Jag fick nyligen en fråga via mail från en läsare som misstänkte att hennes häst kanske var halt.

Läsaren undrade hur JAG hade ”upptäckt” Kreons bakbenshälta och berättade en del om sin egen hästs ridbeteende som i alla fall jag tolkade KUNDE bero på en hälta.

Summan av kardemumman blev att läsaren har bokat en tid för hältutredning och det ska bli intressant att se vad denna ger.

För MIN erfarenhet är att man väldigt sällan inbillar sig hältor och även om det HAR hänt, till och med mig vid ett tillfälle faktiskt, så menar jag ändå att det, åter igen enligt min erfarenhet, är väldigt ovanligt att hästägare åker till klinik med vad de tror är en halt häst som efter undersökning visar sig vara frisk som en nötkärna.

JAG tycker att man ska lita på sin magkänsla, förvisso gärna i kombination med att man rådfrågar någon hästkunnig person (helst sin tränare kanske) om man är osäker men om inte annat för sin sinnesfrid kolla upp hästen.

Jag har hört otaliga historier om hur folk pressat sina hästar över både hinder på tävling och annat och i efterhand fått konstaterat att hästen, då den ”varit dum” i själva verket haft en allvarlig skada och det kan ju inte kännas  så bra för samvetet om man väntat jättelänge med att kolla upp sådant tänker jag.

Nu är jag väl medveten om att en veterinärundersökning/ ett klinikbesök inte är gratis- långt därifrån, men kanske får man ändå ”offra” någon tusenlapp för att vara på den säkra sidan?

Så fungerar jag i alla fall- jag hatar att leva i ovisshet och kanske till och med förvärra en pågående skada genom att rida och att ställa av hästen i flera veckor i hopp om att vad det nu än är ska läka ut av sig själv är inte heller min melodi. Dessutom läker tex ledinflammationer inte ut av enbart vila i några veckor- då får man nog låta hästen stå i flera månader.

Som ett sidospår måste jag kommentera något som jag också har varit med om flera gånger då en hästägare tycker att något känns konstigt med hästen och det är att man då väljer att ta ut någon form av fysioterapeut/ kotknackare/massör.

Denne hittar då ”något” som behandlas 1-3 ggr à ca en tusenlapp per gång, hästägaren upplever FÖR STUNDEN att hästen känns bra/ bättre men kort därefter så är det samma känsla av att något inte står rätt till i alla fall och så får man ÄNDÅ åka till veterinär.

Det enda man har gjort som jag ser det är att man har ”slösat” de pengar man kunde använt till självrisken på en ”behandling” som ändå inte hjälpt utan bara fördröjt hästens möjlighet att få adekvat hjälp av en mångårigt utbildad yrkesmänniska.

Och nej, jag fördömer inte fysioterapeuter/ kotknackare/ massörer som GRUPP, det finns de som är mycket duktiga och har ägnat lång tid åt att utbilda sig på olika vis men dels gäller detta inte ALLA och dels så är min åsikt att man BÖRJAR med ett veterinärbesök och först därefter eventuellt KOMPLETTERAR med annat.