En bloggläsare tänkte på mig och skickade mig denna bilden.

Och jag måste instämma- den kunde absolut ha varit tagen hemma hos oss!

….är euforiskt glad över en tupperware-burk hunden vann i en G-final på senaste tävlingen.

Hundens placering: bland de sista.

Kostnad för tävlingen: 2700 kronor.

Burkens värde: 30 kronor.

Tidsåtgång: hela helgen.

Skulle man göra om det: TVEKÖST!

 
….kör 40 mil enkel resa för att hunden ska få springa 2 lopp om vardera 11 sekunder.

Det är nog det som faschinerar mig mest som utifrånbetraktare TROTS att jag själv sysslar med en dyr och tidskrävande hobby.

Men inte ens jag skulle köra så långt med hästen med den tid det tar, de kostnader det medför och för att kanske få ett pris värt på sin höjd någon hundralapp.

Visst kan man tänka på ÄRAN men sporten är så liten att man knappast lär hamna ens i tidningen, än mindre bli någon ”kändis” :).

….äter skräpmat i parti och minut men köper tillskottsfoder till hundarna för tusentals kronor varje år.

Och så gör hästägare också….

….lägger ut en bild på Facebook på sin hund och tar bort alla som inte kommenterar den som sina vänner.

Nja…harkel…harkel…den är det nog lite ”Birgitta 12 år”-varning på :))).

…stiger med glädje upp klockan 3 på morgonen för att åka på hundutställning men snoozar hundra gånger innan du masar dig iväg till jobbet.

Det samma gäller så klart även hästägare som ”gärna” stiger upp i ottan för att åka och tävla samt dessförinnan tillbringa några timmar i stallet med att fläta, borsta, packa, koppla släp mm.

….köper ett hundtäcke för 700 kronor utan att blinka men går i 10 år gamla fleecetröjor och dito joggingbyxor överallt utom på jobbet.

…..köper en hundbur för 7000 men kör en bil för 4000.

Här finner man stora likheter med the typical hästägaren som köper ett släp för i vart fall 50.000 som sedan dras av en Volvo från 80-talet värd 2000 kronor.