Började morgonen med ett dressyrpass på en stubbåker och kände att det nästan var läge att ge de som hävdar att sommaren är slut rätt.

Det blåste rejält och kallt- fördelen med det var dock att det var helt insektsfritt.

Vi gjorde som vi brukar efter en Olof-träning- vi körde en repetion av gårdagen.

Igår hade jag problem med skänkelvikningarna i vänster galopp; Vicke bytte hellre än satte sig på bakbenen.

Även idag började det så men med en yta på flera kilometer höll jag på att säga så var jag liksom i överläge, jag kunde bara ”mala på” på jättediagonaler tills jag var nöjd.

Samma med skolorna och seriebytena; så mycket lättare när det inte kommer ett avbrott i form av en kortsida efter 60 meter he he.

Efter hagintaget hade jag och Polly bokat en date med en annan whippet, en 4-årig tik som ägs av modern till tjejen som jobbar på anläggningen.

Jag stod redo att filma i högsta hugg när hundarna släpptes ihop i ridhuset och förväntade mig ett rejält race men ack vad jag bedrog mig.

Hundarna var inte särskilt intresserade av varken varandra eller att springa, ha ha ha så kan det gå!

2 stillsamma damer!

Idag tog Henrik och jag med oss Molly till Dalby stenbrott för första gången och det var en ren fröjd att se henne springa omkring där.

Det är som att se Soya i en annan kulör och det visade sig att Polly har lika bra anlag för att ta sig över olika agilityaktiga hinder i skogen som den förstnämnda.

Kolla så smidigt hon går över denna träkonstruktion tex- jag vet vänners hundar som inte vågar göra det efter massor av försök:

Den enda incident som hände under vår långpromenad var att Molly råkade komma emot ett elstängsel- då skrek hon till men förhoppningsvis gör hon inte om det fler gånger.

Att ha henne lös gick helt perfekt vilket så klart är jätteskönt.

Idag tog vi in hästarna i hällande ösregn och ”givetvis” kom den avslutande droppen i samma sekund som den sista hästen landade i sin box.

Men jag var glad över uppehållet eftersom jag hade 2 hästar att tömköra, min egen och hans boxgranne som jag oftast bara kallar för ”ponnyn” (hon heter Miss May).

Den lilla damen fick jobba mycket i galopp i paddocken medan Vicks tränade vidare på en av stubbåkrarna.

Han såg faktiskt fantastiskt fin ut, som ett enda muskelpaket och vänstergaloppen som varit av klart sämre kvalité än höger (svårare att samla sig utan att lägga sig tungt på tömmarna) såg riktigt fin ut. Lite kort i halsen förvisso men men…

Försökte föreviga denna ljuva syn men som jag har konstaterat tidigare; det ÄR svårt att filma och tömköra samtidigt, framför allt på en oinhägnad jättestubbåker 🙂 . Finns 5 sekunder på Instagram men det är inte mycket att se.