Det är inte bara bloggskribenten som njuter av en tupplur i soffan. Jag har fått enorm konkurrens av Soya Sömntuta…

Änu en sov-älskare! Jag ser aldrig detta djur i någon annan position än ihoprullad och med slutna ögon men bara för jag dök upp med kameran för att föreviga slöfocken så öppnade den givetvis ögonen och låtsas se pigg ut. Skenet bedrar absolut!

Jag tycker att man mer eller mindre dagligen läser om att det forskas på alla möjliga och omöjliga ämnen i världen.

En del forskning ter sig otroligt meningslös och ibland också rent av självklar (”ny forskning visar att man kan gå upp i vikt av att äta för mycket”- nähä?!?!?) men eftersom detta verkar vara helt accepterat så tänkte jag lämna förslag på vad någon som inte har något bättre för sig kan forska i:

Hundar sovvanor i allmänhet och whippetars i synnerhet!

Jag har en teori om att just rasen whippet (även greyhound för all del) starkt bidrar till att höja statistiken vad gäller ”antal sovtimmar per dag” för hundar.

Om hundar av annan ras sover i genomsnitt 12 timmar/ dygn (min gissning) så tror jag att whippetar i allmänhet sover i alla fall 16-20 timmar.

Och när ni ändå är i forskartagen kan ni ju forska fram hur många timmar en tamkatt sover (fast det har säkert något snille redan undersökt misstänker jag) !

Med tanke på de slöa sov-bollar jag ständigt ser i stallet skulle jag tippa att även dessa djur har många sovtimmar per dygn på sitt samvete men ärligt talat…kan man klandra dom?

Att sova tillhör i alla fall för mig en av livets njutningar så om jag låter lite bitter över de lata whippetarna och deras lika slöa kattvänner så är det nog inget annat än ren avundsjuka!

Vad är det som Soya tittar så längtansfullt på? Jo, det är en annan hund som springer inne på banan och Soya vill så gärna vara med. En favoritbild för den är så talande tycker jag.

En arbetskamrat döpte ju skämtsamt Soya till ”Superwoman” efter att ha sett henne iförd ett blått termotäcke som påminde en del om Stålmannens cape och som synes så FLYGER hon verkligen här!

Och här….

För att inte tala om här!!!!!!!!!

Ett stort tack till Hilding för dessa underbara bilder (och 40 till som han tog under samma lopp :=))!

En whippet har verkligen lagom storlek tycker jag. Tillräckligt stor och robust för att obehindrat kunna springa med när man rider ut i en timme men ändå så pass ”behändig” att den får plats på en IKEA-pall ( i alla fall när mattes dunjacka ligger på den :=)).

Innan tävlingen börjar ska alla hundar vägas och veterinärundersökas. Här bild på kön till vågen och greyhounds och whippets i en salig röra. Jag var tyvärr så stressad eftersom jag skulle iväg till en träning för Sally efteråt att jag glömde att ta mer än just detta kort. Vet att en bekant tog flera kort under Soyas lopp så förhoppningsvis kan jag publicera dom vid ett senare tillfälle. Veckans fråga: Vad väger Soya? Vinnaren får en cyber-puss från objektet i fråga :=)!

Ja, idag har Soya och jag alltså varit på hundkappbanan i Landskrona med målet att Soya skulle ta sololicens.

Inom hundkapperiet är det tydligen så att hunden först måste ta sololicens (visa att den kan springa ensam ur stängd bur och följa haren korrekt) innan den tar ”riktig” licens då den springer mot/ med flera andra hundar.

Soya har ju varit i Landskrona vid ett tidigare tillfälle (för 4 veckor sedan) och sprang då samma sträcka som hon skulle springa idag, 550 meter, fast då utan att vi stängde luckan bakom henne.

Idag stängde vi luckan och jag tror att hennes uppfödare Tommy hade känt ett sting av stolthet om han hade sett hur hon ivrigt rusade mot buren för att sedan ställa sig klockrent ” i position” tills portarna mot den efterlängtade kaninjakten slogs upp.

Det var inte som på den första träningen som Tommy höll i då Soya förskräckt vände sig runt i buren när vi hade stängt bakom henne.

Men helt klart är det tack vare de träningar vi var på hos Tommy i Asarum i våras som gjorde att jag vågade testa Soya idag efter bara ett tidigare besök på denna bana och allting flöt på hur bra som helst.

Soya sprang allt vad hon kunde och var ca 3 sekunder snabbare än en av sina vännnor, Lisa, som också sprang för sololicens idag.

Den hund Soya sprang mot på LC-tävlingen för 3 veckor sedan, Ville (som förresten vägde över 18 kilo!!!- muskel-grabb!!!!) sprang med 5 eller 6 andra hundar idag för sin licens och om jag inte hörde fel så klarade han sig också utmärkt precis som tjejerna.

Nu är säsongen slut i Landskrona, dagens tävling var den sista för i år och träningarna kommer inte igång förrän omkring mars om jag förstod saken rätt.

Då ska Lisa och Soya ta sina licenser har vi tänkt och sedan blir det väl några tävlingar förhoppningsvis.

Träffade förresten helt kort klubbens ordförande på plats och han ”avslöjade” att han läst min blogg (smickrande).

Och du ordförande….om du läser detta så kommer här ett litet inofficiellt tips från en nyfiken nybörjare:

Det hade varit trevligt om ni på er hemsida hade en kortfattad introduktion till just hur det går till att börja med hundkapp. Lite om det här med licenstagning, när och hur detta kan genomföras osv. Annars är det jättebra att man kan anmäla sig till era träningar via nätet, väldigt smidigt!

Som ni kanske kommer ihåg skrev jag inför flytten till nya stallet att Soya ibland kan springa efter katter även om hon stannar så fort dom stannar, dvs hon är inte ute efter att käka upp dom :=).

Nu, efter lite mer än 1 månad i nya stallet kan jag konstatera att min kloka flicka har förstått att hon inte ska intressera sig för dessa mjukis-bollar som ligger och sover lite här och där och som ni kan se på bilden (om än av dålig kvalité) så ligger det en katt och sover på den vänstra halmbals-högen medan Soya pustar ut framför utan att skänka katten en blick :=)!

Erfarenheten borde verkligen ha lärt mig att tankar som ”vad ska jag hitta på idag- jag har ju flera timmar som jag inte har planerat något för….” eller ”idag har jag verkligen inget att skriva om på bloggen” är en livsfarlig kombination och sådant som helt enkelt inte får tänkas.

För har man inte jobb så får man …eller vad är det man brukar säga…

Jag ska inte tävla förrän sent i eftermiddag och tänkte därför passa på att ta en rejäl sovmorgon, något som inträffar typ en gång varannan månad.

Så klart vaknar jag 06.30 och lyckas endast med möda hålla mig kvar i sängen till strax efter 08.00 då jag inser att jag inte kommer att kunna sova en sekund till.

Kommer på att jag kan klippa Soyas klor det första jag gör efter uppstigningen och tar ut henne i trädgården för detta ändamål ifall jag skulle råka klippa i någon pulpa (hon har, som den svarta skönhet hon är givetvis helt svarta klor- svårklippt eller lite av ”klippning på vinst och förlust”).

Nu brukar det inte vara några problem med kloklippningen, dels är Soya mycket snäll och står som en staty och dels brukar jag inte chansa och klippa så mycket, just för att inte riskera pulporna.

Men givetvis hände det idag, inte på en klo utan på två och jag kan bara förbanna min slarvighet!

Eftersom det var ganska kallt ute trodde jag i min enfald att jag skulle kunna få Soya att ligga i sin korg i köket medan blodet stillade sig men där bedrog jag mig.

Dels lyckades hon rusa ut i vardagsrummet och först hoppa upp i den ena soffan och sedan i den andra (!!!!!) och dels visade det sig att det från den ena klon pissade (om uttrycket ursäktas) blod!

Ja hoppsan! Innan jag fick pressat ner Soya i hundkorgen i köket var hela vardagsrummet, köket, hallen och badrummet fullt av blodfläckar liksom givetvis sofforna som tack och lov alltid är överdragna med matchande plädar just för att vi har hund.

Och låt mig säga så här…ni anar inte (fast det gör jag) hur många blodiga avtryck en hund kan göra på extremt kort tid och hur fort dessa torkar in i trä och klinkergolv.

Medan jag slet av plädarna och slängde in dom i tvättmaskinen så hann Soya dessutom ta ytterligare något varv i rummen och innan jag hade våttorkat alla golv så var jag rätt så matt.

Tog givetvis inga kort på eländet- det var det inte tid till och det enda goda som kom ut ur denna självförvållade soppa (så jag har inte ens någon att skylla på….) är att hemmet fått sig en extra storstädning och att jag förhoppningsvis lärt mig en läxa vad gäller kloklippning.

Mishi/Mimmi/Kicki/Pippi AKA Soya (hoppas ni inte är lika tröga som folket på ridskolan då jag, lustigkurren, undertecknade ett meddelande på tavlan med ”dressyrryttare- AKA Birgitta”. Fick flera frågor vad AKA betyder: ALSO KNOWN AS= ÄVEN KALLAD/KÄND SOM).

Jag säger som jag brukar: om ni inte tycker att hunden ovan är något av det gulligaste ni sett har ni helt enkelt ingen smak :=)! Basta!

Starten i andra loppet! Den blåa hunden är ”gentleman” och låter Soya ta täten. Täckesfärgerna lottas förresten så det är inte så att Soya har fått det röda för att hon är tjej (eller klär bäst i rött) och hanen har fått det blåa för att han är kille :=).

Jag hade den enorma turen att få en väns styvfar att ta över 80 (ÅTTIO!!!!) bilder på Soya i detta lopp så detta är bara en ”smakbit”.

Ser mycket fram emot att få alla korten då min plan är att göra en uppförstoring på Pippi (kanske i svart-vitt) och tapetsera en vägg :=).

För mer info om tävlingen kan ni gå in på: http://vklcs.blogspot.com/

Soya heter där Per Mobile Zingy Beauty vilket till skillnad från ovanstående smeknamn är hennes officiella namn :=).

På tal om resultaten konstaterade jag och whippetmedtävlande förresten (lite à ”surt sa räven”) att vi kommit på hur man framöver ska försäkra sig om en rosett på dessa tävlingar.

Man inhandlar helt enkelt en hund av ovanligare ras än våra!

På tävlingen fanns nämligen 3 hundraser representerade av endast en hund (greyhound, galgo espanol och sloughi) så då fick dessa hundar automatiskt priset som bäst i rasen (BIR). Kanske inte helt otippat med andra ord :=)!