Ännu en förbirusande vecka- ibland går tiden så fort att det skrämmer mig!

Vicke och jag har mest ägnat oss åt dressyr, både på egen hand och hos Olof och vi avslutade också veckan med att tävla (med helt ok resultat).

En dag blev det också hoppning- roligt att kunna utnyttja sin hoppstammade häst till det som den kanske var avsedd för från början 🙂 !

Någon uteridning blev det inte under veckan *SKÄMS*- jag får skärpa mig på den fronten även om jag tycker att det är ganska tråkigt, särskilt nu när det är så hårt i marken överallt.

Det börjar märkas att det är semestertider- en del hästar har eller ska åka på bete.

Själv ska jag inte åka på bete med väl vara ledig i 4 veckor snart och jag har så smått börjat nedräkningen.

Tyvärr lär ju dessa veckor gå lika fort som de när man jobbar men det är oavsett vilket alltid härligt att ha semester tycker jag.

Under den gångna veckan har jag faktiskt saknat lite (eller mycket) REGN- givetvis helst nattetid 🙂 .

Men det behövs verkligen och vart man än vänder sig så ser man kort, sol-bränt gräs och allting nästan andas öken.

Tack vare bevattningssystemet i ridhuset har jag kunnat rida där utan problem men vår grusbana skulle absolut må bra av en rejäl regnskur.

Samtidigt är det ett näst intill lönlöst projekt att vattna utomhus i gassande sol, det kostar mer än det smakar eftersom det hinner torka upp allt för fort.

Vicke har gått 3 dressyrpass under den gångna veckan, 2 fina hemma i ridhuset och ett på Olofs utebana.

Han har även fått skritta ut 2 dagar (en dag med särbon på ryggen!!!!) och haft en vilodag utan något arbete alls (inte för att skritta ut är att räkna som något arbete egentligen…) och dessutom tävlat med helt ok resultat.

Själv har jag inte gjort så mycket mer än jobbat och slappat och jag trivs ypperligt med att ha det så just nu.

Jag har börjat räkna ner till semestern (hela juli) men känner mig tack och lov inte utarbetad på några vis.

Ännu en vecka som bara har swischat förbi, precis som så många andra.

Jag har varken tränat för mina tränare eller åkt på någon tävling men tycker att jag har tränat på enligt plan hemma och utan några bekymmer. Men helt klart VILL jag träna varje vecka om jag får välja och går det för lång tid mellan de övervakade tillfällena känns det inte bra för mig- då blir jag osäker på om jag verkligen tränar på bästa sätt.

Vädermässigt har det mestadels varit mycket soligt och varmt och det passar mig sååå bra- som ni vet avskyr jag vinter och kyla.

Jag har passat på att sola lite och Vicke har sluppit att svettas allt för mycket genom att jag har ridit i ridhuset tidiga morgnar eller bara tagit det lugnt när jag red ut i veckan.

Jag är fortsatt extremt nöjd med konstellationen Vicke och Leon- de fungerar sååå bra ihop och jag blir alldeles varm om hjärtat när jag ser hur de står och kliar på varandra eller bara måste dricka ur vattenkaret preciiiiis samtidigt.

Jag är ju en hönsmamma av gigantiska mått som blir nervös bara Vicke tar 2 travsteg i hagen (”måtte han nu inte trampa av sig skorna” och ”åhhh…bara han inte vrickar sig”) och det finns förvisso en del skäl till DET och jag vill verkligen hålla honom skadefri nu så att vi äntligen kan börja närma oss en del av mina delmål men jag tror ändå att Leons närvaro i hagen snarare minskar skaderisken än ökar den. Han är så lugn och förnuftig så skulle Vicke skada sig i just hagen är det nog snarare TROTS än tack vare Leon.

Lilla Lillis fortsätter att hindra mig i mina göromål dagligen- det går liksom inte att passera henne utan att stanna för en lång gos-stund.

Hon åker snart på bete så det gäller att passa på och leka med henne allt vad jag orkar.

Mina små trädgårdsmästare betar lite MELLAN hagarna också….

Jaha…vad har utspelat sig under den gångna veckan?

Inga sensationer…det hade jag nog kommit ihåg 🙂 !

Nej, det mesta har nog gått sin gilla gång med 2 träningar, en för Olof i onsdags och den andra för Nina i söndags.

Sedan har jag tränat på egen hand och ridit ut och…tja det var nog det hela.

Jag anmälde mig till en tävling för ganska länge sedan (skulle ha ägt rum i söndags men kände under den gångna veckan att det var bättre att träna lite till och inte bara agera klassutfyllnad för ganska dyra pengar.

Det har blivit väldigt dyrt att tävla tycker jag och frågan är om det är därför det är väldigt få (runt 10-15) startande i vissa klasser jag varit anmäld till.

Vädermässigt har den gångna veckan innehållit mest sol och värme- det jag gillar bäst!

Det lyser av den gula rapsen överallt och det är sååå vackert!

Själv har jag varit (och är) förkyld under större delen veckan men det har inte hindrat mig från de vanliga göromålen med jobb och hästeri.

Jag har faktiskt haft lite svårt att smälta att det VAR (obs ordvits) en hovböld som drabbade Vicke, på mina snart 30 år som hästägare har detta bara hänt mig en gång tidigare och då märkte jag inte ens av bölden utan det var hovslagaren som hittade ett utläkt hål vid nästa skoning.

Men nu kan jag slappna av och rida utan att sitta och känna efter i varje steg och Vicke känns lika fin som innan det retliga avbrottet.

Under den gångna veckan har Vicke fått lymfdränage i ett försök att minska hans senskidegallor bak och as we speak håller jag på med ”efterbehandlingen”, dvs att kyla gallorna efter varje ridpass, använda Back on track och skaka loss muskulaturen på bakdelen före och efter passen för att liksom få igång flödet.

Nu när min fina häst är frisk ska jag försöka att njuta av att mitt liv känns fantastiskt bra efter ett jobbigt förra år- det är ingen klyscha att man ska ta vara på varje dag.

Den gångna veckan har, för de som känner mig, föga förvånande präglats av Vickes hälta.

Hur gärna jag än vill så kan jag inte låta bli att känna en allmän ledsnad så länge han inte är fit for fight- så är det bara.

Hältan kulminerade som genom ett sammanträffande precis den dagen då jag hade en bokad kliniktid (i onsdags) och då var det så att Vicke nästan hoppade på tre ben in i släpet.

Röntgen kunde tack och lov utesluta frakturer och det BRUKAR ju inte vara så att hästen i dessa fall blir MER halt efter några dagar i stillhet- det är snarare ett ganska klassiskt förlopp vid hovböld.

Men min erfarenhet är samtidigt att ”alla” alltid önskar att det ska vara en hovböld när en häst blir plötsligt halt men att det nästan aldrig ÄR det fast i just Vicke fall så har det faktiskt visat sig vara just detta.

I fredags började det sippra mellan ballarna och samtidigt blev Vicke märkbart mindre halt.

Nu väntar jag på att min hovslagare ska titta på hoven och avgöra om vi kan sko om Vicke med flytsula som vanligt och ingen vore gladare än jag om det är detta han kommer fram till.

Annars kan jag nästan knappt minnas vad som hänt under den gångna veckan- förmodligen inget av intresse eftersom jag inte minns det….

Min julstjärna som jag köpte i december på CityGross för en spottstyver vägrar att lämna in utan ser tvärtom finare ut nu än då jag köpte den. Tänkte utmana mig själv och se om jag kan få den att överleva till jul 🙂 !

Ja du milde tid…maj redan!

Jag tycker som vanligt att tiden bara rusar iväg.

Veckan har väl varit som vanligt med träning för Olof i tisdags, uteritt med Anneli och Leon i fredags och så vidare tills jag skulle rida i lördags och snabbt kunde konstatera att Vicke var halt.

Gissningsvis är det något (vrickning?) som har hänt i hagen eftersom han var ohalt när jag satte in honom i boxen dagen innan och halt efter hagintag dagen därpå men man vet banne mig aldrig med hästar- det är en sak som jag har lärt mig.

Så jag undviker fortsatta spekulationer utan kommer att kontakta min veterinär på måndag för att höra hur jag bör gå vidare.

Annars har veckan även innehållit ett besök av massör i måndags som tyckte att Vicke kändes jättefin och ett träckprov skickades in samma dag som även det var utmärkt= ingen maskförekomst.

Hittade också ett par superfina nya Petrie-stövlar som jag köpte i fredags- nu vill jag bara kunna ANVÄNDA dom snarast också!

Snälla Vicke (VRICKE?!?!?) – bli frisk NU!!!!!

Foto som kärleken tog på lillan i veckan. Även han blev helt betagen av det lilla livet.

Ja, den gångna veckan började både på bästa och sämsta vis skulle man kunna säga; anläggningens föl föddes samma morgon som Soya avlivades.

Förlusten efter min underbara hund är svår även om jag redan då hon fick epilepsi för 3 år sedan anade att hon inte skulle bli så gammal som whippets vanligtvis blir (minst 10 år, Soya blev strax över 8).

Men som många påpekat och som både jag och min fd man känner så var det rätt beslut ur min hunds perspektiv och jag har alltid hävdat och varit övertygad om att djur inte lider av att tas bort- det är de som finns kvar som mår dåligt.

Det har varit 7 fantastiska år med denna lilla varelse (hon var 1 år gammal när vi köpte henne) men jag kommer ändå inte att köpa en ny hund- mina arbetstider, vare sig jag skulle börja jobba dagtid eller fortsätta med mitt nattarbete tillåter inte ett hundägande.

Visst finns det hunddagis men det är inget för mig och jag känner också att jag inte är intresserad av lägga den tid JAG anser man bör på en hund.

Soya köptes ju när jag var gift och min fd man har alltid haft huvudansvaret för passning och motion på vardagarna så då var förutsättningarna annorlunda.

Vad gäller veckan glädjeämne, lilla fölis så vilar inga ledsamheter över henne i alla fall och hon är så gosig som tänkas kan.

Vicke är också alltid ett glädjeämne och vi tränar vidare mot nya mål.

Träningen för Olof i tisdags gick bra att vi har fortsatt på samma ”spår” på egen hand under den gångna veckan.

En vilodag och 2 dagars uteritt har det ocskå blivit.

Hmmm…kan knappt minnas vad som utspelat sig den gångna veckan- ni vet så där som när man inte kommer ihåg vad man åt till middag föregående dag 🙂 .

Lite skämt och lite allvar; ”veckans bästa” var att Vicke numera har en hagkamrat, sin BFF Leon.

Hittills är de enda ”skador” som åsamkats min guldklimp lite avskavd hud mellan skinkorna (!) vilket jag skulle gissa är från ett nyp när Leon ville uppfostra honom samt lite uppäten man vid manken från allt kliande.

Och håller det sig på den nivån kommer ingen att vara nöjdare än jag; ja, det skulle vara Leons ägare då 🙂 .

Träningen för Olof i fredags gick fint liksom tävlingen i söndags även om vi inte fick ihop några superprocent.

Fortsatt nöjd med min fina häst- så skulle jag sammanfatta veckan hur som helst!