Det är först nu när man ser stubbåkrar vart man än vänder sig kring stallet som man inser hur mycket som egentligen odlas i mina trakter. Ett riktigt jordbrukssamhälle.

Nu kan man rida hur långt som helst för ovanlighetens skull och idag passade jag på att skritta ut i en timme på helt nya vägar.

Eller vägar och vägar….det är ju enorma åkrar alltihop och där har Kreon inga problem med att gå.

Nu behövde vi ju inte rida på Hästdödarvägen (Husarvägen) alls och det uppskattades nog av oss båda fast av olika anledningar.

Vi hade en bra tur för oss själva och det var skönt att slippa dividera ”jag vill INTE gå…..jo..du SKA gå… osv”

Morgonen inleddes med en cykeltur med ”lilla Lillan”- än så länge är det tillräckligt ljust för att man ska kunna cykla strax efter 5 på morgonen men det går snabbt ”utför” nu märker jag.

Denna syn mötte mig i stallet i morse och när jag hade googlat på eländet när jag kom till jobbet insåg jag att det inte var Kreon som höll på att dö av någon mystisk sjukdom utan någon av katterna som hade hostat upp spolmaskar.

Jag har redan avmaskat både Gullis och Mimmi as we speak, Gullis genom att tvångsöppna hans lilla gap medan Mimmi åt sin tablett direkt från marken. När jag försökte öppna hennes mun blev hon livrädd; hon är inte på långa vägar så medgörlig som kattpojken utan henne får man handskas med på hennes villkor.

Nu återstår det ”bara” att ge kattungen (som jag kallar Svartis) hans lilla piller men hur det ska gå till återstår att se. Svartis är über-skygg än så länge och jag vill ju inte riskera att hans tablett hamnar i någon av Mimmis eller Gullis magar. Nåväl…jag finner nog på råd….

En som INTE maskade idag (gud vad rolig jag är….) var Kreon utan han jobbade tvärtom på fint när det var dags för den sedvanliga Christina-lektionen.

Idag förlade vi träningen på stubbåkern och det fungerade bra tycker jag trots den enorma ytan och att det red lite olika ekipage här och där på samma åker.

Kreon fick jobba på med tempoväxlingar i trav och galopp samtidigt som jag fick tänka på formen och snabba reaktioner, sedan blev det även lite träning på halter och rakriktning i galopp.

Det är så bra och nyttigt att ha någon som påminner och ”jagar” mig lite- Kreon har ju en förmåga att kännas hur fin som helst även när han går och sparar sig lite och jag har själv också varit bekväm när jag har ridit i min ensamhet.