Medan de två manliga tränarna jag berättade om igår inte bara var väldigt kända utan även visade prov på rejält dåligt omdöme/ uppförande så har jag två exempel på 2 kvinnliga diton som inte var fullt så ”drastiska” i sina ageranden men icke desto mindre var deras sätt inte trevligt eller bra om ni frågar mig.

Den ena tränaren tror jag i efterhand hade en stor bristande social kompetens, sin tränar-roll till trots.

Ingenting kunde liksom beröra henne och det enda som togs upp före och efter lektionen var ”här och nu”. Hon frågade aldrig om man hade tävlat eller om man planerade ATT tävla och hade man dristat sig till att berätta om någon rid/ tävlingsframgång man hade rönt är jag säker på att hon hade svarat med ett korthugget ”kul….nu kan du rida ut på långsidan och göra en öppna”. Noll respons liksom.

Och egentligen är det inget fel i detta heller; man är där för att träna och inte för ett ”kafferep” men jag föredrar absolut liiiite mer intresse för mig och min häst som ekipage faktiskt. Framför allt om man har tränat för personen i flera år som i mitt fall.

På tal om denna tränare kan jag exemplifiera hennes stil med följande minne:

Detta var före head-setens tid och en gång under en träning hörde jag inte vad hon sa så jag ropade ”va?” från andra delen av ridhuset.

Detta ”va” upprörde henne tydligen så att hon var tvungen att säga till mig att det lät…..jag minns inte ordet hon använde men typ ”trashigt”.

”Du ska säga FÖRLÅT MEN JAG HÖRDE INTE VAD DU SA” minns jag däremot ordagrant att hon också sa!

Jag bara skakade på huvudet INOMBORDS men bad typ om ursäkt.

Ja jisses……

Den sista tränaren jag tänkte berätta om vad gäller dåliga tränare var en kvinna som anförtrodde en av sina elever att vissa andra av hennes elever var PAUSFÅGLAR! Alltså elever som man inte behövde engagera sig så mycket i (underförstått: för de skulle ändå aldrig komma någon vart). Att bara säga en sådan sak tycker jag är skrämmande! Men att ta emot elevernas pengar gick tydligen bra.

I förra veckan skrev en bloggläsare följande på tal om ett inlägg om bra och dåliga tränare:

Att de kommer i tid, inte babblar bort halva lektionen med folk på läktaren osv är självklarheter kan man tycka men vet att det inte alltid är så. Det viktigaste för mig är att vi har samma tankesätt eller filosofi kring hur hästar ska ridas, krockar det blir det sällan bra. Har ju sett en hel del skräckexempel genom åren med tränare som beter sig oproffesionellt, är rentav elaka och spydiga mot elever, har klara favoriter och hackkycklingar, hårda träningsmetoder, märklig utrustning mm mm. Ett framtida blogginlägg kanske, skräckexempel på tränare…

Jag valde att ta läsaren på orden och tänkte berätta lite om mina egna erfarenheter av ovan:

Den första tränaren jag kommer att tänka på direkt var förutom att han var hemsk på många olika vis även lysande som just tränare (att träna ekipage, se hästars förmåga osv) vilket måhända i alla fall delvis förklarar varför så många tillät sig själva att utsättas för hans beteende, så även jag under en tid.

En delvis annan förklaring är, hur sorgligt det än kan låta, att det var ”andra tider” för +25 -30 år sedan. Så som denna tränare betedde sig hade aldrig accepterats idag, den sortens ”pedagogik” eller snarare bristen på densamma hade renderat olika påföljder, det är jag ganska säker på.

För att ta några exempel så älskade denna tränare att stå i rampljuset och hade noga koll på om det satt folk på läktaren som kunde ”åtnjuta” hans verbala mobbning av något ekipage han valde ut i detta syfte just den träningen.

Han kunde göra sig lustig över och verkligen håna ryttaren på olika vis och tyvärr skrattade en del åhörare med; inte för att det VAR roligt utan av någon slags önskan att vara till lags/ rädsla eller…tja inte vet jag. Mycket obehagligt.

Tränaren kunde också vara rejält försenad till sina träningar, prata länge med alla möjliga som var i ridhuset just då, allt medan ekipagen fick hela framridningen framflyttad utan ett ord till ursäkt.

Ja, en sådan liten mobbare hade som sagt mist många elever idag men då svalde folk, tackade och tog emot.

En annan tränare jag endast ”råkade ut för” vid ett tillfälle för över 25 år sedan var en man, numera död, som kom för att hålla en kurs i tömkörning på min ridskola.

Vi var ca 10 anmälda varav de flesta (ridskoleelever) aldrig hade tömkört en häst.

Jag och en annan person tömkörde våra hästar ibland och den andra personen ställde sin häst till förfogande under kursen.

Jag vet inte vad som for i tränaren men hästen lydde enligt honom inte tillräckligt bra/ snabbt för han gav sig på den med långpisken så att hästen bokstavligen klättrade på väggarna (sargen) och dröp av svett. Hästen var helt panikslagen och visste till slut knappt fram och bak på sig själv.

Long story short mådde jag otroligt dåligt av att bevittna detta ”lärande” och vad de stackars ridskoleeleverna skulle ta med sig av detta kan man verkligen undra liksom varför personen som lånade ut sin häst ( mycket erfaren ryttare) lät misshandeln pågå.

Jag var tvungen att gå därifrån så om någon förklaring gavs i efterhand kan jag inte säga men inget ursäktar enligt mig det jag bevittnade.

Ja, detta var mina storys gällande 2 mycket namnkunniga hästpersonligheter i Sverige, imorgon kommer 2 andra exempel på inte så kända tränare.

I spåren efter alla de senaste diskussionerna om hästvälfärd samt allt negativt som kommit upp till ytan om inte bara Helgstrand utan även andra personer som fläckat ner ridsporten har jag flera gånger hört och läst om tongångar som får mig att fundera över framtiden för hästmänniskor i Sverige.

Jag läser om personer som tappat motivationen att rida/ äga häst, de som är rädda för att tävla eller ens rida ”offentligt” (så att andra ser) för att inte riskera att bli anklagade för ”något”.

Att inte våga driva en seg häst eller tag tag i en istadig dito…barak några exempel.

Och en person som sa detta till mig har jag inte alls uppfattat som en burdus/ elak person utan en helt vanlig ryttare.

Och så klart är det jättebra om de som tidigare vågat göra lite som de velat med hästar nu kanske skrämts till att uppföra sig men det är också väldigt tråkigt om det liksom slår över om ni förstår vad jag menar.

Och hur kan ovanstående påverka hästhållningen i Sverige?

Kommer en hel del att sluta med hästar? Lägger uppfödare ner?

Jag har flera gånger skrivit om att MIN uppfattning är att det har skett en överetablering av stal/ anläggningar, i alla fall i Skåne.

Det vimlar av lediga stallplatser och en del stallägare verkar nästan desperata att hyra ut…ibland nästan gratis.

Kanske har man skuldsatt sig för att bygga sin drömanläggning som nu står med tomma platser?

Ja, det ska bli intressant att se åt vilket håll vi den blåser framöver och om detta bara är en tillfällig setback eller något som kommer att förändra häst-Sverige rejält.

Och kolla bilden?!?!? Det är alltså råttor i hästarnas box!!!!

Som personen beskriver det har tex besök av Anticimex inte hjälpt och massvis av svar i tråden vittnar om att det inte är det lättaste att bli av med dessa skadedjur.

Det som de flesta hade fått effekt av verkade faktiskt vara hundar som tar råttor och man kan tydligen hyra in en sådan. För man kan ju knappast gå och KÖPA en hund ”bara” för att man har råttor i stallet…

Men när man ser bilder som de ovan blir i alla fall jag både äcklad och hade varit livrädd om det var i mitt stall. Huuuu……

En person som köpte sin sadel i mars 2024 men som nu vill byta den (trots att hon påstår att hon älskar färgen) eftersom ”hästen verkligen inte passar i brun utrustning” !?!?