Skrivet

Film och bilder från gårdagens tävling

Ett stort tack till Lina för nedanstående material!

En typisk ”Birgitta-grej”: jag ”passar på” och visar Archie en riktig vattengrav, något han aldrig har sett förut (vattenmatta hoppar han lekande lätt sedan 3 års ålder). Så gör jag ofta när jag får chansen, även om det skulle vara på en tävlingsplats, jag visar sådant som jag tänker kan vara bra att ha sett för framtiden :=).

Framridning till LA:n. Jag tror att det är en skänkelvikning jag försöker åstadkomma. Synd med den uppdragna skänkeln, ett inte helt ovanligt ”Birgitta-fel”.

Ännu en framridningsbild.

En ”häftig” nordsvensk travare som jag sett på andra tävlingar också. Hästen heter ”Bork-Olle” och har gjort några starter på (trav)banan enligt ägaren.

Bork-Olle igen.

Nu har vi ridit klart och ska strax köra hem.
 
Film med lite varierande ljus och skärpa från LA:4 finns att beskåda på:
 

Skrivet

Veckan som gått

Mycket glädjande så hade jag över 500 läsningar på bloggen under veckan och totalt visar räkneverket nu över 10.000 läsningar sedan jag installerade det i januari. Jätteroligt att så många läser! Tack alla!

Vädermässigt så slog kylan till i slutet av veckan och bottennoteringen var i söndags morse då det bara var 6 grader när jag körde till stallet 06.00.

Jag har hoppats på en varm och solig höst, brittsommar kallas det väl, men hittills ser det dåligt ut. Ena dagen då Lena och jag red ut fick vi rida i ösregn och den andra dagen blåste det rejält.

Arch blev helklippt i veckan och det var jätteskönt att ha det gjort. Inte för att han egentligen blir speciellt långhårig, tvärtom, men han är TÄT-hårig och pälsen släpper inte igenom någonting (= svettas mycket). Nu är han åter jättemörkbrun (”svart” tycker de flesta) och mycket vacker.

Nästa vecka är det den lilles tur att snaggas. Hans päls är, som den ponny han är, redan mycket längre än vad Archies någonsin skulle bli.

I veckan blev jag också påmind om hur snabbt man kan gå från att vara en nöjd och obekymrad hästägare till en ledsen och bekymrad dito.

En privatponny gick ut i hagen pigg och fräsch och kom in några timmar senare superhalt. ”Tack och lov” (får man väl ändå säga i detta sammanhang) så var det ”bara” en hovböld vilket väl är det man helst önskar sig (men minst ofta får) om man nu måste stå med en halt häst. Värre hade det ju varit om hästen tex hade vrickat sig eller fått någon senskada.

Även en lektionshäst kom in vrålhalt från hagen; den har en stor vätskefylld ”påse” runt det ena bak-knät och inget vet vad som drabbat den. Teorin är att det är någon form av sår.

Båda hästarna har gått ensamma i hagen och jag är verkligen benägen att hålla med den veterinär som jag anlitat ett par gånger till Décima, Per Spångfors, då han på sin hemsida skriver att det flesta skador som hästar ådrar sig INTE är ridrelaterade utan händer när vi INTE sitter på deras ryggar.

Det ska mycket till för att man med ”normal” ridning ska rida en vuxen häst halt. Visst; rider man på usla underlag och sitter och snurrar femtioelva gånger på en åttametersvolt under ett ridapss som varar i 1½ timme dag ut och dag in så lär man få en försliten häst om man har otur men hur många rider så?

Själv red jag mer ogenomtänkt och säkert inte alltid så ”nyttigt” i ungdomligt oförstånd….förlåt Heron….men man blir ju tack och lov klokare med åren (och med antal hästar man ”sliter ut” på vägen kanske?).

Under kommande vecka hoppas jag på en bra träning för Birgitta och ett fysioterapeutbesök som ska revolutionera min ridning , ha ha. På tal om det så lovar jag att rapportera effekterna av behandlingen men jag vill vänta ytterligare en tid innan jag avger den slutgiltiga bedömningen.

En skoning står också på schemat för veckan.

Förhoppningsvis får jag lite nytagna kort från Lina som ni kan få ta del av och om inte annat så har jag lovat Ann att försöka finna några ridbilder på mig själv där jag ser verkligt….GALEN…ut, ha ha! Så det har ni att se fram emot!

Skrivet

Dagens tävling

Den enda av 25 bilder tagna med min mans kamera som öht går att visa. Övriga 24 bilder ser ut att föreställa ett flyende ande-väsen, de är extremt suddiga. Tack och lov hade Lina även med sig SIN kamera så förhoppningsvis får ni se annat än bakdelen på Archie om några dagar.

Idag åkte jag och Arch till Vellinge hästsportförening, en av de klubbar som ligger närmast vår (max 15 minuters körväg) och som satsar stort på tävlingsverksamhet. SM i hoppning hölls hos just Vellinge för bara några veckor sedan.

Anläggningen är som sig bör mycket välskött och med TRE ridhus så det finns gott om ridutrymme.

För ovanlighetens skull hade jag min ena hästskötare Lina med mig och även om jag klarar mig utmärkt på egen hand så var det ändå jätteskönt att ha både en hjälpande hand och lite sällskap i bilen. Lina tog även lite kort som jag kommer att publicera så fort jag får dom av henne.

Jag red LB:2 och LA:4, detta var debut i den sistnämnda klassen.

LB:n var väl inte mycket att skriva hem om, en helt acceptabel ritt utan några ”highlights” och vi blev 4:a av 4 placerade, 1 poäng från 3:an (sorry Fido, jag kollade aldrig vad vinnaren hade för procent, själv hade jag 64).

Fick jättefina priser; det märks att detta är en tävlingsklubb som ”satsar”. Dels fick jag ett 4-pack fleecelindor, ett par ridstrumpor och en handkräm och dels en kartong Toffi-fee till mig själv och ett äpple till Arch.
Vinnaren fick ett täcke, 2:an ett ländtäcke och 3:an ett schabrak.

LA:4-debuten var mer än godkänd tycker jag. Fick betyg 6 på båda skänkelvikningarna, en 7: a på den ena bakdelsvändningen och en 4:a på den andra. I den ena förvända galoppen fick jag ett AVBROTT (!!!…vad är detta….sådant händer aldrig MIG :=)) så där blev betyget 4. Summa summarum 61% och jag TROR inte att vi var alltför många poäng/ ekipage från placering (jag åkte innan klassen var slut).

Lite typiskt är det att det inte finns fler LA:4 klasser att rida på lokala tävlingar i mina ”krokar” och jag löser varken regional licens eller åker långväga när det bara återstår 2 månader på säsongen.

När vi inte var färdiga för denna nivån fanns det rätt många tillfällen att rida LA: 4 lokalt men nu är det som sagt slut för i år.

Jag har en stark känsla av att detta program kommer att passa oss PERFEKT när vi har fått ridit det ett par gånger och fått bättre rutin. Programmet, tycker jag, är väldigt lämpligt för ryttare av min sort; vi som inte har några super-gångartshästar men vars ridning kännetecknas av precision och lydnad. Programmet måste verkligen RIDAS, det händer ”grejer” hela tiden och man kan inte bara segla omkring och visa flotta gångarter. Precis som det ska vara tycker jag :=).

Skrivet

Jag betalar- jag bestämmer

För många, många år sedan myntade jag ett uttryck som vi använde ibland och skämtsamt på den hästsida där jag började ”hänga” för över 10 år sedan, nuvarande Ryttarfiket (http://www.ryttarfiket.se/).

Jag brukade nämligen ”säga” till Heron att den som betalar stallhyran bestämmer, dvs att så länge han inte bidrog med något så var det jag som var boss och bestämde var/ hur vi skulle rida osv.

Så ”den som betalar bestämmer” blev lite av ett begrepp :=).

Nu har jag bestämt att samma sak ska gälla MIN blogg; den är just MIN och det ska således vara JAG som bestämmer vad som ska publiceras.

Jag har hittills varit väldigt snäll om jag får säga det själv och har svarat på VARTENDA inlägg/fråga som kommit in till bloggen även om jag en del av gångerna fått en mycket stark känsla av att frågor/ kommentarer gjorts på ett allt annat än lika snällt sätt (vilket också andra läsare påpekat för mig).

Jag har börjat känna mig FÖR begränsad; att jag måste börja väga mina ord på våg för att det inte ska bli medvetna misstolkningar och därigenom påhopp.

Jag har alltid AVGUDAT mina hästar och mer eller mindre burit fram dom på mina armar; gjort ALLT och lite till ibland för att de skulle ha det bra.
Alla som känner mig skulle nog vittna om en enorm kärlek och omsorg om både Archie och föregående djur.

Att få en massa insinuanta påhopp om min användning av sporrar och spö, om Archies brist på sommarvila, att han nu fått ett litet märke av min ena sporre osv osv har känts tråkigt och onödigt men visst- det får man kanske ”tåla” om man har en blogg har vissa tänkt, så även jag till en början.

Men: bloggen skriver jag endast för att jag tycker att det är roligt, inte i något vinstsyfte eller av andra skäl. Jag har aldrig utgett mig för att vara en allvetande och felfri proffsryttare utan har velat ge MIN syn på olika företeelser och berätta om saker som jag upplevt, väldigt utlämnande många gånger.

Hade jag velat verka som superproffset Allan hade jag INTE berättat om alla misstag och klantigheter jag gjort men det har jag valt att göra just för att läsarna ska förstå att saker och ting inte alltid blir som man tänkt, att man kan göra fel trots att man vill väl osv.

För att bibehålla glädjen i skrivandet och så länge jag har något att skriva OM har jag efter att ha funderat väldigt länge bestämt mig för att i fortsättningen censurera eller rent av IGNORERA inlägg/ frågor som JAG (allsmäktig domare i detta fallet) finner opassande.

Så får ni inga svar på era frågor eller kommentarer i fortsättningen så vet ni att det beror på er ton eller på att det ni författat på annat sätt anses som ”olämpligt” av MIG.

Skrivet

Fråga från läsare: hur hinner jag blogga? + ank-uppdatering

Faktiskt mer än en läsare har jag frågat mig hur jag HINNER blogga dagligen.

Tja…att hinna är verkligen inget problem då jag alltid haft otroligt lätt för att skriva och därför gör detta mycket snabbt. Att däremot HITTA PÅ ämnen att skriva om blir svårare och svårare så vi får väl se hur länge jag har något att berätta för Er.

Ibland när jag tex jobbar på crosstrainern på gymmet kan jag komma på något uppslag och för att då inte glömma det brukar jag skicka ett sms till mig själv för att bli påmind :=).

På tal om ”lätt för att skriva” kan jag ju avslöja att jag under min gymnasietid hade mycket lösa planer på att söka in på journalisthögskolan men eftersom denna utbildning bara fanns i Stockholm och Göteborg och jag var extremt ”Malmö-bunden” så blev det inget av med detta.

Härom veckan kom jag mer eller mindre av en slump kom in på Pernilla Wahlgrens blogg. Och där kan man (JAG) verkligen undra hur HON hinner blogga! Att hon har en mängd saker att skriva om råder det ju inga tvivel om men hur hon finner tiden att sitta och skriva ner allt, ta en massa foton samt även svara på en massa frågor från sina läsare….ja, det undrar i alla fall jag! Jag skulle kanske skriva och fråga henne :=)?

Över till något helt annat:

Några av er har kanske följt min väg från att irritera mig på myskankan i Yddinge som höll på att kvacka sönder mina öron till att fästa mig ganska mycket vid henne.

För någon vecka sedan fick jag veta att ankan försvunnit mer eller mindre i samband med att VI flyttade hem hästarna till ridskolan och det kändes ju lite piiiinsamt eftersom jag hade skojat om att kidnappa henne så att hon fick bo hos Archie. Ankan har funnits på gården i flera år men nu trodde stallägarna att räven tagit henne.

Igår träffade jag dock en av stallägarna och fick det glada beskedet att ankan återfunnits helskinnad i en närliggande damm (där är hon ibland).

Jag skojade och sa att till nästa år kommer jag inte att nöja mig med kravet att Archie och Birk ska ha en egen mega-gräshage som var vårt ursprungliga krav för att flytta dit hästarna över sommaren för 2 år sedan. Nu kommer jag dessutom att kräva att Ankis ska vara på plats!

Och skulle ankan verkligen bli uppäten av räven får de väl skaffa en stand-in och försöka träna upp henne så att jag inte ska märka någon skillnad. Så gjorde min man när hans dotters undulat dog då dottern bara var något år gammal. Min man gick helt enkelt och köpte en exakt likadan fågel och eftersom dottern var så liten märkte hon ingen skillnad :=).

Skrivet

Klippning med tillbakablickar

Idag ”gav jag upp” och klippte Archie.

Jag brukar försöka att vänta med den första klippningen så länge det går; helst till min födelsedag/ namnsdag/ bröllopsdag (dvs 7 oktober); klipper man för tidigt innan pälsen är ordentligt ”satt” så får man klippa om väldigt snabbt igen.

Men nu orkade jag alltså inte längre och drog fram min lilla (läs: STORA) klippmaskin.

Förresten undrar jag när/ om någonsin myten om att man kan skjuta upp pälssättningen genom att täcka hästen ska försvinna?

Till och med i senaste numret av Ridsport stod att läsa att man INTE kan påverka pälssättningen annat än genom mängden LJUS-timmar om dygnet, ändå tror vissa att det hjälper att bylta på hästen täcke.

I vårt stall står ett fåtal hästar med täcken, detta trots en utetemperatur dagtid på uppemot 20 grader och en säkerligen minst lika hög temperatur inne i stallet nattetid pga dålig ventilation. Suck…..

Archie var hela förra veckan svettigare, flåsigare och segare att rida än vanligt och min första oroliga tanke var att han kanske höll på att bli sjuk men när jag ”kände efter” så insåg jag att även JAG var dyngsur av svett vid minsta ansträngning i stallet.

Vädret har inte varit supervarmt men däremot kvavt och det har påverkat oss båda.

Klippningen idag tog knappt 45 minuter, då klippte jag allt, även huvudet men inte benen.

Och nu har jag en ”svart” häst igen! Jag gillade inte precis de gul-blacka nyanser Archie fick i delar av pälsen i somras men nu är han tjusig igen.

Fast redan på tävlingen i söndags var det en medtävlande som försynt undrade om Archie ”räknades som svart eller mörkbrun” (mörkbrun så klart).

Archie skulle verkligen kunna ställa upp som modell för hur man klipper en häst, han står som en STATY och rubbar sig inte en milimeter oavsett var på kroppen saxen drar fram.

Annars tycker jag att många hästar reagerar i vart fall när man klipper kring öronen. ”Utblåset” från min sax är ganska kraftigt och detta tillsammans med det höga ljudet och vibrationerna brukar göra att de flesta hästarna reagerar mer eller mindre.

Till och med den lille (Birk) ojade sig förra året, i alla fall tills jag virade på en brems på honom.

När jag skriver om Archie, mitt praktexemplar att klippa, kommer jag att tänka på ett annat praktexemplar, dvs världens DUMMASTE häst att klippa:

I yngre dagar hade jag hästklippning som ett lönande extraknäck och jag åkte runt och klippte allt på 4 ben, även hästar som hade rykte om sig att vara lite ”dumma” (hmmm…).

Idag skakar jag på huvudet åt min dumdristighet och är tacksam över att jag inte behöver pengar så att att jag ens behöver klippa de snällaste djur.

Hur som helst så skulle jag alltså klippa en häst som en annan ”klippare” hade misslyckats med; det sades att klipparen numera gick på kryckor….

Men jag skulle inte behöva vara orolig; man hade hyrt in sig hos en veterinär som hade en tvångs-spilta och där skulle hästen sederas till oigenkännlighet.

Väl på plats och när jag började klippa kunde jag konstatera att hästen, i sin tvångsspilta, stod lugnt. Den hade fått domosedan och hade bremsar i både mule och ena örat.

Jag hade klippt nästan hela hästen och stod snett bakom och klippte ena låret då hästen ”out of nowhere” sparkade till mig så att jag föll omkull på betonggolvet och tappade klippmaskinen i fallet. Jag landade på min ena hand så att den guldring jag bar på ena fingret blev böjd! I övrigt fick JAG inga direkta skador men klippmaskinens skär (dvs några av ”tänderna”) bröts itu.

Jag minns inte om jag hade extra-skär eller om det gick att klippa färdigt med de massakrerade skären men det jag mycket väl minns var att NYA skär på den tiden (detta är säkert 10 år sedan om inte mer) kostade 550:– medan jag som ”plåster på såren” fick 100:– extra av hästens ägare.

Idag skulle jag:

a) aldrig klippa en sådan ”idiot”

b) i förväg försäkra mig om att ALLT skulle ersättas till 100% vid eventuell skada.

Så den klippningen gick verkligen på ”blås-kontot”, jag fick mindre betalt än vad de nya skären kostade mig!

För er som inte läst bloggen så länge och vill läsa fler lustifikationer vad gäller klippmaskiner kan jag rekommendera inlägget: ”Tillbakablickar: hur det gick till när jag köpte min klippmaskin” från den 7 mars :=)!

Skrivet

Dagens träning

Dagens träning ägnades mycket åt lösgörande arbete i olika former.

Jag travade och galopperade på stora volter, i väldigt låg form och kontrollerade att Archie ”följde med” (gick att ställa och böja) lätt åt både höger och vänster. Jag fick också flytta honom för innerskänkeln i dessa volter.

Detta arbete ägnar jag själv lite tid åt vid varje dressyrpass, dvs kollar av att jag kan rida hästen lång och låg, att han följer med lätt, att han svarar för hjälperna både framåt och sidvärts.

Jag fick göra 4 galoppombyten och båda bytena från höger till vänster var KLOCKRENA och på hjälperna, OBS OBS OBS…jag red UTAN sporrar (pga ett lite skav som jag inte vill riskera att göra större) och använde inte spö så det var verkligen en oerhörd förbättring. Birgitta verkade inte förstå vilken världs-sensation dessa klockrena byten var för mig….typiskt henne att bara tycka ”ja, men så SKA det ju vara” ha ha! Själv var jag överlycklig!

De två bytena från vänster till höger föregicks av ett travsteg emellan men även detta är en förbättring då de i övrigt var ”odramatiska” och utan det vanligen förekommande försöket att göra en liten bakutspark eller göra andra ”krängningar” med baken.

En övning jag inte gjort förut men som jag gillade var att galoppera som om ridhuset var 40 meter långt men bara ca 8 meter BRETT.

Dvs jag fick vända som om jag skulle vända rätt upp fast så tidigt jag kunde, sedan galoppera innanför medellinjen ner och därefter vända tillbaka ut på spåret (hoppas ni fattar).

Genom att rida så pass nära långsidan (innanför medellinjen) så var jag tvungen att verkligen försöka sätta Archie på bakbenen så att han kunde vända tillbaka på spåret utan att bryta av till trav. Övningen är också bra för att kontrollera rakriktningen så att man inte vinglar hit och dit.

Eftersom tanken är att vi ska göra LA:4 debut på söndag fick jag även göra några bakdelsvändningar och de var enligt Birgitta ”godkända” (dvs kändes BRA :=)).

Jag pratade lite med Birgitta om fysioterapeutens besök i förra veckan och hon tyckte att jag även skulle försöka att massera honom på egen hand samt att klättra ute i skritt för att mjuka upp bakdelen. Klättring ägnar jag mig redan åt, däremot har jag hittills inte prioriterat massage vilket jag nu kommer att göra.

Skrivet

Veckan som gått

Under den gångna veckan har det känts lite som att det varken blivit ”hackat eller malet”.

Fysioterapeuten behandlade Archie på tisdagen och därefter blev det inte mycket ridet. Ordinationen var ju att ”jogga” i 2 dagar och sedan var vårt stora ridhus reserverat hela fredagen pga en trav-auktion och jag ville inte börja jobba Archie i det lilla ridhuset som är knappa 20 x 40 meter (kanske 18 x 36 meter om jag ska gissa).

Så jag har inte ridit som vanligt vilket stör vane-människan i mig men så blir det ju ibland.

Eftersom det varit travderby har vi inte heller fått lov att släppa ut våra hästar under 3 dagar, hagarna används under denna tid som parkering…eller…det är det som är MENINGEN i alla fall.
Men de senaste…typ 10 åren har knappt en enda bil parkerat i våra 8 hagar så hagarna står ändå tomma medan vi har strikta förhållningsorder om utsläppsförbud. Otroligt frustrerande! Men men….det är bara 1 gång om året så det är bara att bita ihop…

Lite omväxling fick vi i alla fall genom tävlingen hos Skurupbygdens hästsportförening och Archie skötte sig som vanligt jättebra.

Vad gäller eventuella resultat från fysioterapeut-behandlingen vill jag avvakta med att uttala mig ytterligare några dagar. Jag har som sagt knappt ridit och att jag INBILLAR mig att högerbenet vilas mycket mindre på stallgången nu kan vara just….INBILLNING.

Som fysioterapeuten själv sa så finns det ju ingen placeboeffekt hos HÄSTEN, däremot kan man som ryttare/ ägare inbilla sig allt möjligt bara för att man så gärna VILL.

Tack och lov har jag ju argus-ögat tränar-Birgitta som snabbt och lätt kommer att ta ner mig på jorden om jag påstår att underverk har inträffat men att så inte är fallet :=)!

Skrivet

Kort tävlingsrapport (det rimmar)

Idag åkte jag och Archie till Skurupbygdens hästsportförening, en klubb som tydligen inte har någon egen anläggning utan hyser in sig hos andra.

Idag ägde tävlingen rum på Skönabäcks säteri utanför Skurup, med ett nybyggt ridhus som framridning och en utebana utanför där vi tävlade.

Som estet njöt jag verkligen; ett mer tilltalande ridhus har jag sällan sett, mycket vackert och med en perfekt botten dessutom. Även utebanans underlag var utmärkt.

När jag red LB:3-programmet försökte jag att tänka på det som jag fick kritik på första gången jag red detta program; domaren tyckte då att Archie hängde lite i handen/ blev tung framtill (som ”ursäkt” kan jag säga att vi red i hällande ösregn och på en vattenfylld bana).

Nu gjorde jag fina övergångar och hela ritten kändes överhuvudtaget mycket bra.

När jag kom in på banan höll jag dock på att få en CHOCK; min iskalla dressyr-MASKIN som jag har skrutit om inte tittar på något (sådant är livsfarligt att säga- det straffar sig alltid) blev jätterädd för domar-bilens gnisslande vindrutetorkare. Det var han förvisso inte ensam om och jag lyckades faktiskt manövrera honom fullt acceptabelt runt det skrämmande området.

Trots en mycket bra ritt blev vi ”bara” 6:a av 7 placerade. Inte för att jag klagar på något vis men det visar tycker jag hur konkurrensen hårdnat sedan tidigt i våras då jag lätt hade vunnit på en likartad ritt med den konkurrens som var DÅ.

Procenten blev något över 65, vinnaren hade 70 tror jag.

I LA:3 gjorde vi en av de bättre ritterna på denna nivå och ledde faktiskt klassen när ca 10 ekipage hade ridit men sedan kom en handfull ryttare som bara skulle rida denna klass + några fina hästar som ridit båda klasserna och när jag körde hem hade siste-placerade ryttaren 197 poäng, jag hade 194 (63 % TROR jag) och 3 ekipage återstod.

Hemma var vi efter 30 minuter och möttes av Travderbyt som var i full gång. Vi har pga detta evenemang inte kunna släppa ut våra hästar i hagarna på 3 dagar (de används som parkering under denna tid…stööön…..) så det ska bli skönt när allting återgår till det normala i kväll.

Senare samma dag:

Ser att resultaten nu finns på:

http://www.sbhf.nu/tavling/tavling_filer_dress_2008/Resultat_SbHf_6-7_sept-08.html

Vi blev andra ekipage utanför placering i LA:n, bara 3 poäng fattades. Kul!

Skrivet

Tillbakablickar: Birgitta läser hästböcker

Som jag redan har berättat så läser jag oerhört mycket böcker. Så har det varit så länge jag kan minnas och redan då jag gick på i vart fall mellanstadiet så minns jag hur jag släpade hem så mycket böcker från det närliggande bibilioteket att jag knappt kunde bära dom och gå samtidigt.

Några år senare upptäckte jag en affär, Esset, där man kunde köpa begagnade böcker extremt billigt samt byta in böcker man läst ut. En underbar affär för en bokmal utan egna inkomster :=)!

Inte nog med att jag läser ofta, jag läser väldigt snabbt också så det har verkligen blivit en hel del läst genom åren.

Idag läser jag mest deckare av olika slag, både av svenska och utländska författare men det kan också bli lite ”chick-lit” eller annan lättsam läsning.

När jag var tonåring, och faktiskt redan flera år innan jag började rida, läste jag oerhört mycket hästböcker.

Kommer ni ihåg ”Jill-böckerna”? Jill som bodde i England och skrapade ihop pengar till en egen ponny, hjälpte till på någon ridskola, tävlade i olika ponnyklasser osv?

Sedan fanns det böckerna om Annika som också höll till på en ridskola, Lotten (?) som satt i rullstol men ändå red, Britta och Silver-serien, böckerna om Follyfoot och så givetvis SVARTA HINGSTEN-serien.

Åh….vad jag älskade Svarta Hingsten-böckerna!!!!!!!!! Jag sträckläste dom och vandrade bokstavligen omkring med en svarta-hingsten bok i ena näven medan jag gick till bussen, åt frukost eller vad jag nu försökte göra SAMTIDIGT som jag läste.

Jag minns också den SORG (ja, faktiskt) jag kände när den sista boken var utläst. Jag kände mig helt TOM!
Idag kan jag småskratta åt detta men då var det som sagt allt annat än roligt!

Folly-foot-konceptet är faktiskt något som jag än idag skulle kunna tänka mig att ägna mig åt om jag blev ekonomiskt oberoende.

Böckerna handlade om hur man på en gård tog hand om hästar som ingen ville ha/ kunde ta hand om.

Om man tycker om att läsa ”deckare med hästanknytning” måste jag förresten rekommendera en av mina absoluta favoritförfattare Dick Francis (http://www.dickfrancis.com/). Han har skrivit en mängd böcker med miljöer från framför allt kapplöpningsbanorna i England och några av böckerna har även gått som en tv-serie när jag var i tonåren. Tv-serien och böckerna handlade om en fd hinderjockey som efter ett fall (han ramlar av hästen alltså) blir trampad på sin hand/ arm, får denna amputerad, måste sluta med proffsridning och blir ”deckare” i stället (något förenklat).

Jag inbillar mig att några av er, efter att ha läst om ovanstående hågkomster av ungomslitteraturen själva kommer på ”ja, just det ja….DOM böckerna läste jag också”.

Berätta gärna om jag glömt några favoriter!