…..vad jag önskade mig i födelsedagspresent?

Sedan måste jag poängtera att detta slitage varken uppkommit av att jag använt handskarna i ”tusen år” eller slitit som en galning i tyglarna 🙂 utan snarare för att jag ibland av lathet inte bytt till lämpligare arbetshandskar när jag har utfört diverse lite mer ”handgripliga” sysslor kring gården 🙂 !

Men så har jag inte heller blivit ruinerad på dessa Gekås-handskar för kanske 70 spänn…

Nu ska jag vara mer rädd om Henriks julklapp, det lovar jag mig själv!

Nu, ett halvår efter vårt stallbygge är jag väldigt nöjd med hur vi två amatörer lyckades få ihop 3 boxar, en stalldörr och lite annat smått och det är hittills bara en grej jag ångrar.

Färgen jag målade stalldörrarna och uppbindningsplatsen utanför med:

Nog för att rödfärg kan ”fälla” lite men denna sorten var helt fel val eftersom den inte bör användas på ohyvlat trä vilket amatören Birgitta missade.

Jag har målat uppbindningsplatsen minst 3 gånger totalt varav 2 gånger med någon månads mellanrum och både den och stalldörrarna har tappat hur mycket färg som helst.

Det enda jag är extremt tacksam över är att min man köpte en annan sorts rödfärg när vi målade vårt stora förråd för medan jag lätt kommer att kunna måla om stalldörren tex, även om det är retligt så hade jag blivit tokig om vi hade behövt måla om hela denna byggnad:

När jag skulle ta in hästarna igår kunde jag konstatera att nedertråden var av och att Baltis mycket lätt hade kunnat gå in till Vicke.

Jag gissar att det är någon dovhjort som tagit sönder tråden och vidare gissar jag att detta hänt efter mörkrets inbrott vilket har gjort att Baltis inte sett att tråden låg nere. Han hade lätt kunnat gå under men verkar ha stor respekt för trådarna.

Jag har inte haft strömmen påkopplad hittills men ska nog börja med det nu även om det säkert inte hindrar dovhjortarna från att strömhoppa (observera ordvitsen) ut och in ur hagarna som de gjorde i somras.

Igår kväll gjorde jag bara en provisorisk lagning i mörkret och blåsten; jag knöt helt enkelt ihop trådarna så att jag skulle kunna släppa ut hästarna i morse innan det hunnit bli ljust.

Men är det något jag har lärt mig av att stå i olika stall så är det att ha ordentlig tråd och definitivt inte göra en massa usla lagningar som inte leder ström så idag blev det skarvning, snyggt och prydligt med de små skarvlåsen som ni kan se på bilden ovan. Enkla att hantera, lagar snyggt och kostar inte en förmögenhet. Finns på bla Granngården.

För övrigt har jag valt en tunn tråd som leder ström mycket bra men som kostar lite mer.

Vår hyresvärd vill inte att vi stängslar med tjocka elrep eller dito band eftersom dovhjortar sedan tidigare fastnat med sina horn och gått en mycket plågsam död till mötes.

Detta vill jag så klart inte medverka till och jag känner definitivt samma sak vad gäller mina hästar även om de just inte har horn 🙂 !

Då och då och framförallt nu i tider när lera väntar i några månader läser jag inlägg från hästägare på nätet där ”smart höförvaring utomhus” efterfrågas. Att hitta det 100% oförstörbara/ säkra kärlet till detta som dessutom hindrar stråfoder från att flyga omkring / trampas ner i marken anser jag är omöjligt men ni får gärna överbevisa mig 🙂 .

Jag ”vet” att hästar kan skada sig på precis allt och ingen behållare kan hålla exakt allt foder på plats, framför allt vid blåst.

Sedan handlar massor om vilken typ av häst(ar) man har; en del hästar lyckas förstöra allt i sin väg, andra äter jätteslarvigt, någon skulle dammsuga upp vartenda strå från marken även om det är lite lerigt osv.

Jag har tex en häst som förvisso är ganska ”försiktig” och sällan tar sönder saker men som i gengäld lyckas dra ut foder från ”allting” och som är extremt kräsen= massvis med foder går till spillo när det hamnar på marken.

Med detta sagt tycker jag att höförvaringen på bilden ovan ändå ser relativt bra/ säker ut och dessutom inbillar jag mig att man hade kunnat snickra ihop något liknande ganska billigt och hyfsat enkelt om man är händig?

Just att kärlet inte står direkt på marken och att regn/ nederbörd kan rinna igenom är nästan nödvändigt- frågan är hur man förankrar hela ställningen så att den inte välter?

Men vad tror ni; hiss eller diss?

Själv ska jag köra med mina traktordäck; det är det närmaste ”säkert” jag tror på även om det finns invändningar mot däck också (en del påstår att hästarna kan få i sig gummirester vilket jag bedömer som ganska osannolikt med mina, inte så glupska hästar).