Ni känner säkert igen det där med att då något plagg plötsligt blir modernt så kan man tänka ”det där kommer jag aaaaaldrig att sätta på mig. Gud så fult”.
Och så går tiden och man ser fler och fler bära denna outfit och så till slut så tänkter man ”hmmm…riktigt snyggt faktiskt. Jag ska nog ta och köpa mig….”.
I förra veckan, efter att jag hade varit ute och ridit i det piskande regnet konstaterade jag lättat att det var tur att jag hade använt min syntetsadel.
Hade jag utsatt Amerigo-sadeln för denna terror hade jag fått ägna en god stund åt att putsa och smörja på den men nu var det bara att hänga in Wintecen efter att ha torkat av den med en handduk.
Och detta konstaterande att ”gud vad bra det är med en syntetsadel” fick mig att tänka på att jag med vissa ridsaker resonerat ungefär som med kläderna i exemplet ovan och jag får väl skylla på att man gör så mycket dumt när man är ung och okunnig.
Jag är glad att jag idag har en bättre förmåga att se nyanserat på saker och ting, när jag var ung var det mycket mer ”svart eller vitt” och jag kunde förkasta saker som jag inte hade varken någon egen erfarenhet av eller ens den minsta aning om; om man ska vara ärlig :).
Syntetsadeln är ett utmärkt exempel.
Jag minns hur jag förlöjligade denna i början av min hästägarkarriär och jag kunde inte BEGRIPA hur man kunde rida i något så hemskt (sagt utan att ha satt foten i stigbygeln i en syntetsadel).
Nej, dessa sadlar var URFULA tyckte jag och det förstår ju var och en att något som är så fult också är fullständigt oanvändbart, eller hur?
Om graman-användade hade jag också starka åsikter, åter igen utan att ha ridit en METER med denna hjälptygel.
Numera sjunger jag gramanens lov så till vida att jag anser att långt fler borde använda sig av denna hellre än att sitta och dra sina hästar i truten med enda resultatet att hästen FORTSÄTTER att springa med huvudet rakt upp i vädret och utan att komma till en meters arbete.
Givetvis är inte en graman en universallösning som ska användas av alla, alltid och på alla hästar men man borde banne mig inte vara så rädd för att prova- åter igen istället för att kämpa fullständigt förgäves och bara slita ut sig själv och hästen.
Det tredje exemplet är skittmaskinen som jag till dags datum fortfarande inte har EGEN erfarenhet av men som jag absolut skulle prova att använda om vi hade tillgång till en.
I yngre dagar ansåg jag bara att skrittmaskinen såg ut som ett jätte-tortyrredskap där den stackars hästen skulle tvingas att gå runt-runt- fyyyy så hemskt!
Ja, så kan man tänka när man inte tänker :).
Har ni egna exempel på saker där ni från början haft en åsikt men senare helt reviderat denna?
Senaste kommentarer