Träning i morse och vi körde på som vi brukar.

Sluta-poletten börjar ramla ner i småbitar skulle man kunna säga; vi är ”inte där än” men på G. Att det ska vara så svårt?

Mycket annat känns och ser tydligen finemang ut och det är ju jättekul så klart.

Extra roligt var att min favvo-människa i stallet faktiskt fick se Vicke riden; jag har haft stallkamrater som på flera ÅR  aldrig lyckats med den bedriften eftersom jag ju rider på lite udda tider 🙂 .

Vicke fick ”väl godkänt” av henne också 🙂 .

Träning i morse- så himla roligt!

Vi tränade på övergångar mellan trav och galopp och skritt och galopp med riktigt bra känsla, därefter blev det fin samlad galopp och sedan vår akilleshäl; slutorna.

Högerslutan börjar kännas och framför allt se bra ut, vänsterslutan är svårare.

Idag har vi också fått lite ”snö”- jag skriver ordet inom citationstecken för det smälte innan det nådde marken så man kunde lika gärna ha sluppit den.

Idag var det dags för första lektionen på någon vecka och det var sååå kul!

Gillar Ninas ”petighet” med detaljer och som jag sa till henne: ”jag hade släppt igenom mycket mer” dvs tyckt att det var ”good enough” så det är superbra att hon inte gör det.

Samma när hon tex säger: ”den fattningen duger inte på medelsvår nivå”- då känner jag genast att jag vill ”visa” henne att vi minsann kan mycket bättre för det kan vi ju när jag inte slarvar och/ eller nöjer mig.

Så jag var mer än nöjd efter lektionen och längtar redan efter nästa; som alltid 🙂 .

På tal om våra mockningsdiskussioner härom dagen vill jag förresten visa helt autentiska bilder från i morse på hur jag VILL att det ska se ut:

Vickes box innan mockning på morgonen. Enstaka synliga högar men det mesta lite inbäddat i halm så boxen ger ett rent intryck.

Efter mockning är detta mängden ren halm som återstår INNAN jag ens har strött.

Nu skulle vissa säkert tycka att denna halmmängd räcker och de skulle därför inte lägga in mer halm men jag strör lite och möts nästa morgon av ungefär samma syn som på den översta bilden.

Detta sätt att mocka gör att det förutom att se ”trevligt” ut för omgivningen också innebär att hästen alltid är ren liksom eventuella täcken.

Det luktar inte illa och hästen har alltid ren halm att äta.

Träning i morse och lika kul som alltid!

Skolor i trav, slutor i galopp, några byten, övergångar, halter…ja ungefär detta blev det, som vanligt med andra ord 🙂 .

När jag närmade mig stallet efter träningen kunde jag konstatera att 3 hästar låg ner i sina hagar och såg ut att mysa.

Det är fortfarande runt 10 grader på dagtid och det får man väl beteckna som ”varmt” med tanke på årstiden.

Jag ser att de sedvanliga ”täcke eller ej”-debatterna har startat på nätet men eftersom jag tidigare har tjatat om detta till leda på bloggen lovar jag att försöka att undvika att skriva mer om det jag döpt till täckesnarkomani.

För er som undrar går min helklippta häst med ett ofodrat regntäcke och detta har han även på sig inomhus eftersom det inte ingår någon ”täckesservice” där jag har honom uppstallad och jag inte ids köra till stallet en andra gång bara för att ta av täcket efter hagintag.

Min telefon kunde inte riktigt göra höstfärgerna i skogen på väg hem rättvisa men det är verkligen vackert ute just nu.

En bra träning för Olof avverkades i morse och jag hade bra känsla från första steget till skillnad från igår då det blev tjafsigt emellanåt.

Fokus låg på galoppen och bärigheten som alla domare vill ha mer av.

Det blev mycket övergångar mellan skritt och galopp och mer teknikträning än kondition och styrka- jag blir slarvig i tex skritten och samlar den inte tillräckligt och Vicke tar chansen att göra sig lång och osamlad direkt.

Fick bra input så nu är det bara att träna vidare.

Träning i morse och arbetet med bärigheten i galoppen, mjuka övergångar och skolorna fortsatte.

Var nöjd med det mesta men slutorna har vi svårt för så där blir det fortfarande blandad kompott på kvalitén.

Hela dagen har kunnat representera ”en optimal höstdag” vad gäller väder; solen har strålat, det har varit relativt varmt (runt 10 grader) och vindstilla. Väldigt härligt!

Vacker höstbukett piggar upp!

Vilken tur att man aldrig (ta i trä) har 2 dåliga ridpass i rad.

Dagens träning gick således mycket bättre och det mesta av det jag hade nött igår flöt på bättre idag.

Övergångarna mellan de olika gångarterna, den tretaktiga galoppen och ”trappan”.

I trappan växlar man mellan öppna och sluta på diagonalen- öppna, sluta, öppna och sluta.

Tränade också på travökningar ur öppna för att få bättre skjuts på bakbenen men detta behöver implementeras mer.

När det var dags för sedvanlig fredagslunchdate med maken slank en wienersnitzel väldigt lätt ner, när jag har mycket att göra kan jag glömma bort att äta och insåg då att jag inte hade ätit sedan igår eftermiddag!

Om man gillar att träna, och det gör ju jag 🙂 , kunde veckan inte ha börjat bättre eftersom det stod just träning på schemat.

Fokus ligger fortsatt på att förbättra galoppkvalitén, galoppen kan lätt bli det jag kallar ”kråkig” eller ”struttig”, dvs ej helt tretaktig.

Märks mest vid spänning (läs: inne på tävlingsbanan) men jag har ju också blivit lite van vid denna galopp och därmed inte varit tillräckligt aktiv i att få igång den rejält vilket går.

Jag tycker oftast att det mycket handlar om att man ska bli det jag benämner ”medvetandegjord”- det räcker oftast ganska långt.

Men så länge man tror att man gör rätt och inte får påpekat för sig att ”det där är inte bra” så är det lätt att befästa felaktigheter.

Vicke kan ofta ligga på nästan 70 % på galoppdelen när vi tävlar men det är inte för att galoppkvalitén är särskilt bra (den ser snarare inte alls speciellt bra ut tycker jag själv) utan det beror ju på att han ändå gör tex bytena korrekt och bra.

Skönt i alla fall att det inte råder diskrepans mellan det jag får höra på träningarna och kommenterat från domarna- alla är överens 🙂 !

Snacka om höstkänsla när jag körde till Olof i morse.

Beckmörkt, piskande regn, blåst, löv som låg i stora sjok lite varstans och min bil som plöjde genom enorma vattenpölar.

Jag var väldigt tacksam över min resvana häst som är van vid alla möjliga miljöer för jag fick knappt upp ridhusdörren i blåsten och såg ingenting när jag stunden innan tränsade i transporten.

Passet blev i alla fall bra och vi fokuserade på galoppen och att Vicke skulle vara ordentligt undersatt i densamma.

Olof hjälpte till med en longeringspisk från marken och Vicke tog det på helt rätt sätt, dvs tog i med bakbenen.

Minns för några år sedan då sådan ”mark-hjälp” kunde rendera en häst som kastade sig bort från volten som jag ville rida på och sprang iväg helt okontrollerat ut på spåret.

Jag drog i tyglarna tills armarna var helt möra och Vicke sa ”nix, pix…jag vill inte galoppera i närheten av den där mannen”. Those were the days….

I morse var Vicke och jag hos Olof- alltid lika kul att träna!

Jag hade gärna gjort det oftare men jag har inte obegränsat med pengar eller ork att köra iväg och Olof har inte heller alltid tid.

Jobbade några timmar under eftermiddagen och konstaterade att jag verkligen inte saknar att jobba dagtid.

Det tar mig dubbelt så lång tid att komma hem de få dagpassen jag gör än när jag jobbar natt och mitt tålamod med bilköer, senfärdiga förare och dylikt är noll.

Är själv ingen bra bilförare och tycker inte om att köra bil så det är nog bäst för alla om jag håller mig till mina morgnar 🙂 .