Skrivet

LC-provet i Sjöbo i lördags! (låååångt hundinlägg)

Ja, lite om helgens tävling för Soyas del har jag redan avhandlat i tidigare blogginlägg och ni som är riktigt LC-intresserade har säkert läst både resultat och reflektioner på andras bloggar men jag ville ändå plita ner mina intryck av dagen, berätta om lite lustigheter och sammanträffanden osv.

Resultatmässigt kan jag inte skryta med några sensationer för Soyas del så vida man inte anser att det är en sensation att komma bland de sista (!!!) i tävlingen (vilket jag helt skyller på att det är en bedömningssport då Soya konditionsmässigt och uthållighetsmässigt står sig mot vilken hund som helst enligt mig i alla fall).

Lika dåligt som det gick för Soya lika bra gick det för hennes kompisar helbröderna Kenzo (Sommarhagens Singin´ in the Rain) och Higgins (Sommarhagens Footloose) som blev 2:a respektive 4:a.
Superkul för uppfödaren Maria Groth vars Java är min favvohund all times utseendemässigt och för Bengt och Mikael, de supertrevliga och ambitiösa hundägarna.

Om vi från resultaten går över till mina berömda ”märkliga sammanträffanden- del 867” så inleddes tävlingsdagen med att jag stannade på Statoil i Staffanstorp för att handla lite mat och dryck.

Vem möter jag genast om inte ett par som jag träffat på flera träningar- de har en enorm varghund som jag fascineras av (hans munkorg ser ut som en stor fruktkorg och Soya hade nog nästan kunnat få plats i den om hon kringlade ihop sig tillräckligt).

Paret bor inte alls i Staffanstorp och var inte ens på väg till tävlingen utan hade bara ”vägarna förbi” så nog var det konstigt att vi stötte ihop?

Om vi sedan ska gå över på ”märkliga sammanträffanden del 868” så behövde jag inte vänta så länge på att detta skulle dyka upp- det hände närmare bestämt inför Soyas första lopp.

Det visade sig nämligen att Soya skulle springa mot en tik vars ägarinna dels var en bloggläsare (mycket trevligt för egot) och framför allt så visste hon utmärkt väl vem Soya var! Och hur kunde hon veta det? Jo….bland annat för att hon var den som såg Soya utannonserad på Blocket i januari förra året och hörde av sig till hennes uppfödare för att göra dom uppmärksamma på detta.

Som den minnesgode bloggläsaren kommer ihåg blev det ju så att uppfödarna köpte tillbaka Soya av Blocket-annonsören (OBS! Inte den person som de själva hade sålt Soya till ursprungligen) och sedan fick vi köpa henne av uppfödarna (vårt bästa köp någonsin!!!).

Ja, detta om märkliga sammanträffanden….

Här har jag fotograferat lilla Mimmi (Soya alltså) efter hennes första lopp och tänk vad skenet kan bedra!

Om man bara tittar på bilden kan man tro att detta är en lugn och sansad tävlingshund men det vill jag verkligen inte påstå att hon är!

Innan loppet höll hon på med sina sedvanliga cirkuskonster- hoppade, skällde, drog i kopplet som en dåre osv och efter loppet- ja….det är en historia för sig!

En liten stund efter att Soya hade sprungit sitt första lopp ville jag visa en annan whippetägare den ”pyjamas” (overallen med ben som ni redan har fått se bild på- den mörblå med stjärnor) jag låtit sy upp åt Soya.

Vi gick bort till min bil- jag satte in Soya i buren men fällde inte ner bagageluckan på bilen.

Just som jag ska förevisa pyjamasen ser jag hur Soya vräker sig mot buren- hur dörren flyger upp och hur hon flyger iväg mot tävlingsplatsen där lopp pågår för fullt.

Det ska sägas att min bil var parkerad flera hundra meter från banan, att bilens bagageutrymme var vänt bort från banan osv men det spelade ingen roll- Soya visste var hon skulle och mitt VRÅL ”SOYA!!!!!!!!!!” fick henne bara att stanna till en tusendels sekund innan hon ”gav mig fingret” och stack iväg som en oljad blixt, fortfarande med tävlingstäcke och sele på sig men utan munkorgen.

Jag kan lova er att Usain Bolt hade dött av avund om han hade sett mitt lopp mot tävlingsbanan för medan han springer i utrustning väl lämpad för ändamålet rusade jag fram i världsrekordfart iförd ridskor, jeans med långkalsonger under och en tjock dunjacka!

Men vare sig jag hade slagit hastighetsrekord eller inte kunde jag (så klart) inte springa ikapp en hund som springer i ca 50 kilometer i timmen (den hastigheten räknade en annan whippetägare ut) utan Soya sprang rakt in i ett pågående lopp som fick brytas.

Ni kan ju bara tänka er hur otroligt dum jag kände mig och min enda tröst är att de hundar som sprang i alla fall hade hunnit bli tillräckligt bedömda för att loppet skulle slippa köras om. Dessutom fick den ena hunden (Källornas Ernst) den omgångens högsta poäng av alla whippets så det kan ju knappast ha varit till hans nackdel att han plötsligt fick ett rödtäckat monster i hälarna.

Men oavsett vilket så var det som sagt väldigt obehagligt och med facit i hand kunde det ju också ha inträffat en rejäl olycka med min lösa hund.

Det som kändes som en stor tröst var att jag fick ett mycket fint bemötande av tävlingsledaren (?) Per Nordahl som snabbt plockade fram regelböcker osv för att ta reda på om jag skulle behöva betala böter vilket en arg funktionär skrek till mig var straffet för Soyas (och mitt givetvis) ”brott”.

Nu visade det sig att det inte var förenat med något straff att ens hund rusar in under någon annans pågående lopp, konstigt i och för sig kan jag tycka (jag hade förväntat mig en uteslutning ur tävlingen) men om nu reglerna är så så är det bara för mig att ödmjukt tacka och verkligen se till att aldrig någonsin mer råka tappa min hund- inget man vill bli ihågkommen för eller stoltsera med!

Och otroligt nog…åter igen ett…ska vi kalla det sammaträffande….så hade jag 10 minuter innan Soyas rymning kommenterat Soyas färg på följande vis till en annat whippetägare:

”Ja…det är ju lite speciellt med en svart hund. Det finns ju nästan bara Soya så det kan bli svårt att mörka (observera ordvitsen) om hon skulle råka gör sig skyldig till något. Alla vet ju vem hon är….”

Nu är det ju varken första eller sista gången sådant här inträffar; förra året tog sig en hund ut genom en glipa i fönstret på den bil där den låg så vissa hundars driv efter ”luren” är verkligen enorm men det ursäktar ju ändå inte mitt eget slarv i lördags.

Nåja, nog ordat om detta men ett litet råd till den arga funktionären kan jag i all välmening dock kosta på mig även om jag då tog illa vid mig :

Tänk på din position som just funktionär och ha dessutom regelverket klart för dig innan du skäller ut någon som redan kände sig chockad och ledsen över det inträffade!

Ni som vet min inställning till whippetars färger förstår säkert varför jag tagit kort på just denna hund: jag gillar de fläckiga (eller vad de nu kallas på ”hundspråk”- vi hästfolk kallar sådana här hästar för SKÄCKAR ) mycket!

Hittade även en ny färg-favorit i lördags- det var en form av brun färg på hundarna som jag som hästmänniska skulle säga går åt det STICKELHÅRIGA men hundfolket har ju säkert en helt annan benämning av denna färg. Bengt Held- du har en brun hund åt detta hållet (och har dessutom avslöjat att du är en bloggläsare, ha ha)- kanske du kan svara på vad färgen heter? Eller så heter den helt enkelt BRUN :=)?

Såg också några vackra grå hundar (som jag TROR benämns BLÅ) och framför allt italienarna är ofta utrustade med väldigt vackra färger.

Jag är, som jag redan nämnt tidigare, oerhört förtjust i dessa ”popcorn” (som en whippet-vän benämner dom) och onekligen ser de (italienarna) ofta ut just som popcorn som poppar upp ur en överfull kastrull.

Jag misstänker att jag för egen del hade haft svårt att uthärda denna ettrighet i längden (och dessutom skulle jag nog inte våga rida med en italienare och ha den så mycket i stallet) men i små doser tycker jag att de är väldigt gulliga med den mest käcka uppsyn man kan tänka sig.

På tal om färger och utseende sa jag till en annan whippetägare att jag faktiskt tycker att ”man” (dvs jag) ser fler italienare som jag tycker är vackra än dito whippets, nästan ALLA italienare är söta medan jag inte kan säga detsamma om whippetarna faktiskt :=)!

Här ser man sinnebilden av vinthundens temperament INOMHUS fast dessa hundar befinner sig otroligt nog bara en liten bit från en av tävlingsbanorna.

Båda dogsen låg på detta vis ”hur länge som helst” och jag var väldigt förundrad måste jag säga.

Nu vet jag inte om de även tävlade och hur starkt driv DE hade men jag måste verkligen beundra deras förmåga att slappna av.

Så är ju Soya också hemma men på tävling är det som ni har förstått andra bullar….

Detta får mig åter att fnissa åt de (okunniga) som tror/ tycker att man TVINGAR en vinthund att springa/ tävla.

Jag skulle faktiskt vilja påstå att i alla fall whippets i valet mellan att ligga och sova i trädgården och jaga ”luren” hade valt det sistnämnda till ENORM skillnad från hästar som jag lika tvärsäkert påstår utan undantag hade valt att sova i boxen framför att hoppa hinder eller ”gå krumelurer” på en dressyrbana!

Skrivet

Veckan som gått


Jag har konstigt nog lite svårt för att börja använda nya täcken- vill inte riktigt ”förstöra” deras fina yttre- för man vet ju hur snabbt en rullning i en dyngig hage kan förvandla ett täcke till oigenkännlighet.
Men nu har jag invigt regntäcket jag köpte till Archie i Ullared i måndags och jag faschineras än en gång av hur otroligt bra deras täcken är sett till priset (detta kostade 300:–!!!!).
Av över 10 täcken jag köpt där har jag bara vid ett tillfälle fått med mig ett regntäcke som inte hade bra passform- det var för ”djupt skuret” vid halsen vilket gjorde att det kasade aldeles för långt bak- inte alls som detta som ni ser på bilden som sitter som gjutet!

Under den gångna veckan har jag ridmässigt fokuserat på att jag skulle debutera LA:6 på söndagen och även om vissa hade väntat med att starta med tanke på procenten vi fick (59,3) är jag ändå glad att ha ”provat på” programmet på tävling även om jag också förstår resonemanget med att vänta tills man är mer ”färdig”.

Detta är ju inget som på några vis ”skadar” hästen (som att hoppa för höga hinder och vägra ut sig tex) och nu känns det som att jag bättre vet ”vad det är frågan om” och hur jag ska träna för att lyckas bättre i detta program nästa gång.

Även Soya tävlade i helgen och hade Archie haft HENNES driv och entusiasm hade han säkert redan gått medelsvår med lätthet. Hon är helt enkelt otroligt ”taggad” och verkligen älskar, älskar, älskar att springa så ödets ironi är att hon ibland inte gör det särskilt bra :-).

Jag som själv har tävlat i en bedömningssport i massor av år tycker att just hästdressyr är ”en mild bris” i jämförelse med lure coursing där man verkligen kan snacka om just BEDÖMNING.

För den oinvigde ter sig nog LC:n än mer obegriplig då det tex inte behöver vara den hund som springer snabbast eller kommer först i mål som vinner.

Till råga på allt görs ibland banor där delar av dom inte ens SYNS för åskådarna så här får man bara lita på domarnas bedömning.

Ja, det är nog tur att LC är en ännu fattigare sport än dressyren där äran får ersätta prispengarna :-)!

Rapport från tävlingen kommer förresten i ett separat inlägg under dagen- varning för en av de längsta publikationerna på länge utfärdas!

Eftersom helgen var bokad för mina tävlingar blev det ingen träning med Sally men det tar vi igen nästa vecka då vi kör ”dubbelt” i stället.

Annars har det nog inte hänt så mycket som jag kan (läs: vill) rapportera om. Allt i ens liv lämpar sig definitivt inte för att hängas ut på en blogg (tycker jag i alla fall) för även om jag ”bara” har lite över 1000 läsningar i veckan så vet ni ju hur jag tjatar om hur liten världen är.

Jag är inne i ett rätt så trist ”flow” där jag är mycket störd/ledsen/ förbannad över flera olika människors agerande i olika frågor men jag tröstar mig med att sådant ofta faller på eget grepp- förr eller senare!

Att jag trots det blivit påverkad av både detta och alla aktiviteter under veckan ser jag som enda förklaring till hur jag, extremt olikt mig, kunde glömma bort dagens årsmöte på ryttarföreningen där jag ju skulle ta emot priset som bästa ekipage i lätt klass förra året.

Faktiskt väldigt pinsamt även om det är långt ifrån alla pristagare som dyker upp för JAG brukar aldrig någonsin glömma mina engagemang på detta vis! Usch!

Får hoppas på en bättre vecka framöver och jag brukar tack och lov få som jag vill…. på ett eller annat sätt faktiskt!

Skrivet

söndag- dagens debut

Starttid 8.49 gjorde att jag min vana trogen fick stiga upp i ottan men fördelen var i alla fall att jag var hemma tidigt och slapp lägga även hela denna dagen på tävling.

Jag tänkte igår att det verkligen är tur att inte hästtävlingar är lika dryga som LC-proven (så heter det som Soya deltog i), då hade det inte blivit mycket tävlande för min del.

Jag tycker inte att jag har fått till så bra ritter i veckan så mot bakgrund av detta är jag nöjd med dagens debut.

Mina mål var att helst rida på mer än 60 % och gärna slippa komma sist i klassen och eftersom jag red på strax över 59 % och hade 8 ekipage bakom mig i resultatlistan så kändes det bra.

LA:6 var ju förklass till MSVB:4 och några ekipage skulle även rida denna så jag inbillar mig att konkurrensen var hyfsad.

Både första och andra-priset togs omhand av Britt-Marie Henningsson-Ivarsson, extemt rutinerad och som jag numera möter varje vecka hos Ebba.

Säga vad man vill om Archie man han är i princip nästan aldrig ”olydig”- han kanske inte alltid utför en rörelse helt korrekt men det händer som sagt nästan aldrig att han tex går bakåt i en halt, fattar fel galopp, börjar galoppera i en travökning osv men idag blev jag faktiskt sur på honom.

Han började med att trava flera steg innan halten ur galopp och ännu värre var då jag skulle fatta galopp ur skritt och han ignorerade mina mer och mer inborrade skänklar. Han bara skrittade vidare tills jag till slut lyckades få honom i galopp, flera steg för sent.

Men medan jag red runt innan startsignal visade han hur fantastisk han kan kännas om jag verkligen rider bra och den känslan ska jag leva på länge och sträva efter.

En hel del 7:or blev det ändå, bland annat på några övergångar och på vägarnas rätta ridande och inget betyg under 5 även om jag själv hade gett den ena förvända galoppen en 4:a. Den kändes riktigt usel, riktig ”travgalopp” som knappt höll ihop- mycket olikt oss!

Jag undrar om inte Archie blev lite påverkad av mig som i min tur nog var lite extra spänd. Hann tex 2 gånger tänka ”var f..n ska jag nu” innan jag mindes den rätta vägen i sista stund.

Men så kan det vara för mig; jag behöver ha ridit igenom programmet en gång på tävling innan det blir något vettigt av det och så tror jag det var idag.

Nu blir det hage resten av dagen för Arch, imorgon vilodag och sedan ska vi verkligen ta itu med det här programmet på allvar :-)!

Skrivet

Dagens hundtävling (ingen rapport)

Nyss hemkommen efter mer än 10 timmar på ett blåsigt fält är jag så stelfrusen och trött att jag inte orkar författa någon tävlingsrapport mer än att jag kan upplysa att Soya kom som nummer 27 av 47 hundar, dvs inget att yvas över även om hon är superduktig i mina subjektiva matte-ögon :-)!

Fick på tävlingen indikationer på att en del vinthundsfolk läser denna blogg (MYCKET kul) så när jag hinner och orkar ska jag författa ett ordentligt inlägg som kommer att innehålla både bilder och berättelser om andra hundars resultat, ytterligare märkliga sammanträffanden som ju alltid drabbar mig samt sist men inte minst storyn om hur jag (numera omdöpt till Usain Bolt nr 2) och Soya gjorde bort oss rejält!

Håll ut!

Skrivet

Lördag- Soya väntar på start!

Idag är det Soyas tur att tävla och eftersom ”incheckningen” skulle vara gjord innan 8.15 blev det tidig uppstigning för oss och ett dressyrpass i ottan med Archie.

Vis av förra tävlingen som höll på heeeela dagen ville jag ha ridningen avklarad- misstänker att allt jag vill ha när vi är klara med Soyas race är en soffa att lägga mig i :-).

Nu sitter jag i bilen och väntar på lottningen och sedan ska väl själva tävlingen komma igång strax därpå.

Soya höll som vanligt på att riva bilen när vi närmade oss tävlingsplatsen (i Sjöbo- där vi vanligtvis tränar) och hon har hoppat omkring som en galning runt mig när vi gick en promenad nyss.

Kan bara hoppas att Archie är lika pigg imorgon!

Känner mig tyvärr inte speciellt redo för debuten men har jag aldrig strukit mig från en tävling förut av den anledningen så kommer jag givetvis inte att göra det nu heller.

Får ta det som en träning, precis som jag tänkt från början och inte gråta ihjäl mig om det inte går så bra helt enkelt :-).

Skrivet

Fredag

Om ni tycker att Archie ser mindre ut på kommande bilder beror det på att han idag blev av med de klackar han gått omkring med i flera månader.

Det är verkligen skönt att brodd-säsongen äntligen är över och inte en dag för tidigt!

Idag red Ebba som vanligt på fredagarna och jag undrar vad Archie tycker om att även hon tragglade linjer ur LA:6-programmet. JAG tyckte att det var bra i alla fall :-)!

Skrivet

Stallet- ett minisamhälle i sig och hur ska man förhålla sig som ny?

Just nu pågår det en hel del förändringar på min arbetsplats- flera kollegor har kollektivt smittats av graviditetsviruset och vi har aldrig haft så många arbetskamrater som ska gå på föräldraledighet mer eller mindre samtidigt. Trevligt för de berörda så klart men det innebär också att vi måste nyanställa med allt vad det innebär och just jag har råkat ha oturen att få byta teampartner aldeles för många gånger den senaste tiden. Otroligt jobbigt tycker jag och jag hade en väldigt intressant diskussion med några arbetskamrater härom dagen kring just fenomenet med nya kollegor.

När vi pratade om detta drog jag paralleller med min stallflytt för ungefär ett halvår sedan eftersom jag mycket tydligt kunde se precis samma mönster i ett stall som på exempelvis en arbetsplats.

Som alltid då man ”rör om i grytan” och introducerar nya människor i en grupp så finns det de som tycker att detta är jätteskoj- de är alltid pigga på förändringar och tar varje tillfälle i akt att förnya så mycket som det går- vad det än handlar om.

Sedan finns det de konservativa- bakåtsträvarna som helst inte ser att någonting rubbas och som också kan uppleva en nykomling som ett ”hot” mot den rådande ordningen och de regler som alla har lärt sig att inrätta sig efter.

Avslutningsvis finns det människor som är mer eller mindre ”neutrala”- de är varken positivt eller negativt inställda utan struntar antingen i vilket (lite absorberade av sig själva och/ eller av sina arbetsuppgifter- ”sköter sig själv och skiter i andra”) eller vill vänta med att fälla omdömen/ känna något särskilt innan de hunnit känna nykomlingen på pulsen lite mer.

När man kommer ny till ett ställe; vare sig det gäller ett stall eller en arbetsplats bör man innan fundera lite på vilket första intryck man vill ge och kanske också tänka på att inte vara så ”på” direkt.

Det tar och ska få lov att ta tid att lära sig alla oskrivna regler, hur de olika personerna i gruppen är och vad de gillar/ ogillar och det är dessutom så att alla inte har samma intresse av att prata om sådant som inte direkt har med arbetet/ stallet att göra. Ingen kan veta allt detta på bara några dagar och därför får man vara lite försiktig med vem och hur man ”anfaller” sina kollegor/ stallkamrater.

Bullrar man in med buller och bång och dessutom har en massa idéer om förändringar kring saker som de andra har gjort på ett heeeelt annat sätt ”i hundra år” riskerar man att genast få en massa ovänner och tyvärr kan det första intrycket man gör sedan ta lång tid att sudda bort.

Min erfarenhet är också att man inte alltid kan lita på det första intrycket någon ger, vissa människor finner varandra direkt medan det för andra tar mycket längre tid att hitta varandra och i vissa fall så går man helt enkelt inte ihop hur lång tid som än förflyter.

Jag brukar råda ”nya” att vara vänliga och korrekta mot alla men att undvika just att vara för ”på” utan att mer försöka smälta in steg för steg.

Den strategin tillämpade jag själv när jag var ny i mitt nuvarande stall och vet man bara med sig att man har uppfört sig hyggligt och korrekt så kan man också lämna eventuella surkartar åt sitt öde- man kan helt enkelt inte gilla eller gillas av alla!

Skrivet

Är det något fel på min hund? Och VAD gör hästar i boxen?

Är det något fel på denna slöfock?

 

Blev lite fundersam när jag läste nedanstående inlägg på ett hundforum:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?p=13426600#post13426600

Skribenten vet inte vad hon ska ta sig till med sin hund. Hon är arbetslös och hemma hela dagarna och har med andra ord rätt bra koll på vad hunden gör under dygnets timmar.
För det mesta – ingenting…Och skribenten tycker så synd om sin hund.

Själv är jag bara ett stort frågetecken och undrar VAD hon (skribenten) egentligen tycker att hunden ska ”göra” när den inte är ute och blir rastad?

Ska hunden sätta sig och titta på tv? Bläddra i en tidning? Vanka av och an i huset?

Eller är den MIN hund det är fel på som just inte gör mycket mer än ligger ihopkurad och vilar/ sover i en soffa/säng inomhus?

Faktum är att alla mina hundar (sammanlagt 4 stycken) uppvisat samma laid-backbeteende och det har jag bara varit glad över då jag INTE vill ha en hoppande, skällande, dräglande hund som far rundor i huset.

Jag kan bli lika förundrad över hästägare som ibland kan säga att det inte är så noga med hagvistelsen för ”min häst står ändå bara och HÄNGER i hagen”.

”Jaha…vad brukar den göra i boxen då” frågar jag då raljerande. ”Övar din häst på skänkelvikningar där kanske eller gör den något annat vettigt”.

Nä… tänkte väl det…

Och i mina ögon ”hänger” en häst bättre i hagen än i boxen för utomhus får den i alla fall frisk luft och möjlighet att SE lite ”action” (kanske) :=).

Men lika lite som jag vill ha en omkringfarande hund inomhus lika lite vill jag ha en dito häst i hagen!

Skrivet

Torsdag- hoppning

Blev väldigt glad då jag såg en massa hinder i ridhuset i morse- min plan var annars att ta fram minsta möjliga antal för att kunna hoppa lite men utan att behöva lägga alltför mycket tid på just byggnation.

Även om vi har flex på jobbet så försöker jag alltid att vara så snabb som möjligt under mina morgonbesök i stallet och att dra fram hur mycket bommar och stöd som helst känner jag att jag helt enkelt inte vill prioritera.

Började passet med att rida lite ”dressyr” (inget märkvärdigt- mest lite uppmjukande ”runt-runt-ridning om jag ska vara ärlig) och som jag redan konstaterat tidigare och som tycks mig lite konstigt, fast på ett bra sätt, är att flatbacksadeln är riktigt bra/ bekväm att sitta ner i kort trav i.

Så var det inte med min 40-åriga Stübben hopp kan jag lova även om nöden ibland inte hade någon lag och jag bland annat red i den tämligen regelbundet under en period då jag letade dressyrsadel åt Décima. Då var det bara att bita ihop även om det kändes väldligt obekvämt.

Idag blev det hoppning av linjen ni ser ovan, studs över de 3 cavallettina och därefter 1 galoppsprång fram till a-hindret och samma avstånd till b och c-hindret- samtliga räcken.

Archie hoppade denna serie jättebra och fick verkligen lyfta på benen i kvicka språng vilket är jättenyttigt för alla hästar men säkert ännu mer för de lite långsammare.

Jag hoppade även den gröna oxern som uppvärmning och den svart-vita oxern ganska många gånger före, mellan och efter ”serie-hoppningen” och även här fick jag mestadels till väldigt flotta språng- det är ytterst sällan som Archie river några hinder överhuvudtaget och idag gjorde han det inte alls.

Passet avslutades med lite samlad galopp och dito trav och som vanligt hade hoppningen verkligen lösgjort Archie så han gick hur bra som helst- en riktig dressyrhäst iförd ponnyhack och flatbacksadel :=)!