Om ni undrar vad bilden föreställer så beror det på vem man frågar.

Jag påstår att tingesten i bild är en bevattningsanordning som tillkommit i ridhuset sedan Vicke och jag var där senast.

Vickster å sin sida hävdar att denna manick är något livsfarligt som man gör bäst i att försöka undvika genom att ta långa omvägar om bara den envisa och elaka ryttaren tillät det.

Tja…ni förstår kanske summan av DEN kardemumman….

Det blev en del trötta suckar från undertecknad och bra träning i att förmå hennes larviga häst att gå förbi dessa små kranar som är utplacerade runt hela sargen.

Att det dessutom hade blivit ett litet hål i sargen på ett ställe tyckte Vicke nästan var too much men ägaren fortsatte att insistera och kräva arbete.

Och arbete blev det, om än lite spänt och ”icke-lyssnande” ibland men detta är också nyttigt att konfronteras med så jag var nöjd ändå.

Bättre att träna med Ninas ögon på sig än i tävlingssammanhang och förhoppningsvis hitta fler och fler verktyg att snabbt lösa problemet när/ om det uppstår.

Också lättare när man har en timme på sig än 5 minuter inne på en tävlingsbana….

Lösningen stavas konsekvens, fokus och bestämda skänklar- så skulle man lite enkelt (enkelt i teorin, svårare i verkligheten) kunna sammanfatta det!

Så här vackert är det på vägen till stallet!

Vi har varit och tränat för Nina idag och det gick som det brukar; bra.

Däremot fick jag se en sida av Vicke han mycket sällan visar innan träningen och precis när vi kom till parkeringen.

En vattenspridare stod på ganska långt bort men den såg Vicke redan från transporten och det skärrade upp honom något enormt.

Han for runt i släpet och ännu snabbare ut ur det så det var verkligen tur att jag dels var beredd och dela känner honom så väl.

Jag kom att tänka på filmen jag visade er härom dagen där jag lastar i grimma; tro mig….idag var det inte läge med en sådan filminspelning 🙂 .

Jag hade glömt att kor inte är Vickes största skräck; det är nog vattenspridare eller i alla fall en del av dom.

Minns en händelse på anläggningen Olof hyrde tidigare:

Jag försökte leda Vicke på utebanan medan en vattenspridare stod på och det hela slutade med att Olof inte ens kunde skritta utan att jag först hade fått leda honom och hästen runt efter att vi hade tagit bort spridaren från banan!

Nåväl…jag förstår att man vattnar i dagsläget; det är snustorrt överallt och Nina och jag blev glada då vi hörde lite regnsmatter medan vi var i ridhuset.

När jag kom ut syntes inte ett spår av någon väta!

Idag följde min snälla man med mig till träningen, därav korten.

Min träningstid är ju alltid 9.15 så det är inte ofta han kan följa med men när det går är det jättebra.

Nu har hela familjen precis kommit hem från stallet där jag har tagit in hästarna, Molly har sprungit med och Henrik har tittat på 🙂 .

Vädret är helt underbart, solen strålar men ska man vara ärlig så behövs det regn.

Väldigt glad för Vickes extra stora box. Och han bekräftar min teori om att många hästar har lättare för att inte grisa ner i boxen ju större yta de har så det går inte åt mer strö bara för att boxen är större.

Gillar också dessa fiffiga foderluckor. Ska man bygga nytt tycker jag absolut att man ska satsa på lösningar som gör att man inte behöver gå in i boxen för att ge kraftfoder.

Idag har vi kört vår sedvanliga rutin i Flyinge; både jag och Nina har ridit och det går fortsatt i den riktning vi eftersträvar.

Vårt fokus ligger på bärigheten i galoppen och slutorna även om jag också rider massvis med övergångar, tempoväxlingar, öppnor, bakdelsvändningar osv.

Men galoppen har ”alla” domare påpekat behöver bli bärigare medan jag själv blev hemmablind och liksom vande mig att den kändes på ett visst, mindre bra sätt.

Och slutorna har jag dels själv haft svårt att göra bra och dels ständigt fått dåliga betyg på.

Skönt när det nu börjar märkas även på tävling att det går och ser bättre ut.

Vädret har under dagen varit bästa tänkbara för upptorkning av lera; blåst och sol.

Och jag slogs åter av hur otroligt mycket i alla fall jag påverkas av vädret; lite sol och allting känns mycket lättare och roligare!

Jag förväntade mig absolut ett vädermässigt bakslag för några veckor sedan då det också var soligt och fint men trodde då att detta skulle bestå i en dags snöande eller dylikt, inte 2 veckor med dagligt regn i större eller mindre omfattning!

Tisdagar är, liksom fredagar, oftast mina träningsdagar för Nina, så även idag.

Vi kör en väldigt bra setup sedan en tid tillbaka och som jag tycker ger mervärde.

Först rider jag och visar då främst övergångar, samlad galopp och bakdelsvändningar, därefter rider Nina en kvart ungefär och då blir det mest skolor och lite galoppjobb och sedan sitter jag upp igen och försöker upprepa det hon precis har gjort 🙂 .

Som jag nämnt tidigare tycker jag att det är jättebra att dels SE sin häst och ”vad den gör” och dels få hjälp av en skickligare ryttare som dessutom själv också kanske har lättare att hjälpa en när hen har suttit på hästen. Win-win alltigenom som jag och Nina ser det och även om Vicke pustar lite så är han med på noterna väldigt bra.

Skönt att se att Nina väldigt snabbt kommer till den ridning vi eftersträvar (bärigare galopp, bättre skolor)- det hade varit långt tråkigare om hon behövde sitta och liksom verkligen jobba igenom hästen i en timme eller så.

Efter träningen hade det hunnit bli 6 plusgrader och ytterligare några till var utlovade senare så det går onekligen mot bättre tider även på väderfronten.

Började veckan utmärkt dvs med ett dressyrpass för Nina.

Jag har mycket bättre förbindelse genom hela kroppen på mitt stora djur, kontakten är stadigare och ”rejälare” och sist men inte minst är jag själv mer noga och släpper inte igenom sådant som jag för några månader sedan hade tyckt var good enough vad gäller tex fattningar, övergångar och avbrott.

Nina är verkligen petig men det är bra, jag skärper mig och vill visa att vi kan bättre.

Nu ska jag strax försjunka i en ny serie jag tipsats om, Scott & Bailey som går på SVT Play. Kan rekommenderas!

I morse åkte Vicke och jag till Olof, vi har någon minuts kortare körväg dit från nya stallet.

Olof skojade om att vi skulle kunna rida hem till honom över Revingefälten men det hade nog tagit några timmar så det kommer vi INTE att göra ha ha.

Fokus idag låg på skolorna som vi fick till riktigt bra.

Jag konstaterade åter att när Vicke glor på ”saker” (en stol, hindermaterial, whatever) längre fram på kortsidan, vilket han kan göra hos både Olof och i ridhuset där jag tränar för Nina så bidrar ju även DET enormt till att något vi redan har svårt för blir ännu svårare för då vill ju Vicke inte gå åt det hållet och att både få till böjning, tvärning, rätt väg och ja…ni fattar…på en motvillig ål..nej, det underlättar inte.

Ibland kommer vi in bra i rörelsen men ”tappar det” efter några steg men nu känner jag i alla fall direkt när det händer och har också en strategi- jag fortsätter hellre i skritt och korrekt än låter honom trava vidare i en ”tappad sluta”.

Med ihärdighet kommer detta att bli bättre och bättre i stället för att jag tillåter Vicke att smita.

Hade över lag en bra känsla hela passet och kunde köra hem mycket nöjd.

I morse körde jag till Olof och fortsatte vårt never ending arbete med samling, skolor och tja…det vanliga.

Hade ingen filmare/ fotograf med mig 🙂 , bilden är från i tisdags.

Det är nu runt 5 grader och känns ”varmt” och jag funderar på hur jag ska göra med en eventuell klippning.

Jag har alltid klippt Vicke 3 gånger och det har absolut behövts även om han efter den sista klippningen har kunnat se väldigt trist ut i pälsen, inte så glänsande som vanligt.

I år tycker jag inte att han har svettats alls lika mycket, de flesta ridpassen inte alls och klipper jag nu riskerar jag dels den trista pälsen jag vill slippa och dels att det smäller till och blir rejält kallt.

I många minusgrader lär jag inte behöva en nyklippt och helklippt päls liksom?

Ja, vi får se vad jag bestämmer mig för men det lutar nog åt att jag avstår från den tredje klippningen.