Skrivet

Torsdag- det är mycket nu…..

När jag hade gått och lagt mig igår kväll låg jag och klappade på Soya då jag plötsligt kände att hon har fått som en knöl på undersidan och mitt på svansen.

Förhårdnaden är lite större än en ärta och oöm men jag fick genast panik och ställde frågan på ett vinthundsforum om vad andra trodde att det kunde vara. (Fick svar nästa dag att det nog är ofarligt och att hon troligen slagit svansen- vi får se hur det utvecklar sig och jag ska be några whippetägare titta på henne på söndag och så ska vi jämföra svansar).

Sov sedan jättedåligt de få timmar jag ens lyckades sova så jag var inte på topp när jag steg upp.

Archie blev tömkörd i ottan, vågade inte rida i knarr-sadeln efter att en bloggläsare varnat mig igår.

Fick under dagen tag på den sadelmakare Amerigo rekommenderar och fick löfte om att komma och visa sadeln under dagen vilket jag också gjorde.

Det som hänt därefter har redan gett stoff för flera blogginlägg men jag tror att jag i dagsläget nöjer mig med att ge er en kort, friserad version och den lyder som följer:

Sadeln ska lagas av sadelmakaren och jag får förhoppningsvis tillbaka den om ca 3 veckor.

Precis som den tipsande bloggläsaren trodde var det några nitar som hade gått sönder men koppjärnet var helt i alla fall.

Jag har fått låna en Amerigo-sadel av en annan modell än min (Vega, jag har en Classic) i några dagar, sedan får vi se.

Precis som jag skrev i föregående inlägg finns ju ”allt” en hästmänniska i Skåne behöver mitt framför näsan så en Amerigo-medarbetare bor ”givetvis” också i Staffanstorp som jag- därav det smidiga lånet.

Det finns mycket mer i denna story men det vill jag inte gå in på just nu utan jag vill avvakta vissa ”saker” innan jag tar ställning till hur jag ska agera.

Skrivet

Åh vad jag älskar Skåne (och Internet)

Jag har sagt det förr och jag säger det igen; som hästägare kan man inte bo bättre än i Skåne.
 
Här finns banne mig ALLT eller i alla fall det mesta som har den minsta anknytning till just hästar och jag vet inte hur många gånger jag varit såååå tacksam över detta.
 
Som en ytterlighet och jämförande exempel har jag en vän som bor i Norrland och allting verkar otroligt mycket omständligare och jobbigare där oavsett om det gäller veterinärbesök (man kör inte 60 mil för att buköppna en kolikhäst), sadelutprovningar, tillgång till tränare eller vad det än må gälla.
 
Själv kan jag mer eller mindre vraka bland veterinärer, kliniker, hästaffärer, tränare, massörer- ja det mesta!
 
Jag skulle kunna skriva en bok om alla de gånger jag konstaterat att just det jag behöver finns mer eller mindre ”hemmavid” och idag tänkte jag berätta om det senaste exemplet.
 
Som ni kunde läsa på bloggen igår har min Amerigo-sadel börjat knarra (kan som ett sidospår berätta att generalagenten för just Amerigo bodde bara några mil ifrån mig på den tiden denna sadel köptes- ännu ett exempel på ”närhet till allt”).
 
Jag hann inte mer än publicera inlägget förrän jag fick ett eminent svar från en läsare som genast skingrade dimmorna kring VARFÖR sadeln knarrade, dvs vad det beror på.
 
Läsaren rådde mig att kontakta den sadelmakare som Amerigo själva hänvisar till och gissa var han bor? Ungefär 3 mil från ”mitt” stall!
 
Så lunchrasten idag har ägnats åt att boka tid med denne man och tack vare hans känsla för service (ingen självklarhet bland yrkesfolk idag tyvärr) så är jag välkommen att komma och visa sadeln redan IDAG, dvs mindre än 24 timmar efter att jag beklagat mig på nätet.
 
Nu är ju historien inte slut här- den kommer ni absolut att få följa på bloggen men så här långt älskar jag som rubriken säger både Skåne och Internet!

Skrivet

Är jag en annons-junkie?

Med anledning av att jag då och då publicerar en hel del annonser från framför allt Blocket på bloggen fick jag igår frågan från en läsare hur jag har TID och framför allt VARFÖR jag läser så mycket annonser.

Och om det är vad ni som läsare tror, dvs att jag går med Iphonen klistrad i näven och kollar annonser dygnet runt 🙂 så måste jag göra er besvikna!

Visst har jag i perioder kollat på Blocket ganska intensivt, både när jag letade hundbur till Soya och hoppsadel till Archie tex men faktum är att de flesta annonser som ni ser på bloggen kommer från läsare som skickat mig dessa länkar.

Tydligen tycker många att det är ganska kul med mina ”Speciella annonser” och jag får en hel del tips som sagt.

En gång var det så otroligt att två läsare oberoende av varandra hade skickat samma länk!

Sedan är det inte så att jag publicerar alla tips på annonser, JAG måste tycka att de passar och har någon form av anknytning till sådant jag brukar skriva om.

Men jag är väldigt tacksam över era bidrag så bara fortsätt att skicka in:)!

Skrivet

Speciella annonser del 146, rädda halmen?

Kanske skulle visa denna annonsen för stallägaren?

http://www.blocket.se/horby/Halm_29040763.htm?ca=23_11&w=3

Vi pratade senast idag om att det finns risk för halmbrist om det inte slutar regna mycket snart och att det också kan bli så att den halm som tas in inte ser så trevlig ut (grå/ svart).

Att strö med spån är för mig, manisk ströare, definitivt inget alternativ då min stallkostnad på fullt allvar hade ungfär fördubblats eftersom spånet är så dyrt och jag vill ha så mycket i boxen.

Halmpellets http://www.blocket.se/vastmanland/STREUfex_stallstro_23843525.htm?ca=23_11&w=3 är också dyrt (om än drygt säger de som provat) så jag hoppas verkligen att vädrets makter står oss bi.

Skrivet

Onsdag- knirr, knirr

Planen idag var att åka och träna för Ebba men jag fick under dagen veta att både dagens och fredagens lektioner är inställda.

I stället blev det ett dressyrpass på egen hand och det var väl inget att skriva hem om precis.

Jag blev oerhört irriterad och distraherad av att min sadel plötsligt börjat KNARRA?!?!

Why, oh why?

Någon som har en teori?

Efter passet smorde jag sadeln rejält men om knarradet fortsätter trots det vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Börja rida med öronproppar kanske?

Skrivet

När snålheten bedrar visheten, del 1 (hundinlägg)

De senaste veckorna har jag i dagspressen sett annonser i syfte att förhindra/ avråda folk från att köpa så kallade smuggelhundar.

Och det är ju bra, fast sorgligt att det ens behövs.

Jag förstår ärligt talat inte hur folk som köper dessa hundar tänker och kan inte annat än tro att deras enda skäl för ett sådant köp är att de TROR att de kommer att spara pengar.

Så vitt jag vet finns alla de raser som smugglas in även i Sverige så DET kan ju inte vara skälet.

Inte heller att man ska röna framgång på någon tävlingsarena för dessa hundar går ju inte att ställa ut eller tävla med.

Nej, de som inte tänker längre än näsan räcker, och förmodligen har föga eller ingen erfarenhet av hundar inbillar sig förmodligen att de gör en bra affär genom att köpa en smuggelhund något billigare än om de hade gått till en seriös uppfödare.

Och visst kan man ha tur och få en på alla vis frisk och sund hund som man är lycklig med i alla sina dagar men JAG hade faktiskt aldrig vågat chansa.

Om man köper en smuggelhund har man oftast ingen möjlighet att se eller få veta (helt sanningsenligt i alla fall) något om föräldrarna eller tidigare avkommor.

Det kan finnas sjukdomar som inte upptäcks direkt eller så utvecklar hunden ett temperament som man inte alls trodde.

Exemplen kan göras många och det kan verkligen bli en kostsam affär i slutändan om man måste ha klippkort hos veterinären pga olika sjukdomar/ defekter som man inte upptäckte vid köpet och som man kanske hade kunnat hävda som ett dolt fel/ skäl för att köpet skulle gå tillbaka om man hade köpt hunden av en seriös uppfödare.

En person i min närhet smugglade faktiskt själv in en hund för x antal år sedan, detta utan i princip någon hunderfarenhet över huvud taget.

Efter bara någon månad visade det sig att den lilla valpen hade något fel på sina framben som gjorde att de ”växte snett” och det krävdes en på den tiden extremt kostsam operation för att i alla fall hjälpligt rätta till detta.

Bara ett exempel…

Köper man hund av en seriös uppfödare i Sverige har man också en ovärderlig möjlighet att få diverse råd och hjälp under hundägandets gång.

Uppfödarens kunskaper och ibland stora kontaktnät ska inte underskattas och förutom att man inte behöver känna sig ensam och osäker i sitt hundägarskap kan man därigenom också få nya vänner som delar ens intresse.

Måste faktiskt i sammanhanget också kommentera de som ”adopterar” hundar från utlandet för att rädda dom från ett liv på gatan eller i värsta fall avlivning.

Jag förstår absolut den behjärtansvärda tanken men skulle ändå vilja slå ett slag för att i stället försöka hjälpa de hundar vi har hemma i Sverige i första hand.

Blocket och andra annonssidor är fullt av hundstackare som behöver nya ägare och vill man göra en insats så kanske man borde inrikta sig på dessa innan vi börjar importera hundar som kanske inte alltid precis tillför hundaveln något eller som gör bra reklam för hundägarskapet.

Skrivet

Buhu….hösten är på väg

Igår kunde jag till min förskräckelse konstatera att det var mörkt ute när jag steg upp! Riktigt mörkt dessutom!

Och inte nog med det- det regnade nästan hela dagen!

Det är alltså bara att inse att vi går mot höst med stormsteg och jag som saknade våren så mycket och knappt tyckte att jag hann njuta av sommaren är inte glad.

Snart kommer vinterpälsen som ett brev på posten och den enda fördelen med den är att Archie förhoppningsvis åter blir så där svart och snygg som jag vill ha honom.

Den mycket lustiga färg han har på kroppen nu- någon slags strimmig kombination av ljusbrun, guldig och vanlig brun färg ser faktiskt inte annat än märklig ut och den slipper jag gärna.

Annars vet jag inte vad man annars ska se fram emot när dagarna bara blir kortare och kallare?

Att vi ska få några nya inackorderingar på anläggningen kan förhoppningsvis bli spännande och att det finns lite fler tävlingar att välja på än under sommaren är glädjande men annars ser neggo-Birgitta mest ”minus” framför sig.

Värst för min egen del är just mörkret och kylan, min stalltid blir kortare och kortare ju längre in på året vi kommer av den enkla anledningen att jag så ofta fryser och vill hem till värmen.

Det har varit skönt att slippa täcken i några månader men det börjar väl snart bli dags att plocka fram dom också- Archie har redan ”provstått” med sitt regntäcke någon dag här och där då det regnat som mest intensivt på sista tiden.

Om ni skönjer ett visst missmod så är det för att jag känner så just nu men om Gud är god (sa ateisten) så får vi förhoppningsvis en varm och oregnig höst som gör att man kan rida länge på utebanan (sa ridhusälskaren) och stubbåkrarna (sa uteridnings-undvikaren) och om inte annat slippa de av svett dyngsura ridpassen där man kunnat vrida ur både sig själv och hästen som våta trasor efteråt.

Bara vi slipper vrida ur oss på grund av regn tror jag att jag kommer att vara tacksam, gapar man inte efter för mycket blir man förhoppningsvis bönhörd och nöjd!