Nej….det ska extremt mycket till för att jag ska ställa in en träning och så har det alltid varit.

Därmot har jag inte alltid tyckt att det alltid är roligt att rida 🙂 och jag känner sådan tacksamhet över att jag nu har en häst som ger mig denna känsla.

Jag minns hur jag med tidigare hästar kunde känna mig helt gråtfärdig efter ett ridpass/ träning- inte regelbundet men ändå.

Och hur jag ibland fick böja och bända i hästarna utan att det blev så mycket bättre och hur jag också….om sanningen ska fram även om jag skäms idag, många år senare, kunde tappa humöret på ett inte ok vis.

Vicke fick den sedvanliga guldstjärnan av Olof idag och den skulle han absolut ha- han kändes jättefin hela passet.

Vi visade upp travskolor och lite byten framför allt och det jag nu har börjat träna på är byten ur rejäl samling- jobbigt så klart men kommer att bli fint när det är befäst.

Än så länge tycker Vicke ”javisst” i bytena från höger till vänster och ”jag märkte inte att du gav en byteshjälp- det var därför jag inte bytte från vänster till höger, inte för att jag tycker att det är jobbigt” men jag vet nog hur det står till och låter mig inte luras till att öka tempot utan fortsätter bara att kräva ett nytt byte i fortsatt samling. Och min envishet har redan gett bra resultat 🙂 .

Det är tur att man har en ”berest” häst som är van vid ständigt skiftande ridmiljöer 🙂 .

Idag red vi i Olofs nya ridhus för första gången (hemma hos honom utanför Sjöbo, annars tränar vi vanligtvis i Flyinge där han tidigare haft verksamhet).

Underlaget, som påminner massor om fiber utan att vara det, var tip-top och så var även passet som Vicke levererade.

Vi red mycket samlad galopp, visade några byten, skolor och väldigt fin trav i största allmänhet och hästen var knappt svettig under sadeln trots sommarvärme.

Jag sa till Olof att det är så skönt att ha kommit till denna nivå där jag känner att jag kan rida relativt korta pass utan att köra på max och ändå få ut det jag vill- det skonar så klart hästen på ett annat vis utan att han tappar i utbildning och en god nivå på det han gör.

Nu har jag precis kommit hem från min massage som jag går på en gång i månaden.

Det är skönt när man märker skillnad- när jag började med denna gjorde det ont mest hela tiden massagen pågick och det var ju då jag hade problem med min nacke.

Numera är nacken helt bra och massagen gör inte ont trots att massören tar i för kung och fosterland 🙂 .

Har lite ont i ländryggen då och då vilket jag kan märka när jag börjar trava så även om nacken är ok nu så fortsätter jag att underhålla ryggen.

Idag släppte jag Vicke i en ny hage med mer gräs och han växlade mellan att äta på grödan och på sin haggranne höll jag på att säga 🙂 .

Skämt å sido men Vicke kastar sig aldrig över gräs som besatt utan kan mycket väl roa sig med annat och han kommer alltid, alltid, alltid när man vill ta in honom oavsett om han har varit ute 1 timme eller 8.

Och han är ett snällt sällskap som jag aldrig har sett har försökt att skada en annan häst och därför är jag också väldigt försiktig med honom- jag är noga med att inte utsätta honom för onödiga risker genom att tex släppa ihop honom med vilken häst som helst.

Hos Olof ställde denne frågan vad vi skulle träna på och mitt svar blev ”piruetterna” som varit sorgligt men förklarligt eftersatta länge.

Men även om de inte ingår i mina tävlingsprogram märker jag att träningen av dom ger en fantastiskt fin effekt på den efterföljande traven- kunde jag sväva in så på banan så rör han sig faktiskt för en 8:a, så stor blir skillnaden…tro det eller ej.

För övrigt provade jag att rida passage ur den samlade traven idag efter ett tips från bloggläsaren Liv och se på f..n 🙂 , det blev hur bra som helst!

Idag tränade jag för Olof i ett för mig nytt ridhus; hos Ted och Pernilla Velander på Flyingehus, knappt 10 minuters körning från ”mitt” stall.

Ridhuset är nybyggt och jag gillade verkligen designen med så mycket ljusinsläpp.

Visst är det fint?

Underlaget (fiber) passade Vicke utmärkt så det blev ett bra pass där vi checkade av linjer ur de program jag tävlar.

Nu ligger jag och solar på balkongen- hörde på nyheterna igår att detta är den varmaste maj i Sverige sedan man började mäta och det förvånar mig inte.

Här har inte kommit en regndroppe på 3-4 veckor och solen gassar varje dag sedan dess i princip.

Idag var det äntligen dags att träna för Olof igen- känns som det var en evighet sedan sist.

Vi började med en lång diskussion kring mina intryck av meetinget i Björbäck och diskuterade vad vi tror kan ge bättre resultat på tävling.

Som jag redan har skrivit ser jag en tydlig skillnad på hur det ser ut när jag tränar mot hur det såg ut inne på tävlingsbanan sist- i Olofs speglar ser jag en mycket flottare häst medan det på banan blir mellanmjölkigt, gissningsvis för att jag fokuserar mer på smådetaljer än att verkligen visa hästen så framme och fin som han kan vara.

Jag tycker inte att det har med Vickes egen bjudning att göra- förr kunde tempot bli lite av och på inne på banan för att han helt enkelt inte gick fram som jag ville men nu är det mer hur jag rider som gör att det ser lite slätt ut. Svårt att förklara märker jag men huvudsaken att jag själv vet vad jag ska förbättra 🙂 !

På eftermiddagens promenad fick Molly och jag sällskap av Kaj som jag inte sett på ett tag- jag är heeelt fascinerad av denna fågel!

Så här vacker vy hade jag i morse utanför stallet.

Åkte och tränade för Olof direkt efter jobbet och visade upp de olika linjerna ur MSV B:2 och B:5-programmen.

Hade lite ”mellanmjölkskänsla” idag men det kändes ändå ”good enough” och att alltid få till superpass på träning vet jag ingen som får 🙂 .

”Hemma på min gata i stan” (bokstavligen) pågår förberedelserna för årets happening för fullt; det ska vara ”Bonnamarknad” i dagarna 3.

Så gillar man karuseller, varma munkar och stånd med krims-krams är Staffanstorp the place to be från och med i kväll!

Henke har fått för sig att vi ska ”odla” på vår balkong i år- detta är mitt  bidrag; några jordgubbssticklingar.

Säljaren utlovade rikliga skördar om 2-3 år 🙂 och vi får väl se om det blir något rött i sommar?

Vicke levererade ett jättefint pass hos Olof och det kändes som att några öppna-poletter ramlade ner.

I söndagens MSV B:5 fick vi 7:or på båda- en världssensation nästan!

I morse var Vicke och jag hos Olof och nu var det min tur att rida 🙂 .

Vet inte vad jag ska skriva för att inte tjata för det var lika roligt som vanligt och gick jättebra.

Jag fick till riktigt fina skolor- tänk den dagen det händer på tävlingsbanan 🙂 !

Annars är jag fortsatt hes, öm i halsen och hostar massor.

Har läst att detta kan sitta i läääänge efter att man känner sig frisk i övrigt och det är verkligen drygt.

Jag försöker att vila så mycket jag kan- har provat massvis med hostdämpande medikamenter men det har varit pengarna i sjön 🙁 .

Nu var det flera veckor sedan Olof red Vicke och jag slits ständigt mellan om jag ska rida mer själv eller låta honom rida- båda delarna behövs och ger effekt men jag har ju inte obegränsat med pengar tyvärr.

Idag behövde jag inte vela i alla fall; jag har varit drabbad av förkylningen (influensan?) från helvetet och även om jag är på bättringsvägen så har det mest satt sig i halsen = jag kan knappt prata!

”Vad skönt för dig att få rida i tystnad” väste jag när Olof satt upp- vanligtvis babblar jag konstant medan han rider eftersom jag har så få tillfällen att prata med en vettig hästmänniska IRL (jag är nästan alltid ensam i ”mitt” stall).

”Oj vad liten han blev” kommenterade mamman till en annan elev Olofs uppsittning och som hon påpekade så ser ju Vicke mycket mindre ut än när hans mycket kortare ägare sitter i sadeln.

Men liten eller stor…fan…ursäkta…vad fin han såg ut.

Halsen kommer fram mer och mer även på kandaret, traven ser bättre ut, alla spelande muskler…ja, jag är en partisk ägare men så tycker jag.

Jag bad Olof att rida lite skolor och ”glädjande” nog bekräftar han att de ÄR svåra så det är faktiskt inte bara en oskicklig ryttares ”fel” att det blir låga betyg på tävling.

Ska man förenkla och sammanfatta handlar det om att Vicke inte bär tillräckligt med vänster bak, inte tar stöd i vänster tygeln när den är yttertygel och behöver komma mer mellan denna tygel och höger skänkel. Lätt som en plätt…not!

Intressant att se att min teori kring en annan sak stämmer; precis som jag förutspådde för över 1 år sedan.

Då sa jag till Olof att det inte skulle förvåna mig om Vicke börjar använda piaffen för att komma undan arbete- jag har sett det hos andra hästar som har lätt för samling.

Och nu kommer det då och då. När det blir för jobbigt och man vill ha både samling och utföra whatever (säg en skola tex) så börjar Vicke piaffera- för det är ju så enkelt för honom jäkla typ 🙂 !

Ja, ja…inget som oroar mig alls utan mer ett konstaterande och så klart något man ska ha i åtanke och inte uppmuntra.

Som så ofta åkte jag hem från morgonens Olof-träning med en väldigt skön känsla i kroppen.

Det är en riktig egoboost när Vicke känns så fin och vi får mycket beröm och det är ju så roligt att träna!

Idag red vi en del samlad galopp och när vi hade gjort detta ett tag så fick jag en sååå bra känsla när Vicke plötsligt nästan gick in i piruettvändningar av sig själv- jag insåg hur otroligt lätt det är när man gör det rätt som ryttare (och hästen är stark nog givetvis). Väldigt häftig känsla faktiskt!