Skrivet

Fredag- mycket öppna

Under dagens Ebba-träning låg fokus på högeröppnan som jag tycker har förändrats (läs: förbättrats) aldeles för lite över tid- den är fortfarande för rak medan vänsteröppnan numera utförs med långt bättre tvärning och böjning OCH i bra tempo.

Högeröppnan är däremot alltså för rak, framför allt om jag inte tillåter Archie att dra ner på tempot.

Så idag gjorde vi mycket öppnor för höger skänkel och det blev bättre efter ett tag i trav och riktigt bra i galopp.

Annars hände inget världsrevolutionerande att rapportera om, vi får väl se vad träningstävlingen imorgon ger.

Nu måste jag läsa in LB:1 programmet som jag inte har ridit på 2 år och aldrig mer trodde jag skulle rida heller (inte med Archie i alla fall) men det blir ju inte alltid som man tänkt här i livet.

Och jag vill kunna rida 2 program imorgon så då fick det bli så här (alla programmen går på kort bana pga ridhusets storlek).

Skrivet

Skulle du vilja tävla Totilas?

Efter att ha läst ovanstående artikel var det första som slog mig just frågan i rubriken eller rättare sagt; vem skulle vilja tävla Totilas?

Spontant svar är väl: ”vem som helst, annars vore man väl galen” fast jag tänker faktiskt på ett annat sätt.

Hästen har redan vunnit allt som går att vinna med en och samma ryttare så vad återstår för ”näste man” (eller kvinna för den delen)?

Antingen att upprepa någon annans bedrift, dvs ”rida på någon annans arbete” eller att ”misslyckas” i den bemärkelse att man inte når upp till tidigare gjorda resultat.

Så är det ju förvisso för massor av ryttare som köper, säljer, byter och lånar hästar men detta råkar ju vara världens bästa häst och tror ni inte att man känner annorlunda som ryttare då?

Alla världens ögon på sig och som sagt; misslyckas man så är det på något sätt desto värre för hästen är ju bevisligen så otroligt bra och lyckas man….tja…då har man som sagt ”bara” gjort det som någon annan redan har gjort tidigare.

Skrivet

Klipp till och se sanningen

Som jag redan har påpekat i någon kommentar kring det här med att klippa hästar så finns det en väldigt bra och viktig fördel med att se hästen utan ”hundra” kilo extra hår runt kroppen- man får en fullständigt korrekt bild av hästens vikt-status.

Jag misstänker att det går runt mer än en häst som SER tämligen fet ut bakom sitt skyddande pälslager men om man får bort detta ser man kanske något helt annat.

Sedan är ju inte heller en STOR MAGE alltid ”bevis” på att en häst får för mycket mat och behöver banta- titta på bilder på hur en del barn i u-länder ser ut om du inte förstår vad jag menar!

Men som sagt; en del hästar kan säkert tappa en del vikt efter att det saftiga gräset i hagen börjar tryta och samtidigt som man som ryttare kanske orkar rida mer på hösten efter en varm sommar.

Och om en tjock päls då kamouflerar att hästen faktiskt börjar bli tunn så är det givetvis inte så bra annat än om hästen de facto BEHÖVER gå ner i vikt.

Att JAG sedan tycker att det finns många andra fördelar med att få bort lång päls och ersätta denna med täcke har jag ordat så mycket om så det behöver nog ingen vidare utläggning misstänker jag.

Skrivet

Torsdag- det bådar gott….

…med den nya sadeln.

Jag hoppas att jag inte har sagt för mycket men än så länge verkar allting jättebra trots att Amerigo själva varnar för att hästen kan kännas ”konstig” med en ny sadel i början, att man bör rida in den försiktigt osv.

Igår efter skritt-turen tyckte jag att sadeln hade kasat väl långt bak men enligt sadelutprovaren är detta inte alls ovanligt, tvärtom, eftersom sadeln ännu inte har hunnit forma sig efter hästen och ligger lite ”ovanpå”.

Idag låg sadeln som en smäck och även pälsen under den var helt slät efter mitt ridpass.

Archie verkade inte det minsta besvärad på något vis, i alla fall inte under det lätta och tämligen kravlösa passet som jag genomförde enligt Amerigos rekommendationer.

Skrivet

Blodigt allvar!

Nu var det länge sedan jag tjatade om detta så det kan väl vara hög tid igen:

BLI BLODGIVARE!

Det är inte det minsta behagligt och du får inget betalt (jo, ett presentkort på 50 kronor men det räknar jag knappt som ersättning) men du gör en insats och hade alla valt att INTE ge blod- tja….vad hade då hänt tror ni?

En dag kanske det är du själv som behöver hjälpen!

Jag måste i sammanhanget säga att jag aldrig har hört så mycket (dåliga) ursäkter som då jag diskuterat blodgivning med folk och det finns säkert de som inte är lämpliga som givare men i de flesta fallen handlar det helt enkelt om slöhet och rädsla för nålen.

Men om jag, extremt spruträdd sedan barndomen har kunnat ge blod över 40 gånger så kan säkert du göra detsamma också!

GÖR ETT FÖRSÖK!

www.geblod.nu

Skrivet

Snart kommer pyjamas-hunden

De av er som följt bloggen länge kan inte ha undgått min aversion mot mörker och kyla (kan även kallas höst och vinter).

Jag tycker INTE att sprakande brasor, tända stearinljus och en mjuk filt i soffan tillnärmelsevis uppväger leriga hagar (och dito hästar), att det inte går att rida ut på vardagarna före eller efter jobbet pga mörker och att jag fryser i princip överallt utom när jag sitter ihopkurad under min mjuka filt med tända stearinljus och en sprakande brasa.

Om jag ändå ska försöka hitta något ”ljus i mörkret” (ha ha…lite halvvitsigt det där….) så är det att jag snart kommer att få användning för den jättefina ”sparkdräkten” jag beställde till Soya från http://www.litentass.com/ i våras.

När jag publicerade ovanstående bild på bloggen förrra gången blev det ”läsarrekord” och det förstår jag- sötare lilla pyjamashund går väl inte att finna!

För att undvika missförstånd vill jag åter poängtera att denna outfit endast kommer att användas när Soya ligger i min bil och inte till att gå/ springa omkring i.

Nog för att Soya säkert inte hade haft något emot att ha på sig detta värmande plagg året runt och i alla sammanhang men någon måtta får det ändå vara- det tycker till och med jag.

Annars är det termotäcke, regntäcke och reflextäcke som gäller vid de flesta utepromenaderna nu- sådan ägare sådan hund skulle man kunna säga utan att överdriva det minsta!

Skrivet

Onsdag- ny sadel!!!!

Idag fick Archie och jag besök av den sadelutprovare vi träffade när jag beställde min nya Amerigosadel och det var just den hon kom för att leverera idag!

Vad kan jag säga annat än att sadeln är jättesnygg och att jag längtar efter att få börja rida ordentligt i den.

Tyvärr är det inte bara att ”köra hårt” direkt utan jag rekommenderades att vänja in Archie försiktigt och rida i min gamla sadel däremellan.

Idag skrittade jag bara ut i den och så långt kändes det bra.

Mötte maken på hans sedvanliga eftermiddagspromenad på hemvägen och tyckte att han kunde ta med Soya hem (hon var som vanligt med mig på uteritten) men det var hon inte alls intresserad av.

Om det var sin häst eller mammi hon inte ville skiljas från låter jag vara osagt men hon stod läääänge och tittade efter oss när vi skrittade iväg och det var tur att maken hade ett koppel till henne annars hade hon rusat efter oss.

Väl tillbaka i stallet oljade jag in min nya dyrgrip och njöt av dess skönhet 🙂 samt passade på att avhandla lite bloggkommentarer och annat med kära Oliven (Ris ägare Liv).

Skrivet

Dagens fråga: är gladgubben egentligen en surmupp?

Idag funderar jag på om det har gått inflation i ”smiley-gubben” och om han egentligen har en dold agenda?
Är han inte alls så glad som han vill påskina utan tvärtom sur och irriterad?

”Man” hävdar ju ofta hur lätt det skrivna ordet kan ge utrymme för många olika tolkningar och att man i en skriven text kan ha svårt att skönja nyanser och ibland till och med helt missuppfatta ett budskap.

”Det var ju roligt” behöver inte alls betyda att det var speciellt roligt utan tvärtom förfärligt tråkigt osv.

Man skulle ju lätt kunna tro att smiley-gubbarnas intåg- framför allt ”gladgubben” som ser ut så här 🙂 har medfört att folk idag bättre/ lättare förstår vad en skribent egentligen menar men jag börjar tvivla.

Till att börja med anser jag att det på vissa håll har gått inflation i gladgubben som en del använder helt urskiljningslöst och i vilka sammanhang som helst.

”Jag kan fodra hästarna imorgon :)” är ett exempel på en text där jag har svårt att motivera en gladgubbe så vida författaren inte tycker att det är extremt roligt att gå och mata hästar (tveksamt).

”Har någon sett mitt hoppspö :)” är för mig också enbart en fullständigt neutral fråga som inte behöver åtföljas av någon flabbande gubbe.

Att man inte vet riktigt när man ska/ bör förstärka en text med en gladgubbe må väl vara hänt, bättre att vara för glad än en surpuppa kanske man skulle kunna resonera men ibland tror jag också att gladgubben inte alls vill symbolisera just glädje utan en dold irritation som man inte vågar vara rak med.

När folk skriver:

”Inte för att jag vill klaga…..” så är det ju just för att de vill klaga och när någon säger ”ta inte detta på fel sätt” eller ”hoppas att du inte misstycker” så vet den som yppar orden mer eller mindre att den är ute på hal is och att den som får budskapet både kommer att misstycka och att ta något på fel sätt (vad nu fel sätt är för något).

Och jag tror som sagt att det är samma sak med gladgubben ibland.

Jag gissar att vissa ibland blir rent ut sagt djävligt irriterade över något men inte vill stöta sig öppet utan skriver ett ”låtsas-vänligt” budskap i stil med ”kan vi alla hjälpas åt att sopa stallgången bättre :)” medan de egentligen tänker ”det var ju själva fan att folk inte kan sopa efter sig”.