Årets andra vecka har inte innehållit några sensationer och lika bra är väl det tänker jag 🙂 .

Vicke och jag har tränat på som vanligt med stort plus för den superfina piaffen han visade med Olof i tisdags- jättekul att se.

En dag hoppade vi lite, en dag blev det vila med lösgalopp i ridhuset och så har vi ridit ut med Anneli och Leon i lördags.

Under den gångna veckan har det skett lite trädgallring kring anläggningen och delar av denna har och kommer att hamna i Vickes och Leons hage, dvs i deras gap 🙂 !

Årets första vecka har swischat förbi ungefär lika snabbt som alla sina föregångare!

Vädret har varit minst sagt omväxlande med plus och minusgrader om vartannat med bottennoteringen minus 12 en av dagarna.

As we speak har vi någon form av fläckvis pudersnö i mina trakter- vi får väl se om lagret fylls på i veckan eller om det också försvinner som snön brukar göra här.

Vicke har jobbat mycket i ridhuset; när jag rider ut är det mest att betrakta som nästan vilodagar, framför allt om det är för knöggligt i marken och det inte går att galoppera och trava var man vill.

Igår kunde jag dock nästan göra detta och dessutom klättra men eftersom jag har en så sulkänslig häst är jag vanligtvis lite försiktig när det är fruset i marken.

Hos Olof fortsätter det att gå finemang och jag betraktar allt som oftast mycket stolt honom och Vicks.

Jag tycker om att Vicke får en fin vidareutbildning på ett, tja långt ifrån kravlöst sätt för han måste verkligen ta i och ibland långt mer än han vill men utan buller och bång så att säga utan lugnt och metodiskt.

Jag är ju av åsikten att jag måste kunna rida väldigt lätt efter den som utbildar min häst- det kan liksom inte vara för stora skillnader i vår hjälpgivning och styrka i sadeln och det kravet tycker jag absolut att Olof uppfyller även om jag ibland har roligt åt att det skiljer 7 hål mellan våra stigläder 🙂 !

Nja…kanske inte riktigt jag  *ASG*- skippar både cigg och dricka men fabulous kan jag fortsätta att vara!

Årets sista vecka är slut och jag kan inte tycka annat än att jag har haft ett fantastiskt fint år som helhet.

Till vår stora glädje klarade Molly nyår väldigt bra och verkade inte alls bry sig om smällarna och raketerna som ibland ven förbi lägenheten.

Trots att jag aldrig har haft en skottkänslig hund själv kan jag bli nästan rabiat när jag tänker på allt lidande som detta ofog åsamkar så många oskyldiga och för min del fick både raketer och smällare totaltförbjudas omgående.

Annars har den gångna veckan rullat på som vanligt höll jag på att säga; det har varit jobb, ridning, hundpromenader och vila under ledigheten.

Vicke och jag har varit hos Olof 2 gånger och ni som följer oss på Instagram kanske håller med om att det artar sig bra med det stora bruna djuret 🙂 ?

Jag och Olof är i alla fall nöjda och det är ju huvudsaken!

Lite hoppning blev det också i veckan och en dag skrittade vi ut tillsammans med övriga familjen.

I Skåne lyser snön med sin frånvaro och trots att jag är rustad med både flytsulor (som torde ge samma skydd som snösulor ungefär) och broddar så kan jag inte påstå att jag längtar efter den, om den nu tänker komma alls. Den som lever får se helt enkelt!

Under den gångna veckan återgick jag till att arbeta efter att ha varit ledig i nästan 3 veckor.

Jag jobbar ju på schema (jobbar 3 nätter, ledig 3 osv) men för de med ”vanliga” jobb infaller detta årets helgdagar på sämst möjliga dagar- man är bara ledig idag. Inte så kul då man behöver all ledighet man kan få under vintern enligt mig.

Vicke är i full gång och visade åter att han är värd sin sedvanliga guldstjärna hos Olof i torsdags.

Några uteritter har det också blivit- det gäller att passa in dom mellan regnskurar och blåst.

I år är första året jag och Henrik firar jul tillsammans (vi träffades i november förra året och blev ett par i januari) och det har varit stillsamt och mysigt.

Vi är inga ”firare” någon av oss och gillar inte julmat men man kan äta annat gott och ha det mysigt och det har vi verkligen haft också!

Ännu en härlig semestervecka har passerat- snart är det dock dags att börja arbeta igen!

Någon brist på sysselsättning kan jag inte påstå att jag har haft (eller har någonsin), har man djur kan man alltid hitta något att göra 🙂 .

Och bara att gosa med mina feta och härliga katter (vad äter dom mer än torrfodret för att bli så tjocka och hur orkar dom jaga hi hi ?!?!?) skulle jag kunna ägna hela dagarna åt.

Vicke har satts igång efter sin minivila och känns minst lika bra som då han inledde densamma.

Flytsulorna och broddarna kom på igår och nu får vi se vad resten av vintern har att bjuda på vad gäller väder och temperaturer.

I veckan har det varit tvära kast mellan plus och minusgrader och inte en snöflinga i sikte- typiskt Skåne skulle jag säga.

Olof red i onsdags och överraskade oss med några enstaka byten i varje- det var kul att se!

Själv red jag för Birgitta Kjellin igår- också det mycket roligt, jag älskar att träna!

2 mysiga uteritter hann vi också med i veckan- en med bästa vännen som sällskap vilket var en bonus.

I princip hela den gångna veckan spenderades i San Agustin på Gran Canaria tillsammans med min älskling och jag talar för båda när jag skriver att vi är jättenöjda med resan.

Vi har vilat, ätit gott, solat och badat och njutit av varandras sällskap- vi är ju fortfarande väldigt nyförälskade och ibland som två tonåringar 🙂 .

Vicke har även han vilat, dock inte vid någon pool utan snarare pöl 🙂 , killarnas gräshage är inte så snustorr som den var i somras tyvärr men vinter i Skåne är ju vad den är.

Nu hoppas jag kunna fortsätta träna vidare mot uppsatta mål och förhoppningsvis har lite ledighet bara gjort Vicke gott- så brukar det vara i alla fall.

En vecka som har innehållit allt möjligt är slut!

Jag hade bokat in en hel del som jag ville ha avklarat innan resan vilket gjorde att jag stressade omkring mer än vad jag önskade.

En hel dag gick åt till att besöka Gekås vilket var lika kul som alltid men lite tufft att åka och jobba natt på det.

Hann också med att besöka vårdcentralen för egen del, ge blod, köra iväg för att få Vicke vaccinerad och tandraspad, luncha med en kompis i Malmö och så givetvis jobba och sköta om mina djur.

Vicke fick en lite lugnare vecka med 2 dagar utan ridning innan hans egentliga vila påbörjades i lördags.

I lördags flög Henrik och jag också till Gran Canaria- en resa som vi bokade för flera månader sedan och har sett fram emot.

Så här långt är vi mer än nöjda och njuter för fullt och jag tror säkert att det kommer att fortsätta så.

Sista veckan innan inträdet i december har passerat och har innehållit både regn, blåst och solsken men plusgrader dagtid.

Vicke var hos Olof i tisdags och denne red honom så som han gjort de senaste veckorna. En ovärderlig hjälp i dagsläget tycker jag för att ”komma vidare” och det måste vi om jag vill få bättre tävlingsresultat nästa år.

Hemma är det jätteroligt att rida tycker jag, både när det handlar om dressyrpassen och när vi hoppar.

Vicke känns pigg, glad och fysiskt stark och utseendemässigt finns det inte heller något att klaga på, tvärtom.

Skam till sägandes blev det ingen uteritt i veckan; jag tyckte faktiskt att vädret var för icke-tilltalande och numera tänker jag mig för lite mer när det blåser rejält tex.

Vicke är ju en snäll häst men skulle det komma flygande presenningar och dylikt kan jag inte garantera att jag hade suttit kvar 🙂 .

En vecka utan snö men däremot en hel del regn!

Vicke har jobbat på jättebra tycker jag och turligt nog märker även Olof en skillnad till det bättre varje gång han rider.

Vi har förutom hans och min egen dressyrträning även provat att rida för Birgitta Kjellin och förhoppningsvis kan detta bli ett återkommande inslag 1-2 gånger i månaden framöver.

Hoppat har vi också gjort och nu är det nästan exakt 1 år sedan den olycksaliga dagen då Vicke under en hoppträning snubblade över en bom när han rev ett hinder, gick ner på knä och jag vurpade över honom och sträckte min nacke sååå illa.

Jag skulle säga att jag är till 98 % återställd men det har tagit så lång tid och varit så jobbigt.

Hade Vicke inte hoppat så bra och jag tyckt att det var så kul hade jag nog aldrig hoppat mer efter en sådan händelse.

Under den gångna veckan har anläggningens föl Kaching åkt till en lösdrift med likasinnade flickor och det är bara ur ett rent egoistiskt perspektiv jag känner ledsnad över det- hon kommer säkert att trivas jättebra.

I stället har Sam kommit hem och ska ridas in och det ska bli spännande att följa.

Han hade ju ett supertemperament som föl och verkar ha behållit det- sedan vet man aldrig vad som händer när man börjar jobba med honom.

Nu har hösten definitivt övergått till vinter- minusgraderna har avlöst varandra och vi fick till och med några snöflingor en dag.

Vicke tränar på fint och jag har haft en jättebra känsla under alla pass i veckan.

Jag har äntligen ”blivit av med” min lägenhet som jag egentligen har kontrakt på till 30 november.

Men jag lämnade nycklarna till den nya hyresgästen mot att hon putsade fönsterna så nu kan jag definitivt bocka av detta från min to do-lista.

Min bil är fortfarande inte lagad- jag har turligt nog kunnat låna min mammas bil till vardags och Henriks när jag har behövt köra med släpet.

Hos Olof….

….i tisdags.

Vackert som ett vykort!

Några timmar senare….

Vicks i snön….

….som försvann direkt!

Kaching!

Vackert!