När jag åkte till stallet i morse såg det ut som om världens regnoväder var i antågande och jag kände mig sååå tacksam över att jag kunde preparera Archie inför hagutsläppet med ett skyddande regntäcke.

”Givetvis” kom det inte en droppe regn på hela dagen- däremot var det mycket solsken men faktiskt även häftiga vindar under större delen av dagen. Man blir helt enkelt inte klok på vädret som är hur opålitligt som helst.

Efter jobbet var det Ebba-träning och just idag gick det inte så bra.

Orkar inte orda mer om det men känner mig rätt så deppig över att jag var tvungen att lämna tillbaka lånesadeln efteråt och just nu inte har någon bra sadel att rida i.
   
En tjej i stallet har faktiskt en Amerigo-sadel som nog skulle passa och som jag gärna hade betalat en slant för att få låna men oturligt nog är hon utomlands på semester och går inte att tillfråga.

Sadelprovning med en Amerigo-människa är imorgon kväll- den ska bli otroligt spännande i alla fall!

I morse var det åter dags att stiga upp i ett kompakt mörker vid 04.15 för att bege sig till stallet för en dressyrritt.

Idag var Archie åter mer lik sig själv och vi tragglade med det som vi brukar: skolor, skänkelvikningar, galopparbete och några byten.

Skolorna är fortfarande för raka och jag tänkte prata med Ebba om detta imorgon, dvs om hon kan tipsa mig om andra/ bättre sätt att träna dom.

Nu rider jag dom så som de görs i LA:6 programmet, dvs utmed långsidorna.

Efter jobbet åkte jag till stallet och funderade över om jag skulle lägga på Archie ett regntäcke innan jag släppte ut honom och Alfresco i hagen igen.

Synen av en redan lerig Archie gav mig svaret- han fick gå utan täcke och det verkade han inte ha det minsta emot för trots att han har ett träd i hagen som han lätt kan skydda sig under så valde han så länge jag var i stallet i alla fall att stå mitt i regnet.

Fast det är klart- det är nästan 20 grader varmt fortfarande så hästar störs nog inte tillnärmelsevis så mycket av lite vatten som vi människor.

Idag har jag haft fullt upp med mina djuraktiviteter och har också som rubriken meddelar fått uppleva 2 världssensationer.

Den första inträffade på hundkappbanan i Landskrona där Soya inte varit på ett par veckor pga löp.

Idag fick hon springa ett träningslopp på 480 meter med sin jämngamla väninna Lisa och undernas under: Soya vann loppet överlägset efter en ledning från start till mål.

Nu ska man inte dra för stora växlar på segern, båda hundarna är nog de i särklass långsammaste som beträtt en rundbana. Tyvärr….

Efter träningen var vi några stycken som åkte till Järavallen för att hundarna skulle få springa lösa och Soya hade som vanligt fullt upp med att kolla igenom ”sina” kaninhålor.

Var dess invånare håller hus kan man verkligen undra för jag har aldrig sett en enda kanin på Järavallen trots att flera ton bajs och så hålorna då vittnar om motsatsen.

När hundarna var rastade körde jag i ilfart hem för att lämna av Soya, leriga hästar stod och väntade på mat och intag.

När detta var avklart fick jag själv stå och vänta på Lena, Birks ägare, med vilken jag hade avtalat en uteridning.

Lagom till att Lena med häst kom kom även ett jätte-ösregn och detta i kombination med ganska mycket åskmuller gjorde världssensation nummer 2 till ett faktum:

Jag, Birgitta som aldrig ändrar uppgjorda uteridningsplaner om så himlen håller på att rämna fick instämma i att det nog var bättre att skjuta upp guidningen av ”Grevie till häst” till ett annat tillfälle.

Archie såg inte aldeles förtvivlad ut över en oväntad vilodag och precis som man hade kunnat räkna ur med….. så slutade det regna i samma sekund som jag körde hem från stallet!