Som jag har berättat flera gånger förut kunde jag, innan jag skaffade Soya fälla ganska nedlåtande kommentarer gällande de som hade täcken på sina hundar.

Då tyckte jag att hundarna ”fick springa sig varma om de frös” men idag har jag en mycket mer förlåtande inställning 🙂 !

Fortfarande tycker jag att det finns lite överdriven täckesnarkomani vad gäller VISSA hundar (de med tjock päls framför allt) men det är verkligen inte ens i NÄRHETEN av den täckes-galenskap som jag anser råder på hästfronten.

Och ärligt talat; har man en hund som tex Soya; som ser ut att vara RAKAD under magen (inga hår i princip) och som kan darra hysteriskt av köld vid viss väderlek så ser i alla fall jag ingen anledning att liksom TVINGA henne att uthärda när det nu finns täcken.

Och som jag också har berättat så tycker jag numera att det är ROLIGT att klä Soya i nya, fina täcken à la ”Birgitta 6 år leker med dockor”.

Nyligen beställde jag ett måttsytt täcke åt Soya och ni kan tro att jag har varit förväntansfull och längtat efter att se hur fin hon skulle bli i sin nya klänning…ehhh…jag menar TÄCKE!

Och när jag hämtade täcket igår blev jag inte besviken: sååå himla söt!

Nog för att allt klär en skönhet men ändå…

Som ni vet tar min I-phone inga superbilder, framför allt inte i det gråmulna väder som råder nu så jag har snott en bild från tjejen som tillverkat täcket, Christel Dell´Aquila- urduktig på whippettäcken tycker jag!

Snyggt va?