Skrivet

Tävlingsrapport

Idag var det åter dags att besöka Trolleholms ryttarförening; det var inte alls länge sedan jag var där och tävlade, i slutet av juni närmare bestämt.
Vissa klubbar är ju mer aktiva med tävlingar än andra och Trolleholm tillhör tydligvis de mer tävlingsengagerades skara.

Jag var lite osäker på dagsformen då vi kom dit eftersom jag har tagit det ganska lugnt med Archies dressyrträning under de 2 månader vi varit i Yddinge, delvis medvetet (med inplanerad vila) men även förmodligen lite omedvetet. Jag kan inte påstå att vi gjort några större framsteg under denna tid samtidigt som man kanske inte heller kan eller ska begära att det alltid, alltid går framåt (så länge det inte går BAKÅT). Någon gång måste man få vila på den nivån där man är men jag känner ändå att jag kommer att ”ta tag” i träningen på lite större allvar när vi kommer hem (kräva lite mer).

Hur som helst så gjorde Archie mig inte besviken, det gör han ju nästan aldrig då vi tävlar, och det blev en 7:e placering (10 placerade) i LB:2. Ritten kändes helt acceptabel även om vi säkert hade kunnat prestera ÄNNU bättre.

LA:3 var en av de bästa jag ridit, hade en väldigt bra känsla under nästan hela ritten, de jäkla skänkelvikningarna undantagna :=)!

Sedan ska man INTE utnämna sig själv till VÄRDSMÄSTARE I FÖRVÄND GALOPP som jag gjorde för ett tag sedan för OTROLIGT nog fick jag ett omslag i den ena serpentinen vilket väl inte inträffat NÅGONSIN med NÅGON häst jag ägt :=).

Jag tror att jag vet varför det hände faktiskt.

Flera gånger under den gångna veckan har nämligen samma sak inträffat då jag tränat, Archie har bytt galopp från höger till vänster i serpentinträningen.

Jag har inte bytestränat alls i veckan men däremot dessförinnan och just från höger till vänster byter han nu relativt lätt, i alla fall om man jämför med byten från vänster till höger (dessa byten föregås ofta av ”hoppa kråka”).

Och jag VET att något av det mest naturliga då man börjar med bytesträning är att man under en tid får lite oönskade byten i tex den förvända galoppen men eftersom det aldrig drabbat MIG så blev jag lite överraskad.

Hur som helst så fick jag alltså ett omslag i LA:n och fick bryta av och fatta ny galopp.

Domaren skrev i omdömena längst ner:

”Trevlig uppvisning på fin häst. Härlig balans och takt. Lite svårt för skänkelvikningarna. Miss i en serpentin. Bra kämpat!”

Hade i princip bara 7:or på allt utom skänkelvikningarna (betyg 4 på den ena och betyg 5 på den andra- den som han fick 5 på KAN han göra 7-mässig, den dåliga är väl värd en 5:a eller som bäst 6 i sina bästa stunder just nu).

Jag tröstar mig med att skänkelvikningarna ÄNDÅ fungerar bättre och bättre på träning, faktiskt. Har ju tjatat om detta i en evighet känns det som, det ska bli intressant att se när (om?) de blir riktigt bra.

Annars var det stekhett idag efter många dagar av varierat väder och höstkänsla långa stunder. Nu är sommaren tillbaka på allvar och jag dröp verkligen av svett efter mina ritter.

Archie går i hagen tills i kväll medan jag pustar ut efter en intensiv och svettig dag. Imorgon har Archie vilodag och vi packar ihop och flyttar tillbaka till ridskolan.

Skrivet

Fråga från en läsare: hur ska man hinna med?

Jag har fått en intressant fråga från en ny läsare, Linda, och även om jag vet att jag har berört ämnet tidigare (fast jag är inte människa till att hitta inlägget just nu) så ordar jag åter om detta, alltid lika aktuella ämne, eftersom jag tror att inte bara Linda och jag har funderingar över hur man bäst får ”ihopa livet”.

Fråga:

Av en händelse stötte jag på din blogg och har nu en timme senare läst massor av härliga bloggsidor. Jag är själv inbiten hästmänniska och har efter fyra års uppehåll (pga barnafödande) äntligen köpt häst igen. Dock är det ständiga problemet bristande tid och svårigheten att få ihop ett 9-5 jobb med familj och tid för hästen. Hur många samt långa ridpass har du per vecka? Jag försöker rida minst 40 minuter effektiv ridning fem dagar i veckan, samt även rykta och umgås med min häst. Detta innebär en sammanlagd tid på 2,5 timmar varje riddag. Hur hinner du med? Jag behöver tips på saker som man kan spara tid på som inte påverkar rid- eller ”umgänges”tid med hästen.Hälsningar,Linda

Svar:

Ja, du Linda; du har nog vänt dig till helt rätt person med din fråga för är det något som jag själv tycker att jag är bra på så är det att vara effektiv, strukturerad och planerande. Det har jag alltid varit och det genomsyrar nästan ALLT jag gör, inte bara min hästhållning.

När jag gick i skolan hade jag en studieteknik utan dess like vilket också resulterade i klassens högsta betyg i både grundskola och gymnasium (snitt 4,9….dé du :=)).

I arbetslivet har jag alltid haft känslan av att jag hinner med mycket mer än mina arbetskamrater, även detta tror jag beror på min förmåga att organisera, prioritera och vara strukturerad.

Så man kan alltså ha stor nytta av dessa egenskaper ”överallt”, inte bara när man vill få tiden att räcka till både häst och privatliv.

Om jag börjar med att svara på din första fråga så rider jag 5 gånger i veckan (2 vilodagar utan någon som helst ”motion” mer än hagvistelse) , i undantagsfall 6 dagar i veckan.

Jag kommer troligen generellt att rida 6 dagar i veckan när Archie blir lite äldre, typ efter nyår kanske.

Mina ridpass är som dina, ca 40 minuters effektiv ridning. Om jag rider ut är passen oftast 1 timme, i undantagsfall längre.

Jag rider nästan utan undantag på morgonen innan jobbet. Eftersom stallet inte öppnar förrän ca 6.20-6.30 och jag BÖR vara på jobbet senast 8.30 (gärna tidigare) så finns det inte mycket utrymme för ”såsande”. Kan tillägga att vi har omklädningsrum och dusch i stallet och jag har alltid schampo, tvål och handduk i mitt skåp. Jobbkläder tar jag med mig nya varje dag.

Det som jag i andras ögon slarvar med för att hinna med är skritten före och efter ridpasset. Visst skrittar jag men det blir inga 10-15 minuter före och efter; det hinner jag helt enkelt inte och min häst går alltid ut i hagen nästan direkt efter ridningen så han blir ju inte stående stilla i boxen.

Något som också tar tid är hästvård och där ”slarvar” jag också. Dels är Archie otroligt renlig och dels har han täcke vinter och höst = han är sällan så smutsig att man behöver stå och rykta.

Jag borstar bara av honom snabbt innan ridpasset, kammar igenom svansen (glansspray i svansen för att hålla den o-tovig är både snyggt och tidsbesparande) och sadlar sedan på.

Att ha hästen HELKLIPPT är oerhört tidsbesparande, inte bara då man ska borsta utan även då man slipper ta bort hår från sina egna kläder och hästens schabrak, täcken mm.

Jag har stallkamrater som tar lika lång tid på sig att göra I ORDNING hästen som det tar mig att RIDA; detta är ganska bortprioriterat för min del och jag tror inte att Archie känner någon ledsnad över detta. Det är vi människor som vill att våra hästar ska ha en glänsande hårrem, hästarna själva verkar snarare tycka motsatsen om man tittar på med vilken frenesi de ibland geggar ner sig i hagen.

Det jag tror är en stor ”bov i dramat” när det gäller att hinna med vad man ska i stallet är risken att bli stående och pratande med stallkamrater.

Jag är själv en oerhört pratglad person, munnen går i ett, och hittar jag en likasinnad är det lätt att tiden bara springer iväg.

Har man bråttom kan man inte kosta på sig lyxen att småprata om oväsentligheter hur trevligt det än är. Detta får man ägna sig åt de dagar man har exta gott om tid, helgdagar tex.

Om man ”måste” prata får man se till att göra ANNAT också under tiden (borsta, sadla, whatever).

Mockning är också något man kan lära sig att rationalisera; även här ser jag stallkamrater som går igenom varje kvadratcentimeter av boxen med lupp och pincett och då tar givetvis mockningen tid därefter.

Själv mockar jag faktiskt både morgon och eftermiddag, på det viset hinner det inte bli så smutsigt och ihoprört och jag upplever att det är fräschare och enklare att göra på detta vis.

Har man möjlighet så är att skaffa en HÄSTSKÖTARE också oerhört tidsbesparande. Jag har ju 2 flickor (15 och 17 år gamla) som hjälper mig, inte i första hand för att jag inte HINNER med men för att Archie ska få det där lilla extra med borstning och rykt på kvällarna som jag kanske inte själv längre roas så mycket av och vill prioritera. För honom blir det mer en ”mys-stund”, om han blir ännu renare av flickornas rykt spelar mindre roll för både honom och mig.

FODER är också något som man kan lägga en hel del tid på eller rationalisera.

Har man trettioelva burkar och dunkar från vilka det ska pytsas/ pumpas ut pulver och vätskor som sedan ska blötläggas, blandas och fodras med så kan det ta sin lilla tid. Dessutom måste man ju lägga tid på att inhandla dessa produkter.

En del i mitt stall ger sin häst vatten från spann trots att vi har vattenkoppar med motiveringen att hästen dricker bättre ur spann. Det gör den säkert/ kanske (inte vet jag) men det tar en jäkla tid att fylla dessa vattenspannar och att ständigt rengöra dom. Så Archie, min fina tävlingshäst får fortsätta dricka ur vattenkopp medan promenadhästarna kan slurpa ur sina hinkar :=).

Något som man kanske inte spontant tänker på kan vara tidsbesparande är faktiskt att ha en uppfostrad och lydig häst. Ju mindre tid man behöver ägna åt att få hästen att stå stilla när man borstar, sadlar, tränsar, sitter upp osv osv desto fortare blir man klar och är säkert gladare som hästägare också.

Hur fort man kan ”hinna med” sin häst och ridning beror avslutningsvis inte bara på hur effektiv man själv är utan även mycket beroende på i vilket stall man står.

Har man hästen helinackorderad där kanske både mockning, in och utsläpp ingår säger det sig självt att det inte är lika tidsödande som om man står i ett kollektivstall där man själv måste åka och handla foder, portionera ut detta dagligen, hjälpas åt med diverse sysslor enligt schema osv.

Själv är jag lycklig över att idag ha en ekonomi som tillåter att jag betalar för vissa tjänster (intag från hagen tex) så att jag slipper slita ut mig i onödan.

Man hinner mer än vad man tror men samtidigt får man inte heller förlora GLÄDJEN i sin hästhållning.

Om man ALLTID jagar klockan är det lätt att glömma varför man egentligen sysslar med hästar och ridning och det vill man ju inte, eller hur?

Skrivet

Dagens asgarv- HÄST-ANKA?!?!?!?

Fick nyss ett mail från min vän A som berättade att hon nu stött på ett nytt orginellt hästnamn:

ANKA?!?!?!?!

Jag, som sällan skrattar högt i min ensamhet, höll på att trilla av stolen i skrattkramper.

ANKA?!?!?!?!

Hur i hela fridens namn kommer man på tanken att döpa en häst till ANKA?

Hade jag stött på denna hästägare hade jag utan tvekan genomfört en liten namn-intervju, trust me!

Skrivet

Hur tänker mäklare?

Minns ni att jag berättade att jag åkte och tittade på en ”hästgård” där beskrivningen var minst sagt missvisande (inlägget: ”Annonser = fantasier?” från den 27 maj).

Och det var nog inte bara jag som fann att det utannonserade objektet inte motsvarade förväntningarna man fick efter att ha läst annonsen och tittat på det mycket fördelaktigt tagna fotot för stället är fortfarande till salu!Måste kännas hur eländigt som helst eftersom ägarna redan flyttat därifrån och alltihop står tomt och obevakat.

Hur som helst så har jag och maken lite på skoj och lite på allvar fortsatt att titta efter en lämplig hästgård för oss och Arch (gärna en medflyttande Birk också) och åter igen blir jag förundrad över annonseringen av fastigheter.

Om man säljer något som man annonserar ut som en HÄST-gård; vore det då inte tämligen adekvat och vettigt att visa BILD/BILDER på sådant som gör en hästgård till just en hästgård, dvs stall, boxar, hagar, eventuell ridpaddock osv?

Jag har nu sett flera hästgårdar utannonseras med ”tusen” bilder på allt från hallen till den minsta garderoben men utan EN ENDA bild på något som har med hästar att göra?!??!? Ibland har man till och med slösat utrymme på ett foto föreställande någon ”detalj” i hemmet, en vedspis, några vackra krukor eller växter i trädgården men INGA ”hästbilder”?!?!?

Ja, JAG förstår inte hur mäklaren/ säljaren tänker i detta fallet. Kanske någon annan som har en idé?

Skrivet

Att tävla dressyr runt om i Sverige

Förra veckan läste jag en intressant diskussion på Bukefalos (http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=903804) som handlade om huruvida resultaten när man tävlade dressyr påverkades av VAR i Sverige man gjorde detta.

Skulle jag tex ha större chans att placera mig med Archie i Norrland än i Skåne?

Vissa som deltog i diskussionen trodde att så skulle vara fallet.

Några trodde att konkurrensen var/ är hårdast i Skåne och Stockholmsregionen eftersom där finns så mycket dressyrhästar.

Jag tror personligen att det, var man än befinner sig i Sverige, finns en ”klick” av mkt fina hästar som skulle placera sig var de än tävlade. Däremot kanske klicken är mindre i Norrland än i Skåne, just pga ovanstående.

Själv är jag för ekonomiskt sinnad i allmänhet och för lat i synnerhet för att genom egna erfarenheter ta reda på huruvida mina möjligheter till placering hade ökat någon annanstans i Sverige.

Som jag nämnt tidigare tycker jag att redan en resa på 10 mil är JÄTTELÅNG så att köra i timmavis för att kanske ha större chans till en liten rosett (för att inte tala om vad bensinen skulle kosta) är tämligen uteslutet för min del.

Jag är mycket tacksam över det enorma utbud av tävlingar som jag har på säg 5 mils radie, då kan man också ta tävlingarna som lite ”rolig omväxling” och inte på så blodigt allvar.

Fast det hade på sätt och vis varit roligt att tävla i en helt annan del av Sverige där man varken känner till domarna eller konkurrenterna.

Jag börjar nu, efter många tävlingar under året notera att det i princip är samma ryttare som är ute på alla tävlingar och ofta också samma ryttare som placerar sig.

Vissa ryttare kan jag med nästan 90 % säkerhet veta att de kommer att vinna klassen och flera andra vet jag lika säkert kommer att bli placerade.

Just nu är det väldigt många fina hästar som jag möter på tävlingsbanan, i början och slutet av säsongen brukar det glesna av betydligt.

Så var det redan då jag började tävla med Heron minns jag. Han placerade sig mycket oftare i början och slutet av säsongen, säkert till stor del för att han kunde hållas igång på ett helt annat sätt än de som var tvungna att ställa av sina hästar 2-3 månader under vintern.

Medan dessa hästar vilade så tränade Heron vilket blev väldigt tydligt i början av säsongen. Då vi hopptävlade kunde det komma in hästar på banan som dröp av svett efter en hopprunda medan Heron knappt hade förhöjd puls.

Även med Archie har jag förutsättningar att ”hålla igång” året runt om jag skulle vilja så några vintermånader i total vila kommer det inte att bli tal om, i alla fall inte om han får vara frisk.

Skrivet

Dagens träning

I morse var vädergudarna på min sida igen och träningen hölls i en precis lagom sommarvärme utan varken regn eller blåst.

Vi började med lösgörande arbete på volt, låg form och ett försök att ”hitta en 5:e växel” som Birgitta uttryckte det. Archie behövde komma igång bättre så vi nöjde oss inte bara med att han var fin i den låga formen och lösgjord, vi ville se att han även kunde öka tempot vilket han också gjorde efter ett tag.

Skänkelvikningarna tränades som vanligt och de känns bättre och bättre även om Birgitta fortfarande inte är nöjd med skänkelvikningen för höger skänkel. Denna skänkelvikning KÄNNS bättre än den ser ut så det är tur att jag har Birgitta som skäller på oss. Hade jag suttit och ridit själv hade jag trott att det var hur bra som helst.

Över huvud taget så är det så med mina egna träningar vs träningarna för Birgitta: jag nöjer mig oftast med mindre och hade jag alltid ridit utan tränare så hade jag om inte annat, aldrig kommit till någon mer avancerad ridning eller så hade det i vart fall tagit ”tusen år” :=).

Jag vet att tränar-Birgitta bland vissa har rykte om sig att vara för ”hård” mot hästarna, dvs dessa människor tycker att hon pressar hästarna för tufft under träningen, något som jag inte håller med om men kan förstå att man kan uppleva om man själv rider ganska mesigt.

Jag har ju sett hur vissa ryttare rider ”dressyr”. De skrittar i en evighet, travar därefter lätt på stora volter (gärna äggformade) och runt fyrkanten, tar därefter några varv i galopp och sedan är ridpasset över. Rider man på det viset på en vuxen häst så tycker man absolut att Birgittas träningar är stenhårda och även ens häst lär ju svimma under hennes träning om den annars är van vid ridning enligt ovan.

Själv har jag aldrig upplevt att Archie varit trött efter en träning och eftersom jag själv ibland är för ”mesig” = kräver för lite, nöjer mig med för lite är det bra att ha någon som är lite av min motsats.

Birgitta berömmer inte vad som helst och hon har stora krav på hur saker och ting ska utföras och se ut!

Som ett sidospår kan jag berätta att jag minns träningen i början med Heron. Då red jag ju ännu sämre än idag (det är över 20 år sedan) och nöjde mig med ännu mindre.

Jag minns att min dåvarande instruktör ville att vi skulle börja med skänkelvikning när Heron var 5 år gammal (han köptes som 4 åring och var då näst intill oriden).

Jag tyckte att det var i tidigaste laget att rida skänkelvikning på en 5 åring och hade själv aldrig kommit på idén trots att Heron gick stadigt på tygeln från i princip första steget sedan jag köpte honom och även i övrigt var balanserad, snäll och lydig på alla sätt och vis.

Idag kan jag skratta åt detta, Archie fick minsann prova på skänkelvikning i dess enklaste form redan då han var 3 år. Och det är ju så det ska vara! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!

Men som sagt; detta för att illustrera lite av min ”mesighet” som dock alltså blivit bättre och bättre för varje häst och genom åren.

För att återgå till dagens träning så gjorde vi en hel del uppridningar i galopp för att kontrollera rakrikningen och hux flux var lektionen över. Det blir så ibland; de ca 45 minuterna går nästan för snabbt.

Nästa vecka ska vi, om gud vill, höll jag på att säga, vara på ridskolan, i mitt älskade ridhus och med mina efterlängtade speglar :=).

Skrivet

Veckan som gått

Under veckan som gått har det inte inträffat något revolutionerande åt något håll, det mesta har gått sin gilla gång och det är ju fullt tillräckligt ibland.

Min sedvanliga tisdagsträning blev inställd/framflyttad till på fredag pga dåligt väder men blev inte av då heller eftersom vädergudarna valde att fortsätta att jäklas med mig.

En av dagarna fick vi äntligen chansen att utvidga vår ridterräng då vi guidades till en underbar bokskog där man verkar kunna rida hur länge som helst. Med facit i hand skulle vi ha tagit reda på detta långt tidigare men nu vet vi detta till nästa sommar i alla fall.

Jag fick ”fint besök” från en ryttarvän och det muntrade som alltid upp mig. Eftersom sommarstallet är mer eller mindre tomt under de veckor vi är där (bara 3 hästar till som rids sporadiskt) så har jag saknat att pladdra på med andra dressyrintresserade.

Stallchefen på ridskolan lär få sår i öronen när vi träffas igen, vi brukar avhandla en hel del under våra morgonrutiner i stallet.

Annars har nerräkningen inför tillbakaflytten börjat, vi stannar ju bara en vecka till.

Det börjar redan märkas att sommaren inte kommer att pågå hur länge till som helst, kvällarna blir mörkare och vädret har varit trist och regnigt flera dagar. Efter en hel dags regnande och blåsande såg min trädgård härom dagen ut som en riktig HÖST-trädgård; full av nerfallna löv och äpplen. Det var en deprimerande syn!

Har vi tur (och det får vi ju hoppas att vi har) så kan det dock blir många fler veckor med varmt och behagligt väder, förhoppningsvis är denna ”höstvarning” bara tillfälligt övergående.

Skrivet

Mysteriet med Fido är löst

Jag vet att det inte bara är vilt främmande människor som sitter och läser min blogg utan flera i min bekantskapskrets (”hästmänniskor”) gör detsamma (det är de så illa tvungna till ha ha…jag har börjat säga ”du kan läsa mer i bloggen” när jag inte hinner/ orkar förklara något speciellt ytterligare).

Och nu har det vid flera tillfällen hänt att mina läsande vänner, oberoende av varandra, frågat mig om jag har en aning om vem ”Fido” är, Fido som kommenterat en del av mina blogginlägg.

Anledningen till deras frågor har faktiskt också varit densamma; mina vänner och bekanta har uppfattat det som att Fido haft en väldigt ”huggig” ton och vassa åsikter, ibland rent av elaka och detta har ännu mer väckt deras nyfikenhet.

Och det kan jag förstå. Man blir alltid mer nyfiken på någon som ifrågasätter än någon som skriver typ ”jag har läst din blogg och den är bara sååå bra :=)”.

Det har spekulerats i om Fido är någon som känner mig privat (och har ett horn i sidan till mig av någon anledning) och där har jag själv svarat att jag absolut inte tror att jag känner denna Fido, dels för att jag inte är ovän med någon som skulle skriva i min blogg av den anledningen och dels för att Fidos inlägg varit skrivna med sådan kunskap/ ”insatthet” som ingen på ridskolan där jag är uppstallad besitter (no offence stallkamrater :=)).

Men nu har Fido presenterat sig så ni som varit nyfikna kan gå in och läsa kommentarerna under inlägget ”Dagens träning eller vädergudarna driver med mig”.

Mysteriet är löst :=)!

Skrivet

Vilken härlig dag!

Idag var Archie och jag ute på en över 2 timmar lång skogsritt!

Som guide hade vi en tjej, Petra, som står uppstallad i Yddinge året runt och även den lille (Birk) och Lena följde med.

Lena och jag har inte vetat hur man skulle rida för att komma till den skog där vi var idag utan har ridit ut i de närliggande omgivningarna men med guide så öppnade sig en helt ny värld för oss.

Petra med ”Mufflan” lotsade oss med säker hand genom ängar, snår och vägar tills vi kom till en härlig bokskog där stillheten rådde. Vägarna var många, långa och mycket lämpade för ridning och vi njöt verkligen. Synd att vi inte hade kameran med så att ni kunde få se.

Archie skötte sig exemplariskt i den främmande miljön. Han verkade trygg i att Mufflan tog täten och koncentrerade sig mer på att försöka torka sig om munnen på hennes bakdel (en ovana han ansätter många med och som uppskattas av få) än på att titta sig omkring.

Vi red förbi en kohage (rena ”Bregott-fabriken”) men han lyfte knappt på blicken trots att han aldrig sett kor så länge jag har ägt honom och inte heller något annat skrämde upp honom eller fick honom att titta till. Den lille var mer misstänksam över korna :=)!

Efter lite mer än 2 timmar var vi åter hemma igen och det enda som var ansträngt efter den turen var min rumpa efter så mycket skrittande :=)!

På eftermiddagen fick jag och min man besök av min goda vän A från Stockholm som jag omnämnt i en del blogginlägg.

A är en duktig dressyrryttarinna (tillika tränare) och är väl den person som jag mest diskuterar olika dressyrproblem, lösningar, glädjeämnen, hästbekymmer mm med även om det till 95 % sker via mail.

Nu fick vi chansen att prata på för allt vad vi orkade och det var tur att våra respektive hade ANDRA samtalsämnen att dryfta som intresserade DOM för annars hade de nog somnat av uttråkning av allt vårt dresyrbabbel. Men det gäller att passa på :=), vi träffas så sällan och då finns det ju mycket att avhandla!