För ett tag sedan skrev jag om hur en del personer nästan verkade provocerade när man uttrycker åsikten/ viljan att ha hästen i egen hage- det verkar lite tabu att tycka så.

Och idag tänkte jag berätta om en annan sak som också verkar provocera lite…

Ofta när jag har varit och tränat får jag frågan från min omgivning ”hur det har gått”.

Inget konstigt med det men när jag sanningsenligt hävdar att det ”alltid” går bra verkar det störa en del.

Man liksom ser det på deras ansiktsuttryck och på kommentarer de fäller- de tycker att det låter väldigt konstigt helt enkelt och vill gärna försöka sticka hål på påståendet.

Och tja…det är kanske konstigt….eller inte?

Jag betalar ju väldigt mycket pengar för mina träningar och då får man väl förutsätta att den som anser sig berättigad att ta ut denna kostnad besitter sådan kunskap ATT träningarna ”går bra” och att den som väljer att betala samma kostnad gör det av samma anledning?

Jag skulle inte betala många tusen i månaden till vilken tomte som helst utan har ju valt tränare utifrån att jag vill att träningarna ska fungera och hjälpa mig.

Sedan har jag så klart också en väldigt samarbetsvillig häst och det är samma sak där; hade jag inte haft det hade jag gjort mig av med honom…rent krasst.

Varför sitta och kämpa med ett djur som inte vill?

Så nej…jag har i princip aldrig träningar som jag åker ifrån med känslan av att det har gått dåligt.

Jag har haft många sådana genom åren ja men genom nuvarande val av både tränare och häst så är det numera inte så. Faktiskt. Hur konstigt det än kan låta. Och även om det retar (?)  en del.

Läser följande kommentar till en hundbild på Instagram: ”what is she for a race?”

Dööööör 🙂  🙂  🙂  🙂  !

Som jag har nämnt flera gånger och som ni säkerligen har upplevt själva också, i alla fall om ni bor i Skåne, har det regnat massor här de senaste månaderna.

Och just nu är marken stenhård efter några dagars minusgrader.

Båda dessa tillstånd har fått mig att fundera över mitt förra stall och hur man där mockar sina hagar just nu 🙂 .

Där var det nämligen übernoga med hagmockning och det stod till och med i kontraktet att ens hage skulle mockas minst en gång i veckan. Gjordes inte detta fick man böta 500 kronor.

Förstå mig rätt; jag är absolut för hygien och att försöka hålla en hage parasitfri men hur i hela fridens namn mockar man en hage som är så proppad med blytung lera att man nästan själv sugs fast i den?

Jag gjorde mitt sista försök samma dag som jag flyttade ifrån stallet och ärligt talat var det mer eller mindre omöjligt om man inte ville knäcka redskapen eller sina handleder!

Och det har alltså regnat ännu mer sedan dess…

Och hur tusan får man upp fruset bajs?

Nä…jag tycker nog att man får anpassa stallreglerna efter vad som är realistiskt och är väldigt glad att jag slipper dylika föreskrifter på denna anläggning.

Minns också hur jag för något år sedan läste om något liknande skräckexempel (enligt mig i alla fall) där man var tvungen att mocka hagen varje ”dag” vilket innebar att de uppstallade gick runt med pannlampor i mörkret och gjorde denna syssla på vardagskvällarna vintertid, vare sig det var fruset eller massvis med lera i hagen.

Men hur har ni det i era stall?

Finns det regler kring hagmockning eller gör man lite som man känner för?

…..när det första man tänker på när man ser detta kortet INTE är typ ”vilken fin hund” utan…..

VILKEN KORREKT HALT 😃😃😃😃😃😃!

Läser följande fråga på ett hästforum ”hur länge räcker en höbal” !?!?!

Jaaaa….hur långt är ett snöre???

….hovslagare?

Ja, idag undrar jag vad som gjorde att ni valde den hovslagare ni har?

Började fundera på detta då jag nyligen pratade med en person med detta yrke som ondgjorde sig över att en del hästägare verkar göra detta val helt aningslöst.

Hen påstod att vissa hovslagare marknadsför sig som ”utbildad på xx-skolan” men vad de inte berättar är att de inte blev GODKÄNDA- en ganska viktig uppgift att lämna kan jag tycka!

Och dessa hovslagare lovordas sedan på nätet och rekommenderas till andra…

Ja, ja…det finns säkert de som är mycket duktiga utan varken diplom eller annat höll jag på att säga men jag förstår absolut att det sticker i ögonen på de som valt att så att säga få papper på sina kunskaper- framför allt om de outbildade/ icke-godkända tar lika mycket betalt.

Min ständiga tes att hästvärlden är otroligt liten har bekräftats för tusende gången….

Såg en annons om ett billigt regntäcke igår på en Facebooksida och eftersom säljaren (helt okänd för mig) bor i byn närmast oss (Dalby) åkte jag idag dit för att köpa det.

Döm om min förvåning när det kommer fram att täcket ursprungligen köptes till…..Leon!?!?

Leons ägare och säljaren har varit arbetskamrater och när täcket inte passade Leon hamnade det hos säljaren där det visade sig vara för stort?!?

Ja Vicke ska det säkert passa och annars överlever jag 150:- ”i sjön” men vad sägs om sammanträffandet??????

 Kreon

….tränare?

Den/ de personer som ni tränar för idag: hur har ni valt denna/ dessa?

Via rekommendationer från andra/ fanns personen redan på er anläggning som tränare/ annat?

Själv inledde jag mitt samarbete med Olof genom min förra häst, knäppgöken Kreon, kan man säga.

Kreon visade sig kort efter köp ha en massa idéer vid tävling (han var då 6 år och aldrig tävlad) som framför allt visade sig i att han vägrade att galoppera inne på banan. Ja, det låter säkert konstigt för vissa och jag har nog aldrig hört talas om något liknande, inte med en så pass utbildad häst men så var det.

Han gick helt suveränt hemma men när han kom till en tävlingsplats blev han som förbytt när man satte sig i sadeln. Så länge man ledde omkring honom var han from som ett lamm- när jag hoppade upp blev han istadig, sparkade ibland bakut och vägrade som sagt att galoppera trots att galoppen, ironiskt nog kanske, var hans bästa gångart.

För att göra en lång historia kort, för jag gav givetvis inte upp med en gång, så insåg jag att jag behövde hjälp av någon som var både skicklig och lugn, dvs inte någon som skulle bli arg på hästen och försöka slå beteendet ur honom för det bedömde jag som både lönlöst och något jag inte ville medverka till.

En stallkamrat som haft Olof som lärare på Flyinge några år tidigare tipsade om honom- hon hade dessutom börjat träna för honom med sin egna häst.

Så jag följde med henne nästa gång hon skulle träna, berättade om Kreon och bad Olof att tävla hästen och på den vägen är det höll jag på att säga.

Som kuriosa visade det sig otroligt nog att Olof dessutom hade RIDIT IN Kreon några år tidigare- detta hade jag ingen aning om när jag vände mig till honom.

Kan tillägga att Olof gjorde ett fantastiskt fint arbete med detta märkliga djur och det är än idag en sorg att jag aldrig fick uppleva hur långt Kreon hade kommit om han hade fått leva längre (han blev 8 år).

Men i gengäld hittade jag Vicke som passar mig mycket bättre så det fanns kanske en mening med det också….

….stallplats?

På tal om tidigare diskussioner kring stallplats, vad man ska tänka på innan man flyttar till nytt stall osv undrar jag idag hur ni valde er nuvarande uppstallning?

Vad gjorde/ avgjorde att ni flyttade till just det stallet?

Hur fick ni nys om stallet? Via annons/ någon ni kände/ annat sätt?

Tycker ni i efterhand att stallet stämmer med era förväntningar eller utlovades det saker som sedan inte blev verklighet?

Själv hittade jag nuvarande stallplats via en annons på Facebook och så var det även med det stallet där jag bara hade Vicke i en månad.

Stallet dessförinnan hittade jag också via annons fast på Blocket och med facit i hand var det tur för det har sedan dess aldrig behövts några annonser där- i princip alla flyttar dit på kontakter.

Och när jag ringde om stallplats visade det sig att min hovslagare redan skodde flera hästar där sedan många år tillbaka vilket jag alltså inte visste då.

Till den anläggningen valde jag faktiskt att flytta på prov- jag hade stått på en ridskola med tidigare hästar i ca 20 år och ville inte bara säga upp min stallplats där hur som helst.

Nu var det ju tur att stallägarna accepterade detta arrangemang (dvs att jag skulle slippa uppsägningstid om det inte fungerade) men å andra sidan kände jag redan efter typ 2 veckor att jag ville stanna 🙂 .

Jag hade varit övertydlig med mina önskemål inför flytten och därför blev det också bra tror jag.

Från senaste stallet flyttade jag redan under uppsägningstiden (jag hade betalat stallhyra december ut men flyttade 6 december) och det säger väl allt höll jag på att säga…