Min nyinköpta hjälm!
Jag tycker verkligen att veckorna/ månaderna/ åren går fortare och fortare ju äldre man blir. Det är ingen myt!
Ibland hinner man knappt reagera så har en hel vecka passerat.
Jag tänkte börja sammanfatta veckorna som går eftersom det annars är så lätt att tänka ”ingenting särskilt har hänt” fast det ofta har hänt en hel del.
I förra veckan introducerade jag chambonen för Archie. Det var en positiv upplevelse, han jobbade på bra och jag ska absolut fortsätta att använda mig av den.
Vi har också fortsatt våra klätterövningar utomhus vilket är nyttigt för Archie på mer än ett sätt. Inte nog med att han får jobba med sina bakben och rygg, han lär sig också att verkligen se sig för när han klättrar. Rider man bara rakt fram kan han gärna gå åt ett håll men titta åt ett annat och då ibland snava till och nästan ramla över sig själv. Okoncentrerad helt enkelt!
Vi har fortsatt vår hoppträning på egen hand och det är hur kul som helst. Jag tror faktiskt att Archie skulle ha lämpat sig väl även som hopphäst och jag får väl se om jag finner tiden (läs: prioriterar) att åka ut på någon pay and jump eller till och med någon liten tävling.
En av dagarna i förra veckan åkte jag och tittade på en hästgård som min man tyckte att vi kunde köpa; mer om detta fiasko berättar jag längre fram i veckan.
När jag handlade lite sommarkläder i helgen passade jag också på att köpa mig en ny hjälm, se bild ovan. Eftersom den var så billig (299:–) tyckte jag gott att jag kunde unna mig den trots att det egentligen inte var något ”fel” på den gamla mer än att innerfodret började kännas lite väl ofräscht.
På lördagkväll hade jag och några stall-vänner en avskedsmiddag för en hästägare som efter mer än 20 år i vårt stall ska flytta tillbaka till sina hemtrakter (Skövde).
Vi åt på en mysig restaurang där buffén motsvarade alla mina förväntningar och några till. Efterrättsbordet med bland annat en underbar dajm-tårta orsakade nästan kolik-varning på undertecknad, jag åt ärligt talat så jag mådde illa! Men gott var det!
Annars har det varit strålande solsken nästan hela veckan och insekterna lyser fortfarande (tack och lov) med sin frånvaro. Ju längre tid man slipper dom desto gladare är jag (och säkert hästarna också).
Senaste kommentarer