I morse var Vicke och jag hos Olof och nu var det min tur att rida 🙂 .

Vet inte vad jag ska skriva för att inte tjata för det var lika roligt som vanligt och gick jättebra.

Jag fick till riktigt fina skolor- tänk den dagen det händer på tävlingsbanan 🙂 !

Annars är jag fortsatt hes, öm i halsen och hostar massor.

Har läst att detta kan sitta i läääänge efter att man känner sig frisk i övrigt och det är verkligen drygt.

Jag försöker att vila så mycket jag kan- har provat massvis med hostdämpande medikamenter men det har varit pengarna i sjön 🙁 .

Nu var det flera veckor sedan Olof red Vicke och jag slits ständigt mellan om jag ska rida mer själv eller låta honom rida- båda delarna behövs och ger effekt men jag har ju inte obegränsat med pengar tyvärr.

Idag behövde jag inte vela i alla fall; jag har varit drabbad av förkylningen (influensan?) från helvetet och även om jag är på bättringsvägen så har det mest satt sig i halsen = jag kan knappt prata!

”Vad skönt för dig att få rida i tystnad” väste jag när Olof satt upp- vanligtvis babblar jag konstant medan han rider eftersom jag har så få tillfällen att prata med en vettig hästmänniska IRL (jag är nästan alltid ensam i ”mitt” stall).

”Oj vad liten han blev” kommenterade mamman till en annan elev Olofs uppsittning och som hon påpekade så ser ju Vicke mycket mindre ut än när hans mycket kortare ägare sitter i sadeln.

Men liten eller stor…fan…ursäkta…vad fin han såg ut.

Halsen kommer fram mer och mer även på kandaret, traven ser bättre ut, alla spelande muskler…ja, jag är en partisk ägare men så tycker jag.

Jag bad Olof att rida lite skolor och ”glädjande” nog bekräftar han att de ÄR svåra så det är faktiskt inte bara en oskicklig ryttares ”fel” att det blir låga betyg på tävling.

Ska man förenkla och sammanfatta handlar det om att Vicke inte bär tillräckligt med vänster bak, inte tar stöd i vänster tygeln när den är yttertygel och behöver komma mer mellan denna tygel och höger skänkel. Lätt som en plätt…not!

Intressant att se att min teori kring en annan sak stämmer; precis som jag förutspådde för över 1 år sedan.

Då sa jag till Olof att det inte skulle förvåna mig om Vicke börjar använda piaffen för att komma undan arbete- jag har sett det hos andra hästar som har lätt för samling.

Och nu kommer det då och då. När det blir för jobbigt och man vill ha både samling och utföra whatever (säg en skola tex) så börjar Vicke piaffera- för det är ju så enkelt för honom jäkla typ 🙂 !

Ja, ja…inget som oroar mig alls utan mer ett konstaterande och så klart något man ska ha i åtanke och inte uppmuntra.

Som så ofta åkte jag hem från morgonens Olof-träning med en väldigt skön känsla i kroppen.

Det är en riktig egoboost när Vicke känns så fin och vi får mycket beröm och det är ju så roligt att träna!

Idag red vi en del samlad galopp och när vi hade gjort detta ett tag så fick jag en sååå bra känsla när Vicke plötsligt nästan gick in i piruettvändningar av sig själv- jag insåg hur otroligt lätt det är när man gör det rätt som ryttare (och hästen är stark nog givetvis). Väldigt häftig känsla faktiskt!

Gissa hur Vicke inledde sin morgon idag?

Om ni svarar ”med en helkroppsschamponering och efterföljande varmvattendusch” får ni full pott för det var precis så det var.

Rullar man sig utan täcke i lera blir detta konsekvensen, i alla fall om ägaren har jättebrått till en träning och inte vill komma dit med en skitgris och få ett schabrak som är kolsvart på undersidan 🙂 .

Idag blev träningen lite längre än vanligt, inte för att det gick dåligt, tvärtom, utan för att Olof och jag diskuterade en hel del kring skolorna, mitt tävlande osv.

Jag tycker att jag fick väldigt bra input kring hur jag ska tänka runt vissa saker och dessutom tittade vi på den samlade skritten som jag av någon anledning liksom helt ”glömt bort” när jag rider hemma och därför inte visar alls så bra som jag skulle kunna göra på tävling.

Jag är ju knappast i sitsen att kunna ”ge bort” ens en ynka poäng någonstans i programmet så det är minst sagt onödigt att tex få betyg 6 på skritt när man ganska enkelt kan få en sjua i stället.

Och lika mycket som jag fokuserar på att förbättra skolorna ska jag kanske försöka höja betyget på en del lättare saker också/ i stället, som bytena tex.

För kan jag få 7,5 eller tom 8 på ett byte så blir inte effekten av en 6 på en sluta lika ”förödande” och det är kanske lättare att förbättra det förstnämnda.

Så klart ska man ju sträva efter förbättring på alla plan men kanske också vara lite taktisk så att säga.

Jag har själv tänkt i dessa banor så det var skönt att få det bekräftat och för övrigt så BLIR  det mesta, om inte allt, faktiskt bättre hela tiden även om det ibland tar en evighet och inte heller alltid märks i protokollen.

Ja, det är endast inomhus, som här i vårt vardagsrum, som man kan få lite vårkänsla- tyvärr stämde prognosen alltför bra i morse och det ”regn-snöade” rejält i flera timmar.

Jag har ju numera bara ca 12 minuters körning till Olof så det var inga bekymmer att ta sig den korta sträckan med släp men det är ju tröttsamt med blask oavsett.

Tröttsamt var det inte att rida i alla fall och vi nötte vidare eller implementerade som det också kan kallas med ett finare ord 🙂 !

Men för att få bort invanda reaktioner hos Vicke och lika invand ridning hos mig vill det till och det finns inga genvägar!

Jag saknar speglar i vårt ridhus något enormt men det får inte hindra mig och dessutom har jag fått lov att rida i Olofs ridhus även när jag inte tränar för honom så det ska nog bli bra.

Ursäkta mitt ständiga vädertjat men jag fascineras verkligen av det skånska vädret….

Igår snöade det och blåste rejält, idag strålade solen och det var helt vindstilla.

Det är verkligen ett lotteri till vilket väder man ska vakna….

Förmiddagen ägnades åt ett Olof-besök och jag slits mellan en önskan att rida själv och verkligen implementera känslan av korrekta skolor hos både mig och Vicks och viljan att se Olof i sadeln för fortsatt utveckling av tex piruetterna.

Idag segrade den egna ridningen och vi jobbade på bra med skolorna. Det märks en skillnad men så klart är det långt ifrån perfekt ännu- därtill är det för många byggstenar som måste bli bättre fastmurade innan det känns säkert och lätt och framför allt i en tävlingssituation.

En fd stallkamrat som jag inte sett på flera månader berömde Vicke och tyckte att han hade biffat på sig rejält och hon kommenterade också ”oj, vad han har lärt sig” när vi piafferade så fint när jag red fram.

”Ja, det vore ju roligt om han kunde göra vissa saker vi faktiskt har NYTTA av lika bra”sa jag skrattande….”lite mellantrav tex”.

Fast då avbröt Olof mig och sa att hästen numera faktiskt KAN visa om inte ökad så mellantrav och det har han så klart rätt i 🙂 .

Det är lätt att fastna i vad som har varit och jag märker att jag ibland ”gör ner” Vicke även om jag skryter ganska ohämmat om honom också. Det sistnämnda precis som alla som älskar sina djur 🙂 !

Vicke mediterar innan träningen….

I sanning ville jag inte bara träna på slutor under dagens träning utan minst lika mycket på öppnorna så detta var vad en stor del av lektionen för Olof användes till.

Jag fick nyttig input och påmindes om vissa ryttarfel som att jag tex fokuserar för mycket  på den sidförande skänkeln i slutorna medan detta bara medför att Vicke rätar ut bålen,det är lättare för honom att gå åt sidan men rak i kroppen än att bibehålla böjningen i bålen utan så mycket tvärning och två domare har ju också kommenterat ”som skänkelvikning”.

I öppnorna ska jag hellre ha mindre ställning i nacken och mer böjning i bålen, dvs det ska vara mer böj bakom halsen än framför den 🙂 .

Skönt nog har dagens väderleksprognos (lite nederbörd hela dagen) inte stämt så här långt (klockan 14.40)- nu får det väl ändå vara nog med snö?

Jag är precis hemkommen från mitt månatliga massagebesök- det är något jag hade gjort oftare om jag hade tjänat mer.

Men även en gång i månaden har visat sig räcka för att slippa de återkommande nackspärrarna efter min avramling för 2,5 år sedan.

Numera har jag…ta i trä….aldrig känningar av detta, tidigare kunde jag vakna med stelhet/ smärta 2-3 gånger i månaden och ibland höll det i sig 2-3 dagar.

Ha ha ha…nä…det känns aldrig som att Olof is trying to kill me…tyckte bara att bilden var lite rolig och har stämt med vissa tränare förr om åren i alla fall….

Som det blåser idag! Verkligen rejäl blåst och hade jag inte kunnat stoppa Vickes lunch-ensilage i hans däck som faktiskt ”håller maten på plats” ganska bra hade nog allt flugit iväg till Södra Sandby och hamnat i någons trädgård eller nåt 🙂 .

Innan hagutsäppet åkte vi till Olof där jag bad om en repris av tisdagens träning.

Jag ville se om vi har lyckats förbättra det vi tränade på då och det hade vi faktiskt så det var ju bra ha ha ha.

Jag måste tänka på att rida ”hela språng” i galoppen så att det inte ser struttigt ut och att inte få bakdelen före i vänsterslutan (som har fått underkänt betyg på båda tävlingarna i år)- så skulle man kunna sammanfatta det vi fokuserade på idag.

Hemma läser jag ändlösa klagovisor på nätet kring ”väder och vind”, motivationsbrist, avsaknad av ridhus och möjlighet att träna vettigt osv.

Och jag fattar till 100 %.

Jag som är så frusen av mig och dessutom helt ”fixerad” vid ridhusridning har ju fått anpassa min hästhållning till bland annat dessa faktorer.

Jag hade tex INTE alls varit den hästägare jag är idag utan ridhus, det hade påverkat mitt humör massor och kanske även min hälsa och hur ridningen hade sett ut vill jag inte ens tänka på.

Jag är tacksam att jag än idag, efter sååå många år med häst kan längta till stallet som ett litet barn och den känslan vill jag absolut behålla.

Men den kostar så klart och jag förstår ju att inte alla har samma möjligheter.

9.00 började dagens träning för Olof och vi inledde densamma med att diskutera vad som inte hade gått så bra på senaste tävlingen.

Detta fick till följd att jag fick träna på 8-meters volter i galopp med mer energi och skolorna i trav på samma vis.

På tävling blir Vicke ibland mer avvaktande men det får bli min uppgift att ”väcka honom”, det är det jag måste fokusera på.

Nu är han stark nog att kunna gå i ett fräschare tempo och när han är så stor och ståtlig ser det säkert extra…tja…trist ut om han verkar oengagerad och småseg.

Och 0,5-1 poäng på många rörelser gör massor i slutändan…

Känslan idag var i alla fall toppen och som jag sa till Olof hade jag aldrig kunnat rida så här för X tid sedan.

Då hade en höjning av tempot bara resulterat i att det kändes springigt och jag hade skumpat omkring helt andfådd på en stum häst, nu åker jag bara med helt behagligt 🙂 .

Idag var det Olofs tur att rida Vicke och jag tycker nog att den sistnämnde inte bara är inne i ett bra flow utan har höjt sig ett snäpp på flera områden.

Bakbenen sviktar bättre och formen är mycket mer ”uppe och framme”- även på kandaret som ju Olof alltid rider på.

Jag har ju tidigare undvikit att lägga ut filmer när han rider just för att jag vet hur ”form-rabiata” en del är och man har absolut kunnat ha åsikter om denna.

Men man kan inte ändra om och förbättra allt hos en häst samtidigt och omedelbart så jag har inte haft panik av att Vicke stundtals har dippat mycket med huvudet när det blivit tungt och/ eller jobbigt och nu ser det som sagt mycket bättre ut.

Det märks också att Vicke nu är så långt kommen i sin utbildning att det handlar mer om finjusteringar och teknikträning än att jobba sig rejält trött- guld för hållbarheten!

När Olof hoppade av gjorde han som han ofta gör; petade på Vickes bakdel och konstaterade så som det alltid är ”han är som ett geléhallon 🙂 ”.

Och ja, att det dallrar när man trycker på korset och inte känns spänt och som att hästen känner obehag är ju även detta bra och positivt för en hållbar häst 🙂 !