Inlägg i kategorin Tävlingsrapporter

Film från Sallys segerritt igår

För de hoppintresserade kommer en länk till filmen som visar Sallys seger i LB igår.

Att jag är så glad å hennes vägnar beror faktiskt inte bara på att hon är min elev och att jag har tyckt så mycket om henne åratal innan hon blev det (hon är precis så som jag skulle vilja att mitt barn var om jag hade velat ha något:-)) utan också för att jag alltid har ansett att de trägna ska belönas.

Och Sally har verkligen alltid tränat föredömligt, inte bara för mig utan hela tiden som hon haft häst.

http://www.facebook.com/l/ed573;www.youtube.com/watch?v=ABaGdD5-lEs

Fredag- så jämnt som det kan bli!

Otroligt nog lyckades jag ligga kvar i sängen ända till 07.30 (fast i ärlighetens namn skulle jag inte vilja kunna sova bort stora delar av dagen) och var inte i stallet förrän 10.00.

Tog in Archie från hagen strax efter 11 och eftersom alla andra hästar var ute blev han jättestressad och stod och skrek i högan sky i stället för att äta. Annat var det med den eremit-artade Decima som gladeligen hade framlevt sina dagar utan att någonsin skymta en häst. Galet men onekligen praktiskt…..

Vi var på tävlingsplatsen i god tid och jag hann notera att ingen red fram utomhus, kanske för att det blåste för fullt?

Min vana trogen red jag således fram i ensamt majestät och det var faktiskt inte bara därför (för att jag var ensam) som jag periodvis verkligen ”vann framridningen”.

Jag fick till både fin trav och dito galopp men tyvärr lyckades jag inte rida riktigt lika mjukt inne på banan, den kändes helt enkelt för ”trång”.

Vissa saker gick bättre än i söndags, andra sämre men otroligt nog fick jag EXAKT samma poäng som då, 64,7 %. Placerad blev man om man hade 8 poäng mer.

Så klart är det tråkigt att inte placera sig när man ändå gör en mer eller mindre felfri ritt på 65% men det är bara att inse att det är så konkurrensen är och att jag måste rida ännu bättre.

Film från förra veckans tävling

Idag kom en länk till Youtube från Lina, min fotograf och filmare :=).

Man ser inte så mycket detaljer på filmen tycker jag själv men det ser ut att flyta på ganska bra i alla fall och min sits, i alla fall med tanke på hur den har varit, ser lite förbättrad ut för det mesta. Men så som jag ”kryper ihop” i den andra travökningen är en gräslig Birgitta-klassiker och precis det jag ska försöka arbeta bort- usch så fult!!!!

Här tycker jag också att Archie ser mer normal ut vad gäller halsen :=), på senaste filmen tyckte jag ju att det såg ut som att han var värsta hingsten!

http://www.youtube.com/watch?v=9mJgO02YW1k

Tillägg:

länken fungerar nog inte längre! Prova i stället länken i Linas kommentar nedan!

Man ska sluta när man är på topp!

Enligt rubrikens devis väljer jag att avsluta årets tävlingssäsong fast ska jag vara ärlig hade jag redan bestämt detta för några dagar sedan och inte för att det blev en härlig seger i LA:1.

Min tanke var tidigare att rida ytterligare 3 tävlingar i november men eftersom samtliga arrangörer hade valt LA:3 programmet som passar oss sämst så insåg jag att det inte är någon mening att åka ut ”bara för att”.

Även om det tar emot att inse så räcker våra prestationer i detta program inte riktigt till och med den konkurrens som är idag så det är bättre att jag tränar på i stället.

Men för att återgå till dagen så vidhåller jag att vissa tävlingsplatser innehåller mer god karma än andra och Malmö Ridklubb hör för min del definitivt till en av dom.

Jag har MASSOR av placeringar från MR medan jag har varit på vissa ställen hur många gånger som helst utan att få en ynka rosett.

Och eftersom ingen av mina hästar någonsin har varit tittiga NÅGONSTANS så beror eventuella misslyckanden i alla fall inte på DET.

Hur som helst så hade jag en mycket bra känsla inne på banan idag och domaren belönade oss med strax över 71% och 6 stycken 8:or varav 2 med dubbel koefficient. Skänkelvikningarna fick betygen 7:-).

Denna domare tillhör de som ligger ganska högt i sin poängsättning (enligt mig i alla fall) och även om det viktigaste egentligen är att alla ekipagen blir korrekt rangordnade sinsemellan så är det så klart roligare att vinna på 71 än 61% -:).

Idag kändes det mer rättvist….

Frukost i det fria, eller i vart fall på stallgången, innan avfärd. Notera NYLON-grimman (från Ullared så klart). Den itu-slitna lädergrimman ligger i papperskorgen bakom Archie.


Idag deltog ett kallblod! Inte så vanligt på denna nivå men roligt att se en så vacker häst. Fast jag hade inte velat sitta på :=). Det såg ut som att tjejen satt i spagat över den breda ryggen :=)!

….när jag fick kritiken från den regionala LA:3 jag ridit och såg att jag hade fått betyget 5 respektive 6 på mina skänkelvikningar.

Nu tror jag ju verkligen inte att det var så att jag red dom så otroligt mycket bättre än förra lördagen då båda betygsattes med var sin ETTA (!!!!!) utan det är så klart så att man bedömer och betygsätter olika som domare.

Så från 55 till 62 % på en vecka får väl anses som helt ok eftersom jag var i princip lika nöjd med båda ritterna.

Fast jag ska nog inte rida det där jäkla LA:3 programmet så mycket mer. Det passar oss helt enkelt inte alls och jag förstår inte varför nästan alla arrangörer väljer detta framför LA:4 som är lite mer tekniskt och där det ”händer” mer?

Idag slog Archie rekord (tyvärr….får man väl säga…)

Idag åkte Archie och jag (och vår sällskapsdam lilla Pippi) på vår första tävling sedan flytten till nya stallet.

Sista gången vi tävlade slutade det ju med en trevlig seger men det ”visste” jag nästan på förhand att det inte skulle bli idag efter en koll på startlistan.

Innan vi begav oss iväg fick Archie gå en timme i en av gräshagarna medan jag gjorde i ordning hans saker, alla andra hästar i stallet (5 stycken) var ute och jag vågade inte lämna honom ensam om han skulle bli väldigt orolig.

Och orolig blev han….i alla fall när jag hade tagit in honom för att fläta hans lilla hår.

Inom loppet av 30 minuter hann han bajsa 6 (SEX!!!) gånger på stallgången och det är personligt rekord kan jag säga.

Dock stod han lugnt och tyst i alla fall och vi blev snabbt klara och kunde köra iväg.

Väl på plats vann vi utan tvekan framridningen, inte bara för att Archie gick mycket bra utan framför allt för att vi var helt ensamma!

Alla andra valde att rida fram i ett litet ridhus medan Archie och jag seglade omkring på en säkert 20 x 80 meter jättefin utebana med sviktande botten så jag förstår inte varför ingen mer kom dit?

Är dressyrryttare överlag fegisar som helst håller sig inom 4 väggar :=)?

Hur som helst så var framridningen det enda jag vann idag för domaren måste ha läst något av mina blogginlägg där jag förespråkar att man ska ”använda hela skalan” för det gjorde hon tyvärr!

Otroligt nog (måste jag faktiskt säga) fick Archie betyget 1 (ETT) på båda skänkelvikningarna och det är ju ett svårlaget rekord får man väl säga?

Skulle jag ha betygsatt dessa skänkelvikningar hade jag kanske satt betyget 4 på den sämre och betyget 6 på den bättre men nu var det ju inte jag som dömde :=).

Jag kan faktiskt inte känna någon som helst besvikelse eller oro över dessa låga betyg då jag väljer att lita på min tränare som anser att skänkelvikningarna blivit mycket bättre med tiden.

Men så klart kostar betyget 1 + 1 med därtill dubbel koefficient väldigt många poäng så slutprocenten blev 55 % och vi kom bland de sista i den 13 man lilla LA:3-klassen.

Själv tyckte jag att jag hade en väldigt bra känsla inne på banan, framför allt vad gäller bjudningen som ibland kan vara Archies akilleshäl. Han spänstade verkligen på bra och jag minns att detta ridhus (Stensäters) hade denna effekt på honom även förra hösten då vi var där och tävlade.

Summa summarum var jag nöjd med min gosse och han var säkert ännu nöjdare när han mindre än 1 timme efter vår ritt åter fick förena sig med gräset, se bilden ovan (som förresten visar regntäcket jag köpte i Ullared sist- ett utmärkt köp!) .

Worth waiting for :=)!

Igår fick jag en blå-gul rosett av min elev Sally och på baksidan stod det ”till världens bästa dressyrtränare” (förstår ni varför jag älskar detta barn :=)???).

Jag vet inte huruvida Archie tycker att jag är världens bästa hästägare men han hade i alla fall godheten att även han ge mig en blå-gul rosett, detta efter en fin LA:1-ritt hos Södra Sallerups Ryttarförening.

Rosetten var precis som Carlsberg-reklamen ”worth waiting for” för jag red inte förrän 19.11 och mörkret hann sänka sig rejält när jag red ut från banan som tack och lov var inomhus.

Framridningen var utomhus och jag red min vana trogen fram på den stenhårda lilla utebanan som klubben har en bit ifån den ”ordinarie” utebanan som är gräsligt djup och ojämn och där alla andra red fram. Varje gång jag tävlar hos SSRF hoppas jag att ingen annan ska ha hittat till min ”hemliga plats” och hittills har jag haft tur :=).

Segern på 71 % var så klart jätterolig och Archie fick sin första NIA (!!!) på ryggningen. Det var nog bra att jag på videon från förra helgens tävling fick se mig själv segdra i tyglarna för att få hästen att gå bakåt för nu red jag med kortare tyglar och finare hjälper och då blev betyget också därefter :=). Annars kan jag bara påminna mig om att ha fått betyget 9 vid två tidigare tillfällen, en gång på ”fri skritt” och en gång på en bakdelsvändning!

Archie vann ett nästan exakt likadant täcke som han vann någon annanstans förra året (har faktiskt glömt var).

Men det gör absolut ingenting, jag har GÄRNA 20 exakt likadana segertäcken :=)!

Äntligen!

Jag frågade ju förra helgen när jag skulle få en rosett efter att ha haft sådant oflyt under lång tid och för några timmar sedan kom svaret: IDAG!!!!

Glädjande nog bröt Archie inte sin svit där han 3 år i rad, dvs som både 4, 5 och nu 6 åring placerade sig på Landskrona ridklubbs hösttävlingar där vi liksom förra året red LA:1.

Även om jag inte hade samma superfina känsla på varken framridningen eller inne på banan som förra helgen så räckte poängen och procenten (67%) till en 4:e placering (av totalt 5 placerade) och det var bara att tacka och ta emot.

På tal om våra diskussioner kring jakt, harar och kaniner i veckan så rusade plöstligt en kanin in på framridningen i full ”sken” och sprang sedan omkring en bra stund innan den gav sig iväg och jag väntade mig nästan att se en hund komma rusande efter (Soya låg dock tryggt inlåst i bilen) men tydligen kan kaniner få ”frispel” även utan MIN inblandning :=).

NÄR får jag en rosett? (tävlingsrapport)

Idag gick det långt, långt bättre än då jag tävlade sist och då Archies ben kändes som att de kämpade i kvicksand.

Jag tyckte att jag ”fick till” det mesta väldigt bra i både LA:1 och LA:3 och även på framridningarna flöt det på friktionsfritt.

I LA:1 fick vi 65, 5 % och var ÅTER första ekipage utanför placering, nerpetade av sista ekipaget i klassen. Hade jag fått en tusenlapp varje gång detta hade hänt mig hade jag varit miljonär vid det här laget, det kan jag lova.
Det känns väldigt försmädligt att vara så nära en placering men å andra sidan är det ju bättre än att komma bland de sista i klassen.

Som jag har berättat i något tidigare blogginlägg verkar det för min del ha gått troll i vissa tävlingsplatser och Skromberga är utan tvekan en av dom. Ändå fortsätter jag med en dåres envishet att åka dit och jag börjar undra varför? Kan egentligen inte ge något vettigt svar på detta då tävlingsplatsen inte ens ligger speciellt nära min klubb eller har någon annan fördel så det måste vara ren revanschlust som driver mig?

I LA:3 blev det 64% och här var jag i alla fall några ekipage från placering.

Hur som helst var jag mycket nöjd med Archies prestationer idag och jag både hoppas och tror att det lossnar på rosettfronten snart :=).