Skrivet

Torsdag- verkligen worth waiting for!

Äntligen!!!!

Idag var det dags för mig och Kreon att visa upp oss för NN och som alltid sitter jag nästan lektionen igenom med ett stort leende på läpparna. Och gör jag inte det så ler jag i alla fall inombords för det är sååå roligt att träna!

Jag undrar om Kreon förstår att NN är den första och största supportern i hans fan-club förutom undertecknad för han visar alltid upp sig från sin bästa sida när hon kommer och då är han den där ”mormorshästen” som jag älskar att rida.

Jag hade förväntat mig att bli lite ”nerplockad på jorden” eftersom jag varit så full av hybris den sista tiden och tyckt att Kreon har gått så bra men NN var mer än nöjd med det arbete Mini och jag åstadkommit och hade faktiskt inte något att klaga på.

Så klart finns det detaljer att slipa på, jag kan rida noggrannare, Kreon kan bli starkare, trava ”flashigare” osv men HELHETEN är bra.

Kreon är så lätt i handen nu, går på små, små hjälper men accepterar också på ett annat sätt att man ”tjongar” till honom med skänkeln eller petar på honom med spöt utan att genast vända taggarna utåt.

Idag fick jag visa förvänd galopp, galoppslutor på diagonalen, ett galoppombyte åt vardera hållet, enkla byten, piruettförberedande volter, skolor och travökningar så vi ”körde” mer eller mindre igenom hela Kreons repetoar :).

Regnet vräkte ner med sådan kraft att jag knappt hörde vad NN sa men vi var ensamma i trygga ridhuset och det bidrog säkert till den fina känslan.

Nu ska jag verkligen njuuuta av den här mycket goda karamellen som Kreon gav mig; imorgon är en ny dag med kanske inte lika god smak i munnen he he….

Skrivet

Agility-Soya i skogen

Soya och jag har varit i Dalby både igår och i förrgår och jag passade på att föreviga vilken skicklig agility-hund hon har blivit :))).

Syrran Zahra kommer ju och hälsar på snart och eftersom HON har genomgått en dylik kurs med framgång så tänkte jag att Soya ”måste” visa att hon minsann kan också….liiite i alla fall :).

Nu i efterhand skrattar jag åt mig själv som bar Soya i famnen över denna trappa hur länge som helst (mer än 1 år ha ha).

Som synes klättrar hon över hur smidigt som helst.

En hopphund….

….som glatt hoppar över flera av de naturhinder som jag misstänker att någon har byggt…

….för häst-hoppning.

Att balansera på plankan är lätt….

….liksom att krypa under ståltråd (nej det finns ingen ström i den).

Här gäller det att hålla tungan rätt i munnen och verkligen se var man sätter fötterna. Pinnarna är smala och ibland hala och går det för fort riskerar man att ramla mellan dom.

Skrivet

Onsdag- lugnt

Idag har Kreon bara fått gå i hagen och äta gräs och även jag har tagit det ganska lugnt- jag har ju trots allt semester.

En långpromenad i Dalby med Soya har det blivit och lite hjälp med utsläpp och intag av anläggningens hästar men annars har jag inte gjort så mycket mer kaloriförbrukande under dagen.

Skrivet

Många söker…få finner….

….gissar jag?

Jag vet inte hur ni andra känner och har det men i mina trakter har det varit ont om riktig sommarkänsla.

Min solstol står fortfarande ihopvikt i förrådet, någon solbränna existerar inte och det har varit dagar då jag nästan hade kunnat sätta på mig en fodrad jacka.

Nåja…hittills har jag i alla fall inte skymtat en insekt kring hagarna, ensilaget och höet är inne och det finns gräs för hästarna att pilla med. Man får vara tacksam för det lilla….

Skrivet

Hästägare, ridintresse och utrustning, vilken typ är du?

Satt och läste en artikel i senaste Ridsport om att det idag går mycket mer mode i häst och ryttar-utrustning, det kommer kollektioner med mängder av utrustning i matchande färger osv- sådant som var långt mer sällsynt när jag köpte min första häst.Detta fick mig att fundera på de olika kategorier av hästägare som jag tycker mig ha mött genom åren och jag skulle vilja dela in dom i 6 grupper:

1. Hästägaren som är både mycket prylfixerad OCH ridintresserad (dvs vill träna och tävla regelbundet, utvecklas). Denna hästägare kan lägga enorma summor på att köpa exklusiv och matchande utrustning, skåpen bågnar av 30 olika schabrak med matchande lindor, luvor, egna pikétröjor, ridbyxor osv.
För denna ryttare är det viktigt att alltid se snygg ut till häst (en kvinnlig variant av denna hästägare skulle aldrig komma osminkad till stallet) och det är minst lika viktigt att hästen alltid har ”det senaste” både till vardags och när det är dags att åka och träna och tävla.

2. Hästägaren som är mycket prylfixerad MEN inte ridintresserad. Denna typ av hästägare ser stallet mer som ett socialt forum där man ”umgås”: läs sitter och snackar med andra hästägare. Hästägaren är alltså inte speciellt intresserad av att rida, ridningen överlämnas gärna åt andra eller så river man av ett pass på 30 minuter några gånger i veckan och känner sig sedan JÄTTEDUKTIG och berättar vitt och brett om hur hårt man ridit. Denna hästägares häst har också en triljon saker i utrustningsväg- att de sedan sällan används spelar liksom ingen roll för det är ju så roligt att shoppa.

3. Hästägaren som har ett ”normalt” intresse för häst och ryttarutrustning OCH är intresserad av att rida. Denna hästägare låter oftast funktion gå före fåfänga men kan ibland slå till och köpa något ”blingigt” och/ eller något som egentligen är lite dyrare än vad hästägaren egentligen vill lägga på hästutrustning.
Även denna hästägare kan ha en mängd prylar som samlats genom åren men det är lite si och så med matchningen och det finns saker från både Börjes och Gekås, affärer som den prylfixerade ryttaren inte skulle besöka ens i sina vildaste mardrömmar.

4. Hästägaren med ett normalt intresse för utrustning MEN utan något större ridintresse har väl ungefär samma mängd prylar som den som har ridintresset men ibland kan skötseln av utrustningen variera en hel del. Medan den ridintresserade hästägaren oftast prioriterar just ridning framför att plocka isär allt ner till minsta beståndsdel så kan den ridointresserade ägna sig åt just detta- alla saker är MINUTIÖST vikta, inlagda och sorterade i diverse skåp medan hästen förblir oriden i sin box.

5. Hästägaren som helt saknar intresse för utrustning MEN är ridintresserad kan ibland tyckas ha ”fastnat” någonstans på 80-talet. Utrustningen är hyfsat hel (nåja…ibland lagad hos någon skomakare i bästa fall och med silvertejp i sämsta fall) men kan också vara ett ihop-plock av saker som hästägaren fått, hittat i soporna (dvs sådant som andra hästägare slängt) eller omvandlat genom att tex ta 3 gamla träns och göra ett hyfsat dito.
Hos denna hästägare kan man fortfarande finna New Zeeland-täcken, ridlindor med snören och en JOFA-hjälm utan sammet (den med hårdplast-yta) och denna hästägare har inte bara HÖRT TALAS om Lewa-sadlar, han/ hon rider dessutom i en sådan.

6. Hästägaren som både saknar intresse för utrustning och ridning äger i princip inget som kan benämnas som rid/hästutrustning, denna ryttare rider de ytterst sällsynta gånger detta inträffar i mjukisbyxor och gummistövlar, barbacka och i något gammalt träns från 70-talet eller helt enkelt en grimma.

 
Någon som känner igen sig :)?

Skrivet

Tisdag- ny tränare

Idag har Kreon och jag provat att träna för en ny tränare som en tjej på anläggningen hade tagit hit.

Jag trivs ju superbra med NN och har inga planer på att överge henne men dels kan hon ju inte komma så ofta som träningsnarkomanen Birgitta vill och dels tror jag på att få ny input och plocka russinen ur flera tränarkakor.

Denna tränare som vi kan kalla Christina, lade fokus på grunderna så här den första träningen vilket jag tyckte var klokt och vi jobbade med form, min sits och rakriktning.

Jag fick bla öka och minska traven för att få igång Kreons rygg, checka av att han hela tiden spårade, även när jag sedan gjorde övergångar mellan skritt och galopp.

Ibland är det ju de små detaljerna som man själv slarvar med eller inte är tillräckligt observant på som kan göra skillnad och jag tyckte att jag fick en del aha-upplevelser.

Kreon skötte sig utmärkt och visade sin goda sida som gör mig så stolt och Christina tyckte att det var en fin och utvecklingsbar häst vilket jag så klart instämde i :))).