade jag i ridhuset och han kändes lika fantastiskt fin som han har gjort de senaste veckorna.

Numera längtar jag ÄNNU mer efter våra ridpass 🙂 !

Idag stod hoppning på schemat och det såg i alla fall jag fram emot.

Och Vicke tackade inte nej till att studsa över de framlagda hinderna!

Han känns otroligt pigg, glad och stark (på ett bra sätt) och är sååå rolig att rida!

Kul i ridhuset!

Idag har jag haft fullt upp med allt möjligt men höjdpunkten var som oftast ridpasset med Vicke.

Vi hoppade i ridhuset och av gårdagens ansträngande Olof-pass märktes ingen träningsvärk utan Vicke kändes tvärtom jättefin!

Vicke tittar på ett av hinderna vi hoppade- det var en hel meter högt minsann!

Det är alltid lika härligt och gå av sista nattpasset innan en ledighet och nu ska jag inte jobba förrän på måndag!

Har fått gjort lite ärenden och även hunnit med en lunch ute med en god vän innan det var dags för lite chill ridning med Vicke.

Alla hindren stod kvar efter gårdagens hoppträning (stallägarnas dotter är C-tränare i hoppning) så planen för idag var given.

Precis som förra veckan blev det ett jättefint och avspänt pass med många språng på låga höjder.

Tycker dessa lättare/ lugnare och kortare (30 minuter) pass är ett jättebra komplement till dressyren och det är jag övertygad om att Vicke också tycker.

Idag var det dags för ett lite mer kravlöst ridpass tyckte jag och eftersom det stod hinder i ridhuset passade det bra att hoppa.

Det blev ganska många språng och hoppning av 2 små banor men på mikro-hinderhöjd (60-80 cm) och oj så fina alla sprången var!

Gissningsvis tycker Vicke, 173 cm, att hoppning på denna nivå är en lek och det får han mer än gärna tycka så länge han gör det han ska korrekt.

Vi avslutade efter en halvtimme- då var jag mer än nöjd!

Bebis-hinder!