Eftersom det, som vanligt höll jag på att skriva, regnar får ni ovan en bild jag tog i förrgår när det faktiskt var lite soligt.

Jag förbereder mig för ett extrapass på jobbet och kan se tillbaka på en bra träning för Nina tidigare under dagen.

Jag har under rätt lång tid tränat 2 gånger i veckan, mer för att det är så roligt och mindre för att det har känts nödvändigt men kommer framöver att hålla mig till en träning i veckan.

Jag tror absolut att det kommer att räcka så att säga och skulle det inte göra det så kan jag alltid utöka med fler pass.

Åhhhh…det kändes som att det var evigheter sedan jag var hos Nina (det var knappt 2,5 vecka) men det var helt underbart att vara…för att använda ett hästproduktnamn…back on track!

Vicke kändes precis som vanligt och Nina var nöjd med det hon såg.

Och jag tror att ni är många läsare som kan skriva under på det liiiite knäppa i att när hästen är frisk och dessutom går bra så leker livet och inte mycket kan få en nerslagen medan hela världen rasar när motsatsen inträffar.

Annars skiner solen idag och jag har lärt mig att inte använda orden ”torka upp” för jag hinner oftast inte ens uttala dom förrän nya regnskurar är ett faktum.

Så länge Vickes ben ser ut så här efter en dag i hagen får jag inse att han ändå står rätt så bra utomhus; många hästägare har vittnat om mycket värre lera än vad han trampar runt i.

Men jag minns att jag ett annat år då det var väldigt lerigt läste att en hovslagare eller om det var en veterinär påtalade att vätan gör hästarnas sulor mjukare och mer mottagliga för hovbölder och skador så det var kanske inte så konstigt att Vicke reagerade så starkt på den lilla rispan han fick för några veckor sedan?

Nu ligger jag i soffan och laddar inför ett extrapass på jobbet .

Jag sparar för närvarande alla pengar jag kan till en grej jag vill köpa om några månader så det gäller att passa på när chans till extra cash ges.

Morgonen inleddes med träning för Nina.

Jag red riktigt bra nästan hela passet och fokuserade på bjudning för skänklarna- det måste ”sitta” ännu bättre på träning eftersom det fallerar på tävling och jag får inte frestas att hjälpa till med spöt för mycket.

I slutet av passet ville Nina att jag skulle visa fyror, treor och tvåor.

Vi tränar i princip aldrig någonsin på seriebyten men jag har flera gånger ”skrutit” om att detta är en av Vickes paradnummer så ni förstår säkert hur bra det gick att visa dom….NOT 🙁 !

Fyrorna och treorna gick bra men tvåorna blev 2,2,3,1,1 eller 2,1,1,1,1 eller…tja…fan allt möjligt och jag blev ”Birgitta 6 år”, tjurig och….tjurig…..

Sedan ”vet” jag att Vicke har svårare för tvåor än ettor ibland och då får man ge det lite tid och några försök men man måste rida ordentligt och inte som en tjurig barnunge. Blä till mig själv!

På hemvägen vräkte regnet ner och väl i stallet fattade jag beslutet om dubbla regntäcken med ett tredje tunt fleecetäcke underst!

Täckesnarkomani på hög nivå alltså 🙂 🙂 🙂 men eftersom det hade regnat igenom det ena täcket häromdagen och jag inte ville göra samma test med det andra täcket fick det bli så här.

Och eftersom båda täckena är ofodrade la jag på ett tredje täcke för att inte riskera att mitt helklippta djur där pälsen inte har växt ut en millimeter skulle börja frysa (+2 hos oss).

Fredag= ”Nina-dag” och med risk för att verka tjatig och ”Birgitta 12 år som älskar sin häst” så ja, träningen gick jättebra….igen 🙂 !

Vi gjorde en övning förra veckan som Vickster hade en del åsikter om á la ”men hjälp….du vill komma åt mig i slutan och hindra mig från att smita när vi närmar oss långsidan…det kan jag inte gå med på bara så där…”.

Övningen gick ut på att jag skulle rida utmed långsidan, börja med öppna från första till nästa bokstav, därefter gå ut i sluta över diagonalen och när jag var nästan vid nästa långsida fortsätta i förvänd sluta rakt fram mot kortsidan (hoppas någon förstod).

Vicke ville inte avsluta med just den förvända slutan för det är ungefär där i slutan han gör sig opåverkbar och slingrig och det blev väldigt tydligt när jag skulle rida förvänd sluta för det blev i början inget alls med den rörelsen.

Sedan dess har jag tränat på och idag kunde jag visa hela linjen riktigt bra i både trav och galopp.

Efter träningen träffade jag en fd stallkamrat och det var väldigt kul att ”catcha up” så som man ju ibland gör. Tur att jag har en tålig häst som stod snällt och sov medan vi pladdrade på 🙂 !

Nu har Molly och jag precis kommit hem från stallet och nivån på regnet ser ni på bilden ovan.

Molly verkligen hatar bilen och måste alltid lyftas in men idag hoppade hon själv in i den när alla hästarna var intagna.

Jag skulle precis börja lägga ut hästarnas mat när jag var av med henne och när jag tittade mot bilen hade hon hoppat in. Det säger en del om busvädret…. !

Till vissas säkert stora sorg är det idag den första arbetsdagen efter många möjliga ledighetsdagar som jag gissar att man har utnyttjat om man har kunnat.

Jag jobbar ju på schema så för mig har det i det hänseendet varit business as usual men det har ändå varit lite….tja…förvirrande….med alla röda dagar med stängda affärer osv.

Nu börjar skolorna igen, alla arbetskamrater kommer tillbaka osv och en del av mig kan tycka att det är skönt.

Hos Nina var det utan tvekan business as usual i alla fall och om det har jag inte så mycket nytt att rapportera; vi tränar på och förbättrar oss nästan hela tiden men med små, små steg.

Dressyr är ju ett ”pillerijobb” utan dess like och jag har dessutom nog aldrig ridit så fokuserat och behövt tänka i princip i varje steg som just nu.

Men jag har heller aldrig befunnit mig på denna höga nivå med någon häst; jag har varit där och nosat med flera hästar och i olika rörelser men har tex inte haft någon häst som piafferat så bra som Vicke eller gjort ettor och knappt tvåor.

Inte för att vi tränar på just ettor över huvud taget hos Nina men nivån på träningen är ändå förhållandevis hög för mig och det kräver otroligt mycket av mig som ryttare.

Glömde förresten att berätta (om intresseklubben antecknar) att jag när jag skrittade ute igår träffade ägaren till det stall dit ”min” gamla katt Gullis självmant flyttat.

Hon bekräftade åter (jag förhör mig då och då via Messenger 🙂 ) att han lever och har hälsan och jag hoppas att det bådar gott att hennes förra stallkatt blev 16 år gammal.

Vicke bestämde sig för att avsluta året med den enligt Nina bästa träningen hittills fast medan jag gav honom cred så sa Nina att det är jag som äntligen börjar bli mer ”allmänt noga”.

Hon har tyckt att jag är för slarvig med….tja nästan allt 🙂 och att jag nöjer mig med good enough.

Och när jag ser tillbaka på min acceptans när jag började träna för henne och hur det ser ut idag så är det en väldigt stor skillnad men det kräver också fruktansvärt mycket mer fokus av mig som ryttare.

Jag har beskrivit detta förr; hur Vicke absolut ”gör” allt möjligt helt ok även om man bara ”åker omkring”; han kan tex göra byten trots att han ”ligger fel” ( inte är rak i kroppen), något Nina påtalat att de flesta hästar inte hade gjort alls/ bra medan han gör det lätt. Han kan också piaffera som en Grand prix-häst om man viner med spöt men det tog tidigare en kvart innan han svarade på samma vis för skänklarna.

Samma sak gäller långt enklare saker som avbrott till skritt, galoppfattningar osv- ska det godkännas Ninas way så är det med en helt annan precision än så som jag gjorde när vi träffades.

Nu ska allt detta jobb bara överföras till tävling vilket i sanning är lättare sagt än gjort eftersom de spänningar som uppstår inne på banan tar över väldigt mycket ibland.

Men steg 1 är att det mesta ska fungera på hemmaplan och där har vi kommit många steg på vägen.

Fick dessa roliga foton från Henke i morse!

Han har tydligen spöket Laban med sig på jobbet idag….

Sweet Jesus vad han skämmer bort den där hunden säger jag 🙂 !

I morse var Vicke och jag hos Nina som konstaterade att fler och fler polletter ramlar ner vad gäller min känsla för hur olika saker ska utföras.

Jag håller absolut med men det är verkligen ett långtidsprojekt det där med dressyr. Eller så är jag bara väldigt obegåvad ha ha…

Piruetterna tar sig i alla fall, skolorna i trav och galopp likaså och det är väl det vi fokuserar på just nu.

Vi nosade lite på passage också idag, piaff har Vicke haft lätt för länge men att gå in i den eller gå från den till passage är mycket svårare.

Dagens tv-tips är förresten Bomb Girls på Tv 4 Play!

Dagarna rullar på i invanda spår och inte mig emot.

Jag tycker att denna tid på året, förutom att vara extra jobbig på grund av mörker och oftast urtrist väder också ökar risken för skador, just på grund av vädret vill jag påstå.

Både rejält lerigt eller stenhårt, fruset underlag ser jag som absolut potentiella faror och jag drar varje gång jag börjar trava och konstaterat att allt känns som vanligt en suck av lättnad faktiskt.

Vi har varit i Flyinge och tränat för Nina på morgonen och det var business as usual kan man säga.

Vi tränar numera på piruetter varje pass vilket är bra eftersom jag verkligen behöver få in känslan för hur de ska utföras.

Jag har insett att jag tex, när jag rider själv, inte ”vänder tillräckligt” utan mer rider som….tja…sluta på volten. Och så lutar jag mig gärna fram…suck…

Men det blir bättre och bättre och det vill ju till om jag ska rida MsvA nästa år och få godkända procent. Då går det inte att rida ”volt tillbaka” inte 🙂 !

Efter träningen sammanstrålade jag med min kära man på kvarterskrogen mitt emot vår lägenhet och åt lunch; de serverar jättegod husmanskost som jag gärna hade ätit dagligen om jag inte hade varit för snål rent ut sagt. Men det är trevligt att unna sig ibland…

Mitt flöde (observera ordvitsen) på sociala medier översvämmas just nu av kommentarer från alla håll i Sverige där hästägare ondgör sig över regn och den lera som följer i dess spår (ännu en ordvits).

Så länge Vickes ben ser ut som på bilden ovan, tagen efter hagintag och innan avfärd till Nina känner jag stor tacksamhet och inte blev det sämre av ett jättefint pass hos den sistnämnda.

Vi fortsatte med samma övningar som sist; piruetter ur piaff, slutor i trav och galopp och öppna i trav.

Jag märker hur mina egna krav ökar och också hur jag blir mer och mer medveten om småsaker som brister och som jag har nämnt tidigare vet jag numera ganska ofta precis vad Nina ska ”klaga på” innan hon hinner säga orden.

Väldigt bra när känsla och hur det ser ut går hand i hand; tänkte faktiskt skriva ett eget inlägg om det.

Dagens ”wow” blev när jag skulle rida samlad skritt och hade Vicke så på bakbenen och fokuserad att han nästan piafferade och ville piaffera för nästan ingen skänkelhjälp alls.

Piaff har allrid varit hans paradnummer, absolut men ”som en cirkuskonst” som Nina kallade det och inte ärligt för skänklarna.

Medan han tidigare lätt piafferade väldigt bra om man gav honom några lätta toucheringar med spöt så var han fullständigt opåverkad av hur mycket man än tryckte/ klämde med skänklarna och som vi alla vet är det inte tillåtet att tävla med spö i Sverige så den cirkuskonsten hade jag inte någon större nytta av…

Att lyssna på skänklarna i alla lägen är ungefär en miljon gånger mer värt och som ni vet en av våra akilleshälar på tävling.

På tal om något helt annat och eftersom jag skrev om scones igår fick jag nyss ett recept på ett annat lättlagat bröd från en läsare; det kan ni läsa om (och prova) här!