På dagens ridschema stod det hoppning så det är vad Vicke och jag har ägnat oss åt.

Som vanligt tränade vi inte höjdhoppning (möjligen ”låghoppning” ha ha ha) men jag tror att Vicke tycker att det är ganska roligt att ta dess skutt utan att anstränga ihjäl sig.

Idag tyckte jag att det åter kunde vara dags för lite hoppning eftersom gårdagen ägnades åt dressyr.

Enligt mig börjar det bli lite väl hårt i marken ute för att jag ska vilja trava och galoppera så mycket som behövs för att ridningen ska falla under någon annan kategori än ”vilodag” vilket också bidrog till beslutet om hoppning.

Det blev lite trav över bommar på marken, hoppning i galopp över 2 låga oxrar, travhoppning över 1 lågt räcke, studs över 4 små hinder på rad samt min favorit: ”fem-femtio”, dvs de 2 hinderna ni ser i bild nedan med 5 och en halv meter mellan sig.

Man travar alltså mot första hindret och kommer väldigt lätt fram till det andra så det är en bra övning om man vill hoppa lite högre men vara hyfsat säker på att hästen kommer rätt.

Ett tips är att ha något (i mitt fall en hopfällbar stol som synes) i närheten av hinderna som man lätt kan använda som uppsittningshjälp (om man inte är smidigare än undertecknad) eftersom man lämpligen höjer b-hindret allt eftersom.

I morse var det dags att hoppa igen och denna gången hade 3 hinder lämnats kvar på min begäran- ett räcke, 4 galoppsprång till nästa räcke och därefter två galoppsprång till en oxer med en liten vattenmatta under.

Vattenmattan har Vicke löshoppat vid ett tidigare tillfälle och tog då lätt förskräckta språng över den trots att hindret var lågt så jag hade ju mina misstankar om vad som skulle utspela sig idag.

Och mycket riktigt; redan när jag hoppade upp och började rida fram så bromsade Vicke flera meter innan vi ens närmade oss mattan- nix pix, han tänkte då inte gå avslappnat ute på spåret med mattan bredvid.

Följande mogna diskussion utspann sig mellan oss i denna veva:

Vicke: Om du tror att jag ska hoppa det där hindret tror du mycket fel.

Jag: Ehhh…why?

Vicke: Det är ju en MÖRDARE som gömmer sig i hindret!

Jag: Ehhh….nej! Du ska hoppa!

Vicke: Skojar du?

Jag: Ser det ut som att jag skojar? Låt mig för övrigt påminna dig om vem som betalade stallhyran denna månaden.

Vicke: Bla bla…jo, jag känner till din fjantiga åsikt om att det är den som betalar som bestämmer.

Jag: Just det min vän! Men du får mer än gärna betala framöver- det finns många tävlingar under våren där du kan tjäna några kronor.

Vicke: Det kanske jag gör. Och då ska du få se…när JAG får bestämma…

Jag: Jag kan knappt bärga mig…men nu HOPPAR vi!

Och ja, hoppade det gjorde vi- tillsammans och ÖVER båda detta hinder och de andra men det blev ganska många förskräckta spång innan Vicke slappnade av fullständigt och tog hela långsidan i ett svep.

De första gångerna han hoppade kombinationen tog han 3 (TRE) galoppsprång mellan a och b-hindret trots att det var 9 (NIO!!!) meter mellan dom och det berodde då inte på att han ville visa dressyrhästens förmåga till samlad galopp.

Men faktiskt var alla språng jättefina och som jag redan har skrivit flera gånger så passar Vicke mig sååå bra i hoppningen.

Och dagens hoppning ser jag som en förhoppningsvis mycket bra träning inför kommande dressyrtävlande- dvs att Vicke får lära sig att man måste göra vissa saker fast man är förskräckt och tvekande och det tränar även mig i övertala honom till sådant han skulle vilja slippa.

En MÖRDARES boning?

9 skräckfyllda meter härifrån och till mördaren- inte populärt….

Men efter ett tag kunde vi hoppa alla 3 hinderna obehindrat!

I morse hade jag besök av dessa 2 muntra män.

Jag trodde inte att Vicke skulle uppskatta deras sällskap då han, vid ett tidigare möte med den ena av männen, hade ganska mycket synpunkter på hans närvaro i ridhuset.

Men eftersom jag klokt nog ledde honom förbi karlarna innan jag satte mig i sadeln så hann han nog bli förvissad om att de inte skulle anfalla honom utan bara hålla lite koll på hindret åt oss.

Den sedvanliga ”fem-femtio”-kombinationen fanns också på plats- denna gången med ett räcke som b-hinder medan vi vanligtvis brukar ha en oxer där.

Fick till väldigt fina språng under hela träningen tycker jag och nu håller vi oss på höjder runt 90-110 i alla fall så vi har lyckats komma förbi ”nergrävda hinder”-stadiet något i alla fall.