Månadsarkiv: augusti 2016

Vi måste vakna!

Som ett lustigt sammanträffande efter något jag läst i dagarna och tänkte skriva ett inlägg om läser jag detta!

My words exactly!

För några år sedan reflekterade jag aldrig över vad veterinärvård kostade- jag bara betalade min del.

Jag valde definitivt inte klinik eller veterinär efter kostnad utan enbart skicklighet.

Men efter att ha haft en sjuk hund i några år har jag insett att kostnaderna för veterinärvård har skenat iväg hejdlöst och som jag ser det är det enda vi djurägare kan göra är att klaga, protestera och om inget annat hjälper byta veterinär till någon billigare.

Så länge vi är tysta och betalar kan vi fortsätta att bli skinnade.

Samtidigt så har utbudet av veterinärer och kliniker i i alla fall Skåne ökat så det GÅR att hitta alternativ.

Själv anlitar jag Bollerup sedan många år tillbaka- initialt inte alls pga kostnaden utan för att jag alltid har fått fantastiskt bra hjälp där men nu påverkar absolut prissättningen också.

Så ska något hända är det upp till oss själva- annars lär premierna snart inte gå att lösa och var hamnar vi då?

Torsdag- stubbåkerdressyr

image

I morse red jag ut med Vicke men i stället för att ”bara” rida rakt fram i arbetstrav och galopp ägnade jag passet åt mycket samlande arbete i dessa gångarter även om det bedrevs på grusvägar.

Vi red förbi ett äppelträd i det fria och jag tänkte för mig själv att detta också är livskvalité; att plocka äpplen från hästryggen :). (även om det blev lite knöligt i fickorna).

På hemvägen red jag på stubbåkern på bilden ovan och då fortsatte det samlande arbetet i galopp och så en jäkla massa 3:or på det 🙂 .

Jag har alltid tyckt att det är bra när man har rejäla långsträckor på sig att träna vad det nu är man vill träna och idag bekräftades det.

Gjorde samma sak med travöppnorna och skrittade sedan hem nöjd.

Vi har nu börjat lämna Molly ensam korta stunder och det går utmärkt.

Det gäller att ignorera de stora bruna ögonen när man går hemifrån och se fram emot hennes översvallande välkomnande när man kommer hem 🙂 .

Än så länge axlar hon Soyas mantel väl och förhoppningsvis fortsätter det så även när hon har blivit mer varm i kläderna.

image

Benvärmare i soffan!

Hållbarhet

Läser en diskussion på Facebook där flera hävdar att deras ridhandskar aldrig håller 3 månader och en del påstår att de ”pajar” efter en månads användning.

Så klart beror det väl delvis på både märke och hur många hästar man rider på en månad men nog tycker jag att 3 månaders hållbarhet låter som kort tid, eller?

Mina Ullaredshandskar för runt 70 spänn håller då längre men vad säger ni?

Jag är över huvud taget van vid att allt möjligt håller länge om man vårdar det hyfsat och tvekar inte att reklamera sådant som går sönder inom några månader.

Hur är det med er?

Har ni tex en hjälm eller ett par ridbyxor i flera år (det har jag).

image

Så här ser mina handskar ut efter X månader. Slitna men kommer att hålla i många månader till….

Onsdag-nygamla vanor

Idag blev det morgonridning för min och Vickes del och vi uppehöll oss i paddocken.

Jag tränade på samma saker som för Olof igår- tycker att det fungerar bra att göra så, dvs rida ett nytt dressyrpass dagen efter hans träningar .

Idag har jag också ägnat en hel del tid åt vår nya familjemedlem Molly-Polly och det är roligt att komma in i de gamla rutinerna med att ha hund.

Precis som Soya så länge hon var frisk verkar Molly vara utrustad med en rekord-blåsa; hon verkar aldrig behöva kissa nästan.

Man får gå och gå och gå och har man ”tur” sätter hon sig efter att lätt ha kunnat hålla sig i måååånga timmar….

image

Numera är vi 3 i familjen ❤️❤️❤️ när vi är ute och går!

Lastningstips

En bloggläsare efterlyste nyligen lastningstips och jag hittade detta inlägg som är några år gammalt.

Fakiskt tycker jag att råden håller utmärkt än idag och det är i alla fall så jag gör.

Som nämns i inlägget är det viktigt att ha TID och att vara LUGN- det är de två viktigaste råden om jag ska välja ut några.

Det är oftast där det också brister hos lastaren- man blir snabbt stressad och tappar humöret = värdelösa förutsättningar!

Är man det minsta tveksam kring sin egen förmåga är det bättre att anlita hjälp hellre än att ge hästen en dålig erfarenhet där den kanske har fått känna att ”här är det fritt fram att göra som man vill”.

Hästar är inte dumma och många läser snabbt av situationen och utnyttjar den till sin fördel.

Om lastaren är osäker tar hästen  lätt över och man ska helst inte låta det gå så långt.

Jag tycker att målet alltid ska vara att man kan lasta själv men dit kan det vara en mer eller mindre lång väg och ibland får man kanske också nöja sig med att inte nå ända fram.

När jag hjälper andra att träna börjar jag med att jag lastar hästen med hjälp men efter en eller några gånger får ägaren själv prova med mig som back up i bakgrunden (hästen ska inte se mig men jag ska snabbt kunna ingripa vid behov).

Ja, det var ungefär det jag har att säga i frågan- undrar ni något mer får ni skicka en kommentar.

Tisdag- sällskap

image

Idag var det dags att åka och träna för Olof och denna gången följde min goda vän Lena med som sällskap.

Pga olika livsscheman får vi sällan tid att träffas och hon har heller aldrig sett mig rida Vicke så det var minst sagt på tiden.

Det goda djuret skötte sig som han brukar- det var inga sensationer åt något håll utan vi tränade på ungefär som vanligt; visade upp skolor, byten, travökningar och jobbade på att förbättra galoppkvaliten.

Det mesta går ut på att öka bakbenens bärighet, att energin ska gå mer uppåt än framåt- sprången får gärna vara luftigare men Vicke får inte ge sig iväg utan ska just stanna på bakbenen.

Skolorna är svåra eftersom Vicke gärna blir för rak i kroppen och faktiskt inte tar mina hjälper helt korrekt- får han chansen så tar han den och gör sig rak, förböjer halsen eller hittar på annat än att ”bara” flyta in i skolorna rätt.

Här är det ju jag som ryttare som sätts på prov och en del i att förbättra skolorna är som vi har varit inne på tidigare; en ordentlig samling i ingången så att det liksom inte börjar med att rinna iväg utan att jag har kontroll på hur jag ska böja den inte alltid så villiga hästkroppen.

Sedan har ju hästar olika lätt och svårt för allt möjligt; Vickes paradgren är alltså då inte skolorna men det är heller inga katastrofer utan finlir för att verkligen få det bra.

I övrigt fortsätter jag att njuta av vår fina nya hund som jag gosar allt vad jag kan med- hon är sååå söt!

Nu väntar påfyllning av mina ögonfransar sedan är man som ny igen ha ha ha!

Välkommen Molly!

I lördags var det äntligen dags: Henrik och jag åkte för att hämta vår nya familjemedlem: den 2-åriga whippettiken Molly!

Vi fick kontakt med hennes uppfödare efter att jag efterlyst en vuxen omplaceringshund på ett whippetforum på Facebook och för att göra en lång historia kort så är hon här nu!

Än så länge är det för tidigt att veta exakt hur vårt gemensamma liv kommer att gestalta sig- Molly måste få en chans att anpassa sig till oss och vi till henne men så här långt KÄNNS det jättebra!

Molly är väldigt lugn och kelig, ligger gärna nära och sover som 99 % av alla whippets i sängen 🙂 !

Jag hoppas kunna berätta mer om henne när vi har haft henne längre- vi är i alla fall väldigt glada så här långt!

image

Är inte namnet bara såååå Birgitta 6 år 🙂 ?

Bara en sådan sak fick mig att smälta direkt hi hi!

Måndag- vi tar det lugnt

image

Om några dagar är min härliga semester slut men än så länge kan jag göra lite som jag vill om dagarna.

Idag har Vicke ”äntligen” fått en vilodag- den första på snart 3 veckor.

Själv har jag inte heller gjort många knop- skönt att ha sådana dagar också!