Inlägg i kategorin Träningar

Torsdag- igen

Även idag blev det ett besök hos Olof och denna gången var det min tur att rida.

Det var ganska länge sedan sist (säkert en månad) men när det är ont om träningstider så prioriterar jag oftast att Olof rider så vida jag inte tycker att jag har något specifikt ridproblem som jag behöver hjälp med.

Detta händer i princip aldrig men däremot vill jag efter veckor av ”ensamridning” alltid checka av skolorna framför allt och det la vi också fokus på idag.

Trevligt nog har jag inte lyckats hitta på några konstigheter medan jag har tränat dom på egen hand utan de såg tvärtom bra ut enligt Olof så Vicke fick åka hem med den sedvanliga guldstjärnan i bagaget 🙂 !

Måndag- avstamp

Starka och skitiga bakben….

Idag har Vicke och jag varit hos Olof och det blev ett osedvanligt geggigt pass- det har regnat en del även hos honom.

Men Vicke gick i alla fall sedvanligt fint och det var huvudsaken.

Från marken kan jag konstatera att ”bakbensavstampet” i galoppen ser bättre och bättre ut även när samlingen är på topp och det är ju en av dom grejerna man vill åt med ökad träning- hästen ska ju inte bara ”gå långsammare” utan aktionen ska bibehållas (och gärna öka) och det syns så tydligt nu att Vicke fått en annan styrka.

Tisdag- bytt är bytt

Idag har Vicke och jag varit hos Olof igen- för mig är det ett rent nöje när han rider, för Vicke veckans styrketräningspass 🙂 .

Ettorna börjar bli mer och mer ”automatiserade” nu vilket är skönt eftersom Vicke snarare kommer att behöva visa mig vägen än jag honom när vi ska göra dom.

Man måste vara så jäkla snabb i hjälpgivningen och jag är inte där än så om hästen i sig är lite ”trög” och ryttaren inte är kvick nog blir det inga byten 🙂 !

Därför har jag också bara gjort 1-2 byten i varje några få gånger medan Olof kan göra 10-14 utan problem.

Torsdag- som vanligt

Nu börjar allt återgå till det normala efter vår resa.

Efter en vilodag igår åkte Vicke och jag till Olof och vi var nog lika nöjda alla tre efter passet.

Vicke såg fin och stark (vältränad) ut och den korta vilan verkade inte ha påverkat honom alls vilket jag inte heller trodde eftersom han inte verkade trött eller sliten innan den.

Annars har dagen fördrivits i sedvanligt semestermode- långpromenad med Molly vid stenbrottet i Dalby, lunch ute och en härlig powernap i soffan.

Tisdag- ett uppfyllt mål

Kan knappt fatta det men i morse gick jag av mitt sista pass innan semestern!

Efter lite sömn och en god utelunch med min älskling åkte Vicke och jag till Olof där jag fick se historia skapas som jag så skämtsamt uttryckte det.

Olof gjorde nämligen 15 byten i varje (en Grand Prix-rörelse)  och jag fortsatte att skoja med honom genom att säga ” nu kan du hoppa av- årets mål är uppfyllt”!

Jag sa ju till Olof i början av året att ett mål skulle vara att han gjorde just 15 byten i varje och nu har han alltså gjort det!

Jag vet att några ifrågasätter varför vi lägger tid på detta med en häst som är vääääldigt långt från att göra dessa byten med sin egen ägare men till vårt försvar…nej förresten försvar är fel ord för det finns inget att försvara men kanske förtydliga så kan jag säga att Olof tränar på byten i varje kanske 3 gånger per månad och då ca 5 minuter per gång så det är knappast något som vi fokuserar på.

Men jag tycker absolut att det är skitcoolt och jag är mycket stolt- just delvis också för att det uppnåtts med så lite nerlagd träning.

Det finns så mycket annat vi behöver träna på så detta är bara lite grädde på moset men å vad gott det smakar ha ha ha!

Onsdag- ingen omöjlighet

Idag hos Olof red eleven före oss igenom MSV A-programmet och vet ni; det kändes helt ”do-able” tyckte jag.

Ok, jag har inte tränat på piruetter än men de jätte-diton som Olof gör just nu ser fina ut åt båda hållen om än med lite formdipp åt framför allt vänster.

Men som sagt; jag tror absolut att vi skulle kunna rida på i vart fall godkända procent (60) ganska snart om vi bara får vara friska och inte minst- lyckas kvala ha ha.

Jag har ju hitills missat kvalgränsen med en handfull poäng båda gångerna men snart så…. 🙂 !

Hur som helst såg Vicke riktigt fin ut idag och sitter bra på bakbenen numera.

Är väldigt glad över att det fungerar så fint med Olofs ridning en gång i veckan för även om det inte är så ofta ser jag ändå resultat.

Nu är höskörden bärgad- en vacker syn för alla hästägare.

Vi fodrar förvisso med ensilage (men har haft hö till ett fåtal hästar) men även den skörden är snart i hamn och ser vad jag har hört väldigt bra ut.

Tisdag- lediga

Härligt med en extra dags ledighet- eller…jag jobbar ikväll men har i alla fall fått en dag ihop med min älskling.

Vi har gått en långpromenad med Molly och lagat midddag tillsammans och sedan har jag varit hos Olof som har ridit Vicke.

Jag ska inte säga att det var som på bilden ovan men absolut börjar det piruettförberedande arbetet se riktigt bra ut.

Jag har av någon anledning fått för mig att Vicke kommer att ha svårt för piruetter- att både vända och galoppera så samlat som det krävs har känts lite ”för mycket på en och samma gång 🙂  ” men nu så börjar mina tvivel absolut att avta hi hi.

Följer ni mig på Instagram kan ni se några sekunders galopp- annars får ni tro mig på mitt ord 🙂 !

Onsdag- egoboost

Inte jag och Vicks men vi gör så gott vi kan 🙂 !

Idag har jag tränat för Birgitta Kjellin- en egoboost de luxe som vanligt 🙂 !

Vi diskuterade ju detta på bloggen för ett tag sedan; känslan efter en träning och för egen del känner jag mig lyckligt lottad med inte bara en utan två tränare som får mig på fantastiskt gott humör efter i princip alla träningar!

Medan Olof är mer lågmäld är Birgitta hans raka motsats; hennes entusiasmerande hojtande hörs över halva bygden och man får verkligen en egoboost.

Jag är ju inte dummare än att jag fattar att jag inte är Charlotte Dujardin och Vicks inte heller är Valegro men jag tror att vi båda mår bra av min namnes positiva attityd och jag tror verkligen inte att hennes gillande av min älskade häst är spelat (precis som jag känner att Olof verkligen gillar Vicke och gillade Kreon som bara en mor kunde älska höll jag på att säga ha ha ha).

Själva träningen ägnades mest åt skolorna i galopp, något vi har fokuserat på ett tag nu och som går bättre och bättre- ett krav om vi ska komma någon vart i de medelsvåra klasserna så det går inte att undkomma.

Tisdag- klinikbesök och piruettgalopp

Idag har jag tillbringat en stor del av dagen på Löberöds veterinärklinik med en häst.

Som alltid på sådana ställen påminns jag om hur otroligt sårbar man är med bara en häst samtidigt som de flesta av oss varken har tid eller råd med fler.

Inte roligt om flera månaders konvalescens väntar tex men vad ska man göra?

Vicke har ridits av Olof idag och jag fick bra inspiration till hur jag kan träna på piruettgaloppen.

Olof red så samlat han kunde, höll tyglarna i en hand och ”småduttade” med spöt på Vickes rumpa och det gav en väldigt bra effekt 🙂 !

Styrkan finns där, nu ska Vicke bara förstå vad vi vill och det verkade han göra.

Fredag- flashback och reminder

Idag har jag varit hos Olof och tränat- vi red igenom MSV C:1 och en del linjer ur MSV B:5.

Innan dess, dvs under framridningen blev jag påmind om Vickes och min första tid ihop- då när jag inte kunde sitta ner på honom mer än 2 meter i taget….typ.

Det tog tid att inse att detta berodde på en i övrigt osynlig spändhet- och när Vicke slappnade av blev han helt normal att sitta ner på och har så förblivit.

Men idag stod vattenspridaren framme och trots att den var avstängd var Vicke helt övertygad om att den skulle mörda honom- och gjorde inte spridaren det skulle några bommar och plank som låg utanför banan göra det.

Han blev jättespänd, flåsade som en blåsbälg med dunkande hjärta och jag var helt slut efter 15 minuter- bara av att försöka sitta på honom.

När Olof kom och tog bort spridaren blev Vicke sig själv igen och jag kunde börja andas normalt och sitta avslappnat.

Man kan ju undra över varför min annars så snälla häst kan få sådana psykbryt- förra året när Olof försökte rida med spridaren på banan (avstängd) slutade det hela med att vi fick ta bort den och jag fick LEDA Vicke runt banan med Olof på ryggen flera varv innan han kunde rida ”utan ledare”.

Ja dessa djur!

Och för 30 år sedan hade jag blivit tokig av ilska och säkert gett Vicke ett rapp i röven eller två men idag fattar jag att det inte tjänar något till alls- tvärtom.

Är man genuint rädd blir man inte avslappnad av stryk….