Skrivet

Söndag- orginal-Archie är tillbaka!

Nyss hemkommen från dagens tävling kan jag lättat konstatera det som rubriken säger:

Den hemska, jag skulle nästan vilja säga istadiga hästen som jag tävlade de sista klasserna med under senhösten (den som fullständigt dog inne på banan och vägrade att ta framåtdrivande hjälper) är borta, förhoppningsvis för gott, och Archie sådan han var när han var sig själv har återvänt!

Kanske förstod Archie att inträdet av hans långt segare stand-in riskerade att separera våra vägar för alltid?

Oavsett vilket är jag som sagt lättad och nöjd- det hade ju inte hjälpt att han i flera månader bjudit fram fint hemma om han vägrar att röra sig inne på banan.

Banan ja…

Första klassen var LA:4 och där tyckte jag att vi fick till en ritt utan missar men där man hade önskat ännu korrektare utförande av mycket. Vi hade liksom inga ”blänkare” och det hade vi behövt för att bli placerade.

Nu blev vi 7:a, 4 fick pris.

I MSV C:2 som var debut för vår del var det väl lite samma sak och domaren skrev också ”flera småmissar” eller något sådant.

Öppnorna fick betyg 6, slutorna 4 och 5, de enkla bytena 6 och 5 (för få skrittsteg). Allt sådant drar ju ner mycket och här kom vi 4:e sist av 17 ekipage.

Om vi nu ska prata procent hade jag för ett par år sedan hängt mig i närmaste träd 🙂 men som jag redan har varit inne på i tidigare blogginlägg ser ”dagens resultat” ganska annorlunda ut utifrån min erfarenhet.

I LA:4 LEDDE jag klassen på 59 % när 5 ekipage hade ridit! Av 16 startande hade 11 stycken mindre än 60 %, dvs två tredjedelar fick inte ens godkända poäng?!?!

I MSV C:2 fick 8 av 17 ekipage under 61% och 10 stycken (dvs mer än hälften) nådde inte kvalgränsen 62%.

Nu ska jag inte säga att jag såg alla ekipage inne på banan men de jag såg (kanske knappt hälften) var verkligen inga ”kassa” ryttare och/ eller hästar, tvärtom.

På denna nivå ser man långt färre och inte så grova missar som i tex LB- LA:1 där jag ibland tycker att vissa ekipage verkligen borde tränat mer innan start och så tänkte jag inte om en enda häst idag.

Många var dessutom väldigt rörliga och flög fram i ökningarna tex även om detta givetvis inte är allt.

Summa summarum: mina procent 59 och 56 var så klart trista att få men jag var i gott sällskap och min känsla är ändå att jag ser med tillförsikt på kommande tävlingar.

Archie kan pusta ut- ingen annonsering vankas och vi tränar vidare!

Skrivet

Att (vilja) tillhöra en grupp

Häromdagen slirade jag till lite på en gata i Malmö- inte för att det var varken halt eller för att jag var berusad 🙂 utan av den ”enkla” anledningen att jag råkade få syn på en whippet och då tittade jag till lite för länge!

Eftersom man så sällan ser denna ras ”bara sådär” hajar i alla fall jag alltid till och jag tror aldrig att jag bara hade kunnat gå förbi en whippet utan att tilltala ägaren.

Och är det inte så vi människor, eller de flesta av oss i alla fall, fungerar; vi vill gärna tillhöra eller i alla fall känna samhörighet med en grupp likasinnade?

Sedan kan detta ”likasinnade” vara så otroligt mycket; ens yrke, hobby, sexuella preferens, vilken bil man kör osv osv.

Titta bara på internet!

Jag kan fortfarande fascineras att det finns diskussionsforum för banne mig i princip vad som helst; BMW-ägare, chihuahua-fantaster, trädgårdsintresserade- ja, listan är ändlös.

På den tiden jag åkte buss i Malmö noterade jag att ALLA busschaufförer ALLTID hälsade på sina kollegor när de möttes i trafiken och det kan bli ganska många ”hejanden” per dag.

Motorcyklister gör likadant på vägarna och i alla fall vi vinthundsägare stannar alltid för att prata med andra med vinthund – även om vi aldrig sett dom förut, det är min erfarenhet i alla fall.

Fast hästägare brukar inte bete sig så intresserat av den egna gruppen när jag tänker efter :).

Vi varken hejar på varandra när vi möts med transporterna på vägarna 🙂 eller stannar upp för att prata med någon som kommer ridande, eller?

Skrivet

Lördag- våååååår!

Idag har det verkligen varit vår i luften. Sol och fågelkvitter- underbart om än fortfarande kallt !

Jag inledde dagen med att åka med Soya till stallet och rida ett dressyrpass i ridhuset och det kändes helt ok.

Jag försökte att rida igenom en del linjer som väntar imorgon bitti på tävlingen- mycket mer kan jag inte göra för att förbereda oss känns det som :).

Vi får väl se vad som händer….

Efter puts av allting som ska med imorgon åkte vi vidare till Skrylle och sprang vår mil för att sedan åka hem till dusch och frukost.

Lite städning av huset tillsammans med maken hanns också med innan vi åkte till stallet en andra gång- denna gång bla för att kolla så att bromsarna på släpet inte har låst sig eller dylikt, det har ju dock stått stilla i någon månad nu.

Efter en promenad då dessa kort togs tog vi in Archie från hagen och åkte sedan för att storhandla.

Nu lagar maken middag (ryggbiff) och sedan blir det video-kväll.

Upsss….likätaren är avslöjad!

Näää…jag är helt oskyldig….jasså kaninens ”fluff” på mitt täcke avslöjar mig. Ja då så- då är jag väl skyldig då. I alla fall till lik-skändningen, inte till djurets frånfälle.

Tjenare tjejer…här står jag i solskenet. Har ni något gott att bjuda på- och då menar jag inte gammalt kaninlik tack!

Skrivet

Om jag hade pengar…..

Om jag var ekonomiskt oberoende skulle jag vilja göra som Kerstin Jacobsson som det står om i senaste numret av Ridsport.

Kerstin driver ”Trotjänarcenter” där man kan lämna bort sin gamla häst på fullserviceskötsel för 1750 kronor om året (hovvård och eventuella veterinärkostnader tillkommer).

Någon lönsamhet att tala om finns inte men jag kan förstå glädjen i att driva ett sådant här pensionärshem för hästar.

Och eftersom hästarnas ägare betalar för sina djur så hade man ju sluppit ta hand om vanvårdade, skadade och oönskade djur- detta hade säkert inte medfört enbart glädje över att kunna hjälpa utan också sorg och vanmakt.

Fast när jag tänker efter hade jag gärna tagit mig an den här kategorin OCKSÅ- om jag bara hade råd.

Får nog börja köpa Trisslotter igen…..

Skrivet

Dagens (hund)fråga

För några morgnar sedan var det dags igen; ”Morgonens hjärt-attack” och som tidigare utlöstes den när jag hade varit ute och tömt skottkärran på gödselstacken i mörkret och blivit halvt ihjälskrämd av något stort, svart och hoppande!
 
Det svarta visade sig (åter igen….) vara en hund (ser ut som en mycket kraftig flat coated retriever) som var på rymmen från grannskapet.
 
Som vanligt knackade jag på hos stallägarna som fick inhysa morgon-flanören medan hans ägare ringdes upp- hunden har mycket påpassligt alltid halsband på sig och på detta finns en bricka med numret.
 
Jag är lite fascinerad över att detta djur så frekvent är ute på egna spatser-turer utan att råka illa ut.
 
Både jag och stallägarna misstänker att hunden snarare springer över de intill-liggande åkrarna än ute på vägarna, de sistnämnda är både oupplysta och en del kör som galningar på dom så detta i kombination med att hunden är svart borde utgöra en otroligt stor olycksrisk.
 
Men byrackan har som sagt klarat sig utmärkt hittills även om den skrämmer skiten ur undertecknad varje gång :)!
 
Och detta med den lösspringande hunden fick mig att fundera över om jag kanske inte skulle börja ha halsband med märkning på Soya om HON skulle försvinna?
 
Jag har hittills avstått av rädsla för att hon ska fastna i något med halsbandet men den risken är kanske överdriven?
 
Jag har läst om flera hundar bara den senaste tiden som sprungit bort och i minst hälften av fallen har det handlat om just vinthundar.
 
Kanske inte så konstigt då jag själv många gånger sagt att vinthundens snabbhet är både en tjusning och en förbannelse.
 
Hundarna kommer så OTROLIGT långt bort på så OTROLIGT kort tid- att jämföra en Soya i full fart tex med en labrador, rottweiler eller jack russel är som att  jämföra Usain Bolt med undertecknad- på fullt allvar.
 
Vinthundarna spelar liksom i en heeeelt annan division vad gäller snabbhet och att tro att man skulle kunna springa ikapp en whippet eller greyhound tex är rena löjan medan det ju faktiskt finns ganska många hundraser som man hade kunnat hålla jämna steg med om man är hyfsat vältränad (en kort stund i alla fall, ha ha).
 
Så det kanske inte är så konstigt att just vinthundar springer bort- de kan ju jaga ett byte i flera kilometer och sedan kanske de inte hittar tillbaka igen utan kommer bara längre och längre bort?
 
Hur som helst och för att äntligen komma till saken 🙂 så undrar jag:
 
Ni som har hund: har ni vidtagit åtgärder och i så fall vilka för att öka chansen att er hund kommer till rätta om den skulle springa bort?
 
Kanske har ni sällan er hund lös av denna anledning?
 
Känner folk i ert grannskap till att er hund är just er hund och kan kontakta er lätt om de skulle hitta hunden springande någonstans?

Skrivet

Fredag- aprilväder i mars

Idag har jag verkligen upplevt i princip alla olika väder som går- ibland samtidigt till och med!

Det har haglat, snöat, regnat, blåst och varit soligt omvartannat- väldigt oberäkneligt väder med andra ord!

Veckans hoppträning avhölls i morse och eftersom det inte stod några hinder framme och jag inte var så där sprängfylld av energi så byggde jag bara upp ett enkelt rättuppstående hinder och en studsserie med 4 hinder.
 
Archie hoppade väldigt fint och spänstigt och jag valde att inte hoppa så jättemycket för att inte trötta ut honom inför helgen.

Skrivet

Gulligt eller livsfarligt?

http://www.youtube.com/watch?v=gonY5Jh0YoY

Min första tanke då jag började titta på denna video-länk var ”GULLIGT”.

Sekunden efter tänkte jag i stället ”LIVSFARLIGT”.

Visst ser hästen fullständigt stensäker ut och att den är omgiven av snö och inte tex distraherande GRÄS underlättar säkert men ändå….

Kan man verkligen vara 100 % säker på att hästen plötsligt inte råkar trampa, knuffa till, välta osv den otroligt lilla och fullständigt försvarslösa varelsen?

Visst fattar jag att det finns minst en person till i närheten (filmaren och kanske fler) men åter igen: kan man verkligen vara säker på att man hinner reagera som en kobra och få bort barnet OM hästen skulle bli skrämd/hoppa till/ whatever?

Hur ser ni på saken?

Skrivet

Dagens (djurskydds)fråga

När jag kör hem från jobbet ser jag tämligen ofta en häst (halvblod gissar jag) som står ensam i en grushage.

Eftersom det inte finns några andra hagar i närheten, ej heller angränsande stall eller dylikt och jag dessutom aldrig sett någon annan än just denna häst i denna specifika hage kan jag inte låta bli att fundera över om det inte är så att hästen hålls ensam- dvs utan andra hästar som sällskap eller ens inom synhåll.

Och eftersom, om så skulle vara fallet, detta inte är tillåtet har jag börjat fundera på om detta är något ”man” (läs jag) ska bry mig om?

Nu kör jag ju bara snabbt förbi men hästen ser inte lidande ut vid första anblicken och vad vet jag; den är kanske en sådan kuf som min egen Décima var som trivdes allra bäst utan andra hästar i närheten?

Kanske har ägaren fått någon dispens dessutom?

Ja…spekulationer….spekulationer….

Nu till dagens fråga: är detta något som NI skulle bry er om och hur hade ni i så fall agerat?

Eller anser ni att det är ok att hästar ska hållas ensamma, att man inte ska lägga näsan i blöt eller finns det andra aspekter som ni vill vädra på bloggen?

Skrivet

Torsdag- genialt eller vansinnigt?

Idag gjorde jag något som de flesta (?) nog skulle avstå ifrån; jag red ut i full storm och hällande ösregn.

Eller…det regnade inte de första 5 minuterna under min ritt men sedan körde det igång desto mer :(.

Men är man förändringsobenägen så är man och har jag bestämt att jag ska rida ut så ska jag…

Lite skämt och lite allvar men för mig är det inte hela världen att rida ut i dåligt väder, inte heller för Archie. Soya däremot kände väl inte optimal glädje kanske men man kan inte alltid göra alla lika nöjda :).

Och vet ni…fördelen med sådana här vansinnesritter är att man dels alltid har alla ridvägar heeelt för sig själv (konstigt va :)) och långt viktigare så vänjer man hästen att det inte alltid kan vara solsken och krattade ridbanor när man rider :).

Jag har ridit fram i just piskande regn flera gånger, även tävlat under samma nederbörd och fått fina placeringar och det tackar jag faktiskt i alla fall delvis min allsidiga träning för.

Nu ligger alla myyyyycket våta kläder i tvättmaskinen och jag glufsar äppelkaka med vaniljsås- något av det godaste jag vet!

Skrivet

Speciella annonser del 268, fint skick….ehhh????

Jag måste nog instämma i Hästis kommentar ”ser ju inte ut att ha varit i närheten av någon form av lädervårdsmedel på ett långt tag” och att dessutom anse att en sadel med detta utseende och endast 5 år gammal är i fint skick……nääää…..det håller jag definitivt inte med om.

Ungefär så såg min ca 30 (!!!) år gamla Stübben-sadel ut- på fullt allvar!

Dessutom måste jag ifrågasätta bild 3 i annonsen- why liksom?

http://www.blocket.se/kalmar/CWD_Sadel_32463923.htm?ca=18&w=1