Skrivet

Kanske något för Soya?

sova

Som jag har berättat flera gånger har jag aldrig varit med om maken till hund att sova- inomhus i alla fall.

Hade jag inte vetat att rasen ÄR sådan hade jag nästan misstänkt att hon är sjuk men det räcker att gå utanför dörren så är det en helt annan, pigg och nyfiken hund.

Men hemmet är alltså det samma som ”platsen där man ska sova- konstant”.

Och på ett sätt är det skönt- jag skulle aldrig orka med en hund som inomhus ständigt sprang efter mig, dräglade på allt, viftade ner grejer med svansen osv- en syn jag ibland sett hos andra hundägare och som bara hade stressat mig.

Skrivet

Dagens (ridhusavgifts)fråga

För ett tag sedan noterade jag att en ridskola i Skåne debiterar de som inte är medlemmar i klubben 200 (!!!!!) kronor om man önskar rida i deras ridhus en dag.

För medlemmar som inte står på anläggningen är kostnaden 100 kronor.

Jag kan inte tolka detta på något annat sätt än att man inte vill ha icke-medlemmar ridande i sitt ridhus då jag kan inte tänka mig att någon vid sina sinnes fulla bruk skulle betala 200 spänn för att få rida i just deras ridhus när det vimlar av andra ridhallar på väldigt nära håll.

Alltså är de 200 kronorna en omskrivning för ”kom inte hit” och det har jag i sak inga åsikter kring- det är så klart fritt även för en ridskola/ förening att välja vem man vill ska komma och slita på ens underlag mm.

Annars är min erfarenhet att kostnaden för att få nyttja andras ridhus på enstaka basis så att säga brukar ligga kring 50-70 kronor- det har jag fått betala på ganska många ställen genom åren, både när jag kuskade runt lite med Kreon och tidigare (min ridskola tar 50 kronor för medlemmar tex).

Vad brukar ni få betala och vad tycker ni är smärtgränsen?

Jag känner väl att en hundring är det jag skulle kunna ”uthärda”- 200 kronor skulle jag liksom inte ens AV PRINCIP betala om jag så var mångmiljonär då jag tycker det är ett sådant ocker-pris.

Skrivet

Torsdag- vilken rid-dag!

Åhhh…tänk om alla dagar i sadeln kunde vara som denna….gud give (sa ateisten….)!

Jag ska inte berätta hur dags jag steg upp i morse, låt oss bara kalla det ”vääääldigt tidigt”- planen var att rida Zack innan jobbet.

Klockan ”också väldig tidigt” satt jag därför i sadeln på det röda djuret och han kan inte ha varit alltför missnöjd med att ryckas upp ur boxen för han gav mig det bästa passet på länge.

Som tack för det gav jag honom ledigt efter bara 30 minuter- det var han värd.

Zack är en häst som både kan vara fjäderlätt i handen att rida (och ändå jobba på bra) och så tung att det känns som att man styrketränar med 100-kiloshantlar i vardera handen (och då jobbar han så klart inte så bra)- idag valde han det förstnämnda alternativet och kändes helt underbar.

Egentligen ville jag inte sluta att rida men som sagt; han var värd att få berömmet att gå gå tillbaka till boxen då han jobbat på ordentligt utan vilodagar länge.

Efter denna härliga ritt hastade jag till ”mitt” stall för att titta till Vicke och kolla så att hagutsläppet gick lugnt till väga för hans del.

När jag konstaterat att allt såg bra ut gasade jag iväg till jobbet och var på plats 7.45.

Efter jobbet åkte jag tillbaka till stallet- denna gången för att rida- med väldigt blandade känslor.

Jag var både förväntansfull och lite nervös- att ha ägt en häst som Kreon har satt sina spår…

Sedan ska jag vara ärligt och säga att jag inte hade någon superkänsla när jag provred Vicke- jag tyckte att han var jättesvår att sitta på i traven- rena sjöslaget :)!

Alla mina tidigare hästar har varit ”lätt-suttna”, Kreon hade ju tex en inte så bra trav med helt stilla rygg och Zack HAR en bra trav men är ändå som en soffa att sätta sig i- den mest bekväma häst man kan tänka sig att sitta på i trav (galoppen är en annan femma….travens raka motsats…).

Även idag fick jag ”sjöslags-känsla”  i traven men jag är övertygad om att detta är en vanesak och Vicke skötte sig sååå bra.

Lätt och fin i handen, travade och galopperade på med precis lagom bjudning och vet ni…högergaloppen var nästan ”to die for”.

Hade jag varit lagd åt det andliga hållet hade jag sagt att Kreon lämnade kvar det jag älskade mest hos honom, högergaloppen, som en avskedsgåva som Vicke fick men eftersom jag är en iskall realist konstaterar jag bara att Vickes högergalopp redan är i klass med Muppes vilket är otroligt glädjande.

Nu red jag bara ”runt runt” idag och i inte mer än i 25 minuter men känslan var 100 % härlig!

Planen är att ta det lika lugnt i några dagar till- tids nog börjar allvaret för min nya älskling!

Frågade förresten stallägarnas dotter hur Vicke varit att ta in från hagen på vilket hon svarade skämtsamt att han hade varit jättesnäll ”för han är ju en hopphäst” (hon är c-tränare i hoppning).

Och på tal om hopphäst så ska jag väl avslöja vad Vickis heter egentligen:

VICCAMARO!!!!!!!!!!!

Och då fattar ni väl vem han är efter (och morfar är Quite Easy).

Nöjda :)?

Skrivet

Ärliga tränare

En av de saker som jag gillade när jag tränade för Zacks ordinarie tränare i veckan var att jag kände att vi liksom direkt var på samma våglängd eller vad jag ska säga vad gäller tankar om Zacks kapacitet och framtida utsikter som tävlingshäst vilket var en av sakerna jag ville ha hjälpt med att analysera.

Utan att gå närmare in på vad som sades (men det var absolut inte nedslående) så tyckte jag att det borgade för givande träningar framöver, utan några orealistiska krav från varken min eller tränarens sida.

Något av det värsta jag kan höra är när folk ibland, av både okunskap och missriktad välvilja försöker intala en att ”om du bara …så ska det nog…”.

För ibland hjälper det inte hur mycket man anstränger sig, hur hårt man tränar, hur mycket tid och/ eller pengar man lägger ner- det ger ändå inte önskat resultat och det enda som man riskerar att råka ut för är att man ”knäcks” av aldrig infriade förväntningar, kanske både från sig själv och omgivningen.

Jag är glad att jag för egen del aldrig har haft tränare som levt i det blå- mindre glad var jag dock när mina ÄRLIGA tränare sa SANNINGEN som jag inte ville se eller ta till mig vad gällde Archie och hans möjligheter som framgångsrik tävlingshäst.

Då blev jag bara sur och tänkte ”ni ska få se…” men med facit i hand hade jag besparat mig mycket möda om jag hade valt att lyssna på dom som faktiskt visste bättre än jag.

Sedan ska man så klart varken ge upp så fort man får en fis på tvären eller vara så negativt inställd från början att man liksom FÖRUTSÄTTER ”det värsta” men därifrån till att man tror att man ska ”rida OS” om man bara tränar tillräckligt hårt är steget väldigt långt.

Vad är era erfarenheter på tränarfronten?

Har ni någon gång råkat ut för en tränare som ni redan medan det pågick eller i efterhand känt hade orealistiska krav på er/ er häst? Eller har ni råkat ut för motsatsen; att ni liksom känt att tränaren knappt har tyckt att det har varit mödan värt att träna er för tränaren hade också många andra bättre ekipage som den la mer fokus på?

Skrivet

Mera onsdag- äntligen!

Vid 19.30 kom äntligen Vicke till Staffanstorp, traskade oberört ut ur lastbilen och gick lugnt in i stallet där han började äta sin betfor och sina morötter direkt.

Jag tittade till honom en liten stund och kommer till stallet imorgon bitti för att var med vid utsläppet.

Så här långt känns det HÄÄÄÄÄÄRLIGT :)!

Skrivet

Onsdag- äggsjuk höna

Ja, just nu vankar jag omkring i stallet som en äggsjuk höna- trodde hästen skulle vara här sedan länge, men icke:(!

Har passat på att operera min katt som hade ett jättesvullet och spänt öra som då jag körde in en kanyl i det visade sig innehålla ljust blod och inget mer så det var ju skönt.

Snällare katt än Gullis får man för övrigt leta efter, han stod som en staty under mitt kirurgiska ingrepp :).

Sedan jag tömde ut svullnaden såg örat direkt bättre ut- det spände nog rejält innan gissar jag.

Skrivet

Huuuu!

Precis som den bloggläsare skrev som skickade mig denna länk är inte jag heller speciellt blödig, har ett djur dött så har det dött men här har i alla fall min gräns överskridits.