Skrivet

Har ni blivit lurade?

Man upphör aldrig att förvånas tycker jag och för ett tag sedan pratade jag med en hästägare som berättade att denna, då personens häst inköptes lurades grovt kring allt möjligt som hade med affären att göra av en ”vän” personen känt i 30 år?!?!?!

Idag undrar jag om ni har varit med om något liknande?

Har någon lurat er vad gäller något som har med ert hästeri att göra; om det så gäller hästköp, diverse utförda (eller inte utförda) tjänster, foder, uppstallning, transport eller annat?

Påtalade ni ”lurendrejeriet” och vad hände i så fall?

Förblev ni tysta och varför valde ni den vägen?

Skrivet

Tisdag- fritt för skritt

Idag har vi skrittat vidare jag och min fåle och om man måste hålla sig till denna gångart är det på Vicke man ska skritta.

Han är lugn, taktar inte och gör de övningar jag vill utan att fara omkring fast han har vilat mer eller mindre i 3 veckor.

Idag tränade vi på ökad skritt, samlad skritt, halter, enstaka ryggningar och lite bakdelsvändningar.

Skam till sägandes tränar jag väldigt sällan i denna gångart- jag använder mest skritt som uppvärmning och nertrappning och rider liksom inte aktivt i skritten särskilt mycket i vanliga fall.

Men nu lär det ju bli ändring på DEN punkten….

Skrivet

Dagens foto-fundering

Har ni tänkt på hur många kort på jättevackra hästar som ”förstörs” genom att hästen är iförd en trasig och/ eller lerig grimma, balband i grimman, skitigt täcke eller dylikt.

Å andra sidan brukar man sällan gå runt med en vacker lädergrimma som man kan kasta på hästen för att ta en spontan-bild i hagen 🙂 .

Skrivet

Vrickade hästar

Funderar på det här med vrickningar hos hästar.

Om man tittar hur hästar kan fara omkring både när man rider och när de går i hagen får jag nästan tycka att det är konstigt att de inte vrickar sig oftare än vad de gör, eller vad säger ni?

Sedan är det väl som med mycket annat i livet- ett lotteri: vem ska vricka sig och när/ hur ska det ske?

Zack som jag red i somras var tex en världsmästare på att snubbla, en titel jag personligen verkligen skulle undvika hos min häst om jag kunde.

Jag minns fortfarande att jag nästan alltid var mer eller mindre på min vakt gällande att han från ingenstans kunde snava till- aldrig i skritt men däremot ”gärna” i trav eller galopp.

Jag kommer också ihåg hur jag en gång då jag red på en ovanligt hård gräsbana slutade att räkna hans snubblingar när vi hade kommit till typ 20- på vanligt ridhusunderlag snubblade han bara några gånger per pass men det räckte verkligen för mig.

Sedan får jag säga att jag aldrig upplevde att han de facto höll på att gå omkull på grund av sina snubblingar och inte vrickade han sig eller och blev halt.

Min tidigare häst Heron kunde snubbla ganska ofta i skritt men där upplevde jag att det berodde på att han inte var koncentrerad på det han gjorde (läs: gick rakt fram).

Han kunde titta åt ett håll och gå åt ett annat och så vips….snubblade han till! Väldigt irriterande!

Vid ett tillfälle blev han halt direkt efter ett galoppombyte (på en framridning till en hopptävling) – den hältan konstaterades sitta i knät men frågan är om den kom av någon form av feltramp eller annat?

Vicke snubblar aldrig när man rider men har ju eventuellt/ kanske vrickat sig- kanske i hagen eller i boxen eller gud vet var?

Även Décima lyckades vricka sig vid ett tillfälle- hon var en mycket stillsam häst men kom ändå in från hagen mycket halt en dag och det resulterade i ganska många veckors vila med stötvågsbehandling för att påskynda läkningen.

Vad är era erfarenheter av vrickningar?

Vet ni hur de har gått till eller har det förblivit ett mysterium? Hur har konvalescensen sett ut?

Skrivet

Åhhh…nostalgi

Tipsades om denna länk av en bloggläsare och det högg verkligen till i hjärtat av nostalgi.

De 12-13 första minuterna är filmade på ”min” ridskola i Malmö bara ungefär 2 -3 år efter att jag började rida men mycket är sig sååå likt.

Dock är spiltorna borta och där vi hade en utepaddock finns nu polisrytteriets byggnad.

Sist i filmen visas också en sekvens med en voltigehäst- det var vår nordsvensk Oden född 1969.

Ridläraren är Kristin ”Kris” Kringstad, numera ridskolechef, på den tiden var det Jana Wannius som innehade denna titel.

Skrivet

Måndag- mycket märkligt sammanträffande

Mmmmmm…idag satt jag äntligen i min underbara sadel och på min minst lika underbara häst.

Vi skrittade omkring i ridhuset i 45 minuter och tränade på bland annat halter, någon ryggning och bakdelsvändningar och känslan var hur fin som helst.

Det ”mycket märkliga sammanträffandet” var att jag träffade en annan ryttare med sin häst i ridhuset- ett ekipage som INTE står på vår anläggning.

Och när tjejen, vars häst visade hälta, berättade om händelseförloppet så var det som att lyssna på mig själv.

Hennes häst har också gått i en lerig hage, blev skodd för 4 veckor sedan (Vicke för 3 ½ vecka sedan) visade plötslig hälta, var bra i någon dag, blev halt igen, har visat ömhet för visitertång på båda fram fast mest på vänster- exakt som Vicke.

Enda skillnaden är att tjejens häst fick på sulor med silikon för 2 veckor sedan och att detta inte har hjälpt.

Ja, jag får verkligen hoppas att Vicke håller sig fortsatt ohalt nu och att det inte kommer fler bakslag utan att jag kan rida på som planerat.

Skrivet

Dagens (hundbajs)fråga

Idag undrar jag om ni som HAR hund plockar upp efter den oavsett var ni befinner er?

Plockar ni tex upp om hunden skulle bajsa i en skog?

Och ni som inte har hund(ar): skulle ni önska att hundägare plockade upp överallt?

Jag som bor ”på landet” ska villigt erkänna att det inte är så ofta den drös av hundbajspåsar som vi har liggande hemma blir använda.

Vi går ju mest med Soya på tämligen ensliga grusvägar utan bebyggelse och hon basjar aldrig mitt på en väg utan alltid i dikena.

Ännu värre än de som inte plockar upp tycker jag är de som plockar upp och sedan slänger påsen på marken- förklara DET den som kan?!?!?!?

Skrivet

Veckan som gått

Ännu en vecka som rusat förbi!

Jag inledde den med ett besök hos ”min” veterinär efter att ha velat lite fram och tillbaka kring hur jag skulle göra.

Å enda sidan talade allt för att Vicke ”bara” har en blödning i hoven och att han dessutom kanske också har vrickat sig men jag kände att jag inte skulle få någon ro i kroppen förrän han hade kollats upp ordentligt.

Efter många röntgenbilder från alla håll och kanter samt ett böjprov och bedövning som verkligen bekräftade att hältan kommer från hoven kändes det bättre och ännu bättre är det givetvis att Vicke såg ohalt ut redan i torsdags.

Annars har den lilla hästen tillbringat hela veckan enbart gående i hagen, ordinationen är att han ska skritta hela denna veckan och därefter trava tills återbesöket 1 april.

Jag ser att all lera vi haft i våra hagar länge har gått hårt åt Vickes framhovar- de var tidigare mycket fina men har nu fransat upp sig en del så frågan är om jag även kommer att få tappskobekymmer inom kort.

Nåja, en sak i taget…..

Nu ser jag fram emot att skritta och som jag har nämnt tidigare finns det mycket man kan hitta på även i denna gångart (sagt av den som annars aldrig tränar på ”saker” i skritt….) så vi ska nog få tiden att gå.

Och bara att få sitta på sin häst känns jättebra- jag har fortfarande inte glömt tex Kreons gräsligt långa vila i sjukhage.

På tal om Kreon förresten….jag fortsätter att kalla Vicke för hans namn och igår när jag ombads att skriva Vickes namn på en foderspann hann jag skriva KRE innan jag förstod vad jag höll på med?!?!?!? Otroligt,,,,

Annars har vädret varit näst intill fantastiskt fint alla vardagar medan helgen däremot var ganska bedrövlig på den fronten.

Hela lördagen stormade det så att vi inte ens vågade släppa ut hästarna och söndagen inleddes med världens ösregn i flera timmar.

Men bara vetskapen att det nu är VÅR gör att det känns lättare att uthärda lite väder-motgångar även om långkalsongerna får hänga med ett tag till 🙂 !