Något en läsare skrev häromdagen fick mig att fundera på det här med ”känsliga hästar” och jag vill gärna delge er mina tankar och höra om ni håller med eller tycker att jag resonerar helt tokigt.

Läsaren menade enkelt uttryckt att ”om ryttaren gör rätt så gör hästen rätt” och tänk så bra det hade varit om det ÄR så för det menar i alla fall jag, och vill jag påstå alla ”seriösa” ryttare, att det INTE är.

Det enda som möjligen (?) hade varit bättre än ovanstående hade varit ”hästen gör rätt OAVSETT om ryttaren gör rätt eller fel”- tänk…då hade vi inte behövt anstränga oss det minsta för att lära oss att rida.

Som jag ser det så finns det flera variabler som påverkar om vi ryttare i allmänhet ska uppfatta en häst som bra eller dålig och hädanefter pratar jag om ”bra eller dålig sett till vilka framgångar man röner när man TÄVLAR DRESSYR”.

Jag skulle vilja dela in de egenskaper som värderas i 2 huvudgrupper där den första huvudgruppen dessutom kan delas in i 2 underkategorier och det ser enligt mig ut så här:

1. Känslig

a) för ryttaren

b) för omgivningen

2. Begåvad/ lättlärd

Den häst jag gissar att de flesta dressyrtävlingsryttare önskar sig är den som både är känslig för ryttaren och begåvad medan man helst inte vill ha en häst som låter sig påverkas av omgivningen (väder, ljud, andra hästar, publik, reklamskyltar, you name it).

Tyvärr går känslighet för ryttaren OCH omgivningen ofta hand i hand- framför allt hos den oskolade hästen och det blir här ryttarens uppgift att så gott det går bibehålla hästens känslighet för ryttaren medan känsligheten för omgivningen avtrubbas.

Jag har med Heron och Menelli själv vid ett flertal tillfällen genom åren tävlat mot godkända hingstar och/ eller blivande svårklasshästar i början av deras tävlingskarriärer och till och med lyckats ”slå” dom och förklaringen till detta har varit just ovanstående.

Medan mina hästar har gått sina program lydigt och som urverk men utan känsligheten för omgivningen så har tex de godkända hingstarna ”flippat ut” inne på banan på grund av just SIN känslighet och då har det inte hjälpt att de EGENTLIGEN varit många gånger mer begåvande än mina hästar.

Så fort dessa hästars ryttare lyckades dämpa känsligheten för omgivningen så var det ”bye-bye Birgitta” och hästarna seglade resultatmässigt förbi mig och mina hästar lätt som en plätt.

Ett annat exempel:

Titta på många hästar som tävlar de högsta klasserna i dressyr.

Varför lyckas deras otroligt skickliga ryttare i många fall knappt få hästarna att stå STILLA i halterna trots att detta är något av det första man lär en häst?

Åter igen- känsligheten!

Av ovanstående följer ganska naturligt att precis som med det mesta i livet så finns det för och nackdelar med allt.

Att ha en häst som är totalt opåverkad av sin omgivning tyckte i alla fall jag var underbart medan jag ägde sådana djur men som jag redan har nämnt så går denna okänslighet ofta hand i hand med att hästen inte heller tillräckligt mycket/ snabbt/ ofta är känslig för det som ryttaren vill i sadeln och det är verkligen inte lika roligt kan jag lova.

Hur mycket man sedan kan träna den för omgivningen okänsliga hästen att bli känslig för ryttaren och den för ryttaren känsliga hästen att bli okänslig för omgivningen är givetvis individuellt och tur är väl det höll jag på att säga.

Hade det varit lika lätt med alla hästar kunde vi alla köpa oss en känslig häst och sedan snabbt röna stora framgångar på tävlingsbanan där ju sådana hästar premieras så länge de ”håller sig på mattan” men så är det ju inte- det har ”man” ju sett hur många gånger som helst.

Även om ni inte själva äger en känslig häst har ni nog mer än en gång sett hur både så kallade ”proffs” och kanske folk i er omgivning har misslyckats kapitalt på tävlingsbanan- inte för att hästen varit obegåvad eller egentligen inte klarade av sin uppgift rent FYSISKT/ kunskapsmässigt utan för att nerverna spelade den ett spratt om vi ska uttrycka det lite förenklat.

Sedan spelar ju också hästens BEGÅVNING ofta in på hur mycket känslighet man som ryttare tolererar/ accepterar, det är också min erfarenhet.

Jag tänker här på en svårklasshäst som stod uppstallad på ridskolan i många år (ryttaren var vår dåvarande ridskolechef) och som i nästan lika många år tillhörde den absoluta toppen av Sveriges hopphästar.

Hästen hade, om uttrycket ursäktas, ett djävla humör, ständigt öronen bakåt och gav ett hotfullt intryck, man fick vara försiktig när man hanterade den och det var verkligen inte en häst som vem som helst kunde svinga sig upp på MEN: den hoppade som en GUD!

Jag minns att vi redan då sa att det var en jäkla tur för hästen att den hade denna begåvning annars hade nog ingen stått ut med allt det andra som också följde, gränsen mellan genialitet och galenskap var verkligen hårfin i detta fallet.

Väljer man att köpa/ rida/tävla en känslig häst tror jag att man får vara införstådd med att man, i alla fall medan man skolar hästen och i värsta fall under hela dess liv får räkna med ”himmel och helvete” höll jag på att säga eller för att uttrycka det i tävlingstermer ”allt mellan 50 och 70 procent”.

De dagar man lyckas managera hästen så som man vill blir det det sistnämnda (70%) medan hästen också kan sänka sina resultat rejält om ”det inte passar”.

Så tror jag att mitt tävlingsliv med Kreon kan komma att se ut i alla fall och även om det inte kommer att bli kul att rida på 50 % så var det inte heller roligt att alltför ofta befinna sig i ”mellanmjölkslandet 60 %” med Archie.

Hellre en chans på 70 % än att alltid rida på 60 % skulle man kanske kunna förenkla det resonemang som gjorde att jag bytte häst.

Som ni kunde läsa i ett tidigare inlägg fick jag några tips av min tränare hur jag kunde FÖRSÖKA att lugna ner Kreon när han eldar upp sig i ridhuset, tex av att det ”låter” utanför (av smällare, hårda vindar etc) och/ eller av andra hästars närvaro (ryttare som sitter och smackar konstant, när han lämnas ensam i ridhuset och alla andra hästar går ut) osv.

De 3 konkreta tips (såvida man inte väljer att alltid rida ensam i ridhuset 5 på morgonen vilket inte lär lösa problemen- bara dölja dom) var:

1. Rida med graman (sätta den i sidorna, inte under magen). KAN hjälpa till att rama in hästen och man kanske också lättare kan få stopp på den om den far iväg. Så klart ska man inte alltid rida med gramanen men om man känner på sig att ”idag lär det nog bli livat…” så är det bättre att prova med graman (inte säkert att det hjälper på alla hästar) än att bråka med hästen och riskera att ramla av.

2. Prata med hästen, sjunga, vissla whatever som får den att lyssna på DIG- inte på allt runtomkring. Kan också hjälpa dig att lugna dig själv och ju lugnare du är desto bättre lugnar du hästen. Jag HATAR ju folk som sitter och babblar med sig själva i sadeln ”bara sådär” men ibland har nöden ingen lag :).

3. Sätta på radion för att utestänga för mycket andra ljud som stör hästen.

Min fråga är nu:

Har ni ytterligare tips värda att prova? Hur gör ni?

Ser på Facebook och läser många uppskattande kommentarer kring att Ica Maxi i Häggvik tagit beslutet att inte sälja några fyrverkerier i år under sloganen ”Vi står på djurens sida”.  
 
Ett fantastiskt bra beslut tycker jag och det är bara att hoppas att fler hänger på och att det lönar sig.
 
För ”givetvis” säljer ju butikerna det vi vill köpa- så här får vi så att säga skylla oss själva, butikerna är ju inte dummare än att de utnyttjar vår iver att tömma plånboken på att bokstavligen elda upp pengarna.
 
Själv ondgör jag mig på bloggen över det i många dagar pågående smällandet varje år och det ska bli ”spännande” (suck….) att se vad Kreon anser om detta ofog.
 
Archie brydde sig inte, Soya är likadan men jag misstänker att Kreon inte är lika förlåtande om han hör en massa ”brakande” när vi är ute och rider tex.
 
Det känns otroligt tråkigt att ens behöva oroa sig för detta och i värsta fall kanske bli begränsad i sin ridning i flera dagar pga idioter som inte fattar att NYÅRSMÄLLARE smälls vid midnatt vid det nya årets inträde, inte 2 veckor före och 2 veckor efter, på dygnets alla timmar.
 
Måtte denna ”tradition” dö ut så fort som möjligt men det betvivlar jag starkt!

När jag satt och läste kommentarerna till ett av förra veckans inlägg (det som handlade om unghästköp eller ej) slogs jag åter av hur otrolig roligt det är att läsa det ni skriver- tycker JAG i alla fall och hoppas att andra känner likadant.

För mig känns bloggen som mest optimal eller vad jag ska säga om man både vill läsa den för det jag skriver OCH för kommentarerna av andra.

Jag tycker i alla fall att jag har lärt mig mycket av det ni tillfört och ibland är det bara kul att läsa hur andra har det och resonerar i olika frågor.

Eftersom jag tycker väldigt mycket om att läsa men har färre och färre bloggar att följa för egen del, framför allt för att de läggs ner i en aldrig sinande ström, så får jag extra mycket ut av det som skrivs på min egen sida så att säga.

Och det är bra att ni både ifrågasätter, kritiserar och berömmer- jag slutade faktiskt att följa en blogg just för att det BARA var ”klubben för inbördes beundran” och bloggägaren hymlade inte heller med att negativa kommentarer sorterades bort vilket blev för enkelspårigt för min smak.

Jaha…vad var det jag sa höll jag på att säga :)))?

Läs länken och fundera över hur det kunde bli så fel.

http://www3.ridsport.se/Tavling/Nyheter/2011/12/IngenTR-andring/