Skrivet

Dagens tävling

Kan knappt minnas när jag hade en så dålig känsla inne på banan som idag så detta blir en kort och sur rapport!

Hörde en ryttare som red ganska långt före mig kommentera underlaget inne på banan men tänkte att det inte alls såg ”konstigt” ut fast väl på plats kändes det som att jag red i kvicksand! Archie ”paddlade” runt i trav men det kändes som att vi stod stilla, väldigt tråkig känsla som jag inte vill tänka mer på.

Tack och lov kändes både framidningen och ”efterridningen” väldigt bra och jag brukar verkligen inte fortsätta att rida EFTER avslutad ritt inne på banan men nu ville jag inte åka hem med en sådan hemsk känsla i kroppen.

Tror vi hamnade bland de sista (detta var klas LA:3) men jag åkte hem innan klassen var slut.

BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!

Skrivet

Exempel på gård vi INTE vill ha :=)!

Blev faktiskt full i skratt när jag såg denna annons på Blocket!

http://www.blocket.se/horby/Fullt_beboligt_renoveringsobjekt___90__150_m__23300381.htm?ca=23_11&w=1

”Taket har sett sina bästa dagar” Jaaaa, det kan man ju verkligen säga *ASGARV*!!!!

Fast precis som jag hävdar att det finns en häst, hund, partner, whatever till ALLA så kommer säkert även detta objekt att lyckliggöra någon renoveringsfanatiker :=).

Skrivet

Veckans träning eller det blir inte alltid som man tänkt sig!

Eftersom det finns en mängd bloggar där skribenter på ungefär min (amatör)nivå i minsta detalj beskriver hur de lägger upp sina ridpass så har jag valt att avstå från denna, för mig sövande, sortens information till mina läsare.

Är det något särskilt ni undrar kring min ridning eller mina träningar/ tävlingar får ni gärna fråga och kommer säkert att få svar men spontant tycker jag att det är urtråkigt att både läsa och skriva om träningsupplägg på daglig basis eftersom det dels inte är något direkt avancerat jag och Archie ägnar oss åt och det framför allt är ett ganska likartat arbete som utförs under ganska långa tidsperioder. Det är ju knappast så att vi på måndagen ägnar oss åt skänkelvikningar medan vi till på lördagen har hunnit fram till seriebyten.

Nej, vill man ha snabba resultat ska man nog ägna sig åt annat än dressyr :=).

Hur som helst tänkte jag ändå berätta lite om veckans träning eftersom det var länge sedan jag ens nämnde vad vi ”pysslar med” och det dessutom blev en ovanligt händelserik kväll bortsett från själva ridningen.

Det hela började redan då jag skulle köra iväg till träningen eller rättare sagt på vägen dit. Från ingenstans uppstod plötsligt världens mega-kö av fordon på motorvägen mellan Malmö och Lund! Jag läste dagen därpå att 4 bilar varit inblandade i en krock, därav stoppet, men det visste jag som sagt inte då.

Jag, som är känd för att hellre komma ½ timme för tidigt än 1 minut för sent till allt som har med träningar och tävlingar att göra kände mig tämligen lugn eftersom jag hade ganska gott om tid tillgodo men när vi hade stått helt stilla i kön i typ 20 minuter började jag få lite panik.
Ringde till Ebba för att kolla om någon annan skulle rida efter mig och det var det typiskt nog. Fick säga som det var att jag inte hade en aning om när eller ens om jag skulle dyka upp!

Till och med tålmodige Archie som annars inte gör något väsen av sig började skrapa ganska mycket i släpet efter ett tag (han höll väl på att bli avgasförgiftad stackaren) och även Soya blev lite gnällig av att vi inte kom någon vart.

Långt om länge, dvs efter kanske 45 minuter, började trafiken äntligen att flyta på och då flög vi iväg till träningen.

Väl i sadeln var klockan 18.10 och träningen skulle ha börjat 18.00 så det var nog tur att jag varit ute i så god tid!

Efter en liten stunds ridning ville Ebba sitta upp och ”känna” på skänkelvikningarna och det överlät jag gärna åt henne. Bad henne även att rida lite öppnor och slutor och gärna kommentera både ”vad hon gjorde” och om det var något speciellt hon tyckte att Archie hade svårigheter med, försökte komma undan osv.

Jag är verkligen mycket glad att Ebba sitter upp då och då och tycker att det är oerhört nyttigt att se från marken hur hon arbetar hästen och hur han svarar på hennes ridning.

Som jag nämnt flera gånger har vi inga dressyrryttare på ridskolan och det blir därför så att det bara är jag som rider min egen häst. Och någon gång kan det faktiskt vara otroligt bra att få se någon som är skickligare rida och om inte annat bättre lära/ visa hästen det som man själv har svårt att ”få till”.

Efter ridpasset som såg mycket trevligt ut konstaterade både jag och Ebba att Archie går mycket bättre nu än för bara några månader sedan men att han dels behöver bli starkare i sitt högra bakben (vilket jag ser väldligt tydligt från marken och som förklarar varför han tex har svårare att flytta sig för höger skänkel) och dels behöver komma ännu mer inunder sig i galoppen. Så skänkelvikningar, skolor och stärkande galopparbete står på schemat framöver, tillsammans med allt annat jag tränar på som ingår i mina LA-program.

Innan vi körde hem hade jag avtalat med en tjej som hade annons på sina läderridstövlar på Blocket att vi skulle träffas på en bensinstation i närheten av Viderup där Ebba håller till.

Jag vet inte hur många superba saker jag köpt på annons genom åren (kan verkligen rekommenderas) men just idag var turen inte med mig. Stövlarna var superfina med tyvärr för höga i skaften så jag kunde varken böja benen eller ens gå i dom :=). Och även om skaften sjunker efter ett tag så var dessa så höga att det nog skulle ta år innan vi kom till det stadiet och så länge hade jag inte orkat plågas med skavsår i knävecken :=).

Hemma i stallet stod jag och duschade Archie då Corre (flitig bloggläsare och ägare till Archies flickvän Searching Shadows) ringde. Jag är så vad vid att bara prata med maken på mobilen (jag skickar desto fler sms till alla andra) att när vi avslutade samtalet så sa jag automatiskt ”PUSS” till Corre!!!!

Insåg vad jag sagt först då orden redan lämnat munnen och tänkte att Corre nog skulle tro att jag blivit rent knäpp :=). Men när jag stötte på henne lite senare hade hon inte ens hört min pinsamma avskedshälsning och således inte reflekterat över den :=)!

Skrivet

Vissa är nog mycket glada idag (om budgivning)

Kort rapport från budgivningsdramat gällande den gård jag och maken ville köpa:

Trots att maken och jag hoppade av budgivningen redan i onsdags får jag fortfarande sms med rapporter om hur budgivningen framskrider.

Tydligen har en annan familj blandat sig i leken efter att ha fått sitt lönelöfte på banken förnyat och budet är i skrivande stund uppe i 4.430.000. Eftersom lägsta höjning av budet är 35.000 måste man således bjuda minst 4.465.000 för att ha någon chans.

Det ska bli mycket intressant att se hur mycket slutsumman landar på, jag trodde inte ens i min vildaste fantasi att priset skulle stiga så här pass.

Familjen som säljer måste ju vara lamslagna av lycka tänker jag. De sålde gården redan i maj/ juni för 3,6 miljoner men köparen kunde slutligen inte fullfölja affären.

Nu, bara några månader senare, får de plötsligt över 800.000 mer för samma gård!

Ja, det är bara att gratulera de med sådan tur och hoppas att man själv får lite av den varan (turen alltså) snart.

Skrivet

Har longering oförtjänt dåligt rykte?

Som svar på frågan i rubriken skulle jag nog vilja svara: JA!

Jag tycker ofta att man som ”gemene ryttare” betraktar longering som främst ett sätt att snabbt och tämligen kravlöst rasta av en häst som man inte har tid att rida. Typ…

Och visst går det oftast snabbare att longera än att rida, i alla fall om man bara tränsar hästen och hakar i en longeringslina och sedan ”sätter igång”.

Jag tycker att det är synd att det oftast är så jag ser longering användas och att jag dessutom sällan ser hästen komma till ett riktigt arbete när den longeras. Detta i sin tur beror på att den som longerar inte spänner in hästen utan låter den springa ”vind för våg”, oftast i ett övertempo och med sänkt rygg och huvudet rakt upp i skyn ibland ackompanjerat med diverse bakutsparkar, ruscher osv. I min värld är detta enbart ett sätt att utsätta hästen för en ökad skaderisk än om man skulle suttit på och ridit kontrollerat och jag har svårt att förstå syftet med sådan ”motion” (läs: avrastning).

Man kan faktiskt göra mycket arbete med hjälp av longering och både samla hästen, flytta den sidvärts, öva ökningar och minskningar, avbrott och igångsättningar osv.

Själv longerar jag sedan en tid tillbaka en gång i veckan och har då valt att inrikta mig på att försöka stärka och förbättra galoppen. Archie behöver komma mer in-under sig med bakbenen och skjuta ifrån bättre utan att bli lång och jag tycker att jag med longeringen kan uppnå detta. Dels kan jag se hur hela hans kropp och alla benen rör sig och dels kan jag påverka bakbenen genom att driva på med pisken samtidigt som Archie slipper tyngd på ryggen. Jag gör rejäla ökningar varvat med väldigt samlad galopp på små volter och tycker att jag ser resultat av detta arbete.

Det finns ryttare/ hästägare som trots att de har ridit/ haft egen häst i mer än 10 år inte kan tömköra och detta i sig kan man ju tycka mycket om eftersom jag anser att det är en del av en ryttares utbildning och kompetens som faktiskt inte är särskilt svår att förvärva men som man kan ha stor nytta av.Men om man nu av olika anledningar (kordinationssvårigheter- svårigheter att hantera 2 longeringslinor samtidigt verkar vara den stora stötestenen) inte kan/ vill tömköra borde man i alla fall lära sig att longera en häst ordentligt inspänd och därigenom få longeringen att göra mer nytta än som en ren avrastning.

Bortsett från att det är bra att kunna longera om man tex har ont i ryggen eller av andra anledningar har svårt att sitta i en sadel så har man ju, då man longerar möjlighet att studera hur hästen rör sig och man har också verkligen möjlighet att påverka dess bjudning utan något på ryggen som stör.

Longering är avslutningsvis också en form av ledarskapträning vilket blir väldigt tydligt då man ser hur en del hästar ”bär sig åt” när ägaren ska försöka att longera :=)!

Skrivet

Som utlovat: NEEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!

Jag lovade ju er bloggläsare att rapportera om hur det gick med budgivningen på gården vi var och tittade på förra fredagen och tyvärr gick det inte alls som ni kan förstå av rubriken.

Budgivningen satte igång direkt efter visningen och redan i tisdags eftermiddag anade jag att vi skulle gå förlorande ur striden.

Utgångspriset var satt till 3.595.000 vilket jag och maken tyckte var väl lågt och vi bestämde oss tämligen omgående för att bjuda upp till 4. 200.000 även om jag ska vara ärlig och säga att jag inte ens i min vildaste fantasi trodde att priset skulle stiga så mycket.

Men det gjorde det alltså tyvärr och tråkigt nog enbart pga att en enda familj bjöd emot oss. Hade vi ”slagits” mot flera familjer (om vårt eget hus var 8 hushåll som fajtades på den tiden det begav sig) hade det på något sätt känts bättre faktiskt men när en enda familj ökade gårdens pris med över 600.000 valde vi att stå fast vid vårt beslut och hoppa av budgivningen då den andra familjen la budet 4.220.000.

Vi är så klart jättebesvikna och just nu känns det som att vi aldrig kommer att hitta en lika passande gård och framför allt inte till en köpesumma vi kan leva med.

Som någon på bloggen helt riktigt kommenterade för någon månad sedan så är maken och jag kräsna och kan definitivt inte tänka oss att bo varken var eller hur som helst särskilt inte då vårt eget hus är i yppersta skick. Vem vill flytta till något sämre liksom?

Just den gård vi nu ”förlorat” uppfyllde i princip alla våra krav, det skulle väl vara poolen då som kändes som lite ”overkill” och som vi helst hade velat slippa pga underhåll och kostnader.

Tyvärr finns det inte ett så stort utbud av gårdar i vår prisklass, antingen är det superfina gårdar som kostar över 5-6 miljoner eller så är det i våra ögon ”ruckel” som kostar under 2 miljoner och som kräver både omfattande renoveringar och långa arbetsresor vilket jag inte är intresserad av ur varken tids eller kostnadsaspekt.

Både maken och jag har ”tummen mitt i näven” så några renoveringsobjekt är inte intressanta då min erfarenhet är att de hantverkare man anlitar aldrig slutför arbetet inom överenskommen tid eller till utlovat pris. Och varken arbetskraft eller material är ju för den delen gratis så även ett från början billigt hus kan ganska snabbt kosta mer än vad man räknat med från början.

Jag är måhända för negativ när det gäller det här med hantverkare men har läst för många skräckhistorier om folk som känt sig grundlurade både när de renoverat och byggt nytt och att hålla på med sådant kostsamt och segdraget tjafs är verkligen ingenting för mig som vill kunna flytta in i ett hus och känna mig nöjd direkt.

Dessutom får jag väl säga att nästan inga av min och makens förhållandevis små förbättringar och renoveringar av vårt hus gått helt smärtfritt, det har i 9 fall av 10 antingen varit så att hantverkare inte kommit i utsatt tid eller att det blivit något krångel med pris eller leveranser på beställda varor.

Men vi ger så klart inte upp även om vi är både stukade och faktiskt helt utmattade just nu, budgivningen pågick i bara lite mer än 2 dagar men anspänningen har ändå tröttat ut oss enormt.

Vårt eget hus hann visas för ett fåtal spekulanter men vi har så klart informerat dom om att vi varken kan säga när eller ens om vi kommer att sälja det. Suck!!!!!!!!!!

Skrivet

Jag och maken- whippetägare i minoritet!

På tävlingen i lördags stötte jag otroligt nog på en annan whippetägare (otroligt eftersom man så sällan ser whippets annat än på vinthundsevenemang) och vi kom att prata om det här med att nästan ingen som har en whippet bara har en (denna person hade två).

Senare på samma tävling mötte jag en medtävlare som kommenterade att hennes mamma har 6 whippets!

Detta fick mig att fundera över VARFÖR just vinthundsägare nästan alltid har flera hundar?

Av de jag känner som har whippets är maken och jag mer eller mindre en minorietet med bara en hund, de flesta har två och vissa till och med tre och flera.

Om jag ser på ägare av andra raser så tycker jag att det är väldigt ovanligt att någon har 2 labradorer, 2 schäfrar eller 2 pudlar. Man ”nöjer” sig med en hund. Så varför just vinthundsägare prompt måste har fler kan man ju undra?

Min egen teori är att dessa hundar är så underbara att man vill njuta ÄNNU mer genom att fördubbla ägandet eller vad tror ni?

Skrivet

Hemliga dressyrdomare!

Sist jag tävlade frågade en medtävlande mig om inte jag också tyckte att man borde ange vem som dömer de olika klasserna redan i propositionen till en tävling.

Medtävlanden menade att det är precis så det går till på hundutställningar och hon kunde inte förstå varför man inte gör likadant när det gäller hästar.

Jag vet att jag på samma fråga för länge sedan fick svaret av en tävlingsarrangör att man inte alltid visste vem som skulle döma när man publicerar propositionen men det tycker jag låter som en dålig ursäkt faktiskt. Den som inte i god tid bokar domare till sina tävlingar riskerar att stå helt utan när det väl är dags så jag undrar verkligen hur många som vågar sig på sådan gambling? Att en domare därefter ändå kan bli sjuk eller blir utbytt av andra orsaker må ju vara hänt men jag tror säkert att man hade kunnat publicera namnen om man hade velat.

Kristianstad ridklubb har namngivit domare i propositionerna i massor av år; hur kan de klara något som uppenbarligen inte andra kan (läs: vill)?

Nu spelar det för min egen del ingen större roll vem som dömer eftersom jag dels tävlar så ofta och dels inte har någon ”hatdomare” som jag försöker undvika.

Värre var det då jag tävlade med Heron och Décima vilka en viss domare ALLTID dömde ner ohyggligt (tyckte jag i alla fall) och hon dömde ganska mycket på den tiden. Denna domare har jag inte sett på år och dar så nu bryr jag mig som sagt inte nämnvärt men eftersom jag vet att önskemål om ”domarpublicering” faktiskt finns bland ryttarna undrar jag än en gång varför man inte kan fixa till något till synes så enkelt?

Skrivet

Veckan som gått

Veckorna bara rusar iväg och jag har nu redan avverkat den tredje veckan efter semestern. Lite skrämmande känns det allt och jag märker att jag för varje år blir mer och mer förvånad över hur mycket äldre både människor och djur har blivit utan att jag har ”hängt med”.

Ofta om jag inte har sett tex något barn/ ungdom som brukat rida på ridskolan på något år kan jag tänka:

”Stina måste nog vara 15 år vid det här laget”. Och så visar det sig att Stina läser på högskola, har heltidsjobb eller har hunnit få barn. Typ…

Det i särklass med spännande som har hänt under veckan är att jag och maken var på gårdsvisningen jag skrev om förra ”Veckan som gått”-inlägg och otroligt och trevligt nog var vi båda rörande överens om att vi gärna köper detta objekt. Annars har det varit lite si och så med samstämmigheten när vi tittat på andra gårdar och när man gör sitt livs största affär (rent ekonomiskt i alla fall ) MÅSTE man verkligen vara 100 % överens anser jag.

Huruvida maken gillar en tröja jag köpt eller en maträtt jag lagat är mer eller mindre egalt, eller något man lätt kommer över i alla fall men man kan knappast köpa en gård för flera miljoner om någon av oss har betänkligheter.

Det som händer nu vad gäller gården är att en budgivning är påbörjad och ska vara avslutad senast 15.00 på fredag.

Så klockan 15.30 kan ni hålla utkik efter rubriken ”JAAAAAAAAAA” eller ”NEEEEEEEEEJ” på bloggen så vet ni hur det har gått.

Jag har redan bestämt med Sally att det är bättre att jag håller lektion med henne på lördagen än på fredag eftermiddag för om vi förlorar budgivningen lär jag inte vara en trevlig och positiv lärare utan snarare en ledsen och nedstämd dito.

Jag tycker varken om att vänta eller att inte veta hur saker och ting ska utveckla sig så jag har verkligen en gastkramande tid framför mig. Som jag redan nämnt så har jag dessutom, dum som jag är, redan gjort upp tusen planer kring NÄR vi flyttar till gården och glömt att det snarare handlar om IFALL vi flyttar. Ja, ja…blir det ingen affär så har det i alla fall varit otroligt roligt att drömma.

I dag återupptog jag och Lena våra söndagsuteritter och även om de alltid brukar vara trevliga så var dagens en sådan där ridtur där i varje fall jag uppfylldes av en total lyckokänsla och jag sa också uppfodrande till Lena: ”kom ihåg den här känslan!”. Det säger jag vid enstaka tillfällen då allting verkligen är 100 % perfekt och hon vet jag vad menar och brukar hålla med :=).
Idag var det ett sådant underbart varmt väder, inga insekter i luften, Archie gick som ett klocka på sitt hack och tja…allting var helt enkelt härligt :=).

Annars har veckan varit ungefär som de flesta andra med Ebba-träning för Archies del och en LC-träning i Sjöbo för Soya. Själv har jag tränat mitt ponnybarn Sally samt lasttränat en numera mycket beskedlig häst som insett var skåpet ska stå eller snarare att han, dvs hästen ska stå, om inte i ett skåp så i alla fall i ett släp!