På vårt lilla familjehotell finns 2 hundar; en labrador (?) som är 15 år (!!!) och en liten tik som väl är någon korsning (bild 3).

Och ve och fasa 🙂 !!!!

Tiken har valpar, se bild 1 och 2 ovan!

De ligger i en stor inhägnad lite dolda för gästerna men jag har så klart nosat (observera ordvitsen) upp dom och håller på att krama ihjäl dom.

Sååå gulliga och jag kommer att ha svårt att inte smuggla med mig en eller två i väskan!

Kängru? Dingo? Gepard?

Idag mötte jag och Molly en arabisk man på gården.

Molly hälsar glatt varpå mannen frågar på fullt allvar ”ÄR DET EN HUND”!?!?!?

Jag svarar vänligt ”ja…vad skulle det annars vara” (och hinner tänka ”han tror väl inte att det är en katt”) och han svarar lika vänligt något i stil med att han trodde att hon var ett annat djur.

Ringde förundrat min man och vi spekulerade i vad han kan ha trott att Molly var för en varelse….en dingo kanske?

Ja, inte vet jag men roligt var det!

Med sin vän Kaj!

Någon gång ska vara den första vad gäller allt och idag var jag med om en märklig grej med Molly.

Vi var ute och gick (med Kaj 🙂 ) när hon plötsligt började halta och bokstavligen hoppa på 3 ben.

Jag stannade henne direkt och lyfte på tassen och vad får jag se:

Ett smält, varmt tuggummi på vilket ”grusgångsgrus” hade fastnat på trampdynan!?!?

Tro f..n hon inte ville stödja på tassen….

Lyckades med lite besvär få bort kletet och hunden var återställd direkt 🙂 !

Tänk om man kunde bota alla hästhältor lika lätt…..

Fick denna bilden av Henke….så ser Molly ut när någon av oss lämnar hemmet.

Jag kallar det ”den anklagandes blick” för hon kan verkligen konsten att se ut som att världen går under.

Dock vet jag att detta är lite hur hon liksom ”ser ut” många gånger utan att det betyder något….jag vet ju också vad hon gör hela dagarna vare sig vi är hemma eller inte- SOVER! Konstant.

Sedan ÄR hon bara ensam hemma runt 3 timmar per dag på sin höjd- fördelen med att jag jobbar natt och Henrik dag så det är inte det minsta synd om henne 🙂 !

Ha ha ha….denna bilden fick mig att minnas min första hund, schäfertiken Ketty.

Hon lärde sig orden ”GÅ UT” och så fort hon hörde dom stod hon i givakt vid dörren och stressade en att man skulle skynda sig.

Hon lärde sig för övrigt även andra tecken på att man planerade utgång, såsom att man satte på sig byxor och/ eller rörde lägenhetsnycklarna.

För att hon inte skulle ana att jag snart skulle gå ut med henne fick jag, precis som på bilden ovan bokstavera till min dåvarande sambo; ”nu ska jag snart G-Å-U-T-M-E-D-H-U-N-D-E-N” 🙂 🙂 🙂 !

En bloggläsare tog ett kort på sin hund….

Detta är EN av anledningarna till jag numera har en hund ”utan” päls 🙂 !

Jag har haft en långhårig schäfer och även om hunden var den mest underbara man kan tänka sig på alla vis så sa jag ändå ”aldrig mer” och syftade på pälsen.

Man hade f..n i mig hår överallt…en gång hittade jag tom ett hundhår i bregottpaketet!

När hon fällde tog håren liksom aldrig slut, jag kunde borsta och borsta…

Nu har jag en doggy med sämskinnspäls- extremt praktiskt även om hon måste ha täcke när det är kallt; något jag tyckte var sååå fjantigt innan jag själv skaffade whippet.