När maken och jag flyttade in i vårt hus för 9 somrar sedan (hjääääälp vad fort tiden går) fick vi ett gammalt äppelträd på köpet.

Någon, jag minns inte vem, påstod att äppelträd bara ger rejäla skördar vartannat år och låt mig säga så här:

Antingen visste inte den människan vad den talade om eller så är vårt träd ovanligt för grenar likt dessa dignar av frukt VARJE år.

Min frys brukar vara proppfull av skalade och i småbitar skurna äpplen (perfekt till äppelkakor) och Archie får hjälpa till att äta så det nästan sprutar ur öronen (så vi kan avliva myten om att fånghästar inte bör äta äpplen).

Som synes går vi samma fruktrika öde till möte i år och Archie serverades den första fallfrukten till kvällsmat.

Han är så blasé att han sparar äpplena till sist men till slut slinker de ner.

Hallå gott folk- follow me så ska ni få se på natur som heter duga!

Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man ska gå på dessa tunna pinnar till trappa.

Till höger, nedanför backen (fast det ser man inte på kortet) brukar det gå en massa kossor.

Syrran Zahra jagade en i somras när hon var på besök men jag brukar hålla mig på behörigt avstånd. Man vet aldrig vad sådana konstiga djur kan hitta på- de är nog inte lika snälla som min häst Archie misstänker jag.

Mammi har blivit en riktig naturfotograf och ska hela tiden hala upp telefonen för att ta olika bilder.

Jag brukar vara för snabb för att fångas på bild och tycker faktiskt inte heller att jag behöver posera heeeela tiden.

Njut av den rogivande skogen i stället……

…..av alla färger…..

….. och dagens vackraste bild!

Jag har ju flera gånger berättat om mina och Soyas vandringar och joggingturer i ett naturreservat vid Dalby och hur ensamma vi brukar vara på dessa utflykter.

Idag möttes jag dock av en syn som först fick mig att tro att jag hallucinerade i mitt darrbenta och andtrutna tillstånd- jag hade bara hundratalet meter kvar av min joggingtur och då brukar det inte vara mycket kvar av mig.

Men lilla Soya såg samma sak som jag och blev så förskräckt att hon skällde till och då förstod jag att mina ögon inte spelade mig ett spratt; mitt i skogen kom 2 män iklädda fantomendräker gående.

Jag var så trött att jag med nöd flämtade fram ”hon är snäll och gör absolut ingenting” (åsyftande min skällande vakthund) och sedan sprang jag åt motsatt håll tills min sedvanliga löpsträcka var avverkad.

När jag hade hämtat andan blev nyfikenheten mig övermäktig och jag tänkte att jag måste försöka spåra upp dessa knäppgökar och fråga vad i hela fridens namn de gjorde i en skog iklädda dessa dräkter.

Sagt och gjort och mycket snart kunde jag skymta något bakom några träd:

Nog tusan var det en av Fantomen-männen och jag skyndade på mina steg.

Jag hoppades att Fantomen inte skulle observera min fotograferande I-phone, kanske skulle han inte ha lust att förevigas på birgittashastsida.blogspot.com tänkte jag.

Väl framme hos båda fantomen-männen var jag bara tvungen att fråga varför de gick klädda på detta vis och på det svarade den ene ”av ingen särskild anledning faktiskt- vi tänkte dyka lite”.

Det visade sig att killarna hade våtdräkter under sina maskeringar och mycket riktigt såg jag den ene hoppa i plurret efter en stund:

Ja, mycket konstigt ska man vara med om, eller vad säger ni?