Inlägg i kategorin Köptips/ produktinfo

Tips mot jobbiga förkylningar!

Eftersom jag fortfarande inte har något roligt hästigt ämne att avhandla tänkte jag passa på att tipsa er om något som man kan ha stor nytta av som både människa i allmänhet och ryttare i synnerhet (så att man orkar med sin fyrfotade älskling).

Själv drabbas jag av förkylningar 2-3 gånger om året och tyvärr brukar de vara seglivade, dvs pågå i kanske 2-3 veckor då jag missbrukar nässpray, snyter mig tusen gånger om dagen samt hostar en hel del.

Kanske beror längden på mina förkylningar på att jag inte tar mig tiden att VILA, dvs jag jobbar, rider och står i precis som vanligt i stället för att ta det lugnt?

Hur som helst blev jag för ungefär 1 år sedan tipsad om ett naturpreparat som heter ESBERITOX (säljs på apoteket och kostar lite mer än 100:– för en kur om jag minns rätt).

Detta medel (tabletter som man äter 3 ggr/ dag) ska man helst börja äta så fort man känner minsta ANTYDAN till förkylning.

Jag, skeptikern, måste erkänna att jag var mycket tveksam till eventuell effekt men efter att nu ha lyckats häva en förkylning mer eller mindre på 1-2 dagar och förkorta en annan med många dagar och utan att behöva ta en enda näsdroppe så är jag övertygad om att medlet funkar, i alla fall på mig.

Så helt klart värt att prova, framför allt om ni brukar ha lika jobbiga förkylningar som jag!

Jag ska inte utmana ödet och berätta när jag var förkyld senast för då blir jag väl sjuk ”som ett brev på posten” men det finns goda skäl att lita på mitt tips- så mycket kan jag säga i alla fall :=).

Sadelutvärdering

Min ”nya” sadel!

Kort version: jag köpte Wintec-sadeln med luftstoppning!

Längre version: min första tanke då jag satte mig i denna tillplattade sak (det är ju en Close Contact hoppsadel) var ungefär ”NO WAY” och ”Ursäkta men sitter jag på en planka, eller vad?”.

Efter att ha ridit i ca 40 minuter, i både nersittning utan stigbyglar och lättridning samt efter hoppning av ett bebishinder några gånger var jag dock tvungen att revidera mitt första utlåtande och konstatera att sadeln var helt ok att rida även dressyr (!!!) i och…viktigast av allt: att Archie gick utmärkt med den på ryggen.

När jag dessutom kunde se att hans rygg såg helt ”perfekt” ut efter ritten var saken klar!

Av fler sadlar jag provat har Archie fått som en liten svullnad bakom manken och en sadel låg också tämligen snett efter avslutad ritt.

Det är ju en risk med att köpa begagnat; sadeln kan vara snedsutten och i rejält behov av omstoppning men kanske ändå aldrig riktigt återfår sina ”former”.

Nu är ju denna sadel i vad jag skulle vilja säga NYSKICK, den är enligt säljaren endast använd ett fåtal gånger vilket också stropparna och hela sadelns skick talar för så det känns som ett bra köp särskilt som det finns mer än 4 års garanti kvar på luftstoppningen (jag har fått inköpskvittot).

Förhoppningsvis kommer jag att vara lika nöjd med denna sadel som jag faktiskt ändå varit med min Stübben, som jag förresten räknade ut har kostat mig mindre än 200 kronor om ÅRET räknat på vad jag köpte den för och om jag så skulle SLÄNGA den idag (jag ska sälja den för 1000:– har jag tänkt).

Sadelrådsfråga till mina läsare

Jag har tidigare nämnt att jag ett tag varit på jakt efter en ny (läs: begagnad) hoppsadel till Archie och nu behöver jag lite råd från er läsare.

Den sadel (Stübben Siegfried) jag haft i över 20 år (!!!!) och som enligt expertis är ungefär dubbelt så gammal (!!!!) är inte så skön att rida i längre (tro f…n det :=)) och dessutom tycker jag inte heller att den passar Archie så bra längre. Han får ibland som en liten svullnad bakom manken av sadeln och även om denna svullnad går över efter bara några timmar är den ju ändå tecken på att sadeln inte passar optimalt.

Jag har provat några enstaka exemplar av andra sadlar men ärligt talat är det dels en djungel av femtioelva olika märken och dessutom är jag inte intresserad av att lägga några större summor på en ”andra-sadel” som kanske kommer att användas väldigt sporadiskt.

Av en slump började jag intressera mig för Wintecs syntetsadlar och de som känner mig höjer nog ögonbrynen ganska högt av förvåning över att konservativa Birgitta ens överväger att köpa en sadel som dels är av syntet och dessutom….LUFT-STOPPAD!

Har tösen blivit galen?

Nä…jag har inte blivit knäpp (hoppas jag) men har däremot läst ganska många positiva omdömen om denna sadel.

Bortsett från att priset är lågt så VERKAR ju systemet med utbytbara koppjärn väldigt fiffigt och borde göra att man kan få en och samma sadel att passa mer eller mindre alla hästar, eller tänker jag fel?

Luftstoppningen har också lovordats från flera håll men själv har jag aldrig ens sett en sådan sadel, än mindre ridit i den.

Min tanke med ett eventuellt köp av en sådan här sadel (för ca 4000 kronor) är att använda den då jag hoppar, dvs ca 1 gång i veckan, samt kanske även då jag rider ut (säg 2 gånger i veckan i genomsnitt).

Skulle jag inte vara nöjd med sadeln efter ett tag så har jag inte förlorat en hiskelig summa pengar (den sadel jag eventuellt ska prova är 7 månader gammal och i mycket gott skick) och jag inbillar mig att jag själv skulle lyckas få den såld även om jag hade förlorat lite på affären.

Så vad tror ni?

För och nackdelar med denna sadel tack! Det är alltså en luftstoppad Wintec CC hoppsadel vi talar om men även erfarenhet av andra liknande sadlar mottages tacksamt!

Hur du slipper julens tv-program och gräsliga repriser

Enligt min erfarenhet är det ofta då människor är långlediga som man passar på att visa allt möjligt skräp på tv. Gamla repriser, långfilmer som Pretty Woman och Snuten i Hollywood-filmerna tex som, hur bra de än var en gång i tidernas begynnelse, har visats trettioelva gånger vid det här laget.

Jag tillbringar gärna någon ledig timme framför tv:n men då ska det finna något vettigt att titta på och det tycker jag som sagt sällan att det finns när man verkligen är ledig och HAR TID att slappa.

I år var jag förutseende och valde att inte förlita mig till det som vanligt magra och usla tv-utbudet utan jag hyrde i stället en 9-timmar lång dvd innehållande en underbar tv-serie som visades i min ungdom och som hette ”i vår herres hage”.

Tv-serien var baserad på James Herriots fantastiska böcker om sitt liv som veterinär i Yorkshire från 40-talet och framåt och jag minns att jag slukade varje avsnitt.

Har ni inte läst böckerna så är det nästan ett MÅSTE för varje djurintresserad och bokintresserad person, de är mycket lättlästa och roande och nu kan ni alltså även se tv-serien på dvd.

Maken, som är 2 år yngre än undertecknad och som hade andra intressen än att glo på tv i tonåren hade helt missat serien men har suttit lika klistrad vid tv:n som jag under julen.

Och det som glädjer oss är att det finns ytterligare lika långa dvd-filmer att hyra, detta var bara en av 4 :=).

Så nu vet ni vad vi gör hela ledigheten: sitter framför tv:n och blir sugna på te, bacon och ägg (ni förstår vad jag menar efter att ha sett något avsnitt :=)).

Enklare Ridsport-prenumeration?

Tillhör du dom som liksom undertecknad tycker att du knappt hinner betala för den ena prenumerationen förrän det dimper ner en ny räkning som uppmanar dig att betala för fortsatt tidningsläsande?

Att behöva betala för en helårs eller halvårsprenumeration kan ibland också göra att man väljer att avstå om man just då är insolvent.

Igår fick jag en sådan där trist räkning från Ridsport IGEN men innan jag började fundera på betalningen så läste jag att man numera även kan betala prenumerationen via autogiro.

För 79:–/ månad får man Ridsport hem i brevlådan och för mig, autogiroälskaren som betalar ALLA mina räkningar på detta vis, var valet enkelt.

Nu behöver jag dessutom inte fundera på NÄR jag ska betala igen för nu ska jag ju betala varje månad, dock utan att behöva engagera mig ytterligare.

Tips på en fiffig hundleksak!

Redan när jag var på en av de första whippet-träffarna fick jag se denna fiffiga hundleksak, ”skohornet” med vilket man kan slänga iväg en boll ”hur långt som helst”.

Perfekt för mig som alltid haft uselt bollsinne och dels oftast lyckas träffa allt utom det jag vill och dessutom inte lyckas kasta iväg bollen några längre sträckor.

Bra motion för hunden och minimal ansträngning för ägaren :=).

Jag har tänkt köpa detta lekredskap hur länge som helst men eftersom jag nästan aldrig är ute och shoppar och det dessutom inte fanns några ”skohorn” i Ullared, där jag faktiskt kom ihåg att titta efter dom så har jag varit utan tills idag.

Då jag skulle handla lite middagsmat på City Gross i Staffanstorp upptäckte jag att de sålde just ”skohornen” och dessutom till det fantastiskt låga priset 15 kronor!

Ringde genast en av mina whippetvänner och frågade om hon också ville roa sina hundar och det ville hon så klart även om hon redan har ett ”skohorn” (inköpt för långt dyrare pengar) som Soya och hennes hundar har haft mycket roligt med redan.

Imorgon är det en ny hundträff och då ska jag inviga vår nya leksak, det blir säkert lika uppskattat som vanligt!

Nytt Ullaredsbesök!

Trots att Soya inte är någon storkonsument av leksaker är det svårt att låta bli att köpa något när man kan få hur fina grejer som helst för en tia eller maximalt en tjuga :=).

Som synes är utbudet ganska stort och jag har köpt 2 fina koppel här sedan tidigare. Jag vägrar att köpa läderkoppel för 2-300 kronor i ”fina affären” när man här finner näst intill likvärdiga för 69 kronor. Så sällan som jag har Soya kopplad (ha ha) lär de hålla i en evighet:=).

 

Denna avdelning skulle nog Soya tillbringa all sin tid vid. Grisöron är favoritgodiset och det blir alltid några påsar med denna delikatess (hmmm….) när jag är i Ullared.

För 4:e gången i år var jag idag i Ullared och som vanligt flög timmarna iväg allt medan kundvagnen fylldes.

Denna gången handlade jag faktiskt ”bara” för 2700 kronor, mycket beroende på att det bara hade hunnit gå 2 månader sedan mitt senaste besök här.

Min fd hästskötare Petra som var initativtagare till just denna resa handlade långt mer och frågade redan innan vi satt i bilen på väg hem ”när ska vi åka nästa gång”.

Vi enades om att en resa i slutet av mars nästa år kan vara lämplig :=).

Idag köpte jag mest saker till hemmet eftersom det ju faktiskt finns gränser för hur mycket man kan köpa till både hunden och hästen även om mycket är ohyggligt billigt. Men man kan inte lagra hur många täcken som helst tex och jag lyckades denna gången att blunda när jag gick förbi just dessa :=).

Archie fick faktiskt bara nya stigbygelplattor för 15 kronor (som han säkert kommer att uppskatta jättemycket) och ett snyggt pannband för 20 kronor.

Själv köpte jag en stalljacka för 199 kronor och en ridväst för samma belopp. Mina favoritridbyxor som inköptes i våras för strax över 300 kronor var nu prissänkta till 249 kronor och jag kunde inte motstå frestelsen att köpa ytterligare ett par :=).

Soya fick 3 leksaker, en hel del godis i olika former och en kloklippare som HON säkert kommer att uppskatta jättemycket.

Till hemmet köpte jag förutom de sedvanliga hygien och städartiklarna handdukar, en kastrull, lite badrums-tillbehör (matchande toalettborste, tandborstmugg och tvålpump), liiite julpynt (ljusslinga till en träd utanför vårt hus, en jättefin el-ljusstake och röda blockljus) och flera lampskärmar.

Till mina underbara (NOT!!!!) cykelturer i regn och mörker köpte jag ytterligare en pannlampa för 29 kronor (bra att ha i reserv tänkte jag), ett cykelsadel-överdrag i fårskinnsimitation för 20 kronor och en reflexväst som också kostade en tjuga.

”Vad är det som är så roligt med Ullared” frågade maken mig innan jag begav mig på shoppingen (han skulle inte gå in där ens under pistolhot) och jag försökte förklara att Ullared för mig är som en kombination av IKEA, Hööks, Hennes & Mauritz och ICA MAXI. Nästan allt som man finner i dessa affärer finner man även i Ullared men till långt billigare pris och samlat på ett ställe.

Jag har i princip aldrig varken tid eller ork att springa i affärer om jag verkligen inte måste ha något (som exempelvis mat) och de timmar som många av mina vänner lägger på att strosa runt på stan och kika runt i olika affärer lägger jag på annat (hästen och hunden framför allt).

Därför gillar jag Ullared där jag på några timmar kan avverka alla inköp som andra kan/ vill lägga dagar på i andra affärer.

Exempel på en riktigt dålig hästtidning!

Härom dagen fick jag hem ytterligare ett nummer av Svenska Ridsportförbundets medlemstidning ”Häst & Ryttare”.

Även om det på omslaget står att den kostar 30 kronor vet jag inte var den finns att köpa för detta pris eftersom alla medlemmar får den hemskickad gratis.

Och att den är gratis är väl för tursamt för en sämre hästtidning får man faktiskt leta efter.

Bloggaren Havrepappa hade den 8 oktober i år ett inlägg kring detta alster

http://www.hippson.se/blogs/havrepappa/index.htm?mode=&date=2009-10-01&filter_horse=

och jag kan bara instämma i hans synpunkter.

Jag brukar faktiskt alltid kunna hitta något läsvärt i allt som publiceras i tidningsform men i Häst & Ryttare är det näst intill omöjligt.

Andra tidningars kvalité kan variera mycket (Ridsport) eller lite (Hippson) från nummer till nummer men Häst & Ryttare har varit lika usel från första numret vilket ju är himla synd eftersom den når ut till så många läsare.

Själv skulle jag nog utse Hippson till den bästa hästtidningen om jag var tvungen att välja och då beroende på att jag anser att det i denna tidning finns ”något för alla” oavsett om man rider på ridskola, har egen häst, tävlar, är ”skogsmulle” eller vad man nu än pysslar med i hästväg.

Jag vill förresten än en gång passa på och rekommendera er att dela prenumeration med någon eller några häst/stallkompisar. Det finns väl ingen anledning till att flera personer i samma stall har var sin (dyr) prenumeration när man lika gärna kan dela kostnaden? Har man läst tidningen så har man ju…eller? Synd att bara slänga efter en genomläsning och så gör jag själv med mina tidningar.

Hippson-prenumerationen delar jag med Birk-Lena och Ridsport prenumererar jag förvisso själv på men ger sedan till Lena som ger den till Sally som ger den till Corre osv….Väldigt fiffigt tycker jag!

Vattenkopp!


Har ni sett så här fiffiga vattenkoppar tidigare?

Det hade inte jag faktiskt förrän jag flyttade till nuvarande stallet och jag måste säga att jag tycker att de är superbra.

De fyller på sig själva och rymmer ganska mycket (minst 10 liter tror jag) så med dessa behöver man verkligen inte släpa på några vattenspannar.

Inte för att jag hade gjort det om jag hade haft en vanlig vattenkopp heller men ni som har följt bloggen från början minns kanske att detta var en av de första ”heta” debatterna vi hade: ”är det onödigt att ge hästarna vatten ur spann eller ej”.

Jag tyckte ju detta (och vidhåller min ståndpunkt) medan andra såg risker med en vattenkopp (att hästen skulle dricka för lite) och valde därför att kånka vattenspannar till förbannelse.

För mig är det alltså obegripligt varför man uppfunnit vattenkoppar, använt dessa i många, många år och installerat dom i tusentals stall om folk ändå envisas med att vattna sina hästar med spann.

Klart som f…n att hästen, om den har både vattenkopp och spann i boxen i 9 fall av 10 väljer att dricka ur den sistnämnda men tro mig…ta bort spannen och hästen dricker när den är törstig

Jag har faktiskt själv också vattnat med spann (och det är därför jag tycker mig kunna uttala mig om vilket bök det är) men då var det min väldigt kolikbenägna Décima som var offret för mina omsorger.

En normalt funtad häst som inte rids i ökentemperaturer eller svettas kopiösa mängder varje dag vidhåller jag klarar sig med en vattenkopp men vill folk fortsätta att skapa extraarbete åt sig själva så fine by me. Jag har annat att göra!

Pannlampa

Jag har många gånger läst om ryttare som rider med pannlampa i mörkret och följt diskussioner på nätet om vilka lampor som är bäst, om det underlättar att använda pannlampa osv.
Eftersom jag aldrig rider i mörker har jag dock inte sett någon anledning att fördjupa mig i pannlampsfrågan men nu sedan jag har flyttat ut hästen ”på landet” och börjat cykla dit så har ämnet aktualiserats.
När jag besökte kära Ullared sist passade jag på att titta efter lampor och givetvis fann jag inte en utan två sorters lampor där, en för endast 19 kronor och en för det hutlösa priset 29 kronor!
Jag beslöt mig faktiskt för att slå på stort och satsa på den dyrare lampan och måste säga att jag är jättenöjd.
Nu har jag ju inte provat de lampor som saluförs för det tiodubbla priset och mer och jag är övertygad om att de med största sannolikhet är mycket bättre än min lilla lampa men jag måste ändå säga att den är fullt tillräcklig till det som jag behöver den till.
Jag cyklar alltså vissa morgnar till och från stallet vilket tar ca 15 minuter i ena riktningen och eftersom det sker på raka, ogropiga grusvägar utan någon som helst trafik så behövs inga större strålkastare för att guida mig.
Till ridning förmodar jag att lampan skulle vara för svag men jag ser som sagt ändå ingen anledning till att rida i mörker och ska man bara cykla eller gå räcker den gott.