Söndag- ut!

Idag valde jag faktiskt att skritta ut Vicke- av flera anledningar.

Dels vill jag ge honom liiite variation från ridhuset om jag kan och dels ville jag se hur han skulle skritta på asfalt och grusvägar- dvs om han skulle visa någon ömhet eller ovilja att gå.

Hade jag inte vetat om att Vicke är skadad hade jag i alla fall inte märkt det under de 40 minuterna vi var ute- han skrittade på helt normalt tyckte jag.

En häst till?

Då och då får jag ett anfall av ”jag vill ha en häst till”.

Det har hittills stupat på kostnadsbiten framför allt; ska jag ha två hästar ska det vara två som jag kan träna och tävla med och det klarar inte min ekonomi som det ser ut just nu.

Att jag åter har börjat tänka i dessa banor är både för att Vicke är skadad och för att vi faktiskt har en plats i stallet i några månader framöver (till efter sommaren närmare bestämt).

Det kanske trots allt finns någon som skulle vilja få sin häst utbildad ett tag och till en mycket billigare kostnad än om den skulle lämnas iväg till ett proffs?

Ja, jag får väl se om jag orkar dra i detta och leta aktivt så att säga men skulle ni ha några idéer får ni gärna höra av er till mig!

Man är i alla fall inte ensam

En fördel med att stå på en större anläggning är att man får en inblick i även andras hästägande så att säga och i stunder då man står med en skadad häst kan det, i alla fall för mig, vara en tröst i att man verkligen inte är ensam om sitt elände.

Någon skrev här på bloggen att det var två saker man kunde veta i livet; att man skulle dö någon gång och att ens häst skulle bli halt någon gång och så är det ju.

De som påstår att de aldrig har haft en skadad/ halt häst vet bara inte vad som VÄNTAR- för tro mig- INGEN klarar av att ha häst i många år utan att denna någon gång blir halt eller skadad/ sjuk.

Sedan finns det så klart alla typer av skador, vissa väldigt mystiska och oförklarliga, andra framridna, en del från hagen, ibland genom någon smitta, utfodring, skoning, transportering osv osv i all oändlighet.

Med Vickes skada känns det å ena sidan skönt att jag är övertygad om att detta inte är något jag har ridit fram fast å andra sidan gör det också att denna typ av skada kan komma igen….och igen…och igen.

Om man VET säkert att man pga så kallat handhavandefel har orsakat något kan man ju ”bara” undvika att göra samma sak igen för att problemet inte ska återkomma men vad gör man med en häst som skadar sig i hagen eller boxen, ensam?

Ska man aldrig släppa ut hästen i hagen igen liksom?

Nej, det är verkligen inte lätt att vara hästägare alla gånger och jag antar att det är fler än jag som ibland undrar vad man håller på med?

Lördag- en otacksam gäst

bild(61)

Idag upptäckte jag den här oinbjudne gästen i stallet- han stod så fräckt och försåg sig av vårt torrfoder minsann.

Men när jag ville klappa honom- då slog han bort mig med tassen två gånger- det passade tydligen mindre bra än att äta av vår mat.

Övrigt på kattfronten är att Gullis håller sig borta långa perioder men att jag i alla fall såg honom som hastigast igår.

Skyggis kanske kan byta namn om några år eller så…tack vare en stallkamrats idoga träning kan man nu klappa henne IBLAND utan att hon rusar iväg som om man har petat på henne med en kofösare.

Hon och Hatten verkar ha blivit goda vänner i alla fall och det är ju roligt för den sistnämnde som är mer social än vad han ger sken av med sitt ibland lite misstänksamma uppträdande.

Men numera försöker han inte vrida sig ur ens grepp så fort man håller honom utan kan tvärtom nästan komma för att bli klappad och till och med upplyft så även där har vi bevisat att ”trägen vinner”.

Vicks har skrittat i ridhuset som vanligt- på den fronten inget nytt bortsett från att jag tycker att han blir mer och mer lik Kreon för varje dag som går….tack och lov bara utseendemässigt. I övrigt är han god som guld.

Veckans äckel!

Ja, till veckans äckligaste person får jag nog utnämna den medelålders man som under mitt biografbesök igår tog av sig sina skor (!) och gjorde så att det i alla fall runt mig spred sig en odör av ”gamla svettiga STINKANDE gymnastikskor”.

Alltså….vad ÄR det med en del människor?!?!?!?!

Och om ni undrar varför jag inte sa till så var det för att jag inte såg vem som var den skyldiga i mörkret.

Däremot sa mitt sällskap till honom när han hade babblat högt flera gånger under filmens gång och då knep han igen på DEN fronten i alla fall…..

Speciella annonser del 534: nja….

Fick denna annons av en bloggläsare och jag måste instämma i hennes reflektion att den inte alls känns seriös.

Valpen är alltså 9 veckor så hur länge kan människan ha ägt den (den är inte ens född i Sverige)?

Och nu ska den säljas för att ägaren ska flytta till Norge där grannarna är allergiska mot hundar?

Ja, det känns ju som ett väldigt väl planerat hundägarskap….NOT!

Speciella annonser del 533: köp efter färg

archie5

Den finaste färgen enligt mig 🙂 ! Archie som unghäst.

Hmmm…den här kvinnan har tydligen bestämt sig för att det är FÄRGEN mer än något annat man rider på 🙂 !

Sedan ska jag erkänna att även om vuxen-Birgitta ”givetvis” bedömer en häst efter dess kvalitéer så var Birgitta 12 år ganska kinkig när hon letade häst i somras.

Det skulle väääääldigt mycket till för att jag skulle köpa en skimmel och även fuxar stod ganska långt ner på min önskelista ska erkännas.

”Lustigt” nog verkade det vara ett överskott på just fuxar….

Sedan tror jag att man om man är klok så klart köper en häst som PASSAR oavsett om det är grön med rosa prickar eller ej och när man väl har hästen i sin ägo så tycker man säkert att den är jättefin 🙂 !

Nästan

Blir ni också ibland sugna på att baka när ni ser väldigt avancerade bakverk som ANDRA har gjort?

Fast ibland blir det inte så bra 🙂  eller vad sägs om dessa alster?

Fredag- mer skritt

Ja, vi fortsätter att skritta på, Vicke och jag…..

Idag var det skönt att ha ett ridhus att hålla sig i eftersom det regnade rätt så rejält och där gjorde vi våra sedvanliga övningar- skritt åt alla håll och kanter…typ.

Pulsen i benet bultar vidare för övrigt och det är väl det som oroar mig mest.

Har faktiskt aldrig varit med om detta under så lång tid annat än när Archie hade fång och inte ens då kunde man känna den så tydligt som nu då jag till och med kan SE den bulta i ett litet kärl ovanför kotan.

I kväll blir det bio i ett försök att glömma eländet- det är nästan så att jag tycker det är konstigt att håren på vänster-benet inte är avskavda så mycket som jag klämmer och känner på det, morgon och eftermiddag…..