Archie på jobbet

Idag har ”Archie” fått följa med till mitt arbete; i alla fall i form av en t-shirt :=)!

Jag lät förra året trycka upp en vit t-shirt föreställande Archie i hagen, en mycket fin bild tagen av hästskötar-Lina.

Vid enstaka tillfällen har jag på mig tröjan på jobbet. När folk kommenterar bilden spänner jag ögonen i dom och säger:

”FIN VA????”.

Hitills har ingen vågat säga något annat men vissa ger mig lite konstiga blickar?!?!?!

mvh Birgitta, 12 år :=)

PS. Om ni vill se bilden; gå in och titta på inlägg från 27 juli förra året, det är bilden längst till höger.

Buhu….hejdå lilla anka…snyft…

Idag var det så dags att ta adjö av sommarstallet för i år.

Jag saknar redan min nya vän ankan som blev ett så trevligt sällskap när hon väl förstod att ”Birgitta = mat” (det är det jag alltid har hävdat- vägen till alla varelsers hjärta går via magen).

Jag tror att Archie och Birk kommer att sakna sin stora gräshage och den långa utevistelsen.

Igår såg vi att Archie hade fått lite ögoninflammation i det ena ögat och då stallägaren påtalade att Archies öga rann så sa jag ”det är INTE ögoninflammation, det är Archie som GRÅTER över att behöva flytta härifrån”.

Skämt å sido, eftersom jag i grund och botten är en vane och rutin-människa så tycker jag ändå att det ska bli bra att allting återgår till ”det vanliga” även om vi haft en jättebra sommar och gärna återvänder nästa år.

Klockan 15.00 tog jag ut Archie ur hagen och 15.20 stod han åter i sin box på ridskolan så det var ingen längre resa vi gjorde.

Väl hemma kunde Archie konstatera att han fått en ny flickvän och boxgranne; lektionshästen Iris. Hon VERKAR i alla fall mer vänligt sinnad än hans förra boxgranne (hon som höll på att banka itu boxen pga ständig hunger) och lät honom nosa genom gallret utan att vråla som en idiot vilket föregående hyresgäst ALLTID gjorde (ändå skulle hon alltid fram och hälsa- falska kvinna!).

Tävlingsrapport

Idag var det åter dags att besöka Trolleholms ryttarförening; det var inte alls länge sedan jag var där och tävlade, i slutet av juni närmare bestämt.
Vissa klubbar är ju mer aktiva med tävlingar än andra och Trolleholm tillhör tydligvis de mer tävlingsengagerades skara.

Jag var lite osäker på dagsformen då vi kom dit eftersom jag har tagit det ganska lugnt med Archies dressyrträning under de 2 månader vi varit i Yddinge, delvis medvetet (med inplanerad vila) men även förmodligen lite omedvetet. Jag kan inte påstå att vi gjort några större framsteg under denna tid samtidigt som man kanske inte heller kan eller ska begära att det alltid, alltid går framåt (så länge det inte går BAKÅT). Någon gång måste man få vila på den nivån där man är men jag känner ändå att jag kommer att ”ta tag” i träningen på lite större allvar när vi kommer hem (kräva lite mer).

Hur som helst så gjorde Archie mig inte besviken, det gör han ju nästan aldrig då vi tävlar, och det blev en 7:e placering (10 placerade) i LB:2. Ritten kändes helt acceptabel även om vi säkert hade kunnat prestera ÄNNU bättre.

LA:3 var en av de bästa jag ridit, hade en väldigt bra känsla under nästan hela ritten, de jäkla skänkelvikningarna undantagna :=)!

Sedan ska man INTE utnämna sig själv till VÄRDSMÄSTARE I FÖRVÄND GALOPP som jag gjorde för ett tag sedan för OTROLIGT nog fick jag ett omslag i den ena serpentinen vilket väl inte inträffat NÅGONSIN med NÅGON häst jag ägt :=).

Jag tror att jag vet varför det hände faktiskt.

Flera gånger under den gångna veckan har nämligen samma sak inträffat då jag tränat, Archie har bytt galopp från höger till vänster i serpentinträningen.

Jag har inte bytestränat alls i veckan men däremot dessförinnan och just från höger till vänster byter han nu relativt lätt, i alla fall om man jämför med byten från vänster till höger (dessa byten föregås ofta av ”hoppa kråka”).

Och jag VET att något av det mest naturliga då man börjar med bytesträning är att man under en tid får lite oönskade byten i tex den förvända galoppen men eftersom det aldrig drabbat MIG så blev jag lite överraskad.

Hur som helst så fick jag alltså ett omslag i LA:n och fick bryta av och fatta ny galopp.

Domaren skrev i omdömena längst ner:

”Trevlig uppvisning på fin häst. Härlig balans och takt. Lite svårt för skänkelvikningarna. Miss i en serpentin. Bra kämpat!”

Hade i princip bara 7:or på allt utom skänkelvikningarna (betyg 4 på den ena och betyg 5 på den andra- den som han fick 5 på KAN han göra 7-mässig, den dåliga är väl värd en 5:a eller som bäst 6 i sina bästa stunder just nu).

Jag tröstar mig med att skänkelvikningarna ÄNDÅ fungerar bättre och bättre på träning, faktiskt. Har ju tjatat om detta i en evighet känns det som, det ska bli intressant att se när (om?) de blir riktigt bra.

Annars var det stekhett idag efter många dagar av varierat väder och höstkänsla långa stunder. Nu är sommaren tillbaka på allvar och jag dröp verkligen av svett efter mina ritter.

Archie går i hagen tills i kväll medan jag pustar ut efter en intensiv och svettig dag. Imorgon har Archie vilodag och vi packar ihop och flyttar tillbaka till ridskolan.

Fråga från en läsare: hur ska man hinna med?

Jag har fått en intressant fråga från en ny läsare, Linda, och även om jag vet att jag har berört ämnet tidigare (fast jag är inte människa till att hitta inlägget just nu) så ordar jag åter om detta, alltid lika aktuella ämne, eftersom jag tror att inte bara Linda och jag har funderingar över hur man bäst får ”ihopa livet”.

Fråga:

Av en händelse stötte jag på din blogg och har nu en timme senare läst massor av härliga bloggsidor. Jag är själv inbiten hästmänniska och har efter fyra års uppehåll (pga barnafödande) äntligen köpt häst igen. Dock är det ständiga problemet bristande tid och svårigheten att få ihop ett 9-5 jobb med familj och tid för hästen. Hur många samt långa ridpass har du per vecka? Jag försöker rida minst 40 minuter effektiv ridning fem dagar i veckan, samt även rykta och umgås med min häst. Detta innebär en sammanlagd tid på 2,5 timmar varje riddag. Hur hinner du med? Jag behöver tips på saker som man kan spara tid på som inte påverkar rid- eller ”umgänges”tid med hästen.Hälsningar,Linda

Svar:

Ja, du Linda; du har nog vänt dig till helt rätt person med din fråga för är det något som jag själv tycker att jag är bra på så är det att vara effektiv, strukturerad och planerande. Det har jag alltid varit och det genomsyrar nästan ALLT jag gör, inte bara min hästhållning.

När jag gick i skolan hade jag en studieteknik utan dess like vilket också resulterade i klassens högsta betyg i både grundskola och gymnasium (snitt 4,9….dé du :=)).

I arbetslivet har jag alltid haft känslan av att jag hinner med mycket mer än mina arbetskamrater, även detta tror jag beror på min förmåga att organisera, prioritera och vara strukturerad.

Så man kan alltså ha stor nytta av dessa egenskaper ”överallt”, inte bara när man vill få tiden att räcka till både häst och privatliv.

Om jag börjar med att svara på din första fråga så rider jag 5 gånger i veckan (2 vilodagar utan någon som helst ”motion” mer än hagvistelse) , i undantagsfall 6 dagar i veckan.

Jag kommer troligen generellt att rida 6 dagar i veckan när Archie blir lite äldre, typ efter nyår kanske.

Mina ridpass är som dina, ca 40 minuters effektiv ridning. Om jag rider ut är passen oftast 1 timme, i undantagsfall längre.

Jag rider nästan utan undantag på morgonen innan jobbet. Eftersom stallet inte öppnar förrän ca 6.20-6.30 och jag BÖR vara på jobbet senast 8.30 (gärna tidigare) så finns det inte mycket utrymme för ”såsande”. Kan tillägga att vi har omklädningsrum och dusch i stallet och jag har alltid schampo, tvål och handduk i mitt skåp. Jobbkläder tar jag med mig nya varje dag.

Det som jag i andras ögon slarvar med för att hinna med är skritten före och efter ridpasset. Visst skrittar jag men det blir inga 10-15 minuter före och efter; det hinner jag helt enkelt inte och min häst går alltid ut i hagen nästan direkt efter ridningen så han blir ju inte stående stilla i boxen.

Något som också tar tid är hästvård och där ”slarvar” jag också. Dels är Archie otroligt renlig och dels har han täcke vinter och höst = han är sällan så smutsig att man behöver stå och rykta.

Jag borstar bara av honom snabbt innan ridpasset, kammar igenom svansen (glansspray i svansen för att hålla den o-tovig är både snyggt och tidsbesparande) och sadlar sedan på.

Att ha hästen HELKLIPPT är oerhört tidsbesparande, inte bara då man ska borsta utan även då man slipper ta bort hår från sina egna kläder och hästens schabrak, täcken mm.

Jag har stallkamrater som tar lika lång tid på sig att göra I ORDNING hästen som det tar mig att RIDA; detta är ganska bortprioriterat för min del och jag tror inte att Archie känner någon ledsnad över detta. Det är vi människor som vill att våra hästar ska ha en glänsande hårrem, hästarna själva verkar snarare tycka motsatsen om man tittar på med vilken frenesi de ibland geggar ner sig i hagen.

Det jag tror är en stor ”bov i dramat” när det gäller att hinna med vad man ska i stallet är risken att bli stående och pratande med stallkamrater.

Jag är själv en oerhört pratglad person, munnen går i ett, och hittar jag en likasinnad är det lätt att tiden bara springer iväg.

Har man bråttom kan man inte kosta på sig lyxen att småprata om oväsentligheter hur trevligt det än är. Detta får man ägna sig åt de dagar man har exta gott om tid, helgdagar tex.

Om man ”måste” prata får man se till att göra ANNAT också under tiden (borsta, sadla, whatever).

Mockning är också något man kan lära sig att rationalisera; även här ser jag stallkamrater som går igenom varje kvadratcentimeter av boxen med lupp och pincett och då tar givetvis mockningen tid därefter.

Själv mockar jag faktiskt både morgon och eftermiddag, på det viset hinner det inte bli så smutsigt och ihoprört och jag upplever att det är fräschare och enklare att göra på detta vis.

Har man möjlighet så är att skaffa en HÄSTSKÖTARE också oerhört tidsbesparande. Jag har ju 2 flickor (15 och 17 år gamla) som hjälper mig, inte i första hand för att jag inte HINNER med men för att Archie ska få det där lilla extra med borstning och rykt på kvällarna som jag kanske inte själv längre roas så mycket av och vill prioritera. För honom blir det mer en ”mys-stund”, om han blir ännu renare av flickornas rykt spelar mindre roll för både honom och mig.

FODER är också något som man kan lägga en hel del tid på eller rationalisera.

Har man trettioelva burkar och dunkar från vilka det ska pytsas/ pumpas ut pulver och vätskor som sedan ska blötläggas, blandas och fodras med så kan det ta sin lilla tid. Dessutom måste man ju lägga tid på att inhandla dessa produkter.

En del i mitt stall ger sin häst vatten från spann trots att vi har vattenkoppar med motiveringen att hästen dricker bättre ur spann. Det gör den säkert/ kanske (inte vet jag) men det tar en jäkla tid att fylla dessa vattenspannar och att ständigt rengöra dom. Så Archie, min fina tävlingshäst får fortsätta dricka ur vattenkopp medan promenadhästarna kan slurpa ur sina hinkar :=).

Något som man kanske inte spontant tänker på kan vara tidsbesparande är faktiskt att ha en uppfostrad och lydig häst. Ju mindre tid man behöver ägna åt att få hästen att stå stilla när man borstar, sadlar, tränsar, sitter upp osv osv desto fortare blir man klar och är säkert gladare som hästägare också.

Hur fort man kan ”hinna med” sin häst och ridning beror avslutningsvis inte bara på hur effektiv man själv är utan även mycket beroende på i vilket stall man står.

Har man hästen helinackorderad där kanske både mockning, in och utsläpp ingår säger det sig självt att det inte är lika tidsödande som om man står i ett kollektivstall där man själv måste åka och handla foder, portionera ut detta dagligen, hjälpas åt med diverse sysslor enligt schema osv.

Själv är jag lycklig över att idag ha en ekonomi som tillåter att jag betalar för vissa tjänster (intag från hagen tex) så att jag slipper slita ut mig i onödan.

Man hinner mer än vad man tror men samtidigt får man inte heller förlora GLÄDJEN i sin hästhållning.

Om man ALLTID jagar klockan är det lätt att glömma varför man egentligen sysslar med hästar och ridning och det vill man ju inte, eller hur?

Dagens asgarv- HÄST-ANKA?!?!?!?

Fick nyss ett mail från min vän A som berättade att hon nu stött på ett nytt orginellt hästnamn:

ANKA?!?!?!?!

Jag, som sällan skrattar högt i min ensamhet, höll på att trilla av stolen i skrattkramper.

ANKA?!?!?!?!

Hur i hela fridens namn kommer man på tanken att döpa en häst till ANKA?

Hade jag stött på denna hästägare hade jag utan tvekan genomfört en liten namn-intervju, trust me!

Hur tänker mäklare?

Minns ni att jag berättade att jag åkte och tittade på en ”hästgård” där beskrivningen var minst sagt missvisande (inlägget: ”Annonser = fantasier?” från den 27 maj).

Och det var nog inte bara jag som fann att det utannonserade objektet inte motsvarade förväntningarna man fick efter att ha läst annonsen och tittat på det mycket fördelaktigt tagna fotot för stället är fortfarande till salu!Måste kännas hur eländigt som helst eftersom ägarna redan flyttat därifrån och alltihop står tomt och obevakat.

Hur som helst så har jag och maken lite på skoj och lite på allvar fortsatt att titta efter en lämplig hästgård för oss och Arch (gärna en medflyttande Birk också) och åter igen blir jag förundrad över annonseringen av fastigheter.

Om man säljer något som man annonserar ut som en HÄST-gård; vore det då inte tämligen adekvat och vettigt att visa BILD/BILDER på sådant som gör en hästgård till just en hästgård, dvs stall, boxar, hagar, eventuell ridpaddock osv?

Jag har nu sett flera hästgårdar utannonseras med ”tusen” bilder på allt från hallen till den minsta garderoben men utan EN ENDA bild på något som har med hästar att göra?!??!? Ibland har man till och med slösat utrymme på ett foto föreställande någon ”detalj” i hemmet, en vedspis, några vackra krukor eller växter i trädgården men INGA ”hästbilder”?!?!?

Ja, JAG förstår inte hur mäklaren/ säljaren tänker i detta fallet. Kanske någon annan som har en idé?

Att tävla dressyr runt om i Sverige

Förra veckan läste jag en intressant diskussion på Bukefalos (http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=903804) som handlade om huruvida resultaten när man tävlade dressyr påverkades av VAR i Sverige man gjorde detta.

Skulle jag tex ha större chans att placera mig med Archie i Norrland än i Skåne?

Vissa som deltog i diskussionen trodde att så skulle vara fallet.

Några trodde att konkurrensen var/ är hårdast i Skåne och Stockholmsregionen eftersom där finns så mycket dressyrhästar.

Jag tror personligen att det, var man än befinner sig i Sverige, finns en ”klick” av mkt fina hästar som skulle placera sig var de än tävlade. Däremot kanske klicken är mindre i Norrland än i Skåne, just pga ovanstående.

Själv är jag för ekonomiskt sinnad i allmänhet och för lat i synnerhet för att genom egna erfarenheter ta reda på huruvida mina möjligheter till placering hade ökat någon annanstans i Sverige.

Som jag nämnt tidigare tycker jag att redan en resa på 10 mil är JÄTTELÅNG så att köra i timmavis för att kanske ha större chans till en liten rosett (för att inte tala om vad bensinen skulle kosta) är tämligen uteslutet för min del.

Jag är mycket tacksam över det enorma utbud av tävlingar som jag har på säg 5 mils radie, då kan man också ta tävlingarna som lite ”rolig omväxling” och inte på så blodigt allvar.

Fast det hade på sätt och vis varit roligt att tävla i en helt annan del av Sverige där man varken känner till domarna eller konkurrenterna.

Jag börjar nu, efter många tävlingar under året notera att det i princip är samma ryttare som är ute på alla tävlingar och ofta också samma ryttare som placerar sig.

Vissa ryttare kan jag med nästan 90 % säkerhet veta att de kommer att vinna klassen och flera andra vet jag lika säkert kommer att bli placerade.

Just nu är det väldigt många fina hästar som jag möter på tävlingsbanan, i början och slutet av säsongen brukar det glesna av betydligt.

Så var det redan då jag började tävla med Heron minns jag. Han placerade sig mycket oftare i början och slutet av säsongen, säkert till stor del för att han kunde hållas igång på ett helt annat sätt än de som var tvungna att ställa av sina hästar 2-3 månader under vintern.

Medan dessa hästar vilade så tränade Heron vilket blev väldigt tydligt i början av säsongen. Då vi hopptävlade kunde det komma in hästar på banan som dröp av svett efter en hopprunda medan Heron knappt hade förhöjd puls.

Även med Archie har jag förutsättningar att ”hålla igång” året runt om jag skulle vilja så några vintermånader i total vila kommer det inte att bli tal om, i alla fall inte om han får vara frisk.

Dagens träning

I morse var vädergudarna på min sida igen och träningen hölls i en precis lagom sommarvärme utan varken regn eller blåst.

Vi började med lösgörande arbete på volt, låg form och ett försök att ”hitta en 5:e växel” som Birgitta uttryckte det. Archie behövde komma igång bättre så vi nöjde oss inte bara med att han var fin i den låga formen och lösgjord, vi ville se att han även kunde öka tempot vilket han också gjorde efter ett tag.

Skänkelvikningarna tränades som vanligt och de känns bättre och bättre även om Birgitta fortfarande inte är nöjd med skänkelvikningen för höger skänkel. Denna skänkelvikning KÄNNS bättre än den ser ut så det är tur att jag har Birgitta som skäller på oss. Hade jag suttit och ridit själv hade jag trott att det var hur bra som helst.

Över huvud taget så är det så med mina egna träningar vs träningarna för Birgitta: jag nöjer mig oftast med mindre och hade jag alltid ridit utan tränare så hade jag om inte annat, aldrig kommit till någon mer avancerad ridning eller så hade det i vart fall tagit ”tusen år” :=).

Jag vet att tränar-Birgitta bland vissa har rykte om sig att vara för ”hård” mot hästarna, dvs dessa människor tycker att hon pressar hästarna för tufft under träningen, något som jag inte håller med om men kan förstå att man kan uppleva om man själv rider ganska mesigt.

Jag har ju sett hur vissa ryttare rider ”dressyr”. De skrittar i en evighet, travar därefter lätt på stora volter (gärna äggformade) och runt fyrkanten, tar därefter några varv i galopp och sedan är ridpasset över. Rider man på det viset på en vuxen häst så tycker man absolut att Birgittas träningar är stenhårda och även ens häst lär ju svimma under hennes träning om den annars är van vid ridning enligt ovan.

Själv har jag aldrig upplevt att Archie varit trött efter en träning och eftersom jag själv ibland är för ”mesig” = kräver för lite, nöjer mig med för lite är det bra att ha någon som är lite av min motsats.

Birgitta berömmer inte vad som helst och hon har stora krav på hur saker och ting ska utföras och se ut!

Som ett sidospår kan jag berätta att jag minns träningen i början med Heron. Då red jag ju ännu sämre än idag (det är över 20 år sedan) och nöjde mig med ännu mindre.

Jag minns att min dåvarande instruktör ville att vi skulle börja med skänkelvikning när Heron var 5 år gammal (han köptes som 4 åring och var då näst intill oriden).

Jag tyckte att det var i tidigaste laget att rida skänkelvikning på en 5 åring och hade själv aldrig kommit på idén trots att Heron gick stadigt på tygeln från i princip första steget sedan jag köpte honom och även i övrigt var balanserad, snäll och lydig på alla sätt och vis.

Idag kan jag skratta åt detta, Archie fick minsann prova på skänkelvikning i dess enklaste form redan då han var 3 år. Och det är ju så det ska vara! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli!

Men som sagt; detta för att illustrera lite av min ”mesighet” som dock alltså blivit bättre och bättre för varje häst och genom åren.

För att återgå till dagens träning så gjorde vi en hel del uppridningar i galopp för att kontrollera rakrikningen och hux flux var lektionen över. Det blir så ibland; de ca 45 minuterna går nästan för snabbt.

Nästa vecka ska vi, om gud vill, höll jag på att säga, vara på ridskolan, i mitt älskade ridhus och med mina efterlängtade speglar :=).

Veckan som gått

Under veckan som gått har det inte inträffat något revolutionerande åt något håll, det mesta har gått sin gilla gång och det är ju fullt tillräckligt ibland.

Min sedvanliga tisdagsträning blev inställd/framflyttad till på fredag pga dåligt väder men blev inte av då heller eftersom vädergudarna valde att fortsätta att jäklas med mig.

En av dagarna fick vi äntligen chansen att utvidga vår ridterräng då vi guidades till en underbar bokskog där man verkar kunna rida hur länge som helst. Med facit i hand skulle vi ha tagit reda på detta långt tidigare men nu vet vi detta till nästa sommar i alla fall.

Jag fick ”fint besök” från en ryttarvän och det muntrade som alltid upp mig. Eftersom sommarstallet är mer eller mindre tomt under de veckor vi är där (bara 3 hästar till som rids sporadiskt) så har jag saknat att pladdra på med andra dressyrintresserade.

Stallchefen på ridskolan lär få sår i öronen när vi träffas igen, vi brukar avhandla en hel del under våra morgonrutiner i stallet.

Annars har nerräkningen inför tillbakaflytten börjat, vi stannar ju bara en vecka till.

Det börjar redan märkas att sommaren inte kommer att pågå hur länge till som helst, kvällarna blir mörkare och vädret har varit trist och regnigt flera dagar. Efter en hel dags regnande och blåsande såg min trädgård härom dagen ut som en riktig HÖST-trädgård; full av nerfallna löv och äpplen. Det var en deprimerande syn!

Har vi tur (och det får vi ju hoppas att vi har) så kan det dock blir många fler veckor med varmt och behagligt väder, förhoppningsvis är denna ”höstvarning” bara tillfälligt övergående.