Skrivet
Jag måste nog instämma i Hästis kommentar ”ser ju inte ut att ha varit i närheten av någon form av lädervårdsmedel på ett långt tag” och att dessutom anse att en sadel med detta utseende och endast 5 år gammal är i fint skick……nääää…..det håller jag definitivt inte med om.
Ungefär så såg min ca 30 (!!!) år gamla Stübben-sadel ut- på fullt allvar!
Dessutom måste jag ifrågasätta bild 3 i annonsen- why liksom?
http://www.blocket.se/kalmar/CWD_Sadel_32463923.htm?ca=18&w=1
Skrivet
Som många av er kanske vet är jag själv absolut ingen hjälm-Hitler utan står tvärtom för den (som jag uppfattar det) ganska kontroversiella åsikten ”om du är vuxen: GÖR SOM DU VILL” (vad gäller just hjälmbärande eller ej).
Detta till trots måste jag höja ett par ögonbryn när jag läser att man i tv-programmet ”Ponny-akuten” visar en av frontfigurerna, den förvisso VUXNE, Tobbe Larsson ridandes utan hjälm.
Oavsett vad just jag, eller för den delen Tobbe anser om hjälmanvändning så har jag otroligt svårt att förstå hur man från produktionsledningens sida kan låta detta passera?
En gammal sanning är ju att barn inte gör som vi vuxna SÄGER utan som vi GÖR och att då i TV visa ett LÄRANDE program där en vuxen skippar hjälmen ter sig anmärkningsvärt.
Jag kan inte annat än misstänka att Tobbe Larsson på något sätt ställt någon form av KRAV på att få slopa hjälmen för sin medverkan för hur skulle man annars kunna förklara detta mycket märkliga agerande?
Ps. Detta inlägg skrev jag för några dagar sedan (det är inte ovanligt att jag har ganska många färdigskrivna inlägg ”på vänt” som jag tar till när inspirationen tryter) och sedan dess har bloggkollegan Havrepappa också haft synpunkter i ovanstående fråga (han är till skillnad från undertecknat en rabiat säkerhetsivrare vilket jag själv inte ids vara).
I ett av hans senaste blogginlägg kan man läsa hur Tobbe själv förklarar sitt icke-hjälmanvändande (han tycker väl i princip som undertecknad att man ska få göra som man vill som vuxen för verkligheten ser ut som så att folk rider utan hjälm) men jag tycker ÄNDÅ att det blir konstigt i ett tv-program för barn.
Vad tycker ni?
Skrivet
Ännu en rolig träning för NN avverkades i morse!
Innan hon dök upp red jag fram på egen hand och gjorde vår, som det känns, sisyfos-övning: avbrott från vänstergalopp till skritt.
Att det ska vara så svårt att göra detta med ”mjuka ben”?!?!?!
Hade jag fått en krona för varje gång jag gjort detta avbrott hade jag varit miljonär och hade den som gjort flest avbrott också lyckats bäst i dressyren hade jag varit OS-vinnare i denna gren- det kan jag lova!
Övning MÅSTE väl för f…n ge färdighet eller är det bara en myt och ett larvigt ordspråk skapat för att ge meningslös tröst?
Skämt å sido- det GÅR faktiskt hyfsat bra nu men avbrotten från högergaloppen är mycket enklare och det får jag väl acceptera att de kommer att vara ett tag till.
Visade upp dessa övergångar för NN så som de görs i Msv C:2 programmet och hon förstod ju vad jag menar även om hon inte tyckte att de var någon katastrof på något vis.
Katastrofen lär väl i så fall bli vänsterslutan första gången jag tävlar; ”det kan hända att du får en 3:a på den” sa NN sanningsenligt och det var ju inte heller några nyheter även om vi övar på detta för fullt och med faktiskt förbättrat resultat.
Eftersom första tävlingen närmar sig med stormsteg bad NN mig att visa en del linjer ur de program jag ska rida och det var framför allt det vi ägnade dagens träning åt.
Skrivet
Jag kan riktigt se framför mig hur man under mäklarutbildningen får en liten (eller stor) kurs i att skriva och uttrycka sig så att till och med det värsta rucklet framstår som attraktivt och begärligt!
Fick ett litet exempel på något åt det håller (därmed inte sagt att gården är just ett ruckel men lämnar ändå enligt mig mycket i övrigt att önska) av en fd stallkamrat från ridskolan, tack för det!
http://www.hemnet.se/beskrivning/591225?r=3
Det övermöblerade vardagsrummet beskrivs som ”fantastiskt” och det gräsligt kaklade badrummet är ”fräscht”.
Man talar mycket om utsikt och vyer och som exempel på en ”formidabel utsikt” visas en simpel gräsäng.
Ja, det är tur att smaken är som baken!
Skrivet
De sistnämnda såg ut som sammetsklädda mopedhjälmar ungefär och hade små hål för öronen.
Idag tror jag att jag skulle få klaustrofobi i en sådan hjälm!
Mina första ridbyxor var i något syntetmaterial och sådana säljs faktiskt fortfarande men det intressanta är att de DÅ kostade ungefär lika mycket som de kostar IDAG (några hundralappar). Däremot var ju utbudet inte alls lika omfattande på 80-talet och de helskodda ridbyxorna var inte alls som de som säljs idag.
Termo-ridbyxor kan jag inte minnas att någon hade (däremot snodde jag morsans gamla skidoverall och hade i stallet) men däremot var det vanligt med både chaps (sådana som man idag nästan bara ser i gamla vilda Västern-filmer) och benvärmare (!) , gärna randiga och i hemska kulörer.
Short-chaps var inte uppfunna, ej heller stövlar med dragkedja och snörning. Jo…det kunde finnas enstaka exemplar av stövlar med dragkedja men då hade ägaren själv låtit sätta i denna- oftast pga för feta ben helt enkelt :).
Skrivet
Även idag har det varit strålande solsken och jag övervägde faktiskt att förlägga dagens dressyrpass på vår grusbana.
Men underlaget är inte bra till skillnad från ridhuset så jag väntar nog tills även banan fixas till- det finns på stallägarnas to-do lista men har fått vänta på att snö mm skulle ge sig.
Passet gick bra och det mesta går faktiskt åt rätt håll även om det är ett väldigt långsiktigt arbete i vårt fall. Inga quick-fixes precis men så är det väl för de flesta som tränar dressyr tänker jag?
Hemma väntade maken med tårta- det är ju internationella kvinnodagen gudbevars:)!
Nu ska jag tillaga en högrevsgryta- älskar detta kött men det kräver sin koktid- precis som dressyrträningen med andra ord:)!
Skrivet
En läsare skickade mig bilder på en gård som var till salu på Hemnet och jag som är lättroad fann nedanstående beskrivningar av mäklaren ganska komiska:
”Stor trädgård”
”Äldre stallbyggnad om ca 40 kvadratmeter”
Från det ena till det andra undrar jag vilket som hade varit mest lönande; att rusta upp den så kallade stallbyggnaden eller att riva eländet och uppföra ett nytt stall på dess plats?
Till hage kunde man ju använda den ”stora trädgården” :)!
Skrivet
I denna andra del av ”Produkter vi minns” tänkte jag berätta om vilken typ av täcken man hade i början av 80-talet och i alla fall de kommande 10 åren.
Det fanns (och finns säkert fortfarande men jag undrar vem i hela fridens namn som köper dessa) något som hette New Zeeland-täcken och de såg ut ungefär som på bilden ovan (minus bogvecket).
De kändes och såg ut som en tung och fodrad pressenning ungefär och ni kan ju tänka er hur lätt-tvättade de var (NOT).
Det fanns också JUTE-täcken, lika fula och svårtvättade och jag misstänker att de inte höll för någon nederbörd vilket New Zeeland-täckena i alla fall gjorde.
Moderniteter som exempelvis bogveck och halstäcken var inte uppfunna, faktiskt inte ens svanslappen.
När hästen var svettig använde man även på 80-talet svett-täcken men de såg inte alls ut som idag utan var närmast att likna vid brynjor- dvs väldigt grovmaskiga och därför inte heller speciellt hållbara.
Ibland la man halm under dessa täcken för att hästen skulle torka men inte frysa under tiden- det såg inte klokt ut!
Brynjornas efterträdare blev Hansbo-täckena, de vita med svart-gula eller röd-blåa ränder och jag undrar än idag hur man kunde tillverka dessa täcken i just VITT tyg som både urin och avföring omgående gjorde outplånliga spår i.
Att rida med benskydd av olika slag var inte alls lika vanligt på 80-talet; antingen var hästarna mer robusta och säkra på foten eller så slog de sig oftare än dagens djur- inte vet jag?
Red man med lindor så såg dessa inte alls ut som de vi använder nu utan var för det första gjorda av bomull och hade för det andra SNÖREN som man fäste dom med- kardborren var förvisso uppfunnen rent allmänt men hade inte hittat till lindornas avdelning än.
På tal om kardborrar upptäckte man sedermera att dessa även kunde användas till att öppna och stänga boots och vi som i början av vår ridkarriär stått och försökt att dra av och på dessa motsträviga gummitingestar med enda resultatet att man antingen bröt någon nagel eller drog sönder bootset såg en ny, enklare värld öppna sig :).
När jag köpte min första häst var GERAS strykkappor i något platsmaterial väldigt populära och det ”braiga” med dom var att de hade utbytbara remmar. Jag hittade faktiskt några sådana i ett stallskåp för bara något år sedan men har inte sett skydden säljas på evigheter.
Annars var det faktiskt både praktiska och snygga skydd när jag tänker tillbaka….
Skrivet
Nyss hemkommen efter en 1,5 timme lång skrittrunda är jag mycket tacksam över min sköna värmefläkt.
Solen hann försvinna innan ridturen tog slut och utan den blev det ganska kallt.
Vi såg till att klara av ”veckans klätterträning” samtidigt, i alla fall för Archies del. Soya, den listiga brukar ta siesta medan vi vankar upp och ner i backarna.
Annars kan man tala om en ganska stor temperaturskillnad idag: hela minus 7 grader i morse men plus 5 på eftermiddagen!
Skrivet
När jag tänker tillbaka på när jag började rida, i början av 80-talet, inser jag att den utrustning som användes då, både till ryttare och häst i mångt ser helt annorlunda ut än idag.
Vissa saker har så klart inte ändrat sig speciellt mycket (bett, sporrar och grimmor för att ta några exempel) medan annat genomgått en tämligen revolutionerande utveckling.
Om vi börjar med att titta på det hästarna hade på ryggen vid ridning så såg väl SADLARNA ut som idag även om luftstoppning tex inte var uppfunnet 🙂 men det fanns ju inte alls lika många märken att välja på och att ta ut sadelutprovare (fanns det ens sådana?!?!?) hörde i alla fall jag aldrig talas om.
Nej, man åkte till en ridsportaffär, provsatt i en sadel man tyckte kändes skön och hade man tillräckligt med pengar så köpte man den, la den på hästens rygg och red sedan lyckligt i alla sina dagar. Ungefär….
Att ”befinna sig i sadeldjungeln” var ett ännu omyntat uttryck minst sagt.
Under sadeln hade alla hästarna VOJLOCKAR– jag kan inte minnas att schabraket var uppfunnet i början av 80-talet och när de började komma var det något man enbart använde vid tävling initialt.
Vojlockarna ja, de flesta var ju av bomullstyg men det fanns också gråa filtvojlockar som jag aldrig själv hade och därför inte vet hur i hela fridens namn man tvättade. För de borde rimligtvis krympa i tvätten eller så tvättades de bara i kallvatten?
SADELGJORDARNA på den tiden bestod av bomullssnören och gick förvisso att tvätta om man inte var rädd att spännena skulle slå sönder tvättmaskinsglaset.
Än idag har man liknande gjordar till westernsadlar men när jag försökte googla på bilder på den tidens snör/ repgjordar så hittade jag inga bilder alls faktiskt vilket för övrigt är fallet med flera andra häst och ryttarprylar jag tänkte berätta om under denna vinjett.
Med andra ord är mycket utdött sedan länge och det är bara vi gamla skräcködlor som finns kvar och kan vittna :).
I nästa avsnitt ska vi minnas lite andra hästtillbehör innan vi går vidare till ryttarnas utrustning.
Senaste kommentarer