Skrivet
Skrivet
Ponnyhoppning för hela slanten
Jag har ju nämnt mitt älsklingsbarn Sally och hennes pigg-ponny i många blogginlägg men faktiskt aldrig visat hur fint dessa två hoppar tillsammans.
Dagens hoppträning gick lika bra som vanligt med skillnaden att mamma Maj hade filmapparatur med sig så ni kan få se några glimtar av både Sally, Mulle och även co-trainern Soya.
Om ni hör något skånskt entusiastiskt bräkande är det tyvärr jag som är skyldig till detta :-).
Det roliga med att träna Sally är att hon aldrig tvekar en sekund när jag frågar om hon kan hoppa olika linjer/vägar/höjder.
Jag skojade idag och sa att hon på frågan ”kan du hoppa över mamma” säkerligen hade styrt rakt på Maj utan att tveka.
”Det är för att hon litar på dig” sa Maj och det känner jag väl igen.
Om min dåvarande hopptränare Jana Wannius hissade upp ett hinder på 130-140 så VISSTE jag att vi skulle klara det medan han andra gånger knappt lät oss hoppa en meter. Hans öga för vad ett ekipage var moget för på träningarna var oslagbart.
Dagens träning, första filmen visar hinder som är 1 meter (LA):
http://www.youtube.com/watch?v=k7nlCoZ69fU&feature=youtube_gdata
lite mer hoppning i galopp:
http://www.youtube.com/watch?v=5hcf2lR-AIo&feature=youtube_gdata
och lite till i galopp:
http://www.youtube.com/watch?v=GMQ6jiZEKHk&feature=youtube_gdata
Och så här ser det ut när Sally tävlar (LB):
http://www.youtube.com/watch?v=u5SgiPGitgg&feature=youtube_gdata
och LA:
http://www.youtube.com/watch?v=dORc6Jmlr1w&feature=youtube_gdata
Skrivet
Ullaredsblogg:-)!
Skrivet
Veckans träning, del 2
Idag var det åter dags för Archie och mig att bege oss till Ebba, denna gången för att hon skulle rida.
Det skulle vara intressant att veta hur hästar tänker för sedan jag flyttade Archie från ridskolan så ”krånglar” han nästan alltid när jag ska lasta honom på hemmaplan.
Att jag skriver krånglar inom citationstecken är för att det med andras mått säkert är skrattretande eftersom det ändå bara tar typ 3 minuter innan han går in i transporten men jag som är van vid att han marscherar rakt in direkt blir både irriterad och lite undrande över detta lilla försök till olydnad eller vad det nu står för?
På väg hem, oftast från träningar, går han som tidigare rakt in.
Vet Archies lilla hjärna att transportering betyder någon form av arbete?
Tja…hur som helst har han inget för sina små cirkuskonster då han står som cementerad i marken tills han ger upp och går in eller i absolut värsta fall får någons arm placerad på baken (sååå lite krävs det….) och går in då.
Hur som helst..iväg kom vi och Ebba fick ridet.
Ett jättebra ridpass blev det (som vanligt) och Archie fick sig en riktig genomkörare.
Ebba red mycket skolor i trav och jobbade dessutom en hel del med galoppen och allt såg som sagt utmärkt ut och ännu bättre än då hon red förra veckan.
Jag minns hur jag i min (naiva) ungdom tyckte att det var FUSK (suck…) om man lät en skickligare ryttare ”rida till” ens häst men sådana betänkligheter har jag verkligen inte idag.
Idag är det enbart i första hand ekonomiska och i andra hand tidmässiga faktorer som gör att jag inte rider ännu oftare för Ebba och även låter henne rida Archie mer än vad hon gör.
Ridning är tillräckligt svårt ändå och kan man få hjälp på vägen är man dum om man tackar nej av någon slags missriktad stolthet eller prestige.
Ebba är en långt skickligare ryttare än jag med mycket större erfarenhet och har dessutom rent FYSISKT (det skiljer 6 hål mellan våra stigläder :=)) möjlighet att nå om Archie mycket bättre än jag.
Fast även om Ebba är lång så är hon noga med att både rida för och kräva lätta hjälper när man rider för henne och detta är ju givetvis mycket bättre än om en 100-kilos karl hade satt ”krokarna” i Archie med full kraft.
Även om det kanske skulle göra att Archie gick bättre hade jag ju sedan inte haft den kraften i min kropp och inte kunnat rida på detta vis.
Sedan säger jag inte att kroppsbyggnad hos en ryttare är ALLT men banne mig en hel del. Hur ofta ser man både korta OCH riktigt tjocka ryttare bland dressyreliten? Nä…just det :=).
Skrivet
Ännu ett exempel på vilka idioter det finns!
I förra veckan kunde man i en artikel som jag länkade till läsa hur någon hade ”glömt” (yeah right….) en hund på ett tåg.
Och här har en, enligt mig, ännu större idiot dumpat hundvalpar rakt ut till ingenting…morr….
http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=319645
Skrivet
Om du vill sova ensam ….(hundinlägg)
Denna filt har jag haft sedan jag var en liten flicka….den är så mjuk och varm att jag numera får dela den med ännu en livsnjutare….
Ja, om du vill ha sängen för dig själv eller bara dela den med din respektive ska du inte köpa en vinthund i alla fall, det är en sak som är säker.
Kanske är det för att de är tämligen hårlösa och beniga och därför inte vill ligga på hårda golv (fast varför väljer de inte sin hundkorg/ bädd????) men vinthundar verkar helt besatta av att ligga i soffor och sängar.
Enligt en högst ovetenskaplig undersökning jag gjort bland andra vinthundsägare har samtliga utom en sina hundar sovande i sängen.
Även den som NU inte har hunden som sovkamrat HADE detta tidigare tills han insåg att nattsömnen var viktigare än att låta en whippet vandra upp och ner i sängen allt eftersom natten fortskred och mannen väcktes x antal gånger.
Och jag måste säga att jag till viss del förstår denne man även om jag själv inte hade haft hjärta att neka Soya en sovplats hos oss.
När jag hade mina greyhounds hade jag en 90-säng i vilken jag och hunden bokstavligen trängdes. Ofta gick hunden segrande ur kampen om största utrymmet och själv vaknade jag mer än en gång helt ledbruten.
Nu är ju en greyhound i storlek nästan som en mager kalv :=) men gudarna ska veta att även deras mindre upplaga, whippeten kan och TAR plats.
Redan första natten hos oss klargjorde Soya var hon ansåg att hennes sovplats skulle vara (dvs i vår säng) och det har tagit ganska lång tid för oss alla att inrätta oss i den nya ordningen så att ALLA, dvs inte bara den lilla snabbspringaren, ska kunna sova bekvämt.
Från början sträckte Soya ut sina ben allt vad hon kunde och höll emot med enorma krafter och maken och jag som redan har en något mindre säng än standard-diton (en 160-säng) låg ihopklämda som 2 sillar men nu har hon faktiskt lärt sig att sova vid våra fötter så att även vi får plats.
Någon gång väcks jag av ett häftigt flåsande om djuret har legat helt inpressad under vårt tunga täcke i många timmar och eftersom hon själv inte tycks vilja göra något åt saken får JAG befria hennes andningsvägar genom att lätta på täcket och sticka ut henne lilla huvud.
Jag kan också vakna till av att Soya vill flytta sig lite i sängen men precis som jag har läst att småbarnsföräldrar mer eller mindre kan halvsova och amma mitt i natten utan att bli klarvakna så är det knappt jag är medveten om att jag lyfter på täcket för att hon ska kunna förflytta sig.
Numera sover vi som sagt helt ok alla tre även om nästa säng UTAN DISKUSSION kommer att bli en större sådan :=).
Skrivet
Speciella annonser, del 15
Måtte ingen få den mindre goda (hmmmm….) idén:
”Nu kan jag ju SPARA pengar genom att göra jobbet SJÄLV”:
http://www.blocket.se/uppsala/Munstege_och_rasp_till_hast_25536149.htm?ca=23_11&w=3
Skrivet
Speciella annonser, del 14
Visste ni att detta fanns?
http://www.blocket.se/alvsborg/Reflex_spray_for_djur_25574868.htm?ca=23_11&w=3
Kanske skulle spruta ner mina båda ”svarta-som natten”-djur?
Skrivet
På blodigt allvar (varken hund eller hästinlägg)
Jag använder sällan bloggen som ”reklam” eller för att propagera för sådant som inte har med hundar och/ eller hästar att göra men idag vill jag göra en undantag.
Jag läste i förra veckan att man i Skåne hade fått ställa in flera planerade operationer på grund av blodbrist och sådant gör mig både ledsen och förbannad.
När man väl gick ut i media och vädjade till allmänheten fick man ett enormt gensvar vilket så klart är jättebra men några operationer hann ändå ställas in och det är ju dessutom själve f..n tycker jag att man måste gå ut och be om sådant som borde vara självklart.
Om jag ser till mig själv hade jag blivit förtvivlad om en operation jag hade inplanerad blev uppskjuten pga en sådan här, lätt avhjälpt, sak.
Redan att man ska opereras är väl för de flesta mer eller mindre ångestfyllt, och att sedan behöva ställa in operationen och vänta på en ny gör nog inte att man mår bättre.
Om till och med jag, en bekväm egoist, har orkat masa mig iväg till i dagsläget 40 blodgivningar (jag har alltså gett blod i ca 10 år) så finns det säkert många fler som skulle kunna göra en insats.
Och skyll inte på sprutskräck för är det någon som är rädd för just detta så är det undertecknad!
Ända sedan jag kan minnas har jag haft en panisk rädsla för sprutstick och jag minns (idag generat…) hur det gick till då jag fick min första p-spruta.
Det gjorde inte det minsta ont men jag hade arbetat upp en sådan skräck dessförinnan så när sprutan väl var given blev jag fullständigt och bokstavligt yr i huvudet.
”Du milde tid…hur ska jag komma ut ur rummet utan att låta bli att hålla mig i alla möblerna på väg ut” minns jag att jag tänkte.
Jag tyckte själv att jag överreagerade på det lilla sticket och ville inte visa något men som tur var såg sköterskan att jag var helt vit i huvudet och beordrade mig att sätta mig ner en stund.
Sedan dess har jag inte fått några svimmnings-attacker och även om den nål som används vid blodgivning är typ 10 gånger så tjock som den som används till p-sprutan så har jag alltså klarat av att ge blod i ett decennium.
Nej, det finns inget att skylla på om man kan ge blod (det är ju inte alla som uppfyller de regler som detta är förknippat med) och en dag är det kanske man själv som behöver det…så tänker jag och förhoppningsvis ännu fler efter att ni läst detta :=)!
Skrivet
Speciella annonser, del 13
Så bra när man får hästen att berätta ärligt om sig själv:
http://www.blocket.se/eslov/En_rav_bakom_orat_25498013.htm?ca=23_11&w=1
En lika ärlig hundägare (underbar bild förresten):
http://www.blocket.se/lund/Nisse_letar_efter_ett_nytt_hem_25555043.htm?ca=23_11&w=1
Senaste kommentarer