Skrivet

Fråga från en läsare om hästköp

Hej Birgitta
Jag är en tjej som går i hästköpartankar eller rättare sagt så har jag redan varit och tittat på några hästar, dock utan att hitta någon häst jag vill ha.
Eftersom jag bor i Norrland är det en ganska omständlig affär för mig att åka och provrida (jag har dessutom ingen egen bil) och jag vill helst undvika resor som den då jag hade åkt ganska långt bara för att konstatera att hästen jag skulle provrida såg halt ut även i mina amatörögon.
Har du några tips på hur jag skulle kunna förenkla mitt letande?
 

Hej Anonym och tack för din fråga.
 
Ja, några tips har jag- kanske ganska självklara sådana och sådant du redan tänkt på och/ eller tillämpar.
 
Mitt främsta tips är framför allt att begära film på hästar du blir intresserad av.
 
Numera kan man ju filma med till och med telefoner (även om kvalitén ibland blir därefter) och om en säljare är seriöst intresserad av att ”bli av med” sin häst så kan man ju hoppas att han/ hon vill göra sig ”omaket” att filma några sekvenser.
 
Om det redan finns en film färdig så får man ju nöja sig med den kanske men annars ser jag inget fel i att ”göra en beställning” och tex maila säljaren och skriva något i stil med:
 
”Jag ser gärna att du filmar hästen riden i alla 3 gångarter och att den också visar skolor, ryggning….bla bla bla”- här får man ju specificera det man vill se utifrån hästens ålder, utbildningsståndpunkt och till vad man avser att använda hästen.
 
Att se en dressyrhäst löshoppa är kanske mindre intressant än att se den göra flera rena byten medan man kanske vill se hopphästen hoppa en hel bana och inte bara enstaka hinder.
 
Visst kan man ljuga även med en film- man kanske har provat att göra 58 byten innan man får till det där rena som man sedan skickar en film på :))) men en film ger i alla fall en FINGERVISNING och KAN bespara dig en onödig resa.
 
Andra tips är att kolla upp (den vuxna, tävlade) hästen i TDB, att googla på namnet på hästen/ ryttaren/ägaren och se om den förekommer i några bloggar tex- där kan man få otroligt mycket information om man har tur (och säljaren otur he he he….).
 
Har man engagerade vänner och bekanta i delar av Sverige där den tilltänkta hästen står kan man be dessa att åka på en förhandstitt- så gjorde tex en kvinna från just Norrland som var intresserad av Archie. Hon bad sin ridande väninna som just då befann sig i Skåne att provrida Archie å hennes vägnar och också filma honom åt henne.
 
Avslutningsvis vill jag ge rådet att vara så KONKRET, detaljerad och ÄRLIG som möjligt redan då man ringer på en annons och har frågor kring hästen.
 
Tala om vad du är för en typ av ryttare och vad du söker, överdriv inte dina kunskaper för att framstå i en bättre dager.
 
Sedan är det tyvärr så att hur ärlig du än är själv är så är min trista erfarenhet att många säljare är OÄRLIGA, medvetet eller omedvetet (dvs man har olika syn på vad som är en snäll, lydig, het, välutbildad osv häst). 
 
Jag har under mina mer än 25 år som hästägare känt/ sett hästar som ägaren tex annonserat som:
 
”otroligt snäll i all hantering” = häst som hugger efter hästar i stallet, som far omkring på stallgången och är väldigt hetsig att rida ut på
 
”goda gångarter med plus för galoppen”= häst som skulle kunna harva en ridbana med sina släpande ben
 
”sparsamt tävlad på grund av ägarens ointresse” = hästen har knappt tagit sig över första hindret de gånger försök att tävla har gjorts
 
Så kan det va’……..

Skrivet

Tisdag- paus

Idag har jag låtit Kreon vila helt från allt vad arbete heter; han har tillbringat hela dagen i en gräshage och det enda jag har ”utsatt” 🙂 honom för har varit den sedvanliga genomborstningen på eftermiddagen.

Medan Kreon har slappat har jag longerat Minis lånehäst som åkte i eftermiddags- det ska bli roligt att följa den framöver även om det blir på distans.

Den visade mycket goda dressyranlag i morse :), varje gång jag stannade den för att byta varv ställde den upp sig fullständigt korrekt trots att den bara är 5 år gammal.

Där har vissa somliga (vinkar till en brun mupp) lite att lära- när jag precis hade köpt Kreon kunde han ställa upp sig på de mest konstiga vis, med benen i var sitt hörn av ridhuset eller ovanpå (!) varandra.

Skrivet

En provocerad bloggläsare?

Blev faktiskt lite imponerad idag då jag noterade att en bloggläsare hade orkat gå 4,5 år tillbaka i bloggen och kommentera ett inlägg som handlade om hur det gick till när jag sålde Decima.

För er som inte vet gjorde jag detta då jag bedömde att hennes mer eller mindre konstanta tungfel (tungan utanför munnen när man red på både träns och framför allt kandar) omöjliggjorde ett framgångsrikt tävlande över LA-nivå och eftersom jag hade köpt henne med målet att tävla på minst MSV-nivå så tja…..

En läsare reagerade på ovanstående och skrev (anonymt givetvis) så här till mig idag:

”Stackars häst.
Bli behandlad som ett slit och släng verktyg för att få någon skräpig pokal på en dressyrtävling.”

Nu vet jag inte om läsaren skrev detta för att provocera, roa eller bara beklaga mitt, enligt läsaren, usla omdöme men jag vill oavsett vilket ge denna skribent några ord på vägen:

Att behålla ett djur man av vilken orsak det än må vara inte vill behålla kan jag inte se gagnar någon.

Djur ska vara hos människor som har ett genuint intresse av att dagligen ge djuret allt det förtjänar och utan att se det som ett tråkigt måste.

Jag ser tämligen ofta motsatsen och för mig är det för det mesta en gåta hur man kan lägga tusentals kronor per månad för några halvhjärtade stallbesök i veckan och utan att lägga mer än den allra nödvändigaste tiden på sin häst.

Så funkar inte jag- jag vill vara i stallet varje dag och känna glädje när jag är där.

Den dagen då jag inte längre känner så med en häst vill jag inte utsätta varken mig själv eller hästen för en påtvingad samvaro- inte när jag vet att vi båda kan ha det bättre på var sitt håll.

Skrivet

Måndag- tack för den början ….

….på veckan Kreon!

Det lilla djuret bjöd på ett härligt dressyrpass på kandar på gräsbanan medan eftermiddagssolen värme precis lagom- underbart och äntligen har sommarkänslan infunnit sig (det var på tiden….).

Jag red på fjäderlätta tyglar och försökte få Kreon så mycket som möjligt på bakbenen genom massor av övergångar, tempoväxlingar och galoppfattningar ur skritt och det KÄNDES i alla fall jättebra.

Huruvida det även SÅG bra ut kunde tyvärr ingen bekräfta då jag var helt ensam, utan publik och inte ens Gullis hade den goda smaken att hålla mig sällskap.

Skrivet

Som Gullis- fast inte

 

Lite lik Gullis fast han skulle aldrig vara så egoistisk :).

Gullis har tvärtom utvecklats till en mycket social katt som alltid håller mig sällskap i stallet.

När jag mockar hoppar han in i boxen och sätter sig i Kreons fönsterkarm- väldigt söt:).

Skrivet

Veckan som gått

Nu börjar min semester att närma sig, har en vecka kvar att jobba och känner mig tack och lov inte det minsta sliten à la ”får jag inte ledigt snart dööööör jag”.

Mini har ridit 2 gånger i veckan och det har gått aldeles utmärkt.

Sista dagen, i torsdags, filmade jag faktiskt och det är bara att inse; antingen måste jag börja filma oftare (TRÄNA på att filma) eller lägga ner detta projekt helt för just nu är mina alster inte mycket att skryta med.

Några sekvenser blev i alla fall hyfsade så dom tänkte jag faktiskt visa med Minis goda minne inom några dagar.

Vad gäller uteridningarna kämpar jag på med en dåres envishet- många hade nog bara struntat i det och låst in sig i ridhuset men det är verkligen inte min grej även om jag älskar ridhusridning som sådan.

Men att begränsa sig så och inte kunna variera ridningen- nej, det vill jag inte annat än om det absolut inte finns något annat sätt.

Just nu tycker jag att det har skett framsteg på uteridningsfronten- Kreon kan numera gå på vägen utanför ridhuset utan att göra ALLT för att slippa och jag kan galoppera längre sträckor på flera platser ute.

Dressyren fungerar som alltid bättre och glädjande är att Kreon varit lika fin på både gräs och grusbanan i veckan som i ridhuset.

Jag tar dock inget för givet- min hästs humör kan svänga på en tiondels sekund och jag tar därför alla dagar som de kommer.

Såret på benet har fortfarande inte läkt men är mycket litet och stör varken mig eller Kreon så jag hetsar inte upp mig utan konstaterar bara att det är så det är.

Skrivet

Söndag- två fina hästar

Idag ville jag egentligen åka till skogen och rida men eftersom ingen på anläggningen nappade på att följa med som sällskap valde jag att avstå och i stället köra en repris av uteritten för 2 dagar sedan.

Efter några mupperier (dock ej på vägen utanför ridhuset, tack för det) blev det en massa galopp, lite mindre trav och även lite skritt i en timme.

Nu försöker jag att även galoppera där Kreon är spänd och det gav väl varierande resultat, mest galopperade han faktiskt men någon gång gjorde han som han ju gjort på tävling; travade fast jag ville att han skulle galoppera.

Fast det känns ändå som rätt strategi och som något jag ska fortsätta med, jag TROR att det kommer att släppa mer och mer.

På de ställen där Kreon inte är förskräckt galopperar han hur fint som helst och går att jobba bra med både samlad, arbets och mellangalopp.

Det är ju detta som hittills har räddat muppen från att bli såld- mellan sina tramserier är han jättehärlig att rida och man kommer direkt till bra arbete så fort man lyckas bryta rädslan de gånger han är rädd och tramserierna övriga gånger.

Efter vår ritt släppte jag ut alla hästar i hagen (det är jag som har stalljouren idag) och sedan var det dags för nästa djur, Minis lånehäst, att arbeta lite.

Mini åkte ju till sitt nya jobb igår och hästen ska resa efter i veckan som kommer men tills dess ska jag röra lite på den.

Enligt Minis önskemål skulle jag inte tömköra i närheten av några får (wonder why……:)))) så jag valde att longera fina hästen i paddocken.

Om du läser detta Mini så lever hästen och har hälsan:), du kan slappna av!

Skrivet

Mimmis hemlighet

För ungefär 2 veckor sedan upptäcktes det att vi hade 2 kattungar på anläggningen.

De låg under en vattenmatta en bit ifrån stallen och jag började fundera på vem som skulle kunna vara mamman.

Vi har ju förutom Gullis 2 gråspräckliga honor, en som jag kallar Mimmi och en som en väldigt skygg och som man inte ens kan närma sig. Vet inte om jag nämnde det med Gullis mamma, Fulkatten hittades död för några veckor sedan så henne kunde jag räkna bort.

Eftersom Mimmi nästan alltid är med Gullis i vårt stall numera var jag tämligen säker på att det var den andra gråa honan som var mamma men uppenbarligen hade jag fel.

Igår såg jag nämligen att ungarna var flyttade och Mimmi satt så fint bredvid dom.

”Vill du ha fler kattungar” frågade stallägaren skämtsamt för han vet ju mycket väl att jag inte ens kan ta hem Gullis eftersom vi bor så nära en mycket trafikerad väg och jag inte tror att han hade velat bli en innekatt.

Så nej…några kattungar hemma hos B Karlsson lär det inte bli men om de önskar ta del av Lidls torrfoder för katter är de välkomna på daglig morgonutfodring utanför ett stallskåp märkt ”Kreon” :)))).

Mimmi med sina 2 ungar, den svarta ser man bara lite ”fluff” av bredvid den gråa :).

Och här sprang den svarta iväg innan jag hann ta fler kort.